Under den förskönande omskrivningen "Den nya klassresan" börjar Tove Lifvendal att formulera "Lösningen" som Moderaterna ska lansera för att lösa "Problemen".
Att detta lanseras på SVD:s ledarsida är väldigt talande.
Den som trodde att ”det nya” är ett nytt moderat språkbruk, tar dock fel. Det är nu drygt 40 år sedan Gösta Bohman tog med svenska folket på en tankemässig resa där ”den nya otryggheten” utgjorde problemformuleringen.
...
Vad det moderata svaret ska bli på ”det nya utanförskapet”? Som kan förena viljan till öppenhet med ett samhälle som håller ihop och utvecklas? Det är givet: Den nya klassresan.
Genom att påvisa att dagens svar är gårdagens återanvända ord visar hon också att Moderaterna kör en favorit i repris då de helt saknar idéer. "Det nya" är i realiteten något gammalt.
Det visar Tove tydligt ty hon vill så mycket mer:
Citat:
För menar Moderaterna allvar med att bygga framåt... ja, då kommer stora delar av Sverige att behöva byggas om. Vill man på allvar möjliggöra rörligheten – geografisk, social, ekonomisk – räcker inte de små justeringarna. Då behöver man tänka nytt i grunden. Då måste gamla institutioner utmanas, och Moderaterna måste vara beredda att riskera något.
Nästan en revolutionär utsaga av en ledarskribent på SVD.
Hon och SVD tycker uppenbarligen det är värt att bygga om Sverige i grunden som offer på mångkulturens altare. I grunden. Sug på de orden.
Inser hon att det inte bara är moderaterna som riskerar något. Det är hela Sveriges framtid som riskeras. Allt för en tokig och feltänkt idé om införandet av mångkultur i ett välfungerande samhälle.
Att använda PK-godkänd terminologi är en nödvändighet.
Nej, man ska välja sina strider. Att springa i full fart mot postmodernistiska språkministeriet med ett rött skynke är dömt att misslyckas. Skit i deras planhalva. Dahlberg har ett mycket effektivare vapen: Nyktra, kalla, hårda fakta. Där har motståndarna ingenting. Med fakta når man alla som skiter fullständigt i vilka ordval man draperar saker i.
Tyvärr har du fel. Postmoderna tänkare skiter i fakta. Tragiskt men sant. Deras maktbas är ordets makt. Inte fakta. Dessutom deras ord. Och de har en mycket stor skara anhängare som lyssnar på dessa ord. Känslosamma människor som inte vill, kan eller orkar ta till sig fakta. De är i majoritet i dagens Sverige.
Det är bilden av "Ensamkommande flyktingbarn" som måste ändras. Bilden.
När folk för sitt inre ser en 30 åring man sitta bland gymnasieelever varje gång "Ensamkommande flyktingbarn" nämns har man påverkat opinionen mer än att återupprepa fakta för några som inte vill eller kan lyssna.
Det är ingen slump att bilder på båtflyktingar visar kvinnor och barn istället för vad majoriteten är. Unga lycksökande män från länder söder om Sahara.
Att använda PK-godkänd terminologi är en nödvändighet. Gör man inte det riskerar budskapet att gå till spillo för att det blir debatt om ordval istället för innehållet.
I Dahlbergs fall är detta nog en riktig strategi. Hennes viktigaste roll är, som du säger, att pumpa ut fakta.
När det gäller att konfrontera det postmoderna språkbruket så finns det andra aktörer som är mer lämpade. Vi den här tråden t.ex. , som antagligen har betydligt fler läsare än Dahlberg dessutom.
Att använda PK-godkänd terminologi är en nödvändighet. Gör man inte det riskerar budskapet att gå till spillo för att det blir debatt om ordval istället för innehållet. Det enda som håller getingsvärmen lugn är att man inte retar upp det, och det krävs väldigt lite för att göra det, som bekant. Det är nu 3 år sedan Agenda satte rubriken "hur mycket invandring tål Sverige" och 2,5 år sedan Billström sa "volymer", och getingsvärmen har inte släppt det än.
Citat:
Ursprungligen postat av longbow4y
Tyvärr har du fel. Postmoderna tänkare skiter i fakta. Tragiskt men sant. Deras maktbas är ordets makt. Inte fakta. Dessutom deras ord. Och de har en mycket stor skara anhängare som lyssnar på dessa ord. Känslosamma människor som inte vill, kan eller orkar ta till sig fakta. De är i majoritet i dagens Sverige.
Det är bilden av "Ensamkommande flyktingbarn" som måste ändras. Bilden.
När folk för sitt inre ser en 30 åring man sitta bland gymnasieelever varje gång "Ensamkommande flyktingbarn" nämns har man påverkat opinionen mer än att återupprepa fakta för några som inte vill eller kan lyssna.
Det är ingen slump att bilder på båtflyktingar visar kvinnor och barn istället för vad majoriteten är. Unga lycksökande män från länder söder om Sahara.
Citat:
Ursprungligen postat av Enoch.Thulin
I Dahlbergs fall är detta nog en riktig strategi. Hennes viktigaste roll är, som du säger, att pumpa ut fakta.
När det gäller att konfrontera det postmoderna språkbruket så finns det andra aktörer som är mer lämpade. Vi den här tråden t.ex. , som antagligen har betydligt fler läsare än Dahlberg dessutom.
Hur paradoxalt det än verkar vid första anblick så tror jag ni har rätt all tre.
Hela samhället rör sig i rask takt mot det känslobaserade och bort från det logiska och faktaorienterade. Utmaningen är därför att hitta den vinnande kombinationen av ethos, pathos och logos som slår postmodernisterna på deras egen planhalva.
Att likt CrispyKreem förlita sig på logos i form av de oantastliga fakta som Dahlberg framför är tyvärr inte en framgångsfaktor i dagens Sverige. Jag skriver "tyvärr" eftersom jag tror att den tilltro till logos som fram till nyligen dominerade den svenska samhällsdebatten var en viktig komponent i att bygga det goda samhället.
Nu handlar det istället om att tävla i det positiva patoset. Även om man har både rätt och närmast skyldighet att bli arg över lögnerna och miljardrullningen i samband med de ensamkommande så är det tyvärr inte det negativa patoset i form av ilska över skäggiga gökungar i vårt samhälle som är nyckeln till framgång.
Istället måste vi bli bättre på att jobba med dess spegelbild. Omsorgen om barnens skolgång, omsorgen om bostadsmarknaden. Övertrumfa godhetsretoriken i form av positivt patos. Dit har Dahlbergskan en lång väg kvar.
Tyvärr har du fel. Postmoderna tänkare skiter i fakta. Tragiskt men sant. Deras maktbas är ordets makt. Inte fakta. Dessutom deras ord. Och de har en mycket stor skara anhängare som lyssnar på dessa ord. Känslosamma människor som inte vill, kan eller orkar ta till sig fakta. De är i majoritet i dagens Sverige.
Ja? Det var ju just det som var min poäng. De hatar fakta. De bekämpar fakta med sin egen valuta, språket. Att utmana dem om språket är som att gå in i Kina med en ärtpistol och tro att man har goda chanser att erövra landet.
Billström gick in med ärtpistol i Kina och sa "vi måste diskutera volymerna". Vad vann han på det? Han fick ett galet drev emot sig och ledarsidor emot sig. Det pågår latent 2,5 år senare, dvs varje gång Billström syns eller hörs kommer hatstormen. Reinfeldt skrämde honom att sluta snacka på det där frispråkiga sättet han gjorde från valrörelsen 2005 fram till "volymerna" och efter det var han en tam hare som sjöng invandringens lov varje dag. Sen tystade M honom för gott genom att sätta honom som talman. Det är tragiskt, den gamla Billström var en tillgång för alla som föredrar nyktra verklighetsbeskrivningar före postmodernistiskt dravel. Vill vi att samma ska hända Dahlberg?
Det är ingen idé att försöka utmana postmodernisterna i deras egen paradgren, och vad bättre är: Det behövs inte. De kommer att besegras genom att verkligheten gör en flankattack. För alla som lever i verkligheten spelar det ingen roll vilka ord som PK-maffian draperar saker i. "Ensamkommande barn" får med tiden en negativ laddning genom att verkligheten visar väljarna vilka dessa "barn" är. Rubriken "12.000 ensamkommande barn väntas 2015" får vissa att börja storgråta över "ensamkommande barn" men de flesta andra hajar till på "12.000". Då hjälper det inte om språkrådet ändrar till "12.000 fluffiga kaniner väntas 2015".
Ta exemplen "EU-migranter" och "utsatta EU-medborgare", ett inte helt genomtänkt sätt att desarmera frågan eftersom det som händer i normalt folks huvuden inte är att de blir mer välvilligt inställda, utan att EU dras ner i skiten. Vad skulle begreppen ha haft för laddning för 10 år sedan innan tiggarinvasionen hade börjat? Troligen positiv. Men det som händer nu är att "EU" släpas i smutsen dag efter dag av verkligheten. För varje gång någon säger "EU-migranter" tränas folk att tänka "EU = nerbajsade parker". "EU = högar med sovsäckar och madrasser på stan". "EU = kåkstäder". Språkministeriet stoppade ner hela EU-projektet i tiggarmuggen och som resultat har de skapat associationen "EU = bajs" istället för "Romska tiggare = fullvärdiga EU-medborgare med fulla rättigheter, så låt dem vara".
Rasism, flyktingar, EU-migranter, kränkt och fascism är bara några exempel på ord som antingen tappat sin laddning på grund av missbruk eller som fått en negativ laddning när det var avsedd att vara positiv. Kränkt betydde något, nu fnissar man bara. Rasism betydde något, nu är det allt och inget och därför värdelöst. EU-migranter är lika med bajshögar och flyktingar är lika med ekonomiska lycksökare. Fascism får ingen att tänka på Mussolini längre, den första associationen är pajasen Arnstad.
Så det är nog lika bara att Dahlberg använder motståndarnas nyord. Verkligheten gör resten.
Genom att påvisa att dagens svar är gårdagens återanvända ord visar hon också att Moderaterna kör en favorit i repris då de helt saknar idéer. "Det nya" är i realiteten något gammalt.
Det visar Tove tydligt ty hon vill så mycket mer:
Nästan en revolutionär utsaga av en ledarskribent på SVD.
Hon och SVD tycker uppenbarligen det är värt att bygga om Sverige i grunden som offer på mångkulturens altare. I grunden. Sug på de orden.
Inser hon att det inte bara är moderaterna som riskerar något. Det är hela Sveriges framtid som riskeras. Allt för en tokig och feltänkt idé om införandet av mångkultur i ett välfungerande samhälle.
Fast utsagan är ändå intressant eftersom den visar hur nära hon är de nya moderaterna. Systemskifte sa Reinfeldt och det är precis vad Tove talar om nu. Bygga om Sverige helt. Man vill alltså lämna ett väl fungerande system för att gå till något helt okänt och obeprövat. Det kan man säga när man sitter tryggt på en ledarredaktion. Det skulle innebära en katastrof för moderaterna om AKB gjorde sådana uttalanden. Inte ens Reinfeldt vågade på konststycket, även om han innerst inne ville det och har det som slutmål.
Schlingman fattar vidden av det Tove talar om, däremot inte Billström. Kanske idag, men inte när han nämnde volymer. Tror många moderater ställer sig lika oförstående idag som Billström gjorde för några år sedan. Globalism och systemskifte låter bra men många moderater har nog inte klart för sig vad det egentligen går ut på. Det handlar inte bara om ändringar av las eller lägre lägsta löner, utan något riktigt stort. Så stort att Reinfeldt och Lifvendahl nog inte heller riktigt ser vidden av det, bara att man måste dit. Då är vi på samma nivå som vänsterns utopiska tro på ett klasslöst samhälle.
Lifvendahl kommer se sig snabbt omsprungen av Dahlberg, Rayman, Widar med flera. De är liberaler men vill inte ha någon omstörtande samhällsförändringar. Därmed blir hon tämligen ensam. Hon kan ju inte gärna liera sig med kulturmarxisterna på DN eller Aftonbladet. Vi ser nu grupperingar av dels kulturmarxister som vi alla vet vad de står för, och dels liberaler som säger ungefär det som sd talar om, men att man tar avstånd från sd som parti och dess ideologi. Det är de senare som kommer att vinna anhängare.
Att använda PK-godkänd terminologi är en nödvändighet. Gör man inte det riskerar budskapet att gå till spillo för att det blir debatt om ordval istället för innehållet. Det enda som håller getingsvärmen lugn är att man inte retar upp det, och det krävs väldigt lite för att göra det, som bekant. Det är nu 3 år sedan Agenda satte rubriken "hur mycket invandring tål Sverige" och 2,5 år sedan Billström sa "volymer", och getingsvärmen har inte släppt det än.
"Ensamkommande flyktingbarn": DEFCON 5.
"Ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar": DEFCON 4. Det skulle muttras ute på kanterna kring hennes förmodade ifrågasättande av att samtliga är barn.
"Så kallade ensamkommande flyktingbarn": DEFCON 3. Här börjar det bli besvärligt. Debatten skulle rasa kring vad hon insinuerar med "så kallade". Dahlberg får ägna mer energi åt att svara på arga mail, tweets och telefonsamtal än att författa nästa helgkrönika, vilken skulle nagelfaras i jakt på nya fragment av brunt.
"Ensamkommande unga män": DEFCON 2. Kubakris. Dahlberg utvisad till Ingrid Carlqvist-frysboxen av MSM.
"Ensamljugande skäggbarn": DEFCON 1. Citatet kommer att täcka Aftonbladets och DN:s löpsedlar nästa dag, TV och radio stämmer in, veckor av drev, sinnesundersökning, Dahlberg blir en paria för resten av karriären och de enda som kommer att erbjuda sig publicera hennes texter är Avpixlat.
Nej, man ska välja sina strider. Att springa i full fart mot postmodernistiska språkministeriet med ett rött skynke är dömt att misslyckas. Skit i deras planhalva. Dahlberg har ett mycket effektivare vapen: Nyktra, kalla, hårda fakta. Där har motståndarna ingenting. Med fakta når man alla som skiter fullständigt i vilka ordval man draperar saker i.
Partisanernas asymmetriska mediekrig mot den kollapsande kolossen; det folkliga upproret mot makthavarna som kämpar för sina sinekurer och lögnmarinerade taburetter. Det är en vittrad och genomrutten mur som håller på att rivas. Låt oss erövra språket och kalla en spade för en spade. Kanske omvändare med plattform, så som Dahlberg på Expressen, dels kan samla klungorna och dels låta sig inspireras av de förlöpare som har mål i mun och med ilskan, sanningen och stundom martyrskapet som hägring normera om kartan till verklighetens terräng. De halvkvädna visorna har passerat bäst före.
I Dahlbergs fall är detta nog en riktig strategi. Hennes viktigaste roll är, som du säger, att pumpa ut fakta.
När det gäller att konfrontera det postmoderna språkbruket så finns det andra aktörer som är mer lämpade. Vi den här tråden t.ex. , som antagligen har betydligt fler läsare än Dahlberg dessutom.
Men - vad är Dahlbergs roll, egentligen? Vad är hennes agenda?
Är det att "rädda Sverige"? Expressen? Borgerligheten? Sin egen roll som relevant opinionsbildare? Ni vet - en sådan som bildar opinion genom att faktiskt normera åsikter syftande till politik.
Nu utesluter ju äntligen dessa motiv inte längre varandra, som var fallet för bara några år sedan. Uppenbarligen har Expressens redaktionstak inte rasat ned över dem för att de på kort tid blivit marknadsledande i konkret, tydlig systemkritik.
Tvärtom är det en rätt fördelaktig position i förhållande till den allmänna opinionen och borgerliga politiker som försmäktar efter täckning och ledning. Som vill - måste! - höra det Dahlberg säger.
Det Dahlberg gör är att samla ihop samma förtroendekapital som Wolodarski spelar bort, att röra sig från de i framtiden dödsdömda falangerna inom en borgerlighet stadd i en omvandling, dikterad av verkligheten. Om den björnen äter upp Dahlberg, så har den först slukat hela det borgerliga etablissemanget.
Det är så jag tror man ska förstå Dahlberg - hon går lite raskare än resten ett sällskap som gått vilse i skogen. Det är allt man kan förvänta sig av henne i rationellt spelteori. Det är först när andra i etablissemanget går förbi henne som hon har incitament att öka takten - eller när björnarna blir fler än långsammare måltider.
För att exemplifiera hur ett ofarligt överbud skulle sett ut kring de ensamkommande, så hade det ju bara varit att sakligt tillfoga att norska och danska åldersbedömningar gett vid handen att en stor andel ynglingar inte verkar ha den ålder de uppger.
Att använda PK-godkänd terminologi är en nödvändighet. Gör man inte det riskerar budskapet att gå till spillo för att det blir debatt om ordval istället för innehållet. Det enda som håller getingsvärmen lugn är att man inte retar upp det, och det krävs väldigt lite för att göra det, som bekant. Det är nu 3 år sedan Agenda satte rubriken "hur mycket invandring tål Sverige" och 2,5 år sedan Billström sa "volymer", och getingsvärmen har inte släppt det än.
"Ensamkommande flyktingbarn": DEFCON 5.
"Ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar": DEFCON 4. Det skulle muttras ute på kanterna kring hennes förmodade ifrågasättande av att samtliga är barn.
"Så kallade ensamkommande flyktingbarn": DEFCON 3. Här börjar det bli besvärligt. Debatten skulle rasa kring vad hon insinuerar med "så kallade". Dahlberg får ägna mer energi åt att svara på arga mail, tweets och telefonsamtal än att författa nästa helgkrönika, vilken skulle nagelfaras i jakt på nya fragment av brunt.
"Ensamkommande unga män": DEFCON 2. Kubakris. Dahlberg utvisad till Ingrid Carlqvist-frysboxen av MSM.
"Ensamljugande skäggbarn": DEFCON 1. Citatet kommer att täcka Aftonbladets och DN:s löpsedlar nästa dag, TV och radio stämmer in, veckor av drev, sinnesundersökning, Dahlberg blir en paria för resten av karriären och de enda som kommer att erbjuda sig publicera hennes texter är Avpixlat.
Nej, man ska välja sina strider. Att springa i full fart mot postmodernistiska språkministeriet med ett rött skynke är dömt att misslyckas. Skit i deras planhalva. Dahlberg har ett mycket effektivare vapen: Nyktra, kalla, hårda fakta. Där har motståndarna ingenting. Med fakta når man alla som skiter fullständigt i vilka ordval man draperar saker i.
Ja och nej. JA, man ska välja sina strider. Men, NEJ - det var inte Agendaredaktionens ordval i frågan "hur mycket invandring tål Sverige" eller Billströms val av ordet "volymer", som fick fanatiska förkunnare av Sveriges världsunika invandringspolitik som "den enda vägens politik" att flyga i taket.
Fanatiska förkunnare tålde inte, att *kvantiteten* på invandringen uppmärksammades som ett problem för landet. Det finns inte något begrepp, som Billström kunde ha använt, som inte hade resulterat i ett drev. Vare sig Billström hade sagt "mängd", "omfattning", "kvantitet", "proportioner" eller någon annan synonym för "volym", så hade media lynchat honom.
Den bärande bjälken i invandringsförespråkarnas resonemang är, att det är LIKGILTIGT vilka negativa konsekvenser, som den världsunika invandringspolitiken har för landet och för den befintliga befolkningen.
Såväl fomuleringen "hur mycket invandring tål Sverige" eller ett påpekande, att inflödets storlek är ohållbart, ignorerar den utgångspunkten.
Dahlbergs ledare uppmärksammar ett problem, som svenska politiker blundar för, vilket är utmärkt. Men man saknar FAKTA betr. att
• åldersbedömningar görs i Danmark och Norge
• åldersbedömningar i Danmark och Norge har visat att en stor majoritet av de som testats är vuxna.
Dahlberg skriver bara att "Migrationsverket misstänker" och det här är därför inte särskilt informativt:
Citat:
• Använd åldersbedömningar. På papperet finns möjligheten att begära en medicinsk åldersbedömning när Migrationsverket misstänker att ett flyktingbarn i själva verket har uppnått vuxen ålder. Men i praktiken vägrar svenska läkare att medverka. Så kan vi inte ha det. Att det speciella mottagandet för ensamkommande barn reserveras för just minderåriga är centralt för alla inblandade parter. Om det sedan i praktiken visar sig vara ett högst marginellt problem eller inte får verkligheten utvisa.
----
Två spaningar.
I veckan som gick skrev Widar Andersson i förbigående, att regeringen tillåter "en i praktiken oreglerad invandring".
Citat:
Genom att regeringen tillåter en i praktiken oreglerad invandring så fylls skolorna i många landsändar på med ovanligt många barn till mycket lågutbildade föräldrar som dessutom inte kan ett ord svenska.
I SRs söndagsprogram "Godmorgon Världen" visade även Göran Rosenberg idag, att journalistkåren har bytt fot. Nu framhålls, att invandringen till Sverige är större än till något annat jämförbart land; Sverige utgör "ett europeiskt undantag". Rosenberg fortsatte:
Citat:
Med det här vill jag inte nödvändigtvis ha sagt att den svenska flyktingmottagningens nuvarande proportioner är möjliga i EU-skala, i längden kanske inte heller i svensk, bara att i en situation där Europa står inför den värsta flyktingkrisen ”i vår tid” för att citera Amnesty, med miljoner människor på flykt i Mellanöstern och Afrika, kan det kanske vara värt att fundera över vad som hittills gjort Sveriges relativt generösa flyktingpolitik till ett europeiskt undantag.
En förklaring tror jag är den svenska självbild som formades efter kriget. Den sociala framgångssagans och den moraliska neutralitetens och den tredje vägens självbild – bilden av Sverige som universellt föredöme – och nationellt undantag.
Av de politiska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan självbild finns inte mycket kvar, tror jag, och jag tror inte heller att det svenska flyktingundantaget kommer att bestå. I varje fall inte i ett Europa där flyktings- och främlingsfientliga partier och opinioner tar över den politiska dagordningen i land efter land.
Vad skulle krävas för att vända den här utvecklingen? Vad skulle kunna göra Europas flyktingpolitik lite mera svensk istället för alltmera dansk?
Ett första symboliskt steg vore kanske för Europas ledare att påminna sig själva och sina väljare om Evian 1938. Påminna om att ett Europa som den gången var oförmöget att ta sitt humanitära och legala ansvar gentemot människor som sökte dess skydd, också var ett Europa oförmöget att förhindra sin fortgående moraliska och politiska förnedring.
I en tid när Europa sömngångaraktigt tycks gå mot ett nytt Evian, kan det vara bra att veta att det är just det vi gör.
Och kanske försöka vakna upp innan det är för sent.
Men - vad är Dahlbergs roll, egentligen? Vad är hennes agenda?
Är det att "rädda Sverige"? Expressen? Borgerligheten? Sin egen roll som relevant opinionsbildare? Ni vet - en sådan som bildar opinion genom att faktiskt normera åsikter syftande till politik.
Det är nog att rädda Sverige och ur hennes perspektiv handlar det om att rädda det både från SD, invandringen och vänstern. Win-win-win. I hennes värld hanteras alla tre genom att borgarna byter till en invandringspolitik som gör SD överflödiga. Om detta ger borgarna en väljartillströmning från både S och SD som räcker för att borgarna ska få bilda regering utan SD, så hamnar man i ett läge där borgerligheten lägger motioner om omfattande reformer på invandringsområdet, och då blir det upp till bevis för SD: Ska de tjura och rösta mot förslagen bara för att de inte fick vara med, eller menar de allvar med att vilja minska invandringen så gott det går?
Jag kan inte tycka att det är att vara vilse i skogen tillsammans med Svend Dahl, Cecilia Wikström, Federley, Ohlsson, Schultze och MUF, fast ett par steg före. Hon är inte ens i samma skog som jönsarna som gapar om fri invandring och lagliga vägar. Snarare är PM Nilsson och Dahlberg ute och vandrar i en egen skog och Nilsson är ett par steg före. 100 meter bakom dem går Staffan Danielsson yrvaket omkring och ropar hallå.
__________________
Senast redigerad av CrispyKreem 2015-07-05 kl. 13:32.
I Dahlbergs fall är detta nog en riktig strategi. Hennes viktigaste roll är, som du säger, att pumpa ut fakta.
När det gäller att konfrontera det postmoderna språkbruket så finns det andra aktörer som är mer lämpade. Vi den här tråden t.ex. , som antagligen har betydligt fler läsare än Dahlberg dessutom.
Då är det en bedömning som utgår från att sanningssägaren är i underläge. Vilka fakta kan pumpas ut, när de största lögnerna aktivt traderas vidare av "sanningssägaren"? Små lögner eller faktaunderskott kan fixas men de största lögnerna tillåts fortgå? Det är befryndat med den långa rad av försiktigt kritiska ledarskribenter och andra debattörer mönstrat sedan valet 2014, men som genomgående saknat förslag till lösningar, åtgärder ("solution", för att prata Nostradumbass). Omvändaren Dahlberg borde vara en av dem som nu har tillräckligt med mark under fötterna för att fälla några fasta omdömen; vägen till sanningen börjar med att erövra språket. Gå på upptäckt, bort med decorum och falsarier som bygger på att två fel kanske blir ett rätt.
Hur paradoxalt det än verkar vid första anblick så tror jag ni har rätt all tre.
Hela samhället rör sig i rask takt mot det känslobaserade och bort från det logiska och faktaorienterade. Utmaningen är därför att hitta den vinnande kombinationen av ethos, pathos och logos som slår postmodernisterna på deras egen planhalva.
Att likt CrispyKreem förlita sig på logos i form av de oantastliga fakta som Dahlberg framför är tyvärr inte en framgångsfaktor i dagens Sverige. Jag skriver "tyvärr" eftersom jag tror att den tilltro till logos som fram till nyligen dominerade den svenska samhällsdebatten var en viktig komponent i att bygga det goda samhället.
Nu handlar det istället om att tävla i det positiva patoset. Även om man har både rätt och närmast skyldighet att bli arg över lögnerna och miljardrullningen i samband med de ensamkommande så är det tyvärr inte det negativa patoset i form av ilska över skäggiga gökungar i vårt samhälle som är nyckeln till framgång.
Istället måste vi bli bättre på att jobba med dess spegelbild. Omsorgen om barnens skolgång, omsorgen om bostadsmarknaden. Övertrumfa godhetsretoriken i form av positivt patos. Dit har Dahlbergskan en lång väg kvar.
Vi ska inte riva katedralen utan fylla den med vackrare, potentare liturgi. Inte överge tanken på himmel, skärseld och helvete utan rätta definitionen av synd och botgörelse.
Här gäller det att förstå att det "mjuka" kan vara en mäktigare murbräcka än det "hårda". Att det bara är en dygd att vara neutral, saklig och diskret - om det är funktionellt. Om det är effektivast, om det optimerar utfallet.
För - vad är det systemfarligaste sättet att närma sig en svensk kvinna? Är det genom att argt ifrågasätta åldern på "barnen" eller kostnadernas skenande inverkan på offentlig sektors skuldsättning och skattetryck?
Eller att viska i hennes öra att hennes son kanske blir ensam i livet på grund av att det övervägande är pojkar som fyller på?
För den systemkritiker som vill så finns forskning att tillgå på området vad som händer med ett samhälle med obalans mellan könen. Svenska Lena Edlund vid University of Colombia har beräknat att egendoms- och våldsbrotten ökar med 6 procent för varje procent det skiljer mellan könen i yngre åldrar. Studien utgår från Kina, men samma fuktioner är universella över tid och geografi.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
