Citat:
Ursprungligen postat av
SvenskOpposition
Julia Ceasars söndagskrönika exponerar den öststatslika mentalitet som finns inom svensk media. Jakten på de som har fräckheten att utmana den etablerade hegemonin.
Jag förmodar att vi har att vänta en uthängning av Julia Caesar under de kommande dagarna. Det är ju så det fungerar.
Det känns det som att någon slags urladdning är i antågande. Det hat som har ackumulerats på Södermalm håller på att brisera.
Vilket ju i och för sig jag har svårt att se vad man inom etablissemanget skulle vinna på att göra i nuvarande läge. Även om det är synd om Julia har jag svårt att se att det här skulle ge något annat resultat än att man drar på sig lite mer förakt från folket (att förfölja 70 åriga handikappade pensionärer i deras hem ger knappast bonuspoäng i stugorna) plus att man kommer att garantera att Julia Caesars mycket omfattande mängd texter blir ordentligt mycket mer spridda i landet. Att sprida 5 års välskrivna texter med referenser till i princip allting känns ju lite som ungefär lika begåvat som att uppmärksamma den här tråden för en bredare publik med syftet att måla ut oss som foliehattar som tror att media mörklägger...
För övrigt är det ju uppenbart i ljuset av DN:s agerande här, plus Wolodarskis tal om hatsajter på nätet och sedan Wolodarskis egen ledare idag att DN måste bli av med Wolodarski om man ska kunna hoppas på någon form av tillnyktring där.
Citat:
Även 1990-talets början var en turbulent tid. Då precis som nu sammanföll en ekonomisk kris med krig och tillhörande flyktingströmmar. Högerpopulismen frodades, samtidigt som främlingsfientligheten växte. I boken ”Lasermannen” påminner Gellert Tamas om ett otäckt samhällsklimat, i vilket invandrare under några dramatiska månader sköts på gatan och flyktingförläggningar sattes i brand. Dåvarande statsministern Carl Bildt höll ett direktsänt tv-tal till nationen från sitt tjänsterum i Rosenbad för att dämpa oron.
I takt med att den svenska ekonomin återhämtade sig bytte debatten riktning. Ny demokrati, som framstod som ett enfrågeparti mot invandring, åkte ur riksdagen. Arbetslösheten sjönk och många av flyktingarna från Balkan – där krig rasade – klarade sig väl i det svenska samhället. I dag tänker få på dem som ett problem.
Men precis som för 25 år sedan går flyktingspöket åter genom debatten. En ekonomisk kris har utlöst en politisk kris runt om i Europa, samtidigt som flera krig pågår i vårt närområde. Allt oftare beskrivs invandrare som en belastning och kopplas samman med kriminalitet, utanförskap och fallande skolresultat. Legitima frågor om integration går mer och mer över i skrämsel, svartmålning och hat.
[...]
EU:s kris har absolut inget att göra med oförmågan att ta emot 60 miljoner flyktingar – en situation som över huvud taget inte existerar. Den handlar om att unionen som helhet saknar ett gemensamt svar på hur man ska hjälpa 600.000 asylsökande – i år kanske uppemot 1 miljon – i ett område med 500 miljoner invånare.
Människor måste inte kvävas i lastbilar på europeiska motorvägar. Människor måste inte bli överkörda av höghastighetståg vid Engelska kanalen. Människor måste inte drunkna i Medel*havet.
Att det blivit så handlar om vår egen oförmåga att åstadkomma politiska lösningar på europeisk nivå, som tillvaratar rättigheterna hos dem som behöver hjälp. Detta är vår verkliga kris. Och den är hemmagjord.
Trots att EU växte fram ur andra världskrigets ruiner och byggde på de värden som formade Europa efter 1945 står vi handlingsförlamade inför en av vår tids viktigaste frågor: att erbjuda ett samlat och ordnat skydd åt flyende människor.
http://unvis.it/www.dn.se/ledare/sig...enom-debatten/
Med andra ord, Wolodarski tar inte med ett ord upp att det skulle vara några problem relaterade till invandringen, utan det enda som nämns är att man underförstått raljerar över svartmålning, samtidigt som han tycker att det vore en självklarhet att Europa ska ta emot alla som kommer hit, och bagatelliserar volymerna genom att göra ett konstruerat exempel som är missvisande eftersom man bara tittar på ett år, ignorerar att vissa länder taget emot oproportionerligt mycket och tar emot mycket mer och ignorerar att volymerna kommer att stiga framöver till dess att man sätter stopp. Visst, det är 1 som kom asylvägen till den där ön förra året, men hur många kommer det nästa år, och hur många kommer det att ge upphov till senare?