Feltolkade politiker och media M:s fiasko i valrörelsen 2002?

Detta är en fråga som gnagt i Fula Gubben i flera år, och som nu känns särskilt aktuell. Som ni säkert minns (gör ni inte det så är ni för unga för tråden) så innebar valet 2002 en andra mandatperiod för Den Fete, som gjort ett bra jobb och var en mycket tuff motståndare för de borgerliga. Nu blev det inte mycket till match eftersom Måderaternas nye partiledare Bo Lundgren ledde partiet till ett katastrofval, med ca 15% av rösterna... alltså bara något bättre än SD:s bästa opinionstal.

Eftervalsanalysen lade skulden på några lösmynta moderaters snack om bidragssökande invandrare och barnalstrande muslimer, vilket fångades upp i kamera av Janne Josefsson och skickades ut till svenska folket. Detta skulle då förklara M:s drastiska nedgång.

Analysen är viktig inte bara för moderater, utan som en varningsskylt för alla de stora partierna: prata inte illa om invandrare och invandring, då blir ni straffade. Detta tog man till sig, och är utan tvekan en orsak till att man inom sjuklövern är så fruktansvärt defensiva i ämnet.

MEN allt detta var bara en teori. Ingen kunde bevisa att Lundgren-effekten hade med valstugereportaget att göra. Det var snarare bekvämt för Lundgren själv att kunna skylla på detta och behålla lite av sin politiska värdighet. Så moderaterna gjorde detta till en sanning

För medias del var valstuge-teorin också välkommen, då den visar vilken "makt" som media har, där man till och med kan avgöra ett valresultat. Så även mainstream-media gjorde detta till en sanning.

Miljöpartister och kommunister gillade idén att invandringskritik straffades hårt, och hade inte heller de något emot att göra valstuge-teorin till en sanning.

Den Fete brydde sig nog inte "either way", han satt mest av tiden sista mandatperioden. Hans efterföljare Fru Måna Muslim lär däremot säkert ha tagit till sig teorin precis som MP och V. Vad de små borgerliga partierna tyckte spelar mindre roll, gissningsvis köpte de Moderaternas analys.

Vad mannen på gatan tyckte saknade som vanligt helt betydelse, det här var före alternativa medias tid, och SD var bara ett suspekt parti i gruppen "Övriga". Det faktum att ett antal väljare kryssade för namnen -- alltså visade stöd för -- de moderata kommunalgubbarna som talat negativt om invandring noterades som lite kuriosa, men glömdes snabbt bort.

Hela det politiska etablissemanget gick in i 2000-talet med bilden av att invandringsfrågan är ytterst känslig och att invandringskritik kan sänka ett helt parti. Denna bild stöddes knappast av återkommande enkäter där 40-50% av befolkningen ville ha mindre invandring, eller att Ny Demokrati gjort en raketkarriär med bl a invandringskritik högt på agendan. Dessa saker viftades bort, och här hjälpte säkert PK-media till att "glömma" saker som pekade i fel riktning.

MEN tänk om denna teori var fel? Om Moderaternas katastrofval inte alls hade med valstuge-reportaget att göra, utan att Bo Lundgren var en bedrövlig partiledare som gjorde en usel valrörelse och dessutom skulle fajtas med en av Sveriges få riktigt skickliga politiker, som ledde ett mer än dubbelt så stort parti och hade ett starkt track record? Att eftervalsanalysen blev som den blev berodde på att den var väldigt bekväm för alla inblandade, av olika skäl som redovisas ovan.

Tänk om denna varningsskylt som styrt en hel del av debatten och valrörelserna under 2000-talet... är fullständigt felaktig?

När man ser det märkliga sätt som ledande politiker och partier inte vågar diskutera invandring, samtidigt som 100.000-tals svenskar sitter och öser ur sig åsikter och erfarenheter på nätet, så är det uppenbart att något är väldigt fel. Medias PK-fjantande räcker inte på långa vägar som förklaring, utan det måste vara något mer påtagligt; ett historiskt precedent. Detta precedent menar jag är valstuge-analysen 2002, och jag menar också att det var en mer eller mindre felaktig analys. Ta bort denna ur ekvationen, och plötsligt finns det inget kvar som hindrar en ohämmad politisk debatt om invandringen. Politikerna har ärendet i knäet, svenska folket pratar nästan inte om något annat, och gammel-media marginaliserar bort sig själva.

Jag tror att denna eftervals-analys 2002 har haft en stor påverkan på interna bunker-strategier hos alla de stora partierna, och jag tror också att analysen är felaktig, och att partipolitikerna har blivit lurade att vara mycket mer försiktiga än de behöver vara.

Diskutera.

- F.G

PS Wikipedia-sidan om valet 2002 öppnar med ett stycke om just valstugereportaget.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdag...i_Sverige_2002

En fullkomligt rimlig hypotes, glöm inte folkpartiet som började tjafsa om språktester, det är ju inte ens så att svennebanan i allmänhet snackar med blattar annat än på pizzerian eller kanske på ett föräldramöte på barnens skola, om man nu inte har råd att bo i ett segregerat område. Eller för den delen att särskilt många ömmar för dem vilket alla gråterskor i MSM och sjuklövern verkar tro.

Språktesten var en signal, FP tar fighten! Tyvärr så var det inget annat än en rökridå, slagen om att de "fiskar i grumligt vatten" träffade inte heller, utan de flaggade för det fler ggr. Leissner, Ullenhag och Ohlsson gick väl med på det då det gav röster som fan. Vi fick se en försiktig variant av det med burkaförbudet, som kanske skulle påverka ett dussintal kvinnor i hela landet.

Bo Lundgren kunde få den mest sockerrusiga dampunge att bli sömnig enbart genom att öppna käften. Han hade charm som en sovjetisk hyreskasern, debattförmåga som en gråsten med talsvårigheter och samma sex appeal som ett överkört bältdjur.

I dagens samhälle så är det karisma och fagra löften som gäller. Inte sakkunnighet och ärlighet.
Det säljer helt enkelt inte lika bra. Bo Lundgren skulle nog inte ens kunna sälja isglass en solrik sommarmånad, så det urkassa valresultatet 2002 var knappast förvånande.

Skall man säga något ur moderatsynpunkt positivt om karln så var det väl att han i.af inte försökte leka light-sosse.

Mycket intressant trådstart. Jag tror du har helt rätt i din misstanke, och en som drog den slutsatsen var faktiskt Fredrik Reinfeldt.

Låt mig förklara. Det här baserar sig på mina ytliga minnesbilder:

Det fanns två saker. Moderaterna i Stockholm vägrade betala till kommunutjämningssystemet vilket var en sorts parallell till dagens REVA-debatt. Helt plötsligt skulle inte demokratiskt beslutade lagar gälla. Det här raserade Moderaternas förtroende om ett ordning-och-reda-parti.

Det andra var att Moderaterna ville genomföra stora skattesänkningar samtidigt med ett stort budgetunderskott. När Bo Lundgren fick frågan om detta inte bara var en skattehöjning på framtida generationer så blev han tvungen att svara ja. Han försökte inte ens slingra sig om jag minns rätt.

Det var detta, tror jag, som formade Reinfeldts och Borgs program. En framtida borgerlig regering skulle inte sänka skatterna förrän det fanns ekonomiskt utrymme.

Det här är mina minnesbilder, som kan vara fel. Jag har aldrig tagit valstugeförklaringen på allvar.

Det var helt ormligt att S skulle förlora makten 2002, även om de tappat väldigt mycket skulle MP stött dem. Marginalerna var över 15 stolar i riksdagen eller närmare 5% av rösterna. Borgarna gjorde ett förvånansvärt bra val om man ser till vad som skett sedan 1998. Bo Lundgren var enda anledningen till att M tappade så många röster men det var knappast som att det var de borgerliga som förlorade dem då nästan alla gick till FP som körde 1:a omgångens språk test om jag inte minns fel.

Media är endast ett alibi partier använder sig av för att kunna bedriva sin politik. När det är en fråga som är av vikt böjer sig alltid Aftonbladet och Bonniersfären för att bli duktigt rövknullade och sedan glatt springer iväg och tala vitt och brett om hur de granskar makten. Anledningen till att man inte diskuterar utlänningar i media mer än i sammanhang där Svenskar är rasistiska på något sätt går att hitta långt bak i vår historia och ni får gå längre än ni först tror.

Nej det var inte därför M rasade ner till 15%. Och som jag minns det, var det inte heller så eftersnacket till katastrofvalet såg ut. Visst det skymtade förbi ibland, men det var inte huvudsaken.
Orsaken till förlusten var att moderaterna hade ett ekonomiskt program som var tok-nyliberalt. Detta var en period när Sverige äntligen hade repat sig efter 90-talskrisen, och Persson de fete, på allvar började återupprätta välfärdstaten efter alla år av nerskärningar. Den politiskt deprimerade välfärds-svensken, började återigen lee och titta med tillförsikt på SAP - "det var väl nödvändigt vad de gjorde under 90-talet, men nu är Parti't på banan igen". I detta läge gick Lundgren ut och sa att han skulle sänka skatten med 340 000 000 000 000 000 000 000 (siffran är inte korrekt, utan en uppskattning av hur många nollor välfärdssvensken såg) kronor på fyra år. I detta läge, under mys, gick Persson ut och sågade sönder Lundgren - och förklarade hur jävla mycket det skulle skada den långsamt återupprättade välfärdsstaten. Välfärds-svensken, kände rädsla för moderaterna. Skulle de vinna, skulle all trygghet försvinna i en handvändning, man skulle drivas från gård och grund, och få sin näring vid frälsningsarméns soppgrytor.
Därför förlorade Lundgren, och därför vann Persson. Detta blev början på "de nya moderaterna", en tydlig svängning till vänster - en nödvändig svängning, insåg man, för att vinna val. Mycket av moderaternas svängning berodde på ett mail som Borg skickade runt till alla moderat-toppar efter valet (på 20 sidor), där han uttryckligen sa att de var tvugna att gå mot mitten och använda mer "mjuk" retorik, som "utanförskap", och dylikt - istället för skattesänkningsretorik (källa: det stod i dagens industri för några veckor sedan)
Valstuge-historien, var bara en parantes - och den fanns ö.h.t. inte med som parameter i moderaterna förnyelseprogram.

Titta på Wikipedia-sidan. Valstuge-reportaget står som en ingress för hela artikeln, som om det vore huvudämnet i valet 2002.

Jag var givetvis med på den tiden och redan första gången jag hörde förklaringen "Måderaternas katastrofval berodde på valstuge-reportaget" så klingade det falskt i mina öron. Som gammal moderat så visste jag att de flesta M-väljare var <host> konservativa i invandringsfrågan och mer eller mindre främlingsfientliga, på ett passivt och oengagerat sätt.

Att en klassisk moderatväljare skulle bli så upprörd över snack om bidrags-invandrare att han/hon bytte parti lät för mig helt orimligt, snarare skulle den typiske moderaten hålla med, samtidigt som han sippade på konjaken och blickade ut från grosshandlar-villan. Det var ju också så att de här kommunalråden fick ett gäng kryss som stöd från sina egna väljare.

Det hela lät som en mycket osannolik förklaring i mina öron, men med tiden har detta framtonat som en sorts förklaring till varför det gick som det gick -- och både PK-media och vänstermuppar har gladeligen hållit med om beskrivningen. Här är alltså ett exempel på hur media förr i tiden kunde förvanska bilden för att gynna deras agenda, vilket i förlängningen skapade ett demokratiskt problem i Sverige. År 2013 finns inte en sportmössa att någon skulle köpa denna mycket tvivelaktiga bortförklaring.

Men det är inte poängen -- poängen är att många inom politik och media har gått på den här teorin, vilket t ex Wiki-sidan illustrerar.

En viktig aspekt på valet 2002 är att medan M anses ha gått tillbaka pga valstugereportaget där M-företrädare uttryckte sig negativt om invandring/invandrare, så gick FP starkt framåt tack vare sin kritik av invandringen genom det berömda språkkravet. Man skulle således kunna påstå att väljarna i själva verket belönade FP för deras rakryggade hållning i fråga, samtidigt som man bestraffade M för deras ryggkrökande i samma fråga.

Därför är det inte på något sätt uppenbart att dra slutsatsen att invandringskritik alltid straffar sig. Det kan ha att göra med vem som kommer budskapet, och hur det förs fram. FP har, sedan Hederskvinnans tid, ett gott förtroende i dessa frågor främst hos media. Det har M inte.

Ja. Jag minns att när jag efter valet 2002 försökte få rätsida på den uppenbara feltolkningen avseende moderaternas kraftiga tillbakagång (det var alltså ett stort tapp på kort tid), så kom jag fram till att felet moderaterna begått var inte att de sagt några sanninges ord om bidrags-giriga invandrare, utan att man påstod sig stå för en politik officiellt, och hade andra åsikter inofficiellt. Alltså en dubbel bokföring, eller hyckleri på ren svenska. För sin falskhet skulle M ha straffats av väljarna... enligt min analys ca 2003. Men med tiden tror jag inte på detta heller. Ett antal krafter samverkade, men till syvende og sist var det en hopplös partiledare som ställdes mot Den Fete i högform.

Wikipedia-sidan är alltså direkt missvisande, men illustrerar hur teorin om valstuge-tjafset blivit en "sanning", med ohederliga PK-medias goda hjälp.

Hahaha -- jag läste wikipedia-artikeln. Vilket jävla skitsnack:



Frågan är dock hur mycket det här ska betraktas som den officiella beskrivningen av valförlusten 2002. Det länkas inte till några analyser, eller utväderingar. Det bara slängs rakt ut -- och om man tittar på hur moderaterna gjorde efter valet, så var ju knappast valstugereportaget en bärande del av analysen(även om de mycket väl skyllde på skiten utåt, för att inte tappa ansiktet). Jag som kampanjade för "den andra sidan" under valet 2002, minns det mest som att vi skrattade åt fadäsen - men att vi såg det som just det, en fadäs, lite negativ publicitet som toppade det impopulära ekonomiska programet. Vi tänkte inte "nu kommer de aldrig vinna de jävla rasisterna - alla hatar rasister", vi var ju såklart fullt medvetna om att det var så vanligt folk tyckte, men vi försökte styra undan och ignorerar missnöjet.

Men ja jo, vissa PK-iter har väl försökt få det till att bli en valstuge-gate, men ingen seriös analytiker skulle nog tillskriva det en så stor betydelse. Förutom på wikipedia då uppenbarligen - men jag skulle nog vilja se det som ett utslag av en enskild aktivist som vill få det att framstå som sanningen om valet 2002. Men jag tror inte det är den i media eller historieskrivningen förhärskande bilden.
Någon wikipedia-aktiv här skulle ju kunna ta och ändra artikeln, eller i all fall påpeka att citatet ovan inte har några källhänvisningar.

"Väljare som såg programmet menade att vi inte tänker".... Ändrar från tredje person till första person -- så mycket vikt tillskriver jag det citatet.

Ända sedan centerpartiets kollaps som ledande borgerliga parti på 1980-talet har M och FP varit kommunicerande kärl i svensk politik. Hade vi haft ett större och bredare centerhöger parti utan toppstyrning i Sverige hade detta varit en icke-fråga. Borgerliga väljare hade röstat på samma parti ändå.

Jag var själv en av de många som röstade på moderaterna och på Carl Bildt i valet 1998, som (tillfälligt) bytte till FP i valet 2002. Jag tyckte moderaternas stora skattesänkningsprogram var orealistiskt och det gjorde nog många med mig. Bo Lundgren hade tyvärr inte kunnat förklara hur motsvarande besparingar skulle genomföras på ett tillfredsställande sätt. Sedan kom Leijonborgs och Johan Jakobssons tuffare linje med språktester och folkpartiet förespråkade ju också skattesänkningar, så då var det OK att rösta på dem. Glöm inte heller momentumeffekten alldeles före ett val.

Den så kallade valstugeskandalen hade noll betydelse för mitt val men resultatet blev ju att M tappade en röst från mig till FP. Multiplicera detta x antal tusen gånger och man har en tydlig trend som måste förklaras på något sätt av "experterna" och andra proffstyckare.

Du kanske kan vara inne på rätt spår, se exempelvis det SvD skriver idag
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/an...gd_8008952.svd