En kort beskrivning av debatten
Alexandra Pascalidou inleder debatten som är döpt till ”Hur mycket rasism tål Sverige” genom att definiera vad rasism är. De första talarna är journalisten Patrik Lundberg, konvertiten till Islam Carolina Faraj och skribenten Nabila Fattah. De talar främst om olika typer av islamofobi och att liberalismen används som ett redskap (vilket senare bekräftas av Paula Bieler) som ett verktyg för att kritisera muslimer och muslimska män. Sedan följer en kort diskussion om antisemitism med Karl Frank, barnbarn till en judisk överlevare från förintelsen. Enligt Frank så använder de främlingsfientliga ”antisemitism” som ett redskap för att kunna kritisera Islam. Debatten kommer sedan att handla om romer. Dominque Kay stiger in i debatten. Han är representant för en romsk identitetspolitisk organisation. Han menar att EU gör för litet mot rasismen mot romer och exemplifierar med några exempel i Sverige där han inte kunnat köpa en bostadsrätt på grund av sin romska identitet. I samband med Kays utläggning stiger också Melody Farzin, taleskvinna för Megafonen in. Farzin läser upp ett färdigskrivet pressmeddelande om hur illa invandrare i invandrarförorter behandlas. Två anonyma vänsteraktivister vid namn Moa och Mira från Kärrtorp talar också kort om rasismen i Kärrtorp. Mikael Hjerm, professor i sociologi och Massoud Kamali, professor i socialt arbete stiger in i debatten. Hjerm och Pascalidou hamnar på fel fot med varandra eftersom Hjerm anser att toleransen ökar i Sverige. Kamali är av motsatt åsikt och hävdar att rasismen och diskrimineringen är ett ökat problem. Pascalidou ger sitt explicita stöd till Kamali.
Özz Nûjen är inbjuden för att göra en kort show. Han talar litet kort om NRK censur och säger att SD och FrP är rasister. Sedan följer ett resonemang där han dekonstruerar svensk kulturell och etnisk identitet. Siavosh Derakhti, Unga (muslimer) mot antisemitism och rasism får nu ordet efter Özz show. Pascalidou berättar att Derakhti har fått mängder med priser och fått träffa Obama på grund av sitt arbete mot rasism. Derakhti berättar sedan om sig själv och rasismen han möte hos polisen och den övre medelklassen i Malmö.
Alice Teodorescu, en liberalkonservativ opinionsbildare träder in i debatten. Hon säger att strukturell rasism och diskriminering är ett påhitt. Alexandra Pascalidou ger en replik till Siavosh Derakhti men han förstår inte vad Teodorescu har sagt eftersom hon för ett rätt komplext resonemang om vetenskapsfilosofi. Pascalidou avbryter Derakhti när hon inser att han inte kan vet vad han skall säga. Teodorescu säger att ”Sverige är ett tolerant land” och att "invandrare borde ”kamma sig, skaffa sig ett jobb och sluta gnälla”. Nu sa hon direkt så inte men det var ungefär det som var kärnan i det som Teodorescu sa. Det går en kall vind i hela salen. Pascalidou andas snabbt och är märkbart upprörd. Hon säger nu något som kommer gå till historien i svensk radiodebatt.
Citat:
Jag förstår ju att du säger det eftersom du är. Jag skall också berätta för våra lyssnare runt om i landet att du är. Du står här, du är väldigt vacker, du är väldigt välklädd, du är akademiker, du är jurist, du är vit, du är kristen, du är europé och då kanske man har en världsbild där rasismen inte är en vardaglig upplevelse, eller ett sår eller ett trauma som man bär med sig.
Alice Teodorescu tittar på Pascalidou och säger upprört (hon är uppenbart chockerad och andas lika snabbt som Pascalidou gjorde innan hon sa det hon sa), att detta är ett fördomsfullt sätt att möta motstånd på och att Pascalidou är rasist. En kort dispyt utbryter - båda märkbart irriterade på varandra. Pascalidou släpper in Abbe Bergegårdh, VVS-Montör och politiker (V) i debatten.
Bergegårdh anser att ”vi” borde kritisera arbetskraftsinvandringen, lönedumpningen och bankerna istället för vita arbetarklassmän. Bergegårdh förklarar att de vita arbetarklassmännen inte har någon makt och att de är minst lika rasistiska som tjänstemännen. När Bergegårdh säger han inte är ”konsekvent anti-rasist” eftersom man inte kan märka ord så säger Pascalidou, "Jo, om man har civilkurage."
Patrik, polisen får nu ordet efter en paus för nyheterna. Patrik har en far som är från Afrika. Pascalidou förklarar för lyssnarna att polisen mörkar de rasistiska dåden som poliser enligt henne i stor utsträckning begår vid sidan om att de har ett romregister - vilket de har mörkat genom att lägga ned utredningen. Patrik berättar om den strukturella rasismen hos polisen men mycket av det han säger sägs mycket formellt och litet avvaktande. Pascalidou gör en hänvisning till Teodorescu, hon som inte tror på strukturell rasism
Nästa område som avhandlas är rasismen i media. Faje Gani, VD för Nöjesguiden är inbjuden. Faji Gani sökte efter sin examen cirka 120 jobb under 6 månader vilket motsvarar 20 jobb i månaden. Han sökte trainee-tjänster, praktikplatser och jobb. Rent formellt är detta inte speciellt mycket. De flesta ekonomer skulle säga att han ha en bra ”hit rate” när det kommer till sökta jobb. Faje Gani är från en medelklassfamilj. Det är dock namnet som hindrade honom från att få ett arbete förklarar han. Faje Gani hyllas av Pascalidou och får applåder av publiken, dels för att han gjort karriär i media och dels för att han avslöjat den strukturella rasismen. Jan Helin släpps in i debatten efter en passning från Gani. Helin förklarar att Aftonbladet tror på alla människors lika värde och att SD är ett hot mot mångfalden. Han menar också att Europa skall vara extra försiktiga när det kommer till nationalism på grund av vår historia. Hur gör ni med personalfrågorna frågar Pascalidou. Vi har sådana ambitioner, att anställa invandrare säger Helin men att de inte kan just nu. Helin får ingen kritik av Pascalidou trots att Aftonbladet enbart anställer etniska svenskar.
Paula Bieler, chefredaktör för SD-kuriren släpps in i debatten. Bieler, som tillhör den liberala falangen i SD talar om att hon inte är rasist och att de inte har något med Avpixlat att göra. Hon talar också om att hon är andra generationens invandrare från Polen och att anti-rasister etnifierar hennes politiska åsikter. Pascalidou säger att rasism finns i alla grupper. Sedan ställer Pascalidou ett gäng kritiska frågor till Bieler om de fördomar, islamofobi och rasism som sprids av SD och deras medlemmar. Paula förklarar att de kört ut dem med rasistiska åsikter ur partiet. Ett underligt resonemang följer av Bieler. De flesta är medvetna om att SD bedriver svensk identitetspolitik men Bieler vill samtidigt vara liberal vilket gör att Bieler snubblar över orden. Det slutar med att hon tar ungefär samma position som Alice Teodorescu – men att invandrarna borde ”bli mer som svenskarna”.
Jan Helin frågar SD-kuriren varför de ser Islam som ett hot. Bieler kan inte riktigt svara eftersom ledande företrädare i SD faktiskt är islamofober. Hennes svar kokar ned att man har en undanfallande syn på Islam och muslimer. Till exempel att konservativa muslimska föräldrar inte vill vara med på simundervisningen. I princip beskyller hon muslimska män för att förtrycka kvinnor. Pascalidou låter Carolina Faraj, konvertiten till Islam träda in. Ska du rösta på SD frågar hon Faraj. Nej, svarar hon. Foujan Rouzbeh, vänsteraktivist och anti-rasist träder in i debatten och säger att Bieler är full av dumheter och att vi måste krossa rasismen. Paula Bieler blir upprörd när hon inte får ge repliker på andra men det är helt okej att ge repliker på henne. De förstår inte vår politik säger Bieler tämligen upprörd. Pascalidou säger: ”Jag är av den åsikten att rasismen inte kan bara kan reduceras till SD” och ger nu Mona Sahlin (S) ordet.
Sahlin förklarar att SD kallar henne för Mona Muslim och andra öknamn. Pascalidou och Sahlin skämtar litet om SD:s uppenbara främlingsfientlighet – som den här gången manifesterats genom Bieler. Sahlin hävdar att Sverige är ett land präglat av strukturell rasism, vilken drabbar främst kvinnor och homosexuella. Hon är också självkritisk och kritiserar det egna partiet. Pascalidou säger att på grund av Sahlins kamp mot rasism så får hon utstå mycket hot från de främlingsfientliga. En annan politiker vid namn Caroline Szyber (Kd) får träda in. Hon berättar att många politiker inte vågar diskutera rasism och att näthat och nättrollen är ett problem. Hon säger också att Agenda och SR har backat för främlingsfientligheten på grund av att de tillåter de främlingsfientliga tala omotsagda och låter deras problemformuleringar bli föremål för diskussion.
Anna Rehnvall, från den liberala tankesmedjan Fores träder in. Hon säger att de arbetar med forskning och att hon är upprörd när det talas om lönedumpning (tydlig referens till Vänsterpartiet) och att man inte tar ställning mot rasismen i fikarummen. Mehmet Kaplan (Mp) träder in i debatten och säger att rasism finns överallt, även i Turkiet. Han säger också att anti-rasismen har vunnit eftersom bara några hundra tusen väljare röstar på SD. Hur skall vi lösa rasismen frågar Pascalidou? Judith Kiros, frilandsjournalist får ordet. Hon säger att vi måste prata om rasismen som ett strukturellt problem. Vi bör inte jaga enskilda rasister men istället slåss mot de rasistiska strukturerna i samhället – och att vi måste gå samma väg som vi gjort med kvinnofrågan. Seher Yilmaz, PR-konsult och ordförande för Rättviseförmedlingen träder in och säger att vi måste slåss för rättvisa och mot rasism på arbetsplatsen. Indirekt vill hon se kvotering. Sista ordet får Johan Oljekvist, VD för Fryshuset som säger att vi behöver mångfald och att det är den vi skall fokusera på och inte rasismen. Pascalidou avslutar debatten med att säga ”Hur mycket Mångfald tål Sverige”
För att sammanfatta: Man kan ju tycka att de borde ha haft en mer blandad skara debattörer.