Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alla tre vill inte vara svenskar utan världsmedborgare. Pascalidou skrattade ut Ooms när hon berättade att hon tänkte bli svensk medborgare. "Varför vill du bli svensk?" undrade hon.

Genomgående är programmet rätt förvirrat i förhållande till titeln "Jag ska bli svensk". Ooms beskriver sig som rädd och känner tvång till ett svenskt medborgarskap för sina barns skull, Can vill njuta av tillvaron och bryr sig i övrigt inte och Pascalidou känner sig ilsken och fördömd över sitt liv i Sverige. Mycket känslor där. Jag minns denna tråds tidigare inlägg om utopister versus pragmatiker och trion är, enligt min uppfattning, ett tydligt exempel på utopister utan verklighetsförankring. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2702

Sixt för två månader sen:

PM Nilsson igen:

Nordens populismer




Nationalismen som en återkommande del i historien; en cirkel, spiral eller pendelns sinuskurva?



Nationalismen som en motreaktion. Det var längesen sossarna förknippades med rationalitet, konkretion och teknokrati - Sahlin, Juholt, Löfven... Men det är utrotningshotat inom politiken överlag.


Nationalisterna är inte i första hand "arga unga män"... Istället hittas ilskan som kan sitta i livslångt hos dem som gått ner i "spagat", med ett ben här och ett ben där, alienerade och enligt egen utsago aldrig accepterade, med känslan av att ha missunnats, förvägrats, men oförväget och år efter år tar utrymme i bl a statsmedierna.



Oroade för sina karriärer pga frispråkighetens pris, men allt för arga för att låta bli.

http://www.di.se/artiklar/2016/4/3/nordens-populismer/

Givetvis är grundaffekten ilska en del av den nationalistiska motreaktionen; det är ju svaret på ett existentiellt hot.

Om Afabladets trögfattade och motvilliga ledargarnityr filar på formuleringarna för att godtas som svansen i fiskstimmet, så kan det vara pga att de känner "vinddraget från dörren", för att låna Johan Westerholms formulering. Vad det gäller historiens cirkelrörelse så är endera spiralen (tillbaka men ändå inte, uppåt- eller nedåtstigande) eller pendelrörelsens sinusoida tidskurva bättre liknelser än cirkeln. Är motreaktionen för svag, t ex genom befolkningsutbytet/-omvandlingen, så krävs det expeditioner för att upptäcka dem; så små, lättare att uppfatta som brus eller idiosynkrasier bland flera andra, i Det nya Sverige, basarernas och enklavernas gytter.

Stefan Hedlund ställer grupp mot grupp i Det goda samhället - eller rättare sagt: påpekar intressekonflikterna i rådande prioriteringar på I&I-politiken som oundvikligen leder till att grupp ställs mot grupp:




Men om det sovande folket sussar, vad hjälper det om det råder "öppenhet"? När de är hungriga så vaknar de. Eller av bombbrisaderna och granatkrevaderna ett stenkast bort.


http://detgodasamhallet.com/2016/04/...upp/#more-3940

Medan MSM:s nyhetsförmedling är något att hoppas på för framtiden, så är åsiktspolisen försvagad och mestadels en relik ur det förflutna.

Tillägg: Åsiktspolisen är försvagad, våldsmonopolet är förlorat precis som hos den riktiga polismyndigheten som omorganiseras och vars politiskt korrekte rikspolischef ämnar tillsätta hundratals tjänster utan budgeten för det. Om den abdikerade polisen ersätts av folkliga medborgargarden kanske den desarmerade åsiktspolisen visar upp en parallell och antites, med vänsteraktivistiskt informationskrig och vissa våldsaktioner. Den trögrörliga folkmassan som kontrollerats av etablissemangets vilseledande uppdämningspolitik, kommer inte att påverkas av sådana eventuella våldseruptioner - utom möjligen en ännu större aversion mot dem som försöker återgå till det vansinne som varit, och den ytterligare skillnaden att det moraliska företrädet sitter hos folkmassan som tidigare klandrats för att härbärgera och yttra tankar som nu nödtvunget delas av lejonparten av etablissemanget.

Idag var det massinvandringstema i TV4.


Jesper Strömbäck återkommer med alla klyschor och floskler som var aktuella för 5-10 år sedan. Åldrande befolkning, 7 år innan hälften har arbete, ekonomisk tillgång, bla bla bla. "Givet den forskning som finns stärks Sverige av invandring." Yeah right. Jag gissar att Assar Lindbäck och Jan Ekberg inte finns citerade i hans skräpbok.

One of those days, huh?

---

En gång i kvartalet eller så, fluktar jag TS. Dogdylan skriver att "kampen" först kommer att stå mellan liberalismen och mångkulturalismen innan den står mellan liberalismen och nationalismen. Det beror på hur man definierar kamp och liberalism. Ännu har jag inte hört någon liberal opponera mångkulturen per se. För friheterna ska kunna existera, demokratin råda, behövs en stat som har våldsmonopolet och försvarar de grundläggande rättigheterna. Den styrkan har jag inte hört många liberaler (i Sverige) värna. Till varje pris. Finns det någon ståndaktig så är det för få visavi alla grader av bekännare till statsreligionen multikulti; för ojämlika styrkeförhållanden för att tala om en kamp. Diskussionen har stannat vid en volymfråga och en permanentning av en stadig volym så snart av hulkat färdigt efter fjorårets anstormning som kommer att tynga oss länge.

Ligger det då inte närmare till hands att tala om ett sedan flera år förekommande asymmetriskt krig av mångkulturalister av olika grader (från fundamentalister, särintressen, politiska och ekonomiska opportunister samt simpla medlöpare, medelklass) mot nationalister, i praktiken den ganska brokiga samlingen SD-sympatisörer? Det är en ganska stillsam kamp får man nog säga. Några tabun är nätt och jämnt brutna, somligt tankeförbud brutet.

Behavioristen skulle vara nöjd med handlingen, det beteendemässiga, att strama åt för att minska inflödet. Men är det inte opportunistens vändning bakom denna, tillfälliga och sena men abrupta vändning? Har några mogna lärdomar gjorts eller är det bara det kortsiktiga, den avskärmade innegruppens "i takt med sig själv" men inte med det större samhället vi ser?

Liberalismen kan inte bara vara en curlande, snäll tant eller konflikträdd farbror. Mångkulturalismen kan inte ha sin utgångspunkt i massimmigration av ekonomiska skäl, eller ens vilka skäl som helst givet volymen och bristen i takt med folket, assimilationen.

Om det nu verkligen är så att det förestår storstädning på Aftonbladets redaktion måste väl ändå fullblodsnötet Virtanen städas ut bland de första. Idag ondgör han sig över Thorvallserien. Oklart visserligen vad han vill ha sagt med sin alldeles osedvanligt fnoskiga artikel. Mest troligt är det viktigaste att framhålla att han minsann besitter högt medvetande om det koloniala förtrycket. Tv-serien om Thorvall skötte sig inte riktigt:

Här har vi ett anslag som heter duga! Vad ska vi tycka, vad ska vi tycka? Vad är värst? Rasistisk sexturism eller kvinnohat? Spänningen blev genast olidlig. Förlös oss, oh du gode Fredrik. Men icke, han håller oss på halster. I stället för en tydlig vägledning i fråga om det mest onda av två onda ting levererar Virtanen den något udda uppfattningen att konstnärers moral, eller eventuella brist på sådan, är oväsentlig:

Rasistisk sexturism låter ganska omoraliskt, medan kvinnohat inte direkt behöver kopplas till hatobjektets personliga moral. Fast det behöver man ju inte lägga vikt vid eftersom ju Thorvall var konstnär och alltså inte, i Virtanens värld, föremål för moraliskt värderande.


Från sitt höga postkoloniala utsiktstorn kan alltså Virtanen fastslå att sexuellt och ekonomiskt exploaterande av icke-vita män var aprioriskt i Thorvalls liv och författarskap. Så det vet han, vaskern. Detta hade behövt framkomma i rutan, vilket det då tydligen inte gjorde, för att nå högsta nivå på kvalitet. Trots att det viktigaste i historien om Thorvall inte visades bör vi alla, enligt dr Virtanens ordination, ta del av produktionen. Oklart varför.


”den äckliga gamla h-ordet som knullade n-ordet i Gambia”. Denna mening är ju helt obetalbar. Men här skär också Virtanens motor totalt ihop. Hela artikeln börjar med en anklagelse om att TV-serien inte tillräckligt fokuserade på Thorvalls rasistiska sexturism och nu når den fåntragiske fjanten Virtanen fram till att det är hemskt att folk på internet (alltså vanliga människor, inte konstnärer, som kan begabbas för bristande moral) fokuserar på Thorvalls rasistiska sexturistande.

.
Jaså det sexistiska hyckleriet hade varit det verkligt väsentliga och intressanta att skildra. Det rasistiska sexturistandet var inte så farligt då när allt kom omkring. Kärringen var ju i alla fall konstnär, sådana måste få tillåta sig lite liv utanför de vanliga moralramarna. Eller? Var det alltså samhällets strukturella kvinnohat som var Virtanens ärende för dagen? Men om han bara skrivit om det hade det inte funnits anledning att rassla med den stiliga postkoloniala fjäderboan från pantbanken förstås.

Kardinalpajas!
http://www.aftonbladet.se/nojesblade...cle22561695.ab

Aida Hadzialic, minister i S-regeringen går till storms mot identitetspolitiken inom sitt eget parti och på kultur sidorna.

Det är inget nytt i sig, Åsa Linderborg brukar låta om det här med jämna mellanrum. Men nu kan man sätta det i samband med om omsvängning under galgen i flyktingfrågan och då öppnas andra perspektiv. Till exempel mot den vita arbetarklassen som nu plötsligt är lika viktig som förortsungdomen.

Om man diskutere identitet för länge så hamnar man också i en diskussion om olika gruppers beteende. Och den diskussionen vill inte Hadzialic ha.
Hadzialic tar den liberala positionen här mot identitetspolitiker från alla håll. Men hon vill ersätta identitetspolitisk kamp med klasskamp. Och klasskamp i socialdemokratisk version är höjda skatter och bidrag. Så förutsägbart.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/sa...cle22564766.ab

Betrakta TS utsaga att "kampen" först kommer att stå mellan liberalismen och mångkulturalismen innan den står mellan liberalismen och nationalismen, och sedan vad (S)Aida spår:

Aida Hadzialic, minister i S-regeringen:

Hennes uttalande är en svidande kritik mot mångkulturflummet och hon vill ha ett starkt Sverige. För medborgarnas bästa. Trots att hon tar det avstampet i klassanalys har hon faktiskt positionerat sig som en nationell företrädare. För Sveriges bästa. När hörde vi en S minister senast uttrycka sig så tydligt i en så grundläggande fråga?

Aida positionerar sig alltså precis som TS förutspådde skulle vara slutkampen i mediekriget om mångkulturen. Men i kampen mellan liberalismen och nationalismen, har hon och S valt nationalismen.
S och Aida har gjort en rockad, eller om man så vill en triangulering, och tagit SD:s position rakt av men baserat detta på en vänstertypisk klassanalys.

Snyggt drag. Rent politiskt alltså.
Och det är nog inte en slump. Aida visar oss S framtida argumentationsbas. (S)Aida.

Ett starkt samhälle för Sveriges bästa innebär assimilering och ingen mångkultur.

Detta med identitetsfixeringen dök även upp i Teaterprogrammet i P1 i går kväll. En regissör vid namn John Mark intervjuades, han beklagade sig över utvecklingen. Han greps av panik inför att sätta upp nya pjäser. Nu krävs det tydligen att man ska fylla i blanketter med uppgifter om fördelning av kön och etnicitet innan man får anslag!

Detta skrämmer honom och han blir handlingsförlamad inför dessa blanketter som han menar är galna, "men det är ju för en god sak" upprepade Annelie Duva vädjande ett par gånger. Mark höll med om att det säkert var välmenat men att det ändå var fullständigt fel och en tillbakagång till rasistiska samhällen.

Edit: kommer inte ihåg exakt ordalydelse men det var något i den stilen.

Aida sitter på en uppenbart påhittad ministerpost i egenskap av A) invandrare B) kvinna C) ungdom. Förväntar mig inte att stora strategiska utspel ska komma från henne håll. Kan nog vara idé att avvakta ev. efterspel först (innan vi utnämner hennes tyckande till officiell S-policy).

Det här är själva fundamentet för de troende på identitetspolitik, mångkulturalism, massinvandring m.m.

De anser, att när man vill åstadkomma "en god sak", så helgar ändamålet medlen.

Annelie Duva framhöll vidare, att etnisk registrering krävs i "en övergångsfas" - innan himmelriket på jorden är förverkligat i Sverige.

Vi vet f.ö., baserat på tidigare totalitära samhällsexperiment, att de troende aldrig betraktar sina ideal som förverkligade. Det krävs alltid fler initiativ från makthavarna under deras projekt att bygga det (enl. dem) perfekta samhället.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4802 12.55

Paradoxen är att A, B och C gör att hon och nästan bara hon kan göra detta utspel mot identitetspolitiken inom de högre skikten inom S och medierna. Just för att hon har "rätt" identitet som alibi.