Citat:
Intressant, försök att publicera denna analys på SvD brännpunkt!Stämmer.
I juli 2002 låg M på 22,2% och FP svettades med 4,6%.
I augusti höll Leijonborg tal i Västervik och introducerade ett program med 17 punkter. En av dem var den liberala arbetskraftsinvandring som vi senare fick. Det kommer ingen ihåg. Men alla kommer ihåg språktestförslaget.
Det tog bara ett par veckor så hade FP ökat till 8-9% medan M började tappa. 18,8% blev det i Temo i slutet av augusti. FP-succén fortsatte in i september, över 10, 11, 12, 13... så högt som 15% i en mätning. M fortsatte tappa. Flera mätningar gav 17-18%. Sen kom valstugereportaget 4 dagar innan valet. Ingen skillnad under dessa dagar, M var redan rökta pga FP:s braksuccé för språktester. Valet blev lite sämre för M än vad mätningarna förutspådde, och lite bättre för FP. Det var en seger för invandringskritiken, inget annat. M förlorade på att ge FP ensamrätt på den.
Anledningen till att historien reviderats är följande: M kom i sin eftervalsanalys fram till att det var valstugereportaget som sänkte dem. Hur är det möjligt när väljarbarometrarna bevisar att det inte är sant? En möjlighet är att väljarna mindes fel. En annan är att de hjälptes på traven att minnas fel. Janne Josefsson har sagt att Littorin efteråt tackade honom för valstugereportaget, för att det skyndade på förnyelsen inom partiet. 60-talistmoderaterna som ville ta över partiet såg alltså detta som en gåva från ovan. De kunde nu göra en undersökning och ställa ledande frågor i stil med "Fick valstugereportaget dig att överge M i valet?" och sen använda det som hävstång för att bli av med "gubbarna".
Att sälja in den reviderade historien till media krävde ingen större insats eftersom journalisterna redan onanerade hungrigt till drömmen om att det var smygrasismen som fällde M. Därför är den av sanningsministeriet godkända sanningen om 2002 års val att FP lanserade ett mycket hårt kritiserat språktestförslag som fiskade i bruna vatten och solkade ner partiets fina rykte, medan M straffades hårt av väljarna för sin otäcka rasism. Den verkliga storyn om 2002, att svältfödda invandringskritiska väljare blev euforiska över att äntligen få ett ben kastat till sig och därför belönade FP med den snabbaste ökningen i väljarstöd (5% till 15% på 5 veckor) i svensk politisk historia, dör med oss.
I juli 2002 låg M på 22,2% och FP svettades med 4,6%.
I augusti höll Leijonborg tal i Västervik och introducerade ett program med 17 punkter. En av dem var den liberala arbetskraftsinvandring som vi senare fick. Det kommer ingen ihåg. Men alla kommer ihåg språktestförslaget.
Det tog bara ett par veckor så hade FP ökat till 8-9% medan M började tappa. 18,8% blev det i Temo i slutet av augusti. FP-succén fortsatte in i september, över 10, 11, 12, 13... så högt som 15% i en mätning. M fortsatte tappa. Flera mätningar gav 17-18%. Sen kom valstugereportaget 4 dagar innan valet. Ingen skillnad under dessa dagar, M var redan rökta pga FP:s braksuccé för språktester. Valet blev lite sämre för M än vad mätningarna förutspådde, och lite bättre för FP. Det var en seger för invandringskritiken, inget annat. M förlorade på att ge FP ensamrätt på den.
Anledningen till att historien reviderats är följande: M kom i sin eftervalsanalys fram till att det var valstugereportaget som sänkte dem. Hur är det möjligt när väljarbarometrarna bevisar att det inte är sant? En möjlighet är att väljarna mindes fel. En annan är att de hjälptes på traven att minnas fel. Janne Josefsson har sagt att Littorin efteråt tackade honom för valstugereportaget, för att det skyndade på förnyelsen inom partiet. 60-talistmoderaterna som ville ta över partiet såg alltså detta som en gåva från ovan. De kunde nu göra en undersökning och ställa ledande frågor i stil med "Fick valstugereportaget dig att överge M i valet?" och sen använda det som hävstång för att bli av med "gubbarna".
Att sälja in den reviderade historien till media krävde ingen större insats eftersom journalisterna redan onanerade hungrigt till drömmen om att det var smygrasismen som fällde M. Därför är den av sanningsministeriet godkända sanningen om 2002 års val att FP lanserade ett mycket hårt kritiserat språktestförslag som fiskade i bruna vatten och solkade ner partiets fina rykte, medan M straffades hårt av väljarna för sin otäcka rasism. Den verkliga storyn om 2002, att svältfödda invandringskritiska väljare blev euforiska över att äntligen få ett ben kastat till sig och därför belönade FP med den snabbaste ökningen i väljarstöd (5% till 15% på 5 veckor) i svensk politisk historia, dör med oss.
Jag röstade själv för första och sista gången på FP det valet
__________________
Senast redigerad av Fnysington 2014-07-05 kl. 09:15.
Senast redigerad av Fnysington 2014-07-05 kl. 09:15.
