Citat:
Ursprungligen postat av
NSO
När det gäller personligheter av den typen talar vi troligen om förvärvad idioti- om det tillståndet är reversibelt är oklart. Självvald dumbing down av anpassnings- och karriärskäl är nog något som hör till tidigare journalistkullar. De visste men valde att tiga. De senare kullarna har aldrig vetat, aldrig tigit utan bara tyckt. Det är inte riktiga åsikter som prövats mot någon verklighet. Det är en normativ PK-katekes som lärts in och
internaliserats. Tack Foucault.
En åsiktsförändring kommer inte att baseras på rent ekonomiska incitament även om det nog också har betydelse. Det kommer förmodligen att handla mer om grupp- eller socialpsykologi. När den etablerade kulten inte har några svar- eller felaktiga svar på angelägna frågor kollapsar den. Anhängarna börjar vända sig bort. Kultledarna kommer
aldrig att sluta- de kan till och med radikaliseras men allt färre är intresserade av budskapet.
Det kanske är dags att läsa om den klassiska studien
When Prophecy Fails:
A Social and Psychological Study of a Modern Group That Predicted the Destruction of the World.
Jag jämförde kulten/sekten/församlingen med att leva i Sverige i ett långt inlägg i någon annan tråd som jag inte längre minns. Det viktiga är dock att minnas att det är inte endast PK-eliten och makthavarna som lever i sekten,
vi alla är medlemmar i sekten så länge vi befinner oss i Sverige, då sekten styr hela landet. Så länge sektens predikande är nationell och det inte heller hörs många tvivlande röster offentligt, så länge man kan hamna i trubbel var som helst i Sverige för att ha ifrågasatt ledningen eller trosdogmer, så länge är vi alla sektmedlemmar som varje dag får förhålla oss till både ledningen, dess mellanhänder och resten av församlingen, så är vi ofrånkomligt en del av sekten, helt oavsett vad vi verkligen tror eller väljer att göra. Även en sektmedlem som bestraffas för sina tvivel eller motstånd mot ledarskapet, samt får därför uppleva socialt avståndstagande från många andra sektmedlemmar, är och förblir en sektmedlem så länge personen ändå fortsätter att befinna sig under sektens ledarskap och makt.
Om man hyser tvivel eller är kritisk till ledarna, så kan man antingen ta det säkra framför det osäkra och inte låtsas om det inför de andra församlingsmedlemmarna, man kan i det dolda (eller anonymt på internet) ifrågasätta och diskutera det "förbjudna" med andra tvivlare, eller så kan man öppet ställa sig upp mot ledarskapet. Det sistnämnda kan både leda till regelrätta bestraffningar, samt även till att andra stöter bort en socialt, inklusive de som i grunden hyser samma tankar, men är rädda att själva råka illa ut. Regimen/enpartistaten/Sjuklövern är sektens ledarskap, PK-eliten i ljugmedia, på myndigheter m.m. är de människor som står närmast sektledarna, som är torgförarna av ledningens okaser och är mellanhanden mellan ledning och resten av församlingen, som de vid behov och vid tecken på tvivel försöker övertala om det riktiga i ledningens slutsatser och beslut (och vid behov kanske även tar till mer eller mindre direkta hot, ifrågasätter eventuellt tvivlande församlingsmedlemmars moral, godhet o.s.v.). De har så klart mer än bara tron att förlora, inte minst både ekonomiskt och socialt, om de själva skulle börja ifrågasätta något (till och med att göra det för sig själv privat skulle kanske få en på farliga villovägar, vem vet?). I vilken mån de nu visar upp blint förtroende till ledningen beroende på att de har sin speciella ställning, eller i vilken mån de har fått sin ställning på grund av att de hyser blint förtroende och är lojala mot ledarskapet, är något som man kan spekulera om, men oftast lär man inte få svar på det.