Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ett bristfälligt skolat, yrkeslivserfaret eller själsförmöget politikerskikt gör det sårbart för mantran som i frånvaron av journalistisk granskning (pull) - och med tankemedjors och lobbyisters påverkan (push) - kan fortgå utan realitetsprövning. Ett antiintellektuellt paradigm dominerar; krumt och korrupt, men subsidierat hankar sig politiken fram. Ett bihang som är större än sin politiska värd, som inte riktigt uppmärksammats på denna tråd, är vad Garsten, Rothstein och Svallfors kallar de policyprofessionella:




http://www.dn.se/debatt/politikproff...atiskt-mandat/

Artikelförfattarna varnar för den anonymisering av ansvaret som kan följa på denna stora, politiska exofyt. Men något symbiotiskt förhållande med politikersubstratet torde finnas; för politikernas del möjligen ett flöde av idéer och manuskript för skådespelet att hantera medierna?

Agendaorganet DN bidrar härmed förtjänstfullt till litet upplysning, vid sidan om den mörkläggning som annars blivit dess signum. Kan de bidra med debattartiklar om det mediala ingiftet och den rituella tystnaden kring den uteblivna moraldebatten om massinvandringen också?

Lite festligt att se hur de tidigare argumenten om "lönsamhet" helt har försvunnit ur debatten.

Då kan det vara lägligt att damma av det kvartssekel gamla 'humaniteten har inget pris' à la Friggebo.

Glöm för all del inte AF:s generaldirektörs famösa, politiserade debattinlägg nyligen om att permanenta massinvandringen på ca 100 000 om året... För att rädda välfärden.

Något vi har lärt oss på denna tråden är ju hur medialt hopp som tänds nästa dag släcks av samma kanal. Ett relativt ställningstagande till upplysning som strax pudlas eller varvas med knäppa krumsprång i åsiktskorridorens anda. Jag vet inte hur man ska se den sortens prövande flackande; kanske går de inte att ses kategoriskt som kontrollerad opposition eller en vorden dissidents kognitiva dissonans som söker utvägar.

Jag tror mycket väl att retoriken kan komma att skifta. Ut åker nyttoargumenten och in åker pliktargumenten. Det är den enda förändring jag tror att vi har att vänta.

Att det på något sätt skulle "vända" har jag helt och hållet tappat tron på. Exekutiva makthavare, journalister och PR-konsulter gillar helt enkelt det som pågår. Mångkulturalismen är ett religiöst evangelium, och det handlar bara om hur hårt man måste pressa undersåtarna för att skapa tillräcklig underkastelse. Makten gör sig så stark den behöver vara, det finns det hur många historiska exempel som helst på. Och pengar kan staten låna eller beskatta så att det fortfarande går att köra projektet under många år.

Oavsett hur mycket "liberaler" än talar sig varm för så kallad individualism så innebär den svenska mångkulturalism ett auktoritärt och kollektivt tvångssamhälle.

Lars H Gustafssons drapa är på så sätt ett tecken i tiden och ett exempel på pliktargumentation. Och enligt teorin om den kokta grodan så kommer snart svensken underdånigt att avstå sina 42 kvadratmeter, på ungefär samma sätt som man tidigare låtit sina samhällen att invaderas av främlingar utan större knorrande än att möjligtvis rösta på Åkesson.

Carl Bildt är en gammalmoderat och har aldrig sjungit asylinvandringens lov.

Låter smått lovande tänker man och inser snabbt att han inte är utrikesminister längre, han är inte ens politiker längre.

Apropå migrantbåten som sjunkit kollade jag runt på utländsk rapportering för att jämföra med svensk, och CNN citerar Maltas premiärminister:

Han skyller på smugglarna och menar att de sysslar med folkmord. Svensk media lägger i vanlig ordning all skuld i vit mans skuld-skålen och menar att det är EU som är folkmördarna.

Jag dristar mig till att föra in ett demokratiperspektiv i tråden. Syftet är att belysa hur olika sidor i mediekriget ställer sig till demokratins teori och praktik.

Mångkulturmedia talar ständigt om ett "vi" (tidigare omtalat i tråden) som "måste" en massa saker. Detta vi är i regel underförstått det historiskt svenska "vi" som genom etnisk homogenitet, hårt arbete och politiska kompromisser uppnått en hög grad av demokratiskt samhälle. Detta "vi" påstås nu ha skyldigheter, inte bara mot varandra, och de människor som på eget initiativ tar sig hit, men i praktiken också mot hela världen. "Den globala savannen" skall man ta bokstavligt; hela jordens befolkning är en angelägenhet för det "vi" som dessa ca 8 miljoner svenskar utgör.

Vi mer traditionella demokrater vet att demokrati skapas först genom att det i folkflertalet uppstår en tillräckligt hög grad av gemenskap, där människor upplever en så pass hög grad av ömsesidig tillit att man vågar överlämna politisk makt även till enskild/grupper som har andra politiska preferenser än en själv. Risken att hamna i minoritet uppfattas inte leda till att man blir utstött, allvarligt diskriminerad, utrotad etc. Detta måste anses vara den goda sidan av nationalism (andra sidor finns också som bekant) och vi kan se hur de (tidigare) etniskt tämligen homogena nordiska länderna, liksom en del andra med motsvarande förhållanden och där rättsstat, ordning och tillit präglat samhällsutvecklingen, har lyckats demokratiskt väl.
http://en.wikipedia.org/wiki/Democra...try_.282014.29

Det som sker när en befolkningssammansättning ändras påtagligt under en kort tidsrymd är att gemenskap, tillit och ömsesidighet påfrestas. Det innebär att människor blir allt otryggare politiskt, och vågar inte lita på de andra. Man blir mindre övertygad om att man inte skall råka illa ut om de andra vinner i valet. Detta kan vi se t ex genom att opinionsinstituten har svårt att få ärliga svar av väljarna dels mellan valen, dels i ValU:n. Vi kan också se det genom det allt mer fragmenterade partilandskapet.

Nu till bärigheten direkt mot mediekriget. I grund och botten så förs detta krig mellan traditionsdemokrater och utspädningsdemokrater. De senare vill spä ut den homogena befolkningen så till den grad att sammanhållningen går förlorad, och demokratin urvattnas. Deras fördel av detta är att demokratin försvagas och de själva för ett ökat inflytande över samhället. Strategin är befolkningsutspädning och taktiken är allehanda rättighetsprojekt. Med olika rättighetskataloger, diskriminering är t ex användbart, så omöjliggör man för folkflertalet att göra sig gällande. När rättigheter slår folkvilja, då bestämmer de som artikulerar, genomdriver och kontrollerar rättigheterna. Säkert har många märkt att rättigheter utan undantag utformas för att skydda minoriteter - inte för att skydda folkflertalet och den demokratiska majoritetsprincipen.

Här i ligger enligt min mening ett av de viktigaste motiven för massinvandring och mångkulturalism. Häri ligger förklaringen till att både de som leder mulitkultifalangen och de som bara i ren omedvetenhet arbetar för den, talar om ett "vi" och om "måsten" och "ansvar". De försöker helt enkelt få oss som är demokrater att själva knyta snaran till det rep som de vill hänga oss i.

Det kommer bli väldigt spännande att se hur denna nya retorik tas emot av framförallt det röda laget.

Argumenten för omfördelning från rika och starka grupper till fattiga och svaga grupper är trots allt något som tränats sedan det första sommarlägret med unga örnar. Det är så väl inövat att det utförs med cerebellum.

Men nu är det helt plötsligt de egna kärnväljarna som med det globala perspektivet skall iklädas rollen som utsugande överklass. Det är den friställda 55+ mannen i glesbygd och den dubbelarbetande ensamstående mamman i sjukvården som skall ta på sig att vara den nya tidens brukspatron.

Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att den stockholmsbaserade delen av arbetarrörelsen är med på omsvängningen, de har redan gjort den. Men hur kommer det landa utanför tullarna?

Det kommer inte bli en vacker syn när stad möter landsbygd, både i det interna partiarbetet men framförallt i den röda pressen.

Var det inte Bildts regering som, bland första åtgärd, plockade bort Luciabeslutet? Efter regeringen Bildt sjönk invandringen, men stegrade sedan åter när Reinfeldt kommit till makten. Bildt satt då med som utrikesminister - hur kan man påstå att han inte sjungit asylinvandringens lov? Varför fortsätter spridningen av denna vandringssägen om att just Moderaterna skulle vara emot invandring? Det går ju tvärt emot den fakta vi faktiskt har om Moderaternas politik?

Jo, det stämmer bra det.

Mediakriget om mångkulturen frodas i alla fall i bloggosfären. En ny aktör är Det Goda samhället som samlar en rad intressanta skribenter. I sin senaste bloggpost sågar Patrik Engellau f.d. integrationsministern Erik Ullenhag,


Han problematiserar också politikernas vurm för mångkulturalism

http://detgodasamhallet.com/2015/04/19/hybris/

Sedan är frågan om dessa bloggare också kan nå ut till en större allmänhet. Med tanke på att skribenterna är relativt kända namn inom politik, kultur och samhällsvetenskap så kan man kanske hoppas på det.

Jag tror inte t ex barnläkaren Lars H Gustafsson har en så malign agenda bakom sin godhetsmission, istället att han utgör den yppersta fraktionen i den godaste percentilen av godhetsdistributionen bland människor. Han kanske är hög på välmåendehormonet oxytocin.

Problemet med hans plädering i dagens artikel i Asylsvenskan aka Sydsvenskan är att han lyfter sin privata godhetsfix till en samhällelig uppfordran. Jag kan ha fel, kanske är han "progressiv" helt enkelt. Resultatet blir det samma: splittring och den avhumanisering som han varnar för; egentligen är ju hans budskap ett megalomant anspråk.