Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, 60-talet är nyckeln till mycket av Sveriges elände. Det krävs enligt min mening en sanningskommission för att reda ut vem som bär ansvar för vad, och sedan skall ansvaret utkrävas och sakernas tillstånd i lämpliga delar återställas.



Hon har bara föreslagits ännu, men i M är det närapå samma sak.


Ja, det hände verkligen något med Moberg någonstans mellan "I vapenrock och linnebyxor" och "Rid i natt". Sedan finns det mycket som är tvivelaktigt också, men i sina bästa stunder var han riktigt bra.



FP är tvärtom mycket trogna sin Sverighatande och destruktiva liberalsocialism. Centern har helt tappat sitt gamla bondekonservativa drag och är nu helt prisgivet till liberalerna. Hur läget är inne i M är svårt att riktigt veta. En del upprorsungar finns, men hur många och vilken kraft kan de utveckla?

Ett politiskt omskolningsläger i Kina botar det mesta!

Rid i natt känns aktuell idag. Fick etablissemanget bestämma skulle nog allmogen hamna kvick uti jord.

Idén är väl att massimportera orcher till midgård pga "allas lika värde". För orcher är ju egentligen inte orcher utan missförstådda alver med en problematisk familjehistorik.

Dagens Arena fortsätter på Arnstadstemat.

http://www.svd.se/kultur/film/hobbit...lm_4173897.svd


Att de orkar. Då nyfascism helt plötsligt kommer ifrån så många olika s-håll så kan man anta att de tagit ett gemensamt beslut om att föra ut beteckningen. Känns helt overkligt hur dålig politisk fingertoppskänsla de här debila s-politrukerna har. Även intressant att man tar upp Ungern som avskräckande exempel. Det landet kördes i botten av en korrupt socialistregering under tvåtusentalet och återhämtar sig idag. Ingen kritik över den extrema korruptionshärvan då. Istället massiv kritik idag då Ungern vill äga sin egen infrastruktur och inte vill styras ifrån Bryssel. Om det är ett tecken på fascism så säger det mer om den moderna vänstern än något annat.

Jag hoppas att du har rätt, men jag kan inte tolka hennes undanglidande riktigt lika hoppfullt. I mina öron pratar hon mest om att "nu måste människor komma in i arbete", och när det gäller nyliberaler så kan man väl anta att nu är det LAS och de sociala skyddsnäten som ska rivas ned på allvar.

Tysk journalist/visselblåsare om Ungern-hatet i västerländsk media:


http://hungarytoday.hu/cikk/udo-ulfk...nterview-64707

Vilken lömsk och substanslös artikel.

... att öppet kritisera demokratin vore i dag politiskt självmord till skillnad från på 1930-talet.

Jaha, så det är Feldbaums belägg för att SD skulle vara fascistiskt? Fascister avslöjas genom att de klär sig i kostym och accepterar de demokratiska spelreglerna?

Skulle man klä sig i en svart skjorta, basunera ut att demokratin spelat ut sin roll och marschera upp och ned på gatorna med paramilitära förband? Eller skulle man ta på sig kostymen, använda de demokratiska institutionerna och starta en webbsida som ser till att meningsmotståndare sätts på plats och hotas helt utan att partiet behöver förknippas med våld?

Naturligtvis måste den vite (blonde) mannen få sig en släng av sleven också:

Snacket om hur Sverigedemokraterna ska möta hotet från muslimer och ”ge oss tillbaka” ett ideal-Sverige à la 1950 – den tid då den blonda mannen fortfarande var herre i sitt eget hus – är i mina öron mer än bara reaktionär nationalism eller islamofobi. Det är ett eko av fascismen.

http://unvis.it/www.dagensarena.se/o...r-nyfascister/


AFA-anhängaren Feldbaum verkar vara ohälsosamt besatt av det där med hårfärg förresten:

http://unvis.it/www.dagensarena.se/r...radda-for-afa/

Jag har ströläst danska och norska tidningar på nätet ibland och noterat att borgerliga tidningar också har borgerligt präglade kultursidor. Vad är grejen med att SvD och DN har borgerliga ledarsidor men när man har oturen att halka in på kulturdelen är det samma satans postmodernistiska marxister som lika gärna hade kunnat sitta på Aftonbladet?

Det beror lite på vad man är ute efter. Vad gäller parlamentariska framgångar så är jag rätt så skeptisk. Oavsett om det gäller riksdagen eller kommunerna så kommer regimen att i bananrepublikansk anda trixa och manipulera med regelverken för att minimera de folkvaldas makt. Och som av en händelse så föreslår Alliansen just nu förändringar i Riksdagsordningen, förändringar som rätt så effektivt skulle snöpa den folkvalda församlingen.

Kulturmarxisterna har i princip lyckats med en statskupp, där man envetet under tiotals år arbetat växelvis med entonig propaganda och stenhård "renhållning" mot utmanande verklighetsbeskrivningar och problemformuleringar. Till slut har man förändrat människors tankar, språk och värderingar. Givetvis har denna process varit extra lätt i Sverige där det finns en kultur av socialt konform underkastelse ("konsensuskultur").

Kulturmarxisternas bästa arbetsverktyg är det "gamla" Sveriges propagandaapparat (MSM, reklam-, kultur- och PR-sektorerna samt skolan).

För att förändra Sverige behöver Sverigevänner förstå att vi måste göra samma resa vad gäller att åter förändra människors tankar, språk och värderingar. Fast åt vårt håll givetvis. Den arena vi har tagit i besittning är fria medier på Internet, och hur futtigt det än kan låta så är detta vår stora möjlighet.

Det vet givetvis också vår fiende, därav den kraft som läggs från deras håll för att kväsa den bubblande opposition som lever i friheten på nätet.

De personer som lite förklenande brukar kallas för "internetkrigare" är den Sverigevänliga rörelsens stora hjältar. Den effekt som Flashback-profiler som Fula Gubben, Golonka och Varnagel har haft med att successivt förskjuta läsares tankar, språk och värderingar kan inte matchas av någon som helst parlamentarisk aktivitet.

Vad gäller detta så är jag full av hopp.

Hon har inte så mycket att välja på. Hon är inte formellt vald än, hon måste vara synkad med övriga alliansen och hon måste visa en stabil fasad, att M inte har rasat ihop för att Reinfeldt är borta, att the show must go on. Och framför allt, om hon skulle ha något på G skulle hon absolut inte avslöja det för konkurrenterna S och SD i detta tidiga skede så att de skulle få månader på sig att snickra på motdrag.

Finns det några borgerliga/konservativa kulturskribenter i Sverige överhuvudtaget? Jag tar tacksamt emot tips på annat än Andres Lokko och liknande figurer. Tycker om att läsa om film, musik och litteratur men det är ju helt omöjligt att göra det i svenska tidningar idag utan att det blir vänsterpolitik, normkritik, genusvetenskap och antirasism/antifascism/antinazism av det. Det är så fruktansvärt tråkigt och förutsägbart så jag orkar inte ens läsa rubrikerna längre. Finns det några som mediakrigar även på kultursidorna, så att säga?

Johan Lundberg är en klippa. Therese Bohman är också bra.

Axess finns ju, även om den tidskriften var bättre förr (d.v.s. på Lundbergs tid). Neo har en del vettigt, men är mer samhälls- än kulturinriktad.

Svensk Tidskrift har läsvärda kulturartiklar ibland.

http://www.svensktidskrift.se/

Men jag håller med dig, det är tunnsått om man är kulturintresserad och ogillar postmarxism. Man får läsa klassiker helt enkelt.