__________________
Senast redigerad av oyto 2015-09-16 kl. 23:32.
Senast redigerad av oyto 2015-09-16 kl. 23:32.
Säkert välbekant för tråden hur etniskt medvetna diasporaminoriteter tar för sig likt Tomas Böhm. Det där med svensk kultur som vem som helst anses kunna definiera och expropriera och klandra samtidigt som de kvar ensamrätten till sina egna, etniskt definierade kulturer. Förvisso har vi ju systematiskt nedgjorts av "våra" politiker, med Sahlin och Reinfeldt som förnekare och lustmördare av svenskheten eller svenskarnas identitet.
Tomas Böhm gjorde bort sig när han hävdade att det svenska särdraget skulle vara något slags öppenhet, vilket han menade är den diametrala motsatsen till SD:s uppfattning. Det är än idag vanligt, men mindre framgångsrikt, att etikettera SD och omtala istället för att fråga dem själva, tala med. Attribuering till en halmgubbe.
Menade Tomas Böhm att Sverige skulle vara unikt i sin påstådda öppenhet och tolerans? Vad är det för exklusiv särstatus, som implicerar att alla andra länder är slutna och intoleranta? Eller är det ungefär hälften öppna och hälften slutna? Hur står de "slutna" samhällena ut, är de verkligen fullvärdiga nationer? Kanske är det tillåtet med olika grad och sort av öppenhet, utan att få nationen utdömd som helvetet på jorden. Kanske är det upp till svensken att avgöra vad som är svenskt och kan anses tillhöra den nationen. Svensk medborgare är en sak, men det garanterar ingen svenskhet, så devalverat som medborgarskapet blivit. En icke svensktalande bidragsbedragare eller jihadist från MENA med fem "borttappade" pass kan vara medborgare.
Brukar inte utlänningar beskriva svenskar som reserverade, rent av slutna? En överinkluderande, "öppen", svenskhet medför decalverat medborgarskap och den sortens mångfald som tagit form i exempelvis Malmö: en färgstark blandning, men otrygg och framväxten av relativt slutna rum, med bostadsområden som hägnas in, lås där det inte förekommit lås, videoövervakning osv. Inte unikt för den staden men som ett "svenskt" extremexempel får det representera behovet och instinkten till fredade zoner och slutna rum i en stundom påträngande och objuden mångfald med låg tillit.
Tomas Böhm gjorde bort sig när han hävdade att det svenska särdraget skulle vara något slags öppenhet, vilket han menade är den diametrala motsatsen till SD:s uppfattning. Det är än idag vanligt, men mindre framgångsrikt, att etikettera SD och omtala istället för att fråga dem själva, tala med. Attribuering till en halmgubbe.
Menade Tomas Böhm att Sverige skulle vara unikt i sin påstådda öppenhet och tolerans? Vad är det för exklusiv särstatus, som implicerar att alla andra länder är slutna och intoleranta? Eller är det ungefär hälften öppna och hälften slutna? Hur står de "slutna" samhällena ut, är de verkligen fullvärdiga nationer? Kanske är det tillåtet med olika grad och sort av öppenhet, utan att få nationen utdömd som helvetet på jorden. Kanske är det upp till svensken att avgöra vad som är svenskt och kan anses tillhöra den nationen. Svensk medborgare är en sak, men det garanterar ingen svenskhet, så devalverat som medborgarskapet blivit. En icke svensktalande bidragsbedragare eller jihadist från MENA med fem "borttappade" pass kan vara medborgare.
Brukar inte utlänningar beskriva svenskar som reserverade, rent av slutna? En överinkluderande, "öppen", svenskhet medför decalverat medborgarskap och den sortens mångfald som tagit form i exempelvis Malmö: en färgstark blandning, men otrygg och framväxten av relativt slutna rum, med bostadsområden som hägnas in, lås där det inte förekommit lås, videoövervakning osv. Inte unikt för den staden men som ett "svenskt" extremexempel får det representera behovet och instinkten till fredade zoner och slutna rum i en stundom påträngande och objuden mångfald med låg tillit.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
