Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om man inte vet vem Isobel är så tycker jag hon beskriver sig rätt bra i senaste blogginlägget:

http://isobelsverkstad.blogspot.se/2...tranderna.html

Jag som förälder har oerhört svårt att förstå det där. Monumentalt t.o.m.

Som barn är det väl lika oerhört svårt att förstå. En akut fråga för barnet är ju: vad har jag gjort för att förtjäna en sådan förälder?

Ett stort tack för att du skrev inlägget jag själv grunnat på en tid! Dessutom gjorde du det bättre än mitt embryo

För den som aldrig funderat på att skaffa barn så kanske Isobels ståndpunkt vid första anblick verkar rationell och logisk.Saken är dock att barn inte kommer med storken och godtyckligt distribueras över jorden. Hade så varit fallet så hade den förment rationella liberalismen haft en poäng.

Att bli förälder i Sverige idag är att ta ett medvetet beslut om att sätta ett liv till världen för att man tror att man har möjligheten att ge det ett gott liv. Det är fundamentalt annorlunda mot att skita ut fjorton ungar i ett tältläger och hoppas att några överlever. Det mycket riktigt inte är Isobels son som gjort något för att förtjäna ett bättre liv än ett barn i Syrien, det är hans föräldrar som valt att ge honom den gåvan. Precis som generationer före oss har strävat efter att ge sina barn lite bättre förutsättningar än dem själva. Denna strävsamma och självuppoffrande kultur är inget godtycke. Det är grunden till ett gott samhälle och det vill bokstavsliberalerna rasera.

Vad bokstavsliberalerna i praktiken förespråkar är alltså en mer konfiskatorisk socialism än att bara upphäva arvsrätten, det är faktisk rätten att överlåta något av värde överhuvudtaget som skall bort.

Har jag rätten att ge mina barn ett försprång i skolan genom att låta dem växa upp i ett bokfyllt akademikerhem? Har jag rätten att ge dem en näringsriktig kost så de slipper bristsjukdomar? Har jag rätten att låta dem växa upp i ett samhälle präglat av tillit? Tydligen inte. Hur långt är Isobel beredd att låta den "frihetliga" liberalismen tvinga oss att neka våra barn det vi vill ge dem så längen det någonstans på jorden finns barn som inte får det av sina föräldrar?

Hur hycklande är inte bokstavsliberalerna när de förnekar mig rätten att frivilligt ge mina barn en bra uppväxt? Min familj mer omtanke än Afghanistan? Mitt civilsamhälle mer enagemang än Syrien? Och min skattenmoral mer solidarisk med människor jag identifierar mig med?

Vem är Isobel att förneka mig dessa frivilliga ställningstaganden och samtidigt kalla sig liberal?

Edit: Dock skall Isobel ha erkännande för att hon faktiskt drar resonemanget om allas lika värde till sin spets. Nu väntar jag bara på att hon fullföljer resonemanget och väljer att leva på en globalt genomsnittlig levnadsstandard och skänker bort allt utöver det. Annars ställer hon ju inte upp på allas lika värde...

Det är väl så enkelt att liberaler förnekar kollektiva rättigheter, annat än i vissa undantagsfall. Man kan tillåta sig att försvara bostadsrättsföreningens innergård med pikförsedda smidesstaket. Men man kan inte erkänna medborgerliga rättigheter som exkluderar ickemedborgare. Dessutom är man beredd att lyfta upp människor i det egna fartyget hela vägen fram till dess att det blir överlastat och går under.

Ja men nej.

Bokstavsliberaler förnekar kollektivt ägande på samhällelig nivå (men blir förtjänstfullt nedskjutna av Tino Sanandaji).

Visst, jag har inte skrivit under något samhällskontrakt och det är inte frivilligt att betala skatt eller att följa lagar. Men vad Isobel Hadley-Kamptz gör är att gå ett steg längre; hon förnekar tillochmed det minsta och det mest frivilliga kollektivet; familjen. Hennes barn är en solitär, hon är en solitär. Ingen av dem är beroende av den andre eller har några skyldigheter mot den andre. Kontentan av henes resonemang är att hon kan lämna sitt eget barn i ett tältläger i Högdalen och istället ta hem ett annat. Eller inget.

Det är inte liberalism, det är ondska. Och att pådyvla andra detta är inte liberalism, det är socialism.

Därför är det viktigt i denna tråden att lyfta upp förmenta liberaler som Isobel Hadley-Kamptz och Lena Andersson med sitt vardagsrum. De är globalsocialister, de står för ofrivillig omfördelning av välstånd. Det är hög tid att någon säger att kejsaren är naken och ber dem gå över till Flamman, Proletären eller möjligtvis DalaDemokraten.

Jag tror den långsamma omvändelse vi ser hos framförallt borgerliga debattörer inte beror så mycket på att nya fakta framkommit eller de plötsligt vaknat upp. De har vetat hela tiden vartåt det barkar. De har önskat denna utveckling med öppna ögon. De har bara mörkat motivet och konsekvenserna.
Orsaken till den nya öppenheten är helt enkelt en kombination av två saker:

1. Det går inte längre att ljuga med ett enda gram av trovärdighet.

2. Signalen har gått ut om att det är för sent att förhindra konsekvenserna, även om man gör en kursändring av politiken. Det är äntligen dags att börja använda invandringen som murbräcka mot välfärdssamhället.

Några reflektioner, så här mitt på blanka förmiddagen.

DN m fl stora mediers vacklande:

Är det börjar till en motsvarande Sovjetkollaps vi ser början till nu?

Jag kan hålla med om att invandringen från borgerligt håll, inte minst landsförrädare Reinfeldts, varit en strategi för att skjuta socialförsäkringssystem och minimilöner i sank. Men jag tror inte det varit en slug, noga uträknad strategi av smarta, onda figurer. Snarare är det en dumskallarnas sammansvärjning. Ty sansade människor förstår att även om invandringspolitiken på sikt leder till kraftigt höjda inkomster för mitt gäng och i övrigt ett skoputsarsamhälle, så förtas lyckan av det när det finns ett hav av invandringsrevolutionärer, nykolonisatörer och inte minst en islamistisk våldsam agenda. Hade den borgerliga agendan varit genomtänkt, slug och systematisk, så hade man stärkt polis och försvar. Rekryterat hårdföra individer dit. O.s.v. Man har gjort precis tvärtom.

Kanske har syftet varit dubbelt. Dels tära på en sossepolitik man hatar. Dels visa hur invandrarindividen kan lösa detta själv. När man alltför sent insåg det galna i det, så hade man inget annat val än att fortsätta på inslagen väg. Då blev det Ullenhag, etableringsreform, o.s.v.

Det enda som är säkert är att det brast i konsekvensanalysen, oavsett vad agendan var.

Jag har en konservativ syn på världen, men det betyder inte att jag anser att all ofrivillig omfördelning av välstånd är fel. Min träta med socialister är på vilket sätt och i vilken omfattning det skall göras. Men jag håller med - om det är det du menar - om att både liberaler och socialister helt missar eller t.o.m. förnekar civilsamhällets betydelse i samhällsutvecklingen i allmänhet, och familjens i synnerhet.

Jag vill se faktiska förändringar i den förda politiken (volymerna) innan jag går så långt. Men det är intressant att så många tidningar verkar vända kappan. Att Tove Lifvendahl skriver som hon gör tror jag tyder på starka signaler inifrån borgerligheten. Som säger vad hon ska skriva.