Början på ett mediakrig om mångkulturen?

När GT talar med enhetschefen Fredrika Brickman på Skolinspektionen, säger hon så här:

– Skolinspektionen skrev under 2015-17 ett antal tillståndsbeslut där det inte tillräckligt tydligt framgick att huvudmännen enbart fick öppna skolor under en viss period.

Hon fortsätter:

– Eftersom det inte framgick av besluten att tillståndet därefter förfaller har vi inte ansett att vi kunnat hindra huvudmän från att starta skolor även efter den villkorade perioden. Det finns ingen laglig möjlighet att dra tillbaka tillstånden för att huvudmannen inte hunnit etablera skolan under den villkorade perioden.

Det står dock i villkoren för beslutet, att utbildningen ska ha startat senast i början av läsåret 2017/2018?

– Det anges att utbildningen ska startas senast vid ett visst datum, men det har man sett som vägledande mer än ett absolut krav.

Är det inte lite godtyckligt i så fall, vad som kan anses vägledande och vad som är ett bindande villkor?

– Så kan det vara. Jag vet att vi har gjort en rättslig prövning av alla de här besluten från 2015. Då har myndigheten kommit fram till att man inte kan dra tillbaka tillstånden och säga nej till en nyetablering eftersom vi inte varit tillräckligt tydliga.

Och det är ni själva som bedömer att villkoret i beslutet inte är tillräckligt tydligt?

– Ja, vi har inte trott att vi skulle kunna vinna i domstol om vi sagt att ”nej, nu får ni inte göra det”.

Enligt Fredrika Brickman har Skolinspektionens jurister tittat på beslutet och från och med 2018 anges i samtliga nya beslut ett slutdatum för när tillståndet inte längre gäller.

Men är det någon större skillnad på att utfärda ett slutdatum och att skriva att en utbildning ”senast ska börja” vid ett visst datum? Är det en brist i de här besluten som ni får dras med nu?

– Det är en brist att vi inte har varit tillräckligt tydliga i våra tidigare beslut.

Fredrika Brickman menar att frågan har diskuterats internt. Hon betonar att det har gjorts en ”rättslig prövning” av beslutet – av Skolinspektionens egna jurister – men att den inte finns i skriftlig form.

– Vi brukar inte skriva ut sånt. Det är ett väldigt specifikt fall.

– Anledningen till att beslutet står fast är att vi inte tror att vi i dagsläget skulle kunna säga att ”nu får ni inte starta skola för att det är villkorat under en viss period”. Vi tror inte att det skulle hålla i domstol. Det är anledningen till att vi gett alla de huvudmän som ansökt och fått tillstånd mellan 2015 och 2017 rätt att starta skola även nu.

Din begränsade horisont och lilla hjärna innehåller inga slutgiltiga, säkra svar, du upprepar bara det någon vill att du ska upprepa. Även din hopplöshet är programmerad av någon, i något syfte. Du vet inte. Men någon vet, eller kommer veta. Stay tuned.

Jorå så att. Det här är en abc-bok i varför vi faktiskt ska låta bosättarna gå i skolar som skolinspektionen förbjudit. En skola som inte är godkänd kan man inte ta examen i. Bosättarna får leva ut sin kultur för att kunna prata med likasinnade vid Rinkeby torg och andra sådana viktiga platser för dem.

De migranter som mer agerar som bosättare skulle ju i alla fall inte integrera sig. Så varför då lägga ned möda och resurser på att de ska gå i vanlig skola och kaoza där. Jag är övertygad om att vi inom några år kommer att ha en debatt om att det råder en enorm klasskillnad mellan migrantgrupperna också.

Det finns examen, å så finns det examen. Vi har nu som i USA och andra länder skolor där examen från en viss skola inte betyder något. Inse att om en arbetsgivare tar emot en arbetssökande som med usel svenska visar fram betyg från någon av Waberis skolor så är det klappat och klart med tack och adjö. Lite Fingal Olsson över det.

Jag menar, varför bry sig?

Ja men då så. Bejaka det. Låt finansintressen och den politiska makteliten trasa sönder såväl välfärd som sammanhållning. Vi kan ändå inte stoppa det. Etniska svenskar och assimilerade invandrare kommer att klara sig. Men migranterna från Waberis skola lär snart hamna i nivå med tiggarna. Och precis som dem är det självvalt.

En ung tjej går inte förbi en samling unga mena-migranter. Den chansen tar hon inte. En person som får en hyreslägenhet i ett ghetto flyttar inte dit. Skicka inte barnen till en kommunal skola. Allt färre svenskar besöker vissa bibliotek eller badhus.

Migranterna tro sig då ha tagit över och menar att nu är det vi som bestämmer, bara för att de sedan upptäcker att verksamheterna läggs ned. Omvänt växer det fram privata alternativ. Ett väl använt exempel här i tråden är hur föräldrarna i Sorsele startade en egen fotbollsklubb för sina barn när vuxna ensamkommande invaderade kommunens klubb. Kommunens klubb existerar knappt idag. Ett annat exempel är att färre svenskar och assimilerade invandrare går med sina barn till bibliotekens utbud av aktiviteter för yngre. Istället anlitas slutna fritidsaktiviteter samtidigt som bibliotekens öppettider blir allt kortare och får allt färre personal. Det allra bästa exemplet måste ju ändå vara arbetsförmedlingen. I slutändan blev det en myndighet för enbart migranter och nu håller den på att läggas ned.

Sabuni sa nyligen att vi har en integrationsskuld. Men man kan inte få en skuld om inget har köpts: lika lite som du kan anklaga en butik för att sålt dålig produkt om du inte har köpt något. Alltså är det tomma och meningslösa ord eftersom det inte går att omsätta i praktiken. Det mångkulturella samhället fasar ut sig själv medan nya friska alternativ växer fram och det är dit marknaden till slut kommer att förflytta sig.