Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Irlands svar på Sveriges radio RTÉ Radio diskuterade i morse Sveriges stora invandring, med fokus på Södertälje.
http://www.rte.ie/radio/utils/radiop...A06-08-2015%3A
(det kan ta några sekunder innan spelaren laddas)

Nån journalist från BBC förklarade hur läget ligger till. Typ. Reportaget är rätt sakligt, SD:s framgångar, Sveriges öppna dörrar och integrationsministerns attack mot David Cameron tas bl.a. upp. Men man slås av att journalister i andra länder inte har en aning om hur folk och politiker som vågar kritisera invandringen och integrationen behandlas i Sverige.

Om någon känner för att mejla RTE och förklara hur det står till i Sverige så är adressen todaysor@rte.ie.
Skriver nån som Ingrid Carlqvist på engelska? Det vore najs att mejla över några artiklar som förklarar ett å annat.

Jag lyssnade förresten på BBC radio (kanal 4, har jag för mig) en morgon för ett tag sen, där de diskuterade hur rasistiska svenskar är. Jag vet inte om det berodde på att man inte förstår hur läget faktiskt är i Sverige, eller om BBC bara blivit ännu mer PK på senaste tiden, men dom försökte verkligen hitta en förklaring till varför svenskar är rasistiska utan att nämna den totalt misslyckade integrationen eller hur sjuk svensk media är. Förmodligen har de inte en susning om det sistnämnda.

Det hysteriska svenska medieklimatet är nog hemskt svårbegripligt för utländsk media.
Medieetablissemanget basunerar dagligen ut att SD är rasister, samtidigt som SD har 23% i opinionen.

Klart som fan att utländsk media då antar att Sverige består av minst 23% rasister.
Till och med Sannfinländarna, som är tämligen mer nationalistiska än SD och långt mer rasistiska än den finska befolkningen i allmänhet, vill inte samarbeta med SD pga rasismanklagelserna.

Lever man i den svenska mediemiljön lär man sig efter ett tag att filtrera bort rasismhysterin och paranoian, men utomlands har man förstås inte samma förförståelse.

När LUF skriver "We have a big problem with racism" så tror folk utanför Sverige att det är sant.

Man svartmålar Sverige inför omvärlden för att vinna inrikespolitiska poänger.

Det paradoxala är att vi förmodligen lever i världens minst rasistiska land. Men idioterna svartmålar sverigebilden så att man får en helt skev uppfattning i utlandet. Detta är ett äckligt beteende som även potentiellt skulle kunna bringa svenskar i utlandet i fara.

Jag träffade nyligen en kvinna som bott utomlands i 4 år & har hållit sig uppdaterad om läget i Sverige genom SVT, DN & Aftonbladets webbsidor. Jag förde försiktigt tiggeriet på tal, som ett exempel på något som hade förändrats under hennes utlandsvistelse. Men hennes viktigaste punkt här var att hon tyckte det var hemskt att zigenarna blev misshandlade hela tiden av rasistiska svenskar.
Detta var den bild hon hade fått förmedlad från svensk media avseende problemen i samband med tiggarna.

Jag håller med trådaktuella Marika Formgren när hon på fråga från MK om det verkligen inte var rimligt att kalla människor fascister ibland, trots deras nekande, svarade att nej, det är det inte.

Ordet har i dagens politik ingen aktualitet annat än som slagträ. De klassiska kriterierna med våldsdyrkande, demokratiföraktande ledarkult och statskorporativism är reducerade till ett smörgåsbord av enskilda aspekter som det står var och en fritt att handplocka efter eget - alltid illasinnade - huvud.

Om något har jag inte sett bättre belägg för SD som ett parti med fascistiska drag som bör reformeras, än den bland både sympatisörer och ledning mycket spridda vårdslösheten med de demokratiska spelreglernas helgd. Den auktoritära ledarprincipens företräde framför svensk föreningskulturs idealtillstånd av allmänt accepterad beslutsordning och lika måttstockar.

Jag vill påstå att MK inte har mandat i någon demokratisk mening att använda samma härskartekniker inom SD som partiets sympatisörer upplever utifrån. De rötägg och extremister som säkerligen behöver hållas kort bör på ett genomlyst och rättssäkert vis kunna hållas borta ändå.

Annars hamnar man i en situation som den med "verserade troll" som Marteus(?) varnade för i någon krönika som togs upp i tråden. Alltså medborgare som i kontakt med henne eventuellt LÅTSAS vara anständiga demokrater med god ton, men ändå kan misstänkas vara något annat som diskvalificerar deras åsikter.

Att godtyckligt, via indicier, association och gut feelings bestämma vilka i SD som är "verserade troll" är inte ett mandat partiledningen har, om partiet är demokratiskt. Antingen bör meningsmotståndare tydligt ha visat sin bruna färg och därmed gjort sig omöjliga bland det som antas vara en medlemskader av normala svenskar - eller inte.

Detta kan faktiskt sägas vara den svenska demokratins sjukdom: Att makthavare tagit sig friheten att underkänna åsikter som man påstår sig veta egentligen betyder något annat än avsändaren hävdar.

Vilket blir den tragikomiska paradoxen: Sittande etablissemang förstår inte var SD:s svaga punkter sitter - eftersom det också är deras egna synder. Att framställa SD som något artskilt från dem själva, som utmanande populistister och nationalister kan aldrig skada eller skapa inre spänningar i en levande, växande folkrörelse. Att peka på de punkter där SD har likheter med det rådande systemet är mer fruktbart.

Nu upplever jag ditt resonemang som inkonsekvent. I ditt inledande stycke (fetat av mig) tycks du hävda att en person inte kan beskrivas av andra som fascist om vederbörande inte erkänner sig vara fascist.

I ett senare stycke (fetat av mig) tycks du hävda att en person kan beskrivas som fascist om tillräcklig bevisbörda uppnåtts.

Eller menar du att tillräcklig bevisbörda endast uppnås vid ett erkännande?

Hur ser du på forna DDR, ett demokratiskt land eller inte?

Ett hårresande exempel på denna desinformation är hur det svenska n-ordet översätts på engelska.

För en utlänning låter det onekligen oroväckande att det finns svenskar som insisterar på att få använda ordet "nigger" till vardags. Lite mindre upprörda hade de sannolikt blivit om de fick förklarat för sig att det betydligt neutralare "negroe" är korrekt översättning på "neger".

Då blir det plötsligt tydligt vad det handlar om: Ett antikverat ord, som Martin Luther King hade använt sig av om han levt i ett Sverige samtida med hans USA.

För en tydlig demonstration: Läs hela afrosvensken Jallow Momodous artikel, mirakulöst nog publicerad i prestigefyllda The Guardian, från 2012.

Han beskriver brett Sverige ur en rätt intressant vinkling. T ex påstår han detta:

Jag förutsätter att det i själva verket var "negroe" Bard i översättning sa...

Mediemuren fortsätter att rämna, sten för sten. I bräschen för gammelmedia går de som inte har någon tjänst att förlora, dvs pensionerade journalister.

Elisabet Höglund berättar om erfarenheter från verkligheten.




http://elisabethoglund.se/blogg/de_r...tmer_hotfullt/

Helt korrekt. Klippet finns på youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=rL_s3XKIu5s

Visst finns det fascister, även i dagens Sverige. Både du och jag kan vara fascister as we speak, bara ovanligt bra på att låtsas som vi inte är det. Eller så är vårt postande på Flashback i sig tillräckligt dömande, genom association till en högerextrem tankemiljö?

Och om vi tänker oss att någon begär ordet i sin lilla lokala SD-avdelning och föreslår det våldsamma omkullvältandet av demokratin och införandet av en korporativistisk stat med en Ledare - ja, då får man väl säga att vederbörande uppnått verkanshöjd för att stämplas som en klassisk, riktig skolboksfascist. Även mot sitt nekande.

Men - spelar det ens någon praktisk roll? Skulle denna fascistiska entrism och ideologiska avvikelse ha möjligheter att vinna gehör på demokratisk väg inom SD?

När måste någon anklagas för fascism mot sitt nekande i praktiken? Jag håller med Marika Formgren, när hon säger aldrig. Åtminstone har jag svårt att tänka mig något sammanhang där det inte bara förråar debatten. Och legitimerar metoder som SD har anledning att fördöma.

Som en uppföljning på temat såg jag följande intressanta uttalanden av vår vice statsminister:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21220793.ab

Jag tror detta är första gången jag hört en representant från det svenska etablissemanget hävda att det finns en politiskt förankrad "vision" om att "få bort tiggeriet på gatorna".

På ett sätt tycker jag det är glädjande att en sådan vision finns. Men jag ställer mig också undrande till varför inga detaljer om hur visionen skall uppnås har förmedlats till allmänheten.

Naturligtvis ställer inte "journalisten" som intervjuar Romson några frågor om regeringens plan för att realisera "allas vår vision". Kanske har ämnet inget allmänintresse.


Tillägg:

Undrar hur fnattvänstern hade reagerat om SD satt upp Romsons citat i tunnelbanan:

ALLAS VÅR VISION - ATT TIGGERIET PÅ VÅRA GATOR SKA UPPHÖRA

ALLA VILL FÅ BORT TIGGERIET

VI GÖR DET PÅ ETT SÄTT SOM SÄTTER MÄNNISKORS VÄRDIGHET I CENTRUM

SD 2018

Jag har märkt att det på motsvarande sätt är mycket svårt för amerikaner att förstå hur debattklimatet kring genus, kvinnor och våld ser ut i Sverige. De kommer från ett land där ogenerad machismo och ett ganska obesvärat förhållande till våld ute i stugorna har varit en del av kulturen sedan dag ett, där kärnfamilj och släkt är grundstenar i samhället och där tonen i media ännu idag ofta är "rå men hjärtlig" - dessutom ett land där kvinnor än idag verkligen ligger efter på arbetsmarknaden på en del sätt. Extremt svårt att ta till sig hur det blir i ett litet land där kvinnorörelse och chic-feministisk diskursanalys har varit stora varumärken i årtionden, där det anses självklart att kvinnor inte får diskrimineras på något sätt på jobbet eller i utbildningen - men där feministerna bara skruvat upp bilden av att det är åt helvete och att männen inte gör någonting. Och där frågor om kvinnor och sexualiserat våld är hårt ideologiserade på ett helt annat sätt än i USA.

Mycket intressant för vad hon inte längre vågar säga men skulle ha sagt för ett år sedan. Då hade det hetat att "man inte kan förbjuda fattigdom" och att SD har en "vidrig värdegrund". Ännu för ett år sedan trodde partierna att de hade folket med sig och att SD var ett fenomen som skulle gå att begränsa med lite vanlig politisk retorik och meningslösa åtgärder för att "förbättra integrationen".

Nu låter det så här: “Jag såg den här kampanjen som ett angrepp på den öppna stad som Stockholm är och som missriktad i förhållande till det som är allas vår vision, att tiggeriet på våra gator ska upphöra”.

Ett panikuttalande från MP. Hösten kommer att bli mycket turbulent.