Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Här kommer rekylen, refluxen. Medan Bryssel är en belägrad stad pga terroristhotet och Paris slickar såren efter det hittills andra, blodiga jihadistattentatet i staden i år, och hotnivåbedömningen höjts även i Sverige.
Asylsvenskan frontar med Mattias Gardells bok Raskrigaren, om Peter Mangs:
Nja, brukar det inte vara tvärtom, att frånta jihadistiska terrorister individuellt ansvar, göra muslimerna till kollektiva offer? Abdulwahab i Stockholm 2010, som förklarades vara en ensam och förvirrad person, medan han hade medarbetare (vilket gick upp för MSM först i år, nästan fem år efter det misslyckade attentatet).
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/s...n-mangs-varld/
En Ausonius eller Mangs med tjugo års mellanrum är värre än tusen jihadister om året och miljoner sympatisörer, tydligen.
Asylsvenskan bjuder på mer uppkastning, av Rakel Chukri:
Notera Rohis frihet från rasistiska tendenser... "rasisterna" är "de andra".
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/k...kan-i-elden-1/
Även i Chukris artikel nämns Ausonius, Mangs och mördaren Anton i Trollhättan.
Efter den asylsvenska uppvärmningen, lagom för en god natts sömn, tänkte jag att nog måste väl centralorganet DN säkert ha något i samma anda att bjuda; jadå, Åsne Seierstad:
Seierstad använder islamistiskt hittepå som "islamofobi" och jämställer i sitt partiska resonemang kritiker av, och allmänt olustiga över, islamismen och jihadismen som moraliskt jämbördiga med jihadistterroristerna. Det är solitären Anders Behring Breivik som får symbolisera den lille islamofoben inom oss alla.
http://unvis.it/www.dn.se/kultur-noj...-av-samma-hat/
Gråzoner i all ära, men först en grön zon. Det är mycket suggestionskonst på välkänt tema, white guilt; rolltilldelningen i offer och bödlar är välbekant. Fyra vita enstöringars eruptioner över ett kvartssekel är fler än tusentals jihadister här och nu och hela tiden. Terrorexperten Hans Brun kommenterade häromdagen i televisionen om att det gamla påståendet om cirka 300 jihadister från Sverige som rest för att strida med IS eller andra jihadistgrupper är just en gammal uppgift och att sanningen troligtvis ligger kring det dubbla. I växande. EU:s politiker och byråkrater i Bryssel har Europas jihadistiska terrormekka i stadsdelen Molenbeek på handgranats avstånd.
Asylsvenskan frontar med Mattias Gardells bok Raskrigaren, om Peter Mangs:
Citat:
Sjukdomsspåret intresserar honom egentligen inte:
– Patologiseringen är mindre givande. Vi kan titta på hur samhället har dömt sina politiskt motiverade brottslingar i stället. Vanligt är att den som är vit betraktas som en individ, som förs bort från kollektivet genom att man stämplar honom som sinnesförvirrad. Den som inte är vit kopplas i stället ihop med sin grupptillhörighet.
– Patologiseringen är mindre givande. Vi kan titta på hur samhället har dömt sina politiskt motiverade brottslingar i stället. Vanligt är att den som är vit betraktas som en individ, som förs bort från kollektivet genom att man stämplar honom som sinnesförvirrad. Den som inte är vit kopplas i stället ihop med sin grupptillhörighet.
Nja, brukar det inte vara tvärtom, att frånta jihadistiska terrorister individuellt ansvar, göra muslimerna till kollektiva offer? Abdulwahab i Stockholm 2010, som förklarades vara en ensam och förvirrad person, medan han hade medarbetare (vilket gick upp för MSM först i år, nästan fem år efter det misslyckade attentatet).
Citat:
– Hur kunde man upprätthålla ett sådant språk som i Sverige år 2015? Och varför trodde man att det fanns en motsättning mellan att vara kurd och svensk?
Tidsandan skapade Lasermannen. Den skapade möjligen också Anders Behring Breivik och Peter Mangs.
– Men tidsandan kan man bara få syn på med distans i tid eller rum. Med ”Lasermannen” krävdes det tio år. Jag tror att det kommer att bli lika tydligt i fallet Peter Mangs. Han är en rasistiskt och politiskt motiverad mördare, som agerade i en tid som gav utrymme för honom.
Tidsandan skapade Lasermannen. Den skapade möjligen också Anders Behring Breivik och Peter Mangs.
– Men tidsandan kan man bara få syn på med distans i tid eller rum. Med ”Lasermannen” krävdes det tio år. Jag tror att det kommer att bli lika tydligt i fallet Peter Mangs. Han är en rasistiskt och politiskt motiverad mördare, som agerade i en tid som gav utrymme för honom.
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/s...n-mangs-varld/
En Ausonius eller Mangs med tjugo års mellanrum är värre än tusen jihadister om året och miljoner sympatisörer, tydligen.
Asylsvenskan bjuder på mer uppkastning, av Rakel Chukri:
Citat:
En månad har passerat sedan morden i Trollhättan. Rapporteringarna har tystnat och det verkar vara svårt att få liv i en större svensk debatt om rasismen som ett hot mot samhället. Det har talats alltför lite om hur det påverkar livet för alla som är måltavlor för hatet.
Så jag vänder mig till litteraturen och tre författare som det senaste året har skrivit om erfarenheten av att vara den andra.
Så jag vänder mig till litteraturen och tre författare som det senaste året har skrivit om erfarenheten av att vara den andra.
Citat:
– Det här är terroristattacker. De är inspirerade av politisk ideologi och vill sätta skräck hos en del av befolkningen. Det är den klassiska definitionen på terror, det är inte min pappa som har hittat på det.
Duraid Al-Khamisi tvekar inte när han pratar om brinnande asylboenden och Trollhättan. När Säpo inte vill använda ordet terrorism får någon annan göra det.
Duraid Al-Khamisi tvekar inte när han pratar om brinnande asylboenden och Trollhättan. När Säpo inte vill använda ordet terrorism får någon annan göra det.
Citat:
– Det börjar bli bättre, säger Alma Kirlic, och syftar på att medierna nu oftare lyfter fram flyktingars individuella historier. Ändå känner hon att det främst finns plats för två disparata synsätt på flyktingar: antingen att det är synd om dem eller att de är läskiga och att man bör vara rädd för dem.
Jag nämner min reaktion kring rapporteringen om bränderna.
– Det har jag också tänkt på och faktiskt blivit lite rädd för min egen reaktion. Första och andra gången blir man upprörd och ledsen och sedan blir man, jag vill inte säga avdomnad, men man vänjer sig. Vilket är skrämmande. Om man reagerar på det sättet, vem är det som ska se till att det slutar?
Jag nämner min reaktion kring rapporteringen om bränderna.
– Det har jag också tänkt på och faktiskt blivit lite rädd för min egen reaktion. Första och andra gången blir man upprörd och ledsen och sedan blir man, jag vill inte säga avdomnad, men man vänjer sig. Vilket är skrämmande. Om man reagerar på det sättet, vem är det som ska se till att det slutar?
Citat:
Just nu pågår det en kamp, säger Pooneh Rohi, där vi gör upp om de grundläggande tankemönstren kring rätten till marken.
– Rasismen går framåt i sin ideologi och vi i den motsatta rörelsen går framåt på våra fronter. Det finns en väldigt bred rörelse idag där man kan söka stöd.
– Rasismen går framåt i sin ideologi och vi i den motsatta rörelsen går framåt på våra fronter. Det finns en väldigt bred rörelse idag där man kan söka stöd.
Notera Rohis frihet från rasistiska tendenser... "rasisterna" är "de andra".
http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/k...kan-i-elden-1/
Även i Chukris artikel nämns Ausonius, Mangs och mördaren Anton i Trollhättan.
Efter den asylsvenska uppvärmningen, lagom för en god natts sömn, tänkte jag att nog måste väl centralorganet DN säkert ha något i samma anda att bjuda; jadå, Åsne Seierstad:
Citat:
Islamofober och IS är varandras perfekta fiender, de livnär sig på varandra och på sin ideologi om att vi inte kan leva tillsammans.
Seierstad använder islamistiskt hittepå som "islamofobi" och jämställer i sitt partiska resonemang kritiker av, och allmänt olustiga över, islamismen och jihadismen som moraliskt jämbördiga med jihadistterroristerna. Det är solitären Anders Behring Breivik som får symbolisera den lille islamofoben inom oss alla.
Citat:
För oss som finns här på jorden är vårt starkaste värn mot våldet detta: Gemenskapen i våra öppna demokratier. Mångfalden, respekten. Och som Diarra skriver, kärlek och fred. Här på jorden har vi alla ett ansvar för att ge plats.
IS skrev efter attackerna att detta bara är början. Låt oss säga detsamma: Detta är bara början. Här i gråzonen finns det plats för alla färger.
IS skrev efter attackerna att detta bara är början. Låt oss säga detsamma: Detta är bara början. Här i gråzonen finns det plats för alla färger.
http://unvis.it/www.dn.se/kultur-noj...-av-samma-hat/
Gråzoner i all ära, men först en grön zon. Det är mycket suggestionskonst på välkänt tema, white guilt; rolltilldelningen i offer och bödlar är välbekant. Fyra vita enstöringars eruptioner över ett kvartssekel är fler än tusentals jihadister här och nu och hela tiden. Terrorexperten Hans Brun kommenterade häromdagen i televisionen om att det gamla påståendet om cirka 300 jihadister från Sverige som rest för att strida med IS eller andra jihadistgrupper är just en gammal uppgift och att sanningen troligtvis ligger kring det dubbla. I växande. EU:s politiker och byråkrater i Bryssel har Europas jihadistiska terrormekka i stadsdelen Molenbeek på handgranats avstånd.
Debattartikel från Dagens Industri. Inget direkt nytt, bara lite common sense. När får vi höra politiker säga att vi har varit "lite naiva" när det gäller invandringen till Sverige?
http://www.di.se/artiklar/2015/11/22...ionen/?ref=yfp
Citat:
Politikerna måste erkänna att de hade fel om migrationen
Jag personligen är så trött på att se och höra alla kändisar och komiker i morgonsofforna försöka att överträffa varandra i ”godhet” och indignation över allt som sker. Utan ett uns av konkreta idéer på lösningar. Inte heller vill jag se fler nationella samordnare så fort ett problem dyker upp i samhället.
Jag vill se konkreta insatser och diskussioner om hur vi ska fortsätta att bygga landet när vi har klarat av de akuta problem vi upplever nu. Det inger vare sig trovärdighet eller respekt att samma människor som för två månader sedan stod upp i diverse sammanhang och deklarerade att vi kan ”ta emot alla” och ”det finns inget tak” nu 60 dagar senare står vilsna och till synes förvånade och kräver att andra länder ska ”ta sitt ansvar” och hjälpa oss ur knipan.
Jag skulle uppleva det som så otroligt mycket mer respektingivande och förhoppningsfullt om alla dessa politiker och debattörer ödmjukt konstaterade att ”vi hade fel” och sedan började att på allvar diskutera hur vi ska hantera samhällsproblemen. Att problemen finns är vi nog ganska överens om i dagsläget.
Jag personligen är så trött på att se och höra alla kändisar och komiker i morgonsofforna försöka att överträffa varandra i ”godhet” och indignation över allt som sker. Utan ett uns av konkreta idéer på lösningar. Inte heller vill jag se fler nationella samordnare så fort ett problem dyker upp i samhället.
Jag vill se konkreta insatser och diskussioner om hur vi ska fortsätta att bygga landet när vi har klarat av de akuta problem vi upplever nu. Det inger vare sig trovärdighet eller respekt att samma människor som för två månader sedan stod upp i diverse sammanhang och deklarerade att vi kan ”ta emot alla” och ”det finns inget tak” nu 60 dagar senare står vilsna och till synes förvånade och kräver att andra länder ska ”ta sitt ansvar” och hjälpa oss ur knipan.
Jag skulle uppleva det som så otroligt mycket mer respektingivande och förhoppningsfullt om alla dessa politiker och debattörer ödmjukt konstaterade att ”vi hade fel” och sedan började att på allvar diskutera hur vi ska hantera samhällsproblemen. Att problemen finns är vi nog ganska överens om i dagsläget.
http://www.di.se/artiklar/2015/11/22...ionen/?ref=yfp
DN bjuder på ett smakligt potpurri; givetvis från den goda sidans synvinkel, det positiva, konstruktiva anslaget, fyllig (flyktig?) feelgood som ett bärande tema, och lite pikant syrlighet i denna "totalartikel" som innehåller mer än känslosås och det gråtande kommunalrådet Åsa Eriksson i Norberg:
Höstens kriser fick debatten om flyktingar att tvärvända
Det trianguleras nu bortom den invanda åsiktslongituden, hemmablindheten kring godhetsmeridianen förslår ej. Mycket nervositet och en nypa kognitiv dissonans; men hela kollektivet darrar så det är trösterikt att darra mer eller mindre i takt.
Höstens kriser fick debatten om flyktingar att tvärvända
Citat:
Det finns en tredje hållning. Den brukade betraktas som SD-linjen, men stöds i dag av debattörer långt bortom partiet. En del av dem betraktar sig som konservativa, andra säger sig vara borgerliga, ytterligare några ser sig som pragmatiska eller realistiska socialdemokrater.
Det som debattörerna har gemensamt är att de tycker att invandringen till Sverige behöver minska. Sedan går åsikterna isär om vad som är en lämplig nivå.
För socialdemokraten Widar Andersson ligger den långt över Sverigedemokraternas nollvision.
– Om man kombinerar egennytta, solidaritet och humanitet så kanske 50 000–70 000 personer per år skulle vara bra med tanke på demografin. Men då behöver vi också en lite bättre mix med fler utbildade. Då hamnar vi vid en invandring som inte bara är reglerad utan också planerad, säger han.
Så är frågan där: Hur mycket invandring tål Sverige? Den ställdes i en partiledardebatt i SVT:s ”Agenda” för tre år sedan. Då fick redaktionen skoningslös kritik för att den tagit över Sverigedemokraternas problembeskrivning.
Även statsvetaren Andreas Johansson Heinö hade föredragit en annan formulering, men han tycker att svaren var det mest intressanta med debatten.
– Sju partiledare hävdade att invandring var bra. Men de kom inte med några övertygande resonemang. Svaren blev svepande och floskelbetonade, säger han.
Han är övertygad om att flyktingdebatten snart tar fart igen, efter Parisdåden. Och han tror att Sverige får en mer omvälvande diskussion om omfattningen på invandringen och dess konsekvenser:
– Sverige har stått inför några stora vägval historiskt, som planhushållningen på 40-talet, eller den generella välfärden, eller EU-medlemskapet på 90-talet. Det är i den storleksordningen som vi nu befinner oss. Nu tas beslut som har betydelse för decennier framåt.
– Illusionen om att invandring inte förändrar så mycket, den har nog spruckit för gott.
Det som debattörerna har gemensamt är att de tycker att invandringen till Sverige behöver minska. Sedan går åsikterna isär om vad som är en lämplig nivå.
För socialdemokraten Widar Andersson ligger den långt över Sverigedemokraternas nollvision.
– Om man kombinerar egennytta, solidaritet och humanitet så kanske 50 000–70 000 personer per år skulle vara bra med tanke på demografin. Men då behöver vi också en lite bättre mix med fler utbildade. Då hamnar vi vid en invandring som inte bara är reglerad utan också planerad, säger han.
Så är frågan där: Hur mycket invandring tål Sverige? Den ställdes i en partiledardebatt i SVT:s ”Agenda” för tre år sedan. Då fick redaktionen skoningslös kritik för att den tagit över Sverigedemokraternas problembeskrivning.
Även statsvetaren Andreas Johansson Heinö hade föredragit en annan formulering, men han tycker att svaren var det mest intressanta med debatten.
– Sju partiledare hävdade att invandring var bra. Men de kom inte med några övertygande resonemang. Svaren blev svepande och floskelbetonade, säger han.
Han är övertygad om att flyktingdebatten snart tar fart igen, efter Parisdåden. Och han tror att Sverige får en mer omvälvande diskussion om omfattningen på invandringen och dess konsekvenser:
– Sverige har stått inför några stora vägval historiskt, som planhushållningen på 40-talet, eller den generella välfärden, eller EU-medlemskapet på 90-talet. Det är i den storleksordningen som vi nu befinner oss. Nu tas beslut som har betydelse för decennier framåt.
– Illusionen om att invandring inte förändrar så mycket, den har nog spruckit för gott.
Det trianguleras nu bortom den invanda åsiktslongituden, hemmablindheten kring godhetsmeridianen förslår ej. Mycket nervositet och en nypa kognitiv dissonans; men hela kollektivet darrar så det är trösterikt att darra mer eller mindre i takt.
Den tidigare uppmärksammade Jonas Andersson gör en förträfflig slutreplik på ett indignerat genmäle till hans text i Expressen. (Direkt länk av incitamentsskäl).
En Kajsa Hällje som hade talat om "vår förbannade plikt att hjälpa" och tydligen lyft sin privata givmildhet, får det dräpande svaret:
Det uppfordrande, moralistiska utfallet från Kajsa får sin framåtrörelse förstärkt i den retoriska judo vi diskuterat i tråden - för inte är det så att hon lever upp till sina egna ideal? Och om hennes altruism är relativ och villkorad efter den egna, snöda bekvämligheten - gäller då inte samma egenintressets legitimitet för alla andra individer och det svenska kollektivet?
Jonas tar också upp ett annat begrepp som jag länge funnit användbart gentemot kåkstads-, pojk- och flickrumsliberalerna: Det de hänger sig åt är inget annat än globalkommunism.
Sedan finns visserligen ytterligare en attacklinje att använda, nämligen att en resursförstörande, nyttominimerande global omfördelningspolitik av svenskt snitt INTE är utilitaristiskt försvarbar. Bert Karlssons ynglingsboenden kan inte konkurrera med en yrkesskola i Afghanistan i skapandet av moralkapital och Segerfeldts kåkstäder nära polcirkeln kräver många fler risdietskalorier för överlevnaden än ett läger vid Medelhavet.
Men, återigen en orädd, offensiv insats av denne Jonas Andersson.
En Kajsa Hällje som hade talat om "vår förbannade plikt att hjälpa" och tydligen lyft sin privata givmildhet, får det dräpande svaret:
Citat:
För det första vill jag självklart inte hindra varken Kajsa Hällje eller någon annan att skänka bort precis hur mycket de vill! Jag tycker tvärtom att när det gäller ens egna pengar så bör man ha en självklar rätt att prioritera dem som man själv vill utan att bli moraliskt skuldbelagd.
Jag är ärlig med att jag både ekonomiskt och emotionellt prioriterar min familj och bekantskapskrets framför andra och för mig obekanta människor. Jag tror att det är en egenskap jag delar med den stora majoriteten av världens befolkning, och som jag inte på något sätt skäms för.
Att Kajsa Hällje köper färre julklappar och avbokar solresan respekterar jag. Ännu mer trovärdighet får Hällje om hon är konsekvent och principfast, säljer allt hon äger, lever på existensminimum och skänker bort överflödet.
Fullföljs inte den altruism som Hällje saknar i min artikel, så är den bara en tunn fernissa. Då erkänner hon samtidigt att även hon gör prioriteringar utifrån egna intressen, och är en precis likadan människa som den hon föraktar.
Jag är ärlig med att jag både ekonomiskt och emotionellt prioriterar min familj och bekantskapskrets framför andra och för mig obekanta människor. Jag tror att det är en egenskap jag delar med den stora majoriteten av världens befolkning, och som jag inte på något sätt skäms för.
Att Kajsa Hällje köper färre julklappar och avbokar solresan respekterar jag. Ännu mer trovärdighet får Hällje om hon är konsekvent och principfast, säljer allt hon äger, lever på existensminimum och skänker bort överflödet.
Fullföljs inte den altruism som Hällje saknar i min artikel, så är den bara en tunn fernissa. Då erkänner hon samtidigt att även hon gör prioriteringar utifrån egna intressen, och är en precis likadan människa som den hon föraktar.
Det uppfordrande, moralistiska utfallet från Kajsa får sin framåtrörelse förstärkt i den retoriska judo vi diskuterat i tråden - för inte är det så att hon lever upp till sina egna ideal? Och om hennes altruism är relativ och villkorad efter den egna, snöda bekvämligheten - gäller då inte samma egenintressets legitimitet för alla andra individer och det svenska kollektivet?
Jonas tar också upp ett annat begrepp som jag länge funnit användbart gentemot kåkstads-, pojk- och flickrumsliberalerna: Det de hänger sig åt är inget annat än globalkommunism.
Citat:
Köper man inte premissen med ett svenskt samhällskontrakt, blir det logiska alternativet något slags global utilitaristisk kommunism. Många samhällsvarianter på den linjen är prövade under 1900-talet, och ingen av dem är i alla fall i min smak.
Sedan finns visserligen ytterligare en attacklinje att använda, nämligen att en resursförstörande, nyttominimerande global omfördelningspolitik av svenskt snitt INTE är utilitaristiskt försvarbar. Bert Karlssons ynglingsboenden kan inte konkurrera med en yrkesskola i Afghanistan i skapandet av moralkapital och Segerfeldts kåkstäder nära polcirkeln kräver många fler risdietskalorier för överlevnaden än ett läger vid Medelhavet.
Men, återigen en orädd, offensiv insats av denne Jonas Andersson.
__________________
Senast redigerad av oyto 2015-11-23 kl. 13:05.
Senast redigerad av oyto 2015-11-23 kl. 13:05.
Birro påpekar det uppenbara i sin krönika ang. Svetsarens uttalande om naivitet.
http://folkbladet.se/opinion/birro-m...a-8865842.aspx
Citat:
Men viktigare ändå är att den politiska ledningen ändrar sitt uttalande om att Sverige varit naivt. Det är makten som varit naiva, inte folket. Folket har vetat och försökt berätta hela tiden. Men makten har valt att inte lyssna.
http://folkbladet.se/opinion/birro-m...a-8865842.aspx
Det är skrämmande tyst i MSM för tillfället kring den pågående "flyktingkrisen". Vad är statusen undrar vän av ordning efter den senaste tidens dramatiska larmrapporter från Migverk, polis, volontärer och så vidare? Det enda jag hittade var en liten notis i SVD där det framhålles att antalet sökande har minskat från 1507 om dagen för två veckor sedan till 1222 per dag under förra veckan. En årsimport om komfortabla 446.000 på årsbasis är således inget som det svenska folket behöver bry sina små hjärnor med verkar MSM anse. Har väl inget "nyhetsvärde".
http://www.svd.se/antalet-asylsokand...tingmottagande
http://www.svd.se/antalet-asylsokand...tingmottagande
Den påstådda insikten om att "vi" varit naiva verkar dock vara en lögn.
Varför fortsätter media, pappersburen såväl som etersänd, agitera för fortsatt folkutbyte i lika kraftfull omfattning som tidigare?
Varför är gränserna fortfarande helt öppna?
Varför syns sjuklöverföreträdare överallt i media försvarandes "asylrätten"?
Varför får vi dekret om att vi vanliga medborgare nu, till skillnad från förut, helt öppet ska få våra telefonsamtal avlyssnade och alla datoraktivitet loggad? Och i den mån vi har jaktvapen, dessa beslagtagna?
Mediakriget har från början tlll slut gått ut på att hålla folket passivt tills dess:
1) Ulandsinvånarna/ickesvenskarna är för många för att kunna kämpas ner eller skickas tillbaka
2) Lagstiftning på område efter område kunnat införas för att försvåra för svensken att göra något åt punkt 1.
Inte förrän våra diktatorer känner sig säkra på att dessa mål är uppnådda, upphör det så kallade mediakriget.
Varför fortsätter media, pappersburen såväl som etersänd, agitera för fortsatt folkutbyte i lika kraftfull omfattning som tidigare?
Varför är gränserna fortfarande helt öppna?
Varför syns sjuklöverföreträdare överallt i media försvarandes "asylrätten"?
Varför får vi dekret om att vi vanliga medborgare nu, till skillnad från förut, helt öppet ska få våra telefonsamtal avlyssnade och alla datoraktivitet loggad? Och i den mån vi har jaktvapen, dessa beslagtagna?
Mediakriget har från början tlll slut gått ut på att hålla folket passivt tills dess:
1) Ulandsinvånarna/ickesvenskarna är för många för att kunna kämpas ner eller skickas tillbaka
2) Lagstiftning på område efter område kunnat införas för att försvåra för svensken att göra något åt punkt 1.
Inte förrän våra diktatorer känner sig säkra på att dessa mål är uppnådda, upphör det så kallade mediakriget.
__________________
Senast redigerad av Rhesus-Minus 2015-11-23 kl. 14:13.
Senast redigerad av Rhesus-Minus 2015-11-23 kl. 14:13.
Citat:
Kajsa Hällje tycks sjuda i känslosåsen, hennes replik mot Jonas Anderssons första inlägg:
Den tidigare uppmärksammade Jonas Andersson gör en förträfflig slutreplik på ett indignerat genmäle till hans text i Expressen. (Direkt länk av incitamentsskäl).
En Kajsa Hällje som hade talat om "vår förbannade plikt att hjälpa" och tydligen lyft sin privata givmildhet, får det dräpande svaret:
Det uppfordrande, moralistiska utfallet från Kajsa får sin framåtrörelse förstärkt i den retoriska judo vi diskuterat i tråden - för inte är det så att hon lever upp till sina egna ideal? Och om hennes altruism är relativ och villkorad efter den egna, snöda bekvämligheten - gäller då inte samma egenintressets legitimitet för alla andra individer och det svenska kollektivet?
Jonas tar också upp ett annat begrepp som jag länge funnit användbart gentemot kåkstads-, pojk- och flickrumsliberalerna: Det de hänger sig åt är inget annat än globalkommunism.
Sedan finns visserligen ytterligare en attacklinje att använda, nämligen att en resursförstörande, nyttominimerande global omfördelningspolitik av svenskt snitt INTE är utilitaristiskt försvarbar. Bert Karlssons ynglingsboenden kan inte konkurrera med en yrkesskola i Afghanistan i skapandet av moralkapital och Segerfeldts kåkstäder nära polcirkeln kräver många fler risdietskalorier för överlevnaden än ett läger vid Medelhavet.
Men, återigen en orädd, offensiv insats av denne Jonas Andersson.
En Kajsa Hällje som hade talat om "vår förbannade plikt att hjälpa" och tydligen lyft sin privata givmildhet, får det dräpande svaret:
Det uppfordrande, moralistiska utfallet från Kajsa får sin framåtrörelse förstärkt i den retoriska judo vi diskuterat i tråden - för inte är det så att hon lever upp till sina egna ideal? Och om hennes altruism är relativ och villkorad efter den egna, snöda bekvämligheten - gäller då inte samma egenintressets legitimitet för alla andra individer och det svenska kollektivet?
Jonas tar också upp ett annat begrepp som jag länge funnit användbart gentemot kåkstads-, pojk- och flickrumsliberalerna: Det de hänger sig åt är inget annat än globalkommunism.
Sedan finns visserligen ytterligare en attacklinje att använda, nämligen att en resursförstörande, nyttominimerande global omfördelningspolitik av svenskt snitt INTE är utilitaristiskt försvarbar. Bert Karlssons ynglingsboenden kan inte konkurrera med en yrkesskola i Afghanistan i skapandet av moralkapital och Segerfeldts kåkstäder nära polcirkeln kräver många fler risdietskalorier för överlevnaden än ett läger vid Medelhavet.
Men, återigen en orädd, offensiv insats av denne Jonas Andersson.
Citat:
Och jag fattar ingenting. Jag tycker texten är fullständigt vedervärdig. Den stärker "vi-och-dem"-krafterna i samhället och gör redan utsatta människor ännu mer utsatta. Att publicera den, särskilt i det läge världen just nu befinner sig i, gör ingenting bättre. Bara mycket, mycket värre. Den gör att det som redan är så trasigt i vårt samhälle går ännu mer sönder. Sliter världen ännu mer isär. Och rättfärdigar att folk skiter i sina medmänniskor.
Heter det inte vi och de? Om vi inte avstår att unna oss "är vi inga människor", avslutar hon.
Hon har svårt med proportioner och orsakssamband. Hon ifrågasätter även att staten är till för sina egna medborgare i första hand. I en demokrati får nog staten anses vara summan av medborgarna, med alla de funktioner och förtroenden som behövs för att hålla det stora hushållet staten livskraftigt.
"Och jag fattar ingenting." Kajsa Hällje tycks ta mycket för givet, förutom att hon har fel i sin kommandosolidaritet och premisserna som fört fram till en sådan uppfordrande ståndpunkt. Jag undrar om hon har stannat i adolescensen som ett permanent tillstånd, åtminstone i hennes förståelse av sig själv och omvärlden. Ilan Sadé skriver om tonårssamhället (vilket påminner mig om böcker, artiklar och blogginlägg från Hamilton, Arnstberg eller Eberhard):
Citat:
Gräset är alltid grönare på andra sidan; den egna familjen är bara pinsam. Konsekvenstänkandet är inte fullt utvecklat än. Många blir väldigt utåtagerande och beter sig på ett sätt som påminner om psykisk sjukdom hos vuxna: överdrifter i det egna utseendet och sättet att vara, allmän skrikighet och bristande känsla för proportioner.
Som tur är går tonåren så småningom över. Eller gör de det?
På många sätt är det politiska etablissemanget i Sverige som ett slags permanentad 16-åring. Dagens situation kan alltså liknas vid att landet styrs av en skolklass i första ring (som, enligt Freestyles slagdänga, inte fattar någonting). Helt följdriktigt vill Miljöpartiet, med det tvetydiga tillägget ”de gröna”, sänka rösträttsåldern till 16 år. Själv tror jag att vi vore betjänta av en höjning till runt 25. Blandningen av bråd- och omognad slår nämligen för närvarande igenom överallt.
Som tur är går tonåren så småningom över. Eller gör de det?
På många sätt är det politiska etablissemanget i Sverige som ett slags permanentad 16-åring. Dagens situation kan alltså liknas vid att landet styrs av en skolklass i första ring (som, enligt Freestyles slagdänga, inte fattar någonting). Helt följdriktigt vill Miljöpartiet, med det tvetydiga tillägget ”de gröna”, sänka rösträttsåldern till 16 år. Själv tror jag att vi vore betjänta av en höjning till runt 25. Blandningen av bråd- och omognad slår nämligen för närvarande igenom överallt.
Det kan behövas större fall nerför behovstrappan för att råda bot på somligas solidaritet med andras surt förvärvade pengar. Hällje gör det gamla misstaget att vilja lägga sordin på debatten, för att inte gynna krafterna som gör skillnad på 'vi och de' eller 'oss och dem'. Det är ju just den förbannade censuren och dreven, giftgasen i offentligheten, som tystat en saklig debatt, till förmån för tonårsmässig känslosås, som aktivt underblåst dagens kaos och handlingsförlamning. Om inte den svenska exceptionalismen, av suicidal magnitud, vidhålles, så "är vi inga människor"... Finns det överhuvudtaget "människor" i västerlandet?
Citat:
Att Kajsa Hällje köper färre julklappar och avbokar solresan respekterar jag. Ännu mer trovärdighet får Hällje om hon är konsekvent och principfast, säljer allt hon äger, lever på existensminimum och skänker bort överflödet.
Fullföljs inte den altruism som Hällje saknar i min artikel, så är den bara en tunn fernissa. Då erkänner hon samtidigt att även hon gör prioriteringar utifrån egna intressen, och är en precis likadan människa som den hon föraktar.
Fullföljs inte den altruism som Hällje saknar i min artikel, så är den bara en tunn fernissa. Då erkänner hon samtidigt att även hon gör prioriteringar utifrån egna intressen, och är en precis likadan människa som den hon föraktar.
Jag har sedan en tid drivit denna linje i sociala medier och i politiska diskussioner med bekanta och arbetskamrater. Mitt genomslag är naturligtvis oerhört begränsat eftersom jag inte har någon plattform, inte är tillräckligt enträgen (läs tillräckligt twitteraktiv) och heller inte är en person av någonsomhelst betydelse i det politiska livet.
Jonas Andersson har precis som jag också identifierat den punkt där de politiskt korrekta är som svagast. Det är ett faktum att de politiskt korrekta gör exakt samma privata avväganden som de s.k rasisterna gör. Hur kan man annars förklara att kändisar som Schyffert, Ernman, och Gardell sitter på stora förmögenheter som bokstavligen skulle rädda miljontals liv? När Schyffert kör runt i sin Porsche så har han indirekt dödat x antal undernärda barn som han skulle kunna ha räddat genom att skänka sin förmögenhet. I slutändan var alltså en Porsche viktigare än tusentals barns liv. Ganska svårt då att argumentera för att svenska folket skall skänka mycket större summor till människor som befinner sig i Sverige men som slutade sväva i livsfara den dag de befann sig i Turkiet eller Iran.
Genom att med diverse enkla räkneexempel visa att de "goda" inte är så goda och att allt precis som Jonas Andersson säger bara är "tunn fernissa" så kan man ändra spelplanen. Jag är helt övertygad om att det är det enklaste sättet att vrida det stora känsloöverläge PK-sidan har ur deras händer. Och jag uppmanar alla som har möjlighet att driva just denna linjen i alla sammanhang vi kan. Inte för att jävlas med kändisar (nåja) och främja främlingsfientlighet utan därför att vi vet att vi har rätt.
#saveasmanyaspossiblenowplease
"Schyfferts tillgångar skulle hålla 5 234 567 barn vid liv en dag till. Snälla hjälp nu!"
Igår skrev Susanna Birgersson en signerad ledarartikel i GP. Ledaren landade i, att det vore
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.29...a-alternativet
Idag skriver skriver Martin Borg (bosatt i Garpenberg) en gästkrönika på ledarsidan fylld av återhållen vrede över sakernas tillstånd. Den börjar så här:
Anknytningen till Västkusten framkommer lite senare i artikeln:
http://www.gp.se/nyheter/ledare/gast...en-fran-skogen
Martin Borgs artikel avslutas - till skillnad från Susanna Birgerssons - tyvärr med den sedvanliga trosbekännelsen till gränslöshet: "Jag vill att Sverige ska vara ett land för hoppfulla, dit människor fritt kan söka sig för att sträva efter lyckan. ..."
Presentation av Martin Borg: http://www.martinborgs.se/om-martin-borgs/
Kommer vi att få se någon osignerad ledarartikel i GP, där tidningens ledarsida har gjort valet betr. om Sverige ska vara ett land "dit människor fritt kan söka sig" eller ett land, som "inte [kan] ta emot fler"?
-----
PS Det är Garpenbergs Gård/Garpenbergs Slott, "norra Sveriges största slott", som avses.
http://www.sim.se/produkter/dalarnas...n-i-garpenberg
http://bokasodradalarna.visitdalarna...slott/detaljer
http://www.hedemora.se/Userfiles/Garpenberg.pdf
Citat:
..mer renhårigt att deklarera att ”vi kan inte ta emot fler, och kommer därför inte att erbjuda vare sig uppehälle eller möjlighet att söka asyl”. Det kan göras på lite olika sätt, kanske i linje med Moderaternas förslag om att avvisa redan vid gränsen. Ett annat sätt vore att åberopa Utlänningslagens skrivningar om extrema lägen och via den vägen kraftigt begränsa vilka som får söka asyl.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.29...a-alternativet
Idag skriver skriver Martin Borg (bosatt i Garpenberg) en gästkrönika på ledarsidan fylld av återhållen vrede över sakernas tillstånd. Den börjar så här:
Citat:
Jag bor mitt i skogen. Det är faktiskt så mitt i skogen att staten en gång placerade en skogshögskola här. Idag finns skogen kvar, men ingen skogshögskola. Istället har staten placerat 300 asylsökande i de gamla elevhemmen. De byggdes för 60 studenter.
Mitt i skogen finns ingen service. Ingen skola, ingen förskola, ingen vårdcentral. Inte heller en butik, även om Migrationsverket hävdade det när staten placerade de asylsökande här. Den butiken ligger en timmes promenad bort. Jag hoppas att ingen asylsökande gjort den vandringen, för butiken är nedlagd sedan något år.
Vi är omkring 50 personer som bor här i byn, så nog finns det gott om plats. Tyvärr inte i avloppssystemet. Det svämmar över, eftersom det inte är dimensionerat för en plötslig befolkningsökning på 500 procent. Kranvattnet räckte heller inte till.
Det går förstås att bygga ut vatten- och avloppsnätet. Det kommer inte Migrationsverket att betala för. Inte de som driver asylboendet heller. Det är skönt om någon annan betalar.
Mitt i skogen finns ingen service. Ingen skola, ingen förskola, ingen vårdcentral. Inte heller en butik, även om Migrationsverket hävdade det när staten placerade de asylsökande här. Den butiken ligger en timmes promenad bort. Jag hoppas att ingen asylsökande gjort den vandringen, för butiken är nedlagd sedan något år.
Vi är omkring 50 personer som bor här i byn, så nog finns det gott om plats. Tyvärr inte i avloppssystemet. Det svämmar över, eftersom det inte är dimensionerat för en plötslig befolkningsökning på 500 procent. Kranvattnet räckte heller inte till.
Det går förstås att bygga ut vatten- och avloppsnätet. Det kommer inte Migrationsverket att betala för. Inte de som driver asylboendet heller. Det är skönt om någon annan betalar.
Anknytningen till Västkusten framkommer lite senare i artikeln:
Citat:
Vi är 15 000 invånare, lika många som på Tjörn. Just det kan vara en intressant jämförelse. Tjörn har valt att placera fem av sina ensamkommande flyktingbarn 450 kilometer från västkusten.
De bor nu här i skogen, två mil utanför Hedemora. Ingen från Tjörn var här för att inspektera boendet, trots att det drivs på kommunalt uppdrag. Man nöjer sig med att betala 1900 kr per barn och dygn till entreprenören. Samma pengar som Tjörn får från staten för att täcka kommunens extra kostnader för de ensamkommande. Som alltså skattebetalarna i Hedemora står för. Det är skönt om någon annan betalar.
De bor nu här i skogen, två mil utanför Hedemora. Ingen från Tjörn var här för att inspektera boendet, trots att det drivs på kommunalt uppdrag. Man nöjer sig med att betala 1900 kr per barn och dygn till entreprenören. Samma pengar som Tjörn får från staten för att täcka kommunens extra kostnader för de ensamkommande. Som alltså skattebetalarna i Hedemora står för. Det är skönt om någon annan betalar.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/gast...en-fran-skogen
Martin Borgs artikel avslutas - till skillnad från Susanna Birgerssons - tyvärr med den sedvanliga trosbekännelsen till gränslöshet: "Jag vill att Sverige ska vara ett land för hoppfulla, dit människor fritt kan söka sig för att sträva efter lyckan. ..."
Presentation av Martin Borg: http://www.martinborgs.se/om-martin-borgs/
Kommer vi att få se någon osignerad ledarartikel i GP, där tidningens ledarsida har gjort valet betr. om Sverige ska vara ett land "dit människor fritt kan söka sig" eller ett land, som "inte [kan] ta emot fler"?
-----
PS Det är Garpenbergs Gård/Garpenbergs Slott, "norra Sveriges största slott", som avses.
http://www.sim.se/produkter/dalarnas...n-i-garpenberg
http://bokasodradalarna.visitdalarna...slott/detaljer
http://www.hedemora.se/Userfiles/Garpenberg.pdf
__________________
Senast redigerad av Meiji 2015-11-23 kl. 18:12.
Senast redigerad av Meiji 2015-11-23 kl. 18:12.
Citat:
Debattartikel från Dagens Industri. Inget direkt nytt, bara lite common sense. När får vi höra politiker säga att vi har varit "lite naiva" när det gäller invandringen till Sverige?
http://www.di.se/artiklar/2015/11/22...ionen/?ref=yfp
http://www.di.se/artiklar/2015/11/22...ionen/?ref=yfp
Kan ju ha fel, men min bedömning är att den där skribenten är en kappvändare. Han har uppenbarligen inte bara kört upp ett fuktigt finger i luften den senaste tiden, han har kört upp ett dyblött huvud i luften, för att kunna känna av vart vindarna blåser. Och anledningen till att han gjort det, är att han börjat ana en viss svårighet när det gäller hans egna möjligheter att fortsätta profitera på mångkulturen.
Skribenten är Nils Tommy Jacobson, en så kallad riskkapitalist med i det sammanhanget mycket små medel. Handlar om miljoner och inte miljarder. Nuförtiden är han verkställande direktör, eller om det är verskställande domptör, för rikskaptialbolaget Varenne Investment. För den som undrar kan informeras om att Varenne var en travhäst. Och att Nils Tommy Jacobson är intresserad av spel och dobbel, men självklart inte spekulation med andras tillgångar i samhället, bara med sina egna pengar, vilket torde för var och en vara uppenbart. Allt annat måste ses som förtal. Och det är i det ljuset man måste läsa hans debattartikel i den seriösa periodiska tidskriften Dagens Industri.
Solvalla-investeraren Nils Tommy Jacobson, bettar på minskad invandring och minskad mångkultur. Den seriösa publikationen Dagens Industri tar in spel- och dobbelartikeln.
Nils Tommy Jacobson, sitter vad jag kan bedöma, med spel- och dobblarens känsliga fuktiga finger i luften, känner av oddsen så att säga. Här finns för Nils Tommy Jacobson kanske lite cash att bånga in, ställer Nils Tommy Jacobson sig på rätt sida.
Nils Tommy Jacobson har aldrig tidigare intresserat sig för nån enda invandringspoltisk fråga, än mindre för nån multikulti-politisk fråga. Spel och dobbel är han dock mycket intresserad av.
Dagens Industri är en skitdning. Ungefär som programbladet man får på Jägersro eller Solvalla. Det politiska skeendet i Sverige, vårt lands framtid, behandlas som vore det fråga om ett travlopp. Den som spelar på rätt vinnare, tar hem vinsten, i dagens Sverige. Så klart känner sig storspelaren Nils Tommy Jacobson hemma i en sådan miljö. Så klart känner Dagens Industri med en sådan storspelare. För dem båda är landet Sverige bara en travbana som man kan spela på.
Dagens Sverige är ruttet. Riktigt, riktigt ruttet. Och mest anfrätta av röta, är svensk massmedia.
__________________
Senast redigerad av Naranbaatarkhan 2015-11-23 kl. 17:27.
Senast redigerad av Naranbaatarkhan 2015-11-23 kl. 17:27.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
