Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hav förtröstan!

https://www.youtube.com/watch?v=StUEbohAM_4
https://www.youtube.com/watch?v=tUaX3lRhysM#t=174

Givetvis är samhällsutvecklingen allt annat än slumpartad, vilket gör att den också kan påverkas. Emellertid är det inte så lätt, men låtom oss ändå göra vårt bästa. När nu vissa mindre skärmytslingar sker öppet, så kan vi nog få se även större strider, nu när förpostfäktningarna har börjat.

Det börjar röra på sig!

Habe fidem!

Vi har i den här tråden länkat till ett flertal riktigt bra eller åtminstone halvhyfsade valanalyser. Men samtidigt fortsätter ledarsidorna att hålla öppet hus för PK-ralister och floskelfabrikörer.
"Rädsla", "okunnighet", "strukturell diskriminering", "dold rasism" ... Gör själva upp en checklista på hur många av de gängse klichéerna ni hittar!

Öppen och dold rasism
http://folket.se/asikter/debatt/1.2694052

Som redan sagts så är Tullbergs syfte inte att vara vetenskapligt stringent utan boken handlar om etik och att rasera tabun, mytbildning och propaganda. Etik, nationalism och etniska konflikter är Tullbergs huvudämnen som forskare och han betonar att han inte ger en mer sanningsenlig bild av invandringen. Tullberg skriver att Ekbergs uppgifter är de bästa vi har så här långt. Dessa siffror vederlägger etablissemangets utopiska och rent av lögnaktiga mytbildningar kring invandringen och Tullberg utvecklar det hela för att visa att vi står inför en katastrof. Låt vara att hans beräkningar saknar empirisk hållbarhet, men de bör tas på allvar om det visade sig att mer uttömmande forskning skulle komma fram till samma sak. Därmed har Ekberg missat hela poängen med Tullbergs siffror. Ekberg liknar Sören Holmberg i sin neutralitet men även Holmberg insåg det fasansfulla när valu-undersökningarna om sd totalt floppade när rösterna kom upp i tv-monitorerna. Även Ekberg bör ta sig en funderare om hans empiriska data inte heller är överensstämmande med verkligheten.

Tänk om någon vuxen människa tog tag i rasismen head on, utan rädsla och utan respekt för åsiktskoridorens dimensioner. Alltså en person som vågade säga som det är. Att det är omöjligt att rensa rasismen ur landet eftersom det som ligger under rasismen är en ilska över reella fysiska skeenden. Så som det låter nu när debattörerna spottar rasism ur munnen som en slags förbannelse så kan man tro att rasism liksom existerar isolerat. Hux flux så kan det poppa upp rasism!

Du kan ju bemöta allt som sägs av de här människorna genom att förklara de psykologiska mekanismer som ligger bakom etniska konflikter, och i samma veva förklara att det är omöjligt att bota rasismen så länge den verklighet som har gett upphov till agitation och rasism inte förändras. Det är samma sak med rasismen invandrare emellan. Sedan urminnes tider åtskilda folkslag buntas ihop i en förort. Det uppstår stress och det yttras nedsättande tillmälen med anknytning till etnicitet. Man "särbehandlar" osv. Men det vore väl "obehagligt" eftersom ett sådant språk låter kallt och vetenskapligt och nazistiskt.

Man vet att det rör på sig lite, lite grann när till och med Aftonbladets residenta hovnarr Virtanen har läst Politologernas blogg för att få den korrekta analysen av valresultatet:

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/l...cle19679350.ab
Men som vanligt blir man varse att det finns ett antal konstruktionsfel i myntinkastet, som gör att varje gång man petat ner polletten lite till så fastnar den på någon ny nit, skruv eller svetsfog.

Han lyckas i slutänden ändå få det till att man vill minska invandringen av rasistiska skäl eller för att man vill "sparka nedåt". Det kan möjligen inte vara för att mottagningssystemet är havererat, att alla som utgör nyanländas friktionsyta ser att det som pågår är ohållbart, och att välfärdsstaten kommer att vara en fotnot i historieböckerna om det fortsätter så här? Det finns en anledning till varför inget annat västland har vår invandringspolitik. Den anledningen stavas inte rasism, den stavas realism. Den stavas inte brist på empati, den stavas brist på hybris. "Sparka nedåt" låter mer som Kortedalamisshandeln...

Desperationen är tydlig. 2010 fanns det en hel del sansade bedömare som på allvar inte trodde att SD skulle passera 4%-spärren. När detta ändå hände, så trodde samma bedömare att SD skulle "göra en Ny Demokrati" och kollapsa och försvinna bort. Massmedia gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Resultatet blev att SD mer än fördubblade sig 2014 och nu råder panik i PK-lägret. Det har gått så långt att man är beredd att till och med läsa vad de skriver som kan något om saken. Sedan förstår man förstås inte, utan börjar dilla om "rasism" och "strukturer" i alla fall. Orsakerna är, som Du också anför, att man befinner sig i en kollektiv mental blockering att ta till sig fundamenta. Begrepp som nationell sammanhållning, social tillit och gemenskapsvärden är obegripliga fenomen för dessa, och även om väljarna i regel inte uttrycker sig i sådana termer, så känner de intuitivt betydelsen av dessa. SDs tillväxt får snart ses mer av ett medborgerligt ansvarsuttryck än för missnöjesröstande, även om det givetvis är svårt att dra några skarpa gränser.

USA:s utrikespolitik är troligen kapad av sådana som är mer lojala till Israel än med USA. Det ligger i israels intresse att destabilisera Mellanöstern och skapa ett större Israel (både geografiskt och avseende politiskt inflytande) men då behöver den snabbt växande lokala befolkningen utan försörjningsmöjligheter fördrivas dit framtiden finns. De bor ju i en öken.

I vart fall saknar de försörjningsmöjligheter i takt med att USA blir alltmer självförsörjande på olja. Noterat de sista månadernas fall på olja..och den stigande dollarn? Detta slår främst mot Mellanöstern som förr erhöll petrodollar och importerade livsmedel till sin unga växande befolkning...och även Ryssland drabbas vars valuta nu är i spinn p g a oljeprisfallet. Alla miljömuppar som hängav sig åt olika peak-oil scenarion är nu tysta.


http://www.dn.se/ekonomi/usa-gas-ritar-om-energikartan/

https://www.google.com/finance?q=USD...LqTXwAOI44GYDA

Där kommer vi européer in i bilden som har en "arvskuld" samt är de enda i närområdet med förmåga att ta emot flyktingströmmarna från Mellanöstern. Den enda bastionen mot globalisternas inflytande är just Ryssland och Putin. Han har öppet utryckt sitt förakt för HBTQ, genusvetenskap, och övriga västliga(kultur)marxistiska ideologier. Inte underligt att Putin får klä skott för globalt riktade kampanjer.

Det får mig att fundera om vad som är höger och vänster i politiken samt vad som är öst och vad som är väst.

Hon ingår i en grupp av vita kulturbolsjeviker och vänsterliberaler som mättnadsbombar det svenska medielandskapet med normativa uttalanden och anklagelser om afrofobi och rasism. På uppdrag av eller i någon slags solidaritet med identitetskrisande rasifierade MSM-darlings som har etniska fantomsmärtor efter sitt Afrika. Kanske blir hon insläppt i rummets.se efter det här eller får en karamell på Café Pan-Afrika?

Sen gör Ulf Nilsson entré med en reaktionär tolkning av kolonialismen som en mission civilisatrice. Min skadeglada sida blir road av upptåget men egentligen är det inte särskilt fruktbart att hamna i de här skyttegravarna.

Allt det här fick mig att tänka på en mycket välskriven artikel från 1995. Den är skriven av den skicklige afroamerikanske journalisten Keith Richburg. Det är en betraktelse över hans relation till Afrika, sin härstamning, den postkoloniala beskrivningen av slaveriet, den afrikanska erfarenheten och sin egen plats i världen. Det hela tar sin början i hans erfarenheter som afrikakorrespondent för Washington Post.

"...But I've felt it before, that same nagging, terrible sensation. I felt it in Somalia, walking among the living dead of Baidoa and Baardheere -- towns in the middle of a devastating famine. And I felt it again in those refugee camps in Zaire, as I watched bulldozers scoop up black corpses, and trucks dump them into open pits."

"...And if that original ancestor hadn't been forced to make that horrific voyage, I would not have been standing there that day on the Rusumo Falls bridge, a journalist -- a mere spectator -- watching the bodies glide past me like river logs. No, I might have instead been one of them -- or have met some similarly anonymous fate in any one of the countless ongoing civil wars or tribal clashes on this brutal continent. And so I thank God my ancestor made that voyage."

Det är det här mer reflekterande perspektivet som behövs i det provinsiella svenska diskussionsklimatet. Jag har träffat på priviligierade afrikanska män. De attityder de har ligger mycket långt från den svenska PK-fåran. Jag vet inte vad den pursvenska tyckareliten och den skrikiga svansen av rasifierade tror sig se av sina ideal hos afrikaner men jag har inte sett just de sakerna. Annat har jag sett och långt i från allt har varit av av ondo men just intersektionalitet, postkolonial teori och HBTQ-tänk brukar inte utmärka afrikansk mentalitet. Så det är väl hudfärgen det handlar om då- och när man läst Keith Richburgs text inser man att hans ambivalens, grubblerier och förskräckelse verkar handla om kulturen och samhället. Hudfärgen förenar (vilket verkar få Richburg att koka):

""What about your father -- was he Zairian?" The immigration man was not convinced.

"My parents, my grandparents, everybody was American," I said, trying not to shout. "Maybe, 400 years ago, there was a Zairian somewhere, but I can assure you, I'm American."

"You have the face of a Zairian," he said, calling over his colleague so they could try to assess which tribe, which region of Zaire, I might spring from."

Rasifieringen finns tydligen överallt. Så jag förstår inte varför rasifieringsfanatikerna insisterar på att invertera MLK:s budskap:

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the content of their character but by the color of their skin.

Är det verkligen dit de vill föra diskussionen?

Richburgs artikel finns att läsa på Washington Posts hemsida:

http://www.washingtonpost.com/wp-srv...g/richbrg1.htm

Ja. Jag tror dock inte att det där med nationell sammanhållning och gemenskapsvärden är superstarka faktorer, jag tror den starkaste orsakskedjan är ungefär så här:

1. Ekonomisk och social trygghet är A och O. 200 år av fred och närmare 100 av välstånd har format en befolkning med en hel del grundkrav.

2. Dessa hörnpelare i tillvaron är på grund av den svenska modellens konstruktion i stor utsträckning utlämnad åt staten och myndigheterna, man kan inte påverka så mycket själv. 45% av BNP håvas in i skatt.

3. En svensk som tillåter invandring gör därför ett mycket större indirekt avkall på "sitt eget" än gängse amerikan eller japan. Därför vill svensken känna sig trygg i att om någon får komma utifrån och koppla in sig på det gemensamma, så ska det jävlar i min låda vara 101% rimligt och säkert att personen ifråga ska ha rätt till det. Asylskälen ska vara bortom alla tvivel, ensamkommande ska vara röntgade med all världens instrument och de ska skriva 3 kopior av intyg om att de inte är ankarbarn som planterats för att dra hit familjen en kvart efter positiv asylprövning.

4. Allt som har med migration och integration att göra måste därför inge ett mycket imponerande förtroende.

5. Sverige misslyckas fullständigt med punkt 4 eftersom alla kan se att kejsaren är naken. Det råder kaos på gränsen till anarki inom allt som har med migration och integration att göra.

6. En Svensson som ser en invandrare på gatan har därför ingen anledning att tänka "wow, där går en som passerat alla trösklar och kontroller och som kommer att vara fullt integrerad i gemenskapen inom ett år om vederbörande inte redan är det". Svensson har däremot goda skäl att misstänka "där går en välfärdsslukande fripassagerare som har ljugit och fuskat sig in, och det kommer att drabba mig, mina närstående och mina efterkommande ekonomiskt och socialt". Detta skapar vanmakt och irritation.

7. Inga tongivande röster inom etablissemanget kommer att kunna driva fram förtroendeskapande åtgärder inom migration och integration, därför att det finns en gapig och aktivistisk falsettkör bestående av ingen-är-illegal-vänstern, frihet-in-i-kaklet-högern och MSM som kommer att rycka ut i panik och lägga en bombmatta över varje Skyttedal, Wager eller Sanandaji som vill försöka skapa ordning i kaoset. Riksdagen har fullt med unga och/eller idealistiska politiker som kommer att stämma in i falsettkören. Minsta tecken på att undfallenheten och släpphäntheten är äventyrad och de kommer att höja volymen tills alla ansvariga darrar av skräck igen.

8. SD är teflonskyddade mot falsettkören eftersom de är helt öppna med sitt erbjudande om att lägga om till en ansvarsfull invandringspolitik. Och varje gång en liberal säger "öppenhet" och en vänstertok säger "internationell solidaritet" (vilket kommer att ske hundratusentals gånger till) så tar sig ännu en sjuklöverväljare för pannan och går till SD.

Hela diskursen, hela systemet är konstruerat som en tratt som leder väljarna till SD. Även de som kämpar för att inte slinka ner i tratten. Åkesson kan ligga på soffan och äta popcorn medan Lindberg, Pettersson, Swedin, Arnstad, Sima, Greider, Federley, Szyber, Röda Korset, Rädda Barnen, Amnesty, Lööf, Ohlsson, Ullenhag, SSU, Grön ungdom, MUF, LUF, CUF, Ung vänster, Timbro, Almega, Pascalidou, Linderborg, Lena Andersson, Demker, Bjereld, Mattsson, Helin, Rummet, Politism, Inte rasist men, Feministiskt initiativ och tiotusen andra galenskapare hjälps åt för att hålla ihop den mänskliga tratt som leder väljarna i famnen på SD.

Expressen är verkligen en spretig och schizofren aktör. Ena dagen hyllar Ulf Nilson kolonialism, nästa dag samarbetar man med RG för att hänga ut privatpersoner.

Här har Lotta Gröning i alla fall ett betydligt mer relevant reportage än Aftonbladets tramsiga "min hemmaplan"-serie.

http://www.expressen.se/nyheter/jag-...-till-sverige/

Fast... han säger ju i videon att familjen är i Turkiet, inte Syrien. Han har lämnat familjen i Turkiet och åkt vidare hit. Att vara satt i säkerhet duger inte, den ska ha guldkanter också. Om Sverige är "helvetet", vad var då Syrien? Är Turkiet himlen? Varför inte åka tillbaka dit i så fall?

Ett märkvärdigt reportage i all sin uppriktighet om hur asylhaveriet ser ut på marken efter att Migrationsverkets fogdar kom till byn. De lokala beslutsfattarna har skrivit till höga vederbörande i Stockholm och tystnaden är kompakt.

Nu undrar jag när journalisterna tar nästa steg och frågar makthavarna i Stockholm om den här politikens mål, medel och rimlighet.

Jo, det är ett steg i rätt riktning att rapportera uppriktigt i all sin avpixladhet, men det underförstådda budskapet är alltjämt att det skamliga i sammanhanget är att vi inte erbjuder bättre mottagande. Vad reportaget borde framhålla är "när det gått så långt att det här är det enda vi kan erbjuda, så är det nog dags att inse vår begränsning och dra i nödbromsen, för nästa steg är armétält eller öppen himmel".