Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, om man tar till exempel den beryktade krönika i DN där Mona Masri deklarerade att svensk utrikeshandel aldrig hade varit så lönande som när Sverige under 17-1800-talen sålde järn till alla som ville gjuta slavbojor (?? - bättre än IKEA, JAS, Volvo?) och att hon träffat en kille i USA som påstod att hans farmorsmormorsmor blivit våldtagen av sin slavägare, som varit svensk (?) så var ju dessa påståenden egentligen retoriska troper. De var till den grad löskokta, osannolika och omöjliga att kontrollera att texten sannolikt hade refuserats direkt om den kommit in till DN för femton - tjugo år sedan, men att Masri påstod dessa saker handlade inte så mycket om sakdiskussion, det rörde sig mer om att suggerera en bild där svenska historia kunde stylas om till att bli mera lik USA.

Sverige är också en kolonialmakt på samma sätt som USA, ni har samma skuld, ville hon säga, och att detta skulle genomtränga hela vår historia på samma sätt som det ibland gör i USA. Och genom att vrida till scenen på det sättet skaffade hon sig ett retoriskt överläge eftersom Masri och hennes kompisar är mycket mer inlästa på amerikansk postkolonial flumteori än på svensk historia.

Jag är också förvånad över att Mona Masri, Behrang Miri och liknande ljushuvuden får hållas trots att de skriver så dåligt och i sak har så blött på fötterna, men det är klart att de har redaktionernas beskydd, annars hade det inte kunnat fortsätta (och detta beskydd innefattar att man mycket sällan tar in repliker mot dessa gullungar). Orsaken till det är väl att de passar de målgrupper där man vill värva nya läsare och stärka tidningens varumärke. Mona Masri skriver och tänker som en kratta men hennes tilltal och hennes mediala persona är närmast perfekta för en tidning som vill värva läsare bland unga halvbildade kids, särskilt tjejer, från Möllevången, Södermalm och Tensta. Det var därför hon lanserades av Sydsvenskan, och senare fick ett påhugg på DN.

Visst är det en medial landvinning men förklaringarna till företeelsen visar på en uppenbar motvillighet i rapporteringen. Hittills har man kunnat läsa att invandrade kristna är mer "öppna" med sin tro och att de tar med sig "konflikter" hit. Barometern är senast ut i raden av spekulerande.

"Samtidigt har hatbrott riktade mot kristna ökat med 75 procent sedan förra året. Det är en mycket beklämmande siffra. Var kommer den ifrån?

Den allvarliga ökningen förklaras av att folk som flyr kriget i Syrien tar med sig konflikten till Sverige när de söker skydd här. "
http://www.barometern.se/ledare/lardomar-av-hatbrott/

"Konflikt" i svenska medier heter folkmord och etnisk rensning i internationella. Vilket "folk" är det egentligen som "tar med sig konflikten"?

Ett nästan komiskt exempel på den mörkläggning som enligt vissa bara är en konspirationsteori finns i ETCs artikel om BRÅs senaste hatbrottsstatistik.

BRÅ konstaterar på sin hemsida: "Störst ökning jämfört med förra året (2013) stod det kristofobiska motivet för (75 procent). " ETC sätter rubriken "Hatbrotten mot romerna ökar" och skriver: "Anmälningarna mot brott där motivet är kristofobiskt eller islamofobiskt, har ökat med 50 procent jämfört med 2013. "

Sedan fördjupar man sig i varför de islamofobiska hatbrotten ökar men ingenstans nämns ökningen av de kristofobiska som alltså är stört i samtliga kategorier. Man anger i stället inkorrekta siffror.

BRÅ
http://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/...rott-okar.html

ETC
http://www.etc.se/inrikes/hatbrotten-mot-romer-okar

Även perfekta egenskaper för att få jobba inom Sveriges Radio där hon har suttit & ljugit ihop reportage där hennes kompisar låtsas vara någon helt annan. Efterblivet agendaskapande när det är som sämst. Givetvis fick hon då stöd av idioterna på DN.

Ja, det vore intressant om man kunde få undersökt hur många uppsagda prenumerationer det kostade Sydsvenskan när de hårdlanserade henne (hennes illa genomtänkta krönikor hade typ den största bildbylinen av alla. åtminstone på nätet, som om hon var en rockstjärna). För mig var hon en starkt bidragande orsak till att jag sade upp tidningen på nytt och slutgiltigt efter att ha läst SDS i princip hela livet - första gången var 2010, då hade hon nog inte rekryterats till tidningen ännu. Och jag vet att lanseringen av henne väckte olust och ilska från många, unga och äldre, som insåg hur kackig och ohederlig hon var. Detta var till stor del redan innan Fattig-Frida-reportaget i SR.

Det är tveeggat. Visst finns det risk att ett större brott (förföljelsen av kristna för deras icke-muslimskhet) skapar illusionen att halmgubben "islamofobi", vid blotta förekomsten av ordparet, på något vis skulle anses jämbördiga i art eller grad, vilket de inte är. Samtidigt är det något av en revolution att MSM alls tagit ordet kristofobi i mun; jag anser det vara en kvalitativ landvinning. Samhällstrenden, den som medierna borde skildra och analysera, är en ökad friktion, eftersom det finns fler främmande partiklar inrikes och islamiseringsvågen pågår med MENA som epicentrum och migrationen som en vektor för farsoten. Givetvis ska hatbrottslingar som begår våld eller hotar med det straffas och är det en asylant som gör sig skyldig till brott så ska naturligtvis det ligga honom/henne i fatet.

Söker man i DN hittar man kristofobi i arkivet 5 gånger, varav det första omnämnandet 2009, sedan 2012 med Fredrik Ekelund. Söker man på islamofobi så får man 332 träffar, varav det första 1998; då korrekt skrivet inom citationstecken, men så ej längre.

Samtidigt som vi på tråden kan se risken för en validering av en chimär ("islamofobi") genom benämnandet av kristofobi, så är blotta artikulationen i MSM ett artikulerat överskridande av ett hittillsvarande tankeförbud. Se det som ett symptom på den påträngande verkligheten som medierna inte längre mäktar med att förtränga.

Jag läste den artikeln i Barometern och upplevde den önskvärt tydlig, att det är importerade hatbrott; det kan man läsa som en allmän kritik av massimmigrationen från muslimskt dominerade länder.

Den interna flykten bland kristna flyktingar i Sverige ges också ett aktuellt exempel som inträffade härförleden, på asylboendet ovan. Importerad förföljelse. Dags för lite konstruktiv journalistisk, kommer det en kampanj att låta oss fröjdas över den eljest monotona mångfaldens mässa? Ut krystas ett medialt måndagsexemplar; det är måndag hela veckan.

Det där är en intressant frågeställning. Hur mycket har det uppenbart partiska mångkulturella tramsandet påskyndat nedgången i upplaga. Förmodligen måste man göra en jämförelse med hur det har sett ut i andra länder. Men rent instinktivt känns det som om det den här tråden handlar om, mediakriget, har gjort att en hel del prenumeranter sagt upp tidningen i vredesmod.

Sedan är det givetvis så att det är den tekniska utvecklingen som är den stora faktorn, men att folk blir förbannade när lögnerna blir för stora & uppenbara kan nog inte helt avskrivas som en accelererande faktor.

Ja precis. Ett tydligt exempel. Man rör sig i en viss krets, lyssnar på samma musik, samma kläder, samma åsikter. En slags klan bildas, i subkulturell tappning, som inte bygger på blodsband utan mer på igenkännande och gemensamma populärkulturella preferenser.

Får nog betraktas som ett historiskt avbrott mot tidigare mänskliga gemenskaper som tydligt byggt på etnicitet, blodsband, religion och ursprung. Samhället i framtiden blir fragmenterat. Dels kommer mångkulturen fragmentera det ytterligare, i en uppdelning efter etnicitet, religion och ursprung.

Sedan kommer subkulturella tendenser och åsiktsbubblor göra människor mer åtskiljda. På många sätt att betrakta som en återgång. Vi har gott från ett klansamhälle till en enad nationalstat med en något sånär enhetlig och homogen kultur, för att sedan återgå till klansamhället, i en slags modern, subkulturell tappning. Cirkeln är sluten.

De "progressiva" har trots sin iver att ta samhället framåt lyckats vända klockan bakåt, åtminstone i organisatorisk bemärkelse. Denna utvecklingen pågår men kommer accelerera i takt med att mångkulturen splittrar Sverige ytterligare och åsiktspolariseringen fortgår.

Sverigedemokraterna, som jag nämnt tidigare, utgör på många sätt en slags etnisk och kulturell intresseorganisation för svenskarna, på samma sätt som Afrosvenskarnas riksförbund gör för afrikaner, eller hur muslimska samfund fungerar för muslimer. En slags sammanhållande organisation.

I detta nya, fragmenterade Sverige bör man rikta in sig på att nå ut till så många svenskar som möjligt. Somliga är redan förlorade och kommer aldrig gå att övertyga men om man kan nå ut till en majoritet av svenskarna, om man kan övertyga en majoritet av svenskarna att fortsätta stödja den svenska nationalstatstanken och en sammanhållen kultur, då finns det hopp och en chans till bättring.

Annars ser framtiden dyster ut, denna fråga är också relevant inte bara för Sverige utan för västvärlden som civilisation. Tänk Mad Max.


Jag får säga som du, jag håller nog inte riktigt med. Åtminstone inte i allt. I värderings och moralfrågor har man rört sig åt vänster, definitivt.

Men i ekonomisk mening så har man rört sig högerut, om man ser från 70 och 80-talet framåt. Socialdemokraterna är trots allt ett parti som idag ser marknaden som en nödvändighet, vill att Sverige ingår i EU som trots allt är ett frihandelsprojekt, planekonomin som ide har dött osv. Man genomförde kraftiga avregleringar och sanerade den offentliga sektorn. Det skedde stora förändringar under Persson, Nuder och Östros m.fl. Mycket har hänt sen Palme, boomen i offentlig sektorn och löntagarfonder.

De politiska partierna har i många fall rört sig högerut om man ser ett par decennier tillbaka, åtminstone på vänsterkanten. De borgerliga partierna har väl snarare gått in mot mitten, så nu krigar båda om samma mittenväljare, men att de skulle ha gått till vänster? Det köper jag inte riktigt. I postmodern tappning har man gjort det, i så kallat "mjuka" frågor men inte i någon slags total bemärkelse. Ekonomisk vänster är stendöd som ide.

Den postmoderna vänstern har varit väldigt inflytelserik i den bemärkelsen att man lyckats övertyga även sina meningsmotståndare, vilket bygger mycket på att man haft en åsiktsfrände i mångt och mycket, bland liberaler. Idag är det svårt att urskilja vem som är vad. Alla är några slags liberalsocialister, eller socialliberaler. Eller högerliberal. Eller vänsterliberaler.

Nu har åsiktskorridoren vidgats något, nu är det lagligt med konservativa liberaler också, som Alice T!

Den tidigare lätt borgliga tidningen aftenposten i Norge tillsatte för ett antal år sedan en Marxist-Leninist som chefredaktär. Innehållet blev minst sagt vänster med fokus på "flyktingar" och liknande. Så vitt jag har förstått så försvann vinsten och ble förlust, abonenter slutade att köpa tidningen och annonsplatsen blev svårsåld. Vem val ha sin annons brevid en artikel som är någon vänstervriden lögn från början till slut? Inte många.

Chefredakötren är numera utbytt, och tidningen har en mer normal profil igen. Men abonenterna är inte tillbaka. Dom har väl hittat andra källor till information.

Nu råder fullt metakrig i debatten. Två ytterligare artiklar om ämnet idag, en från Eskilstunakurirens Voronov som tycker att hans meningsmotståndare inom högern ska börja tala ur skägget och säga rakt ut att de vill minska invandringen (så att det ska bli legitimt för honom att gå full bärsärk istället för halv, förstås):

Sluta tala i koder

ETC vill sätta munkavle på Teodorescu och hennes anhang:

En ledarredaktion i grumligt vatten


Debatten avslöjar journalisternas övertro på sin egen kontroll över opinionen. Verkligheten som genererar SD-väljare i det tysta har tydligen ingen betydelse, det är endast media som avgör åt vilket håll det ska gå.

Jag tycker att de borde testa om det stämmer. Vid nästa möte med Publicistklubben kan de väl komma överens om en antirasistisk temamånad där man kör 100% odelat positiva texter om invandring från första sidan till sista. Varje löpsedel kan ha rubriken "Invandring är det bästa och godaste som finns i universum" och en ny jättebild på Zlatan varje dag. GP och Flamman kan vara exakt likadana. Innehållet kan vara upprepningar av Ullenhags mytsida, Sandvikenrapporten, Arena Idés 900 miljarder. Låt endast de mest hängivna fansen av mångkultur bli intervjuade. Från Reinfeldt och Oliver Rosengren till Ohly och Ali Esbati. Bara ytterlighetsvänstern och kaozliberaler får skriva ledartexterna. Dahl, Segerfeldt, Bergner och Al-Naher överallt.

I deras fantasi skulle resultatet bli att man trycker tillbaka den invandringskritiska opinionen med bulldozer och hyvlar av minst 5% i väljarstöd för SD, kanske 10%. I verkligheten skulle det ge en ketchupeffekt för SD. Jag pendlar mellan att vilja att de får se det med egna ögon och att de förblir ovetande om hur allt hänger ihop...

Ja, twitter får nog anses vara extremt i den bemärkelsen. Man följer bara människor med samma åsikter eller som röstar på samma parti osv. Möjligtvis följer man en grupp individer man ogillar, för att ha nära till att översvämma deras flöde med aggressiva inlägg.

Ja. Jämförelsen med Jan Helin är passande. Vi är båda etniska svenskar men har till synes mycket lite gemensamt. Han arbetar aktivt för att bidra till förstörelsen av allt det som jag betraktar som heligt och värt att bevara, för mina barn, mina barnbarn, för min släkt och för alla svenskar som råkar dela detta landet med mig.

Det är svårt att hitta en gemensam grund att stå på när man har så olika världsuppfattning och när man hyser så mycket agg gentemot varandra. Men samtidigt tror jag att en sådan som Jan Helin, till stor del, är en produkt av tiden vi lever i, av den tid han levt i. När det börjar brinna även kring hans husknut och hans bekantskapskrets börjar reagera över förfallet, då står hans tidigare prestationer inte högt i kurs och hans höga svansföring kommer slakna.

Kanske blir han aldrig en fullständig konvertit som propagerar för repatriering, ökat svenskt barnafödande och kraftig försvarsupprustning, men åtminstone kanske han håller tyst och inte bidrar mer till förstörelsen. Då finns möjligheten att polariseringen svenskar emellan kan minska, när vi inser att vi svenskar sitter i samma båt och bara kan lita till varandra. Däremot tror jag intressekonflikten mot övriga grupper kommer bestå för oöverskådlig tid.

Båda de här artiklarna exemplifierar vad som är fel med Sverige. Det starka stödet för vänstermoral. I det första exemplet ska en förment borgerlig politiker ta bladet från munnen och börja kritisera den katastrofala mångkulturella invandringspolitiken som stått i centrum för svenskt självskadebeteende under decennier. Hela perspektivet handlar om att människor är "oroliga" "förvirrade" "utanför". För att ge legitimitet till sina åsikter måste han hitta ett offer.

En stackare som behöver stöd. Istället för att bara förklara varför politiken skadar Sverige och varför det är tillräckligt för att genomföra en kursändring, och sen dessutom föreslå kursändringen. Istället för att använda rationalism eller för den delen argument utifrån självbevarelsedrift och Sveriges välmående så måste vi peka ut ett offer. Någon som förbisetts och inte fått en lika stor tårtbit som de andra. Svensk borgerlighet spelar alltid på vänsterns planhalva. Det är så ingrott att de själva eller inte ens vänstern själv lägger märke till det.

Trots kompromisserna från Hamiltons sida så genomskådar vänstern moralbrottet och går till attack. Trots försöken att minska friktionen och göra allt för att inte uttrycka en allt för avvikande åsikt så genomskådar vänstern bluffen och pekar ut de som kättare! Hade man haft en ryggrad så hade man då insett att det inte tjänar någonting till att linda in budskapet. Stå upp för det ni tror på och kom med konkreta åtgärder. Vifta bort kritiken som trams och stå på er.

Om ni bestämt måste ha ett offer, använd hela det svenska folket och hela Sverige som nation. Där har ni offret i den här katastrofen.

Exempel nummer två visar på i princip samma sak. Trots GPs rätt försiktiga steg högerut, i mer konservativ riktning så går vänstern till attack. Trots att man likt Hamilton, sysslar med skönmålningar till viss del eller tillämpar den genomskinliga taktiken att låtsas kritisera något som vänstern brukar kritisera men sen lindar in det i kritik av vänstern istället. Eller att man beskriver ett problem i detalj, uppmanar politikerna att "göra något" utan att själv föreslå några som helst ändringar.

Artikeln från ETC låter som en kommission eller en juridisk instans som upptäckt ett lagbrott. Sverige har en liberalkonservativ ledarsida, ja, vadådå? Är det brottsligt? Det låter som att detta bör bli föremål för någon slags utredning eller dylikt. Ett fel i arbetet som måste åtgärdas.

Svensk vänster är som en mobbare som delar ut "tusen nålar", "kalsongryck" och spottloskor till sina borgerliga mobboffer. Mobboffren försöker desperat gå mobbaren till mötes, är artig, konflikträdd, försöker knyta an och bli vän. Lägger sig ned på marken och bölar "nåd" i hopp om att det ska stilla aggressiviteten hos mobbaren. Givetvis får det motsatt effekt och man går dubbelt så hårt ut mot minsta lilla misstag, minsta lilla pip som kommer ur munnen på mobboffret, som visar att de fortfarande är vid liv.

När en nykomling i klassen fått nog och börjar slå tillbaka mot vänstern med växande styrka så ställer sig de borgerliga på mobbarens sida och trycker ned nykomlingen, trots att de tillsammans vore starka nog att trycka ned mobbaren istället.

Jag hoppas att svensk borgerlighet lär sig av detta. Att vänstern aldrig kommer ge sig. Att de alltid kommer kalla er nazister, fascister, rasister, eller för den delen borgarsvin, utsugare m.m. så länge ni har en åsikt som avviker från deras. Om man ändå får ta skit, trots inlindningen, varför då inte lika gärna skriva ut svart på vitt vad man menar?

Alla vet ändå att ni menar att man ska minska invandringen, varför inte komma ut och säga det? Folk är så bekväma med det att när Ebba Busch Thor kom ut som första etablerad makthavare och sa att det var bra om invandringen minskade till Sverige, då var det ingen som reagerade, trots att det är närmast sensationellt i svensk kontext. Alla vet redan att det är så alltfler inom borgerligheten tycker. Och de är inte så dumma att de tror att "lyssna till väljarnas oro" betyder annat än "Ta tillbaka väljare från SD genom minskad invandring".

Säg vad det är ni vill och börja arbeta för att få det igenom riksdagen. Det är det enda som kommer minska väljarraset. Politiska segrar vinns inte genom säkra kort, inte i längden. Man måste våga chansa, bilda opinion och övertyga. Det krävs egna ståndpunkter, som man står fast vid, trots kritik. När ni inser det har ni en möjlighet att vakna, återuppväcka era rötter och komma med i matchen igen. All borgerlighet är konservativ. I en nationalstat är all konservatism nationalistisk.

Fantastisk lista. Det är nästan som man själv glömt alla hemskheter de har hävt ur sig genom åren. Jag tror dock att pendeln svängt. Om nåt år står inte Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna och propagerar för sådant. Om de mot förmodan skulle göra det, sitter de inte i riksdagen länge till.

Detta stycke var helt otroligt, av den medialt hyllade och älskvärde Anders Borg (som förövrigt var en mästare på att skönmåla svensk ekonomisk utveckling, BNP per capita togs bort som välståndsmått).


Idag framstår sådana uttalanden som rent parodiska. Då fanns det nog ändå en hel del som tänkte "Ja, men det låter ju vettigt?". Samtidigt har han ju rätt. Sverige har blivit mer spännande och dynamiskt. Se på Malmö. Bang bang bang. Som att leva i en maffiafilm som vi i tråkiga gamla Sverige bara fick se på tv tidigare.

Se på förändringskraften som invandring för med sig till Sverige. Ja nog förändras det verkligen. Tiggarläger, stenkastning på ambulans och poliser. Hot om islamistisk terror och öppen narkotikaförsäljning. Överfallsvåldtäkter och förlorad trygghet. Mångkulturella innovationer från balkan som "köp automatvapen, få granat på köpet" blir allt populärare för en växande mängd svenskar.