Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vem har agendan? Vad vinner respektive media på att under flera år blåljuga för sina läsare/tittare/lyssnare?

”Mottagningen” har sedan minst 10 år tillbaka misslyckats.
Välfärden i en del kommuner är på väg att totalt haverera.
Kommuner som planerat för ett visst antal platser i respektive förvaltning blir hela tiden överkörda av MV.
Hur ska dessa kommuner kunna fortsätta? Hur ska de planera? Var ska de finna resurser?

I min vänkrets pågår whiteflight för fullt.
Vi gör vad vi kan för att lotsa våra barn vidare, för i Sverige finns ingen framtid,varken för dem eller våra barnbarn.

De folkvalda har helt och hållet missuppfattat sitt uppdrag; Vad är det för fel med att hjälpa de som redan bor i detta land?
Är det inte tillräckligt fint? Blir CV:n för dålig av att bara skapa lösningar för de arma svenskar som lider?
Nyheterna präglas av andra länders väl och ve, knappt en notis om vårt eget land och dess utmaningar.

Detta är en skymf mot den generation som har byggt upp vårt land!
Vem gav våra folkvalda rätt att GE bort det som byggts av våra förfäder?

Vi har hamnat i ett läge där tjänstemän tar beslut som påverkar hela Sveriges tillstånd.

Förhoppningsvis kommer historien att döma personer som Migrationsverkets Anders Danielsson och den fd chefen Dan Eliasson hårt.

Intressant för diskussionen är att som fd SÄPO-chef sitter Anders Danielsson förmodligen inne med information som kan betraktas som besvärande för flera politiker, gamla som nya…

Det är något fantastiskt svagt över denna nya liberala falang på debattslagfältet - för att det är en medveten formation det handlar om gör skribenterna ju komiskt tydligt genom att gång på gång hänvisa till varandra i sina texter i en rundgång av bekräftelsesökande.

Den där självsäkra opinionsbildningen och vallandet av politikerflocken som manifesterar verklig makt genom utövandet, ser vi inte ännu. Men vi har ett embryo till borgerlig kursändring som, precis som jag förutspått, får stadga och näring från sina obeskrivligt värdelösa medtävlare i den Paralympics-final som svensk inrikespolitik är.

Det är lite som att undvika att bli uppäten av björnen genom att vara snabbare än - sitt tjocka promenadsällskap. Tove Lifvendahl behöver inte värja sig mot vassa klor och tänder som de slipats här och annorstädes, hon måste inte försvara sitt och borgerlighetens medvetna och långvariga skapande av den systemkollaps vi nu närmar oss. Hon behöver bara jogga lite snabbare än 200-kilos Karin Pettersson (med astma) för att slippa undan ansvar. Ett litet tag åtminstone.


Nej, SD kommer inte stå vid rodret när förändringarna väl börjar sjösättas. Bättre så.

Inte heller är det säkert att man har förstånd att monopolisera nationalismen ("vi svenskar måste hålla ihop") som politisk naturkraft. Fortfarande är det för tidigt att veta om man istället gör verklighet av sina hot att kraftfullt tränga sig in i maktens salonger för att tvinga till sig rätten att diska upp efter fylleslaget. För "öppen svensk entitet" kan ju vara lösningen på tidlösa, allmänmänskliga tendenser att in- och exkludera, att organisera sig efter tillhörighet och släktskap, eller hur?

För bevisbördan ligger på dig - var finns det etniskt fragmenterade, balkaniserade statsbygge där nationalismen/etniciteten inte är den starkaste politiska skiljelinjen?

Det är lite intressant att det det verkar vara ett totalt vakuum vad gäller lösningar. Men kanske får dra slutsatsen att svenska mediapersoner och politiker helt enkelt är gravt inkompetenta när det gäller att formulera fungerande löningar.

Men det går ju att titta hur man gör i andra länder. Men även där verkar man ha svårt att gå utanför nationsgränsen. Svenska mediapersoner och politiker kanske är extrema nationalister trots allt.

Men vi kan ju titta på ett av de länder som har mest liberal invandringspolitik. Singapore. Där gäller att den som vill importera sina anhöriga får först se till att få upp månadslönen till motsv 32 KSEK i månaden.
Det skulle vi kanske införa i Sverige också. Eller är de mekanismer som ett av de mest liberala länderna på invandringsområdet har, inte tillräckligt liberala för Sverige?

Skulle vara lite intressant om någon i media har förmåga att gå in på lösningar.

NB: min fetning ovan.

USA, ett unikt undantag?

Det postmoderna "ordet som vapen" & deras olika "berättelser" som har ersatt den fysiska verkligheten, allt detta har vi ju blivit vana vid. Men det känns som om det börjar bli lite väl tramsigt & genomskinligt nu därinne på lögnfabriken.

Man pratar om normer & ideal i samhället, men i nästa andetag säger man att majoritetsbefolkningen inte omfattas. Inte mycket till normer i så fall kan man tycka. Men man försöker ändå skylla minoritetsgruppernas egen kultur på den vita majoritetsbefolkningen, som inte själv delar dessa normer.

I den mån dessa idioter har haft någon kontakt med verkligheten tidigare, så har dom definitivt lämnat detta bakom sig nu & tagit steget in i en parallell verklighet, enbart befolkad av idioter.

Inte credit, men vara en plats där det som borde sägas också sägs. När systemet kollapsar kommer folk knappast förlita sig på media som medvetet ljugit och till och med hotat personer som varit öppna. Ett sakförhållande som blir allt mer uppenbart är att internet har långt minne. Människor kommer att söka på nätet efter information om varför det blev som det blev. Tämligen rätt snabbt ser man att utvecklingen har varit känd sedan lång tid och chocken kommer att bli när man förstår att politiker och etablissemanget strävat efter den situation som råder. Hur ska man kunna försvara det, och då behålla läsare eller tittare? Till slut, eller snarare att vi redan är där, så blir det svårt för msm att förmedla lögner då läsarna eller lyssnarna på grund av situationen verkligen genuint vill veta vad som sker.

Vad är liberalt med Singapores inkomstkrav? Det är väl snarare motsatsen.

Det ser ut så just nu, men människor i allmänhet är opportunister och politiker i synnerhet skamlösa. När vändningen kommer går det fort, och det kommer inte att vara något som helst problem att samtidigt ta avstånd från "odemokratiska krafter" som man implementerar exakt de förslag dessa krafter länge förespråkat.

Jag hoppas verkligen att du har rätt, men hittills ser det mörkt ut.

Både partier och medieredaktioner visar få tecken på opportunistiskt rationellt egenintresse i sina handlingar. Det har redan börjat kosta i form av massiva nedskärningar både på partikanslier och redaktioner, men kursen ligger fast.

Frågan är om det är en så djup hjärntvätt att man själv tror på lögnerna, eller vetskapen om att det i ledet bakom står en politisk kommisarie vars enda order är att skjuta alla som försöker retirera i ryggen?

Den genomsnittlige partifunktionären inom M kan inte ens stava till nationalstat och den s.k. välfärden är redan skjuten i sank (= problemen blir stora även om invandringen stryps helt redan nu). Det är inte kön till Folktandvården eller somaliemamman med splitter ny barnvagn som främst rekryterar SD-väljare. Enligt min åsikt kanske skall tilläggas. Det är snarare den allt ökande andelen utlänningar - oavsett om de är födda i Sverige eller inte - i offentligheten med sina svenska sideshows och överlöpare, som om och om igen uttalar åsikter i media om det svenska folkets förkastliga beteende. SD-väljarna är de människor som börjar förstå att det här landet håller att på att glida dem ur händerna i kulturellt avseende. Framtiden är inte längre svensk...den är något annat, diffust vad, men inte önskvärt och definitivt inte vackert och i linje med multikultivurmarnas utopiska beskrivningar. Det är en krypande känsla som tar sig in under huden, skapar olust och oro. Många kan inte konkretisera den, formulera sig, men likafullt är den där. Det är också nationalism, även om det inte är 1800-talsrommantik. Det är ett frö till att återupptäcka - med Arnstbergs ord - överlevnadsvärderingar.

Man kanske kan formulera en fråga som: Kommer SDs väljarandel väsentligen sjunka om en regering klarar bibehållen invandring, stor offentlig sektor, tillväxt, socialförsäkringar och minimilöner?

Eller mer provocerande: Är en arabisk framtid med välfärd ett alternativ - i Sverige?

USA?

Landet med de eviga raskravallerna, tusentals rasmotiverade våldsbrott, supersegregerade bostadsområden, väljare som röstar efter ras, eviga affermative action program.

Landet som dessutom ovanpå detta håller på att delas
i en engelsktalande och en spansktalande del.

Jag föredrar nog det Sverige jag växte upp i.

Med det snabbt växande missnöjet med invandringspolitiken handlar det ju om ändra inställning eller närmast gå under för framför allt borgarna. I båda fallen vinner invandringskritikerna. Texter som Anna Dahlbergs är stötande i sin skamlöshet men pekar på det oundvikliga.