Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du gör små eftergifter men är snabbt tillbaka i samma banor som nyss, där svenskar kommer si och så och Sverige kommer det och det. Du är helt inriktad på att styra diskussionen så att den passar din tes, som f.ö. har mycket av önskningar över sig. Varför inte önska sig motsatsen — att svenskar håller sig till svenskar i framtiden? Får lite "magiskt tänkande"-vibbar här. Ett kärt gammalt tema i tråden.

Det är också motsägelsefullt att å ena sidan skriva att svenskar föredrar en svensk partner och å andra att de flesta (!) svenskar inte väljer bort en presumtiv partner av annat ursprung.
Nu är du där IGEN och gör jämförelser mellan naturliga preferenser och "rasideologi"! En jättemajoritet afrikaner i Sverige bildar familj med andra svarta. Det handlar just om att inte behöva motivera sitt slutliga val av partner — alltså motsatsen till "rasideologi". Och då blir det svenskar med svenskar, afrikaner med afrikaner, etc.

Alla samhällen har begränsade ekonomiska resurser, och varje förmån man ger till någon måste betalas med nedskärningar för någon annan.
I detta fall har förmånerna som delas ut till de enorma mängder ekonomiska flyktingar som importerats för att "det är synd om dem" påverkat hela landet både på det privatekonomiska och på det nationalekonomiska planet med ständiga kriser och nedskärningar som resultat.
Media har pressat på dessa frågor som gett politisk makt till ägargrupperna och de populistiska politikerna oaktat att resultatet blivit lägre ekonomisk standard för folket och nationen.
Här kommer rekylen/baksmällan, (Otdacha som det heter på Ryska) när de vänsterliberala medelklasskvinnorna som köpt medias paketlösning med multikulti plötsligt finner att hennes dröm blivit helt omöjlig, detta pga. på en ekonomisk realitet som hon själv sett till att rösta fram.
Skadeglädje kanske inte är rätt ord i detta sammanhang, likväl så kan man se detta som ganska komiskt då dessa flykting och migrationsvurmande, lattedrickande kvinnliga PK-gaphalsar, stolt poserande med V MP och L-knappar på bröstet nu fått problem med sin egen fortplantning efter att ha hängt på varenda trend.
Det gick bra att upprepa medias budskap, MEN när det blev dags för deras egen fortplantning så blev det plötsligt riktig kris.
PK-kvinnorna har i allt högre grad ideologiskt/politiskt och för alltid oåterkalleligt alienaerat sig från de män som verkligen kunde varit riktiga fäder och familjeförsörjare. Härvid följer ett minskat familjebildande och barnafödande per automatik.
PK-sjukdomen kan möjligen läka ut då det inte finns några barn som PK-kvinnorna kan föra den vidare till?

Slutligen kan vi konstatera att den kvinnliga drömmen om ett ytligt och totalt känslobaserat PK-samhälle kombinerat med "A Love Supreme" inte alls går att realisera.

Robbie Williams skrev denna låt Supreme redan 2000, lyssna och fundera! https://www.youtube.com/watch?v=F-AYXjIxQz8

Det vi egentligen pratar om är "medelklasskvinnan". Det är den du ser på universiteten förutom då på lärarutbildningen och sjuksköterska-utbildningen där du har en större andel arbetarklasskvinnor samt en liten del lägre medelklasskvinnor. För arbetarklassen är det en självklarhet att gifta sig och skaffa barn så tidigt som möjligt. Som sagt - av rent nationalekonomiska skäl kan allt färre medelklass och övre medelklasskvinnor få den karriär de tänkt. De kanske läser pol.magisterprogrammet i Uppsala eller en magisterexamen i historia i Lund. Sedan tänker de sig att de skall få ett jobb regeringskansliet men istället hamnar de på ICA och tvingas läsa till lärare eller sjuksköterska. En del kanske plockas upp som nämnde-sekreterare (för tio år sedan räckte det med en gymnasieutbildning) på en mindre kommun långt utanför Stockholm. De sänker kraven såklart på männen och någon svensk NHL-spelare eller Premier League spelare kommer inte att rädda dem.

Inte heller någon partner vid någon av de mer prestigefyllda advokatbyråerna. Överlag uppfattar jag det som "medelklasskvinnan" har fått det hon önskat sig men i verkligheten så får hon inte det hon ville ha. Hon kommer inte ens ha råd att bo inför tullarna i Stockholm. De unga människorna som bor där har föräldrar som är mångmiljonärer som köper smålägenheter till sina barn efter gymnasiet eller universitetet. Antagligen får hon bo i Hässelby, Älvsjö eller i kanske någon av kranskommunerna. Det var inte det hon drömde om och "toppmännen" är såklart redan upptagna. Således, många unga kvinnor blir därför fruktansvärt bittra. Det finns också många bittra män från medelklasshem som tänkte sig att framtiden var deras - att deras civilekonom utbildning var värt något och att de skulle ha en karriär men istället blev det inte som de tänkt sig.

Vi lever i ett skadat konsumtionssamhälle. Du behöver vara rik för att konsumera och därmed bli lycklig men samhället går åt andra hållet för de flesta. Många kvinnor når inte upp till det som de hoppades på. De äldsta kvinnorna bland millennials fyller i år 40 år. Har de tur kanske de har ett barn. En rätt stor del av dem födda på 1980 och 1990-talet kommer inte att föröka sig av ekonomiska anledningar eller ens binda sig med en partner.

Den psykiska ohälsan i Sverige är redan akut och kommer bli ännu större. Notera också alla fall av våldtäkter, barnpornografi, köp av sexuella tjänster, sexuellt ofredande osv. den senaste tiden. I USA har 30-35% av männen inte ens sex regelbundet. Så ser det nog ut i Sverige också. Konsekvensen är straffbara dysfunktionella beteenden hos de mest utsatta. Du ser samma sak hos kvinnor. I det här tror jag att en växande grupp svenska kvinnor börjar fatta att framtiden inte är deras. Som du påpekade söker kvinnor trygghet och liberala-mångkulturella samhällen är verkligen otrygga.

I USA är det som sagt skottpengar på vita kvinnor. De kommer antagligen gå samma väg som vita män där de allt hårdare kritiseras och marginaliseras. Rika är såklart ohotade men den där kadern av medelklasskvinnor kommer nog få det svårt i framtiden. Det får mig att tänka på liberalerna öppna brev i Harpers and Zeit. Det har kommit ett svar nu från vänstern.

https://www.unz.com/isteve/another-l...good-and-hard/

Det är mängder av vita marginaliserade kvinnor, asiater, svarta och hispanics samt såklart färgade halv-judar som vill prata om rasism i Synagogan. Men vad det egentligen handlar om är makt. De vill inte att Ann Applebaum skall bestämma ordningen om vem som skall ha jobb och inte utan de själva. Det säger rätt mycket om vår tid -

https://www.youtube.com/watch?v=YcXMhwF4EtQ

En viktig faktor är att parbildning med svenskar inte fungerar för afrikaner med kvantitet i barnalstringen som ett viktigt ideal. Manliga afrikaner kan förstås ofta lösa det genom att få barn med många svenska kvinnor i serie.

Man måste komma ihåg att historiskt har rasblandning sällan skett via kärnfamiljer och frivillighet, utan genom våldtäkter och massiv manlig promiskuitet.

Så var det med inslaget av DNA från neanderthalare, som nästan inte finns i det kvinnligt överförda mitokondriska DNA:t. Neanderthalmän tog för sig av Homo Sapiens-kvinnor. Så var det i Brasilien, där den portugisiske kungen krävde folkförökning av de manliga kolonisterna, bara avkomman talade portugisiska och erkände kungen i Lissabon. Så var det med Djingis Khan, den störste våldtäktsmannen i världshistorien.

Istället för socialt kapital finns även ett kulturellt kapital. Hanif Bali har återkommande sagt att den enda framgången för att lyckas i Sverige är att anamma det svenska sättet. Det vill säga att kunna tala och tänka som en svensk i viktiga situationer. Jag har träffat kvinnor med slöja på apotek eller myndigheter, men nog tusan så talar de perfekt svenska och ger jättebra service. Men som sagt, några Zlatan legitimerar inte hundratusentals bidragstagare från kaosländer.

Du gör små eftergifter men är snabbt tillbaka i samma banor som nyss, där svenskar kommer si och så och Sverige kommer det och det. Du är helt inriktad på att styra diskussionen så att den passar din tes, som f.ö. har mycket av önskningar över sig. Varför inte önska sig motsatsen — att svenskar håller sig till svenskar i framtiden? Får lite "magiskt tänkande"-vibbar här. Ett kärt gammalt tema i tråden.

Det är också motsägelsefullt att å ena sidan skriva att svenskar föredrar en svensk partner och å andra att de flesta (!) svenskar inte väljer bort en presumtiv partner av annat ursprung.
Nu är du där IGEN och gör jämförelser mellan naturliga preferenser och "rasideologi"! En jättemajoritet afrikaner i Sverige bildar familj med andra svarta. Det handlar just om att inte behöva motivera sitt slutliga val av partner — alltså motsatsen till "rasideologi". Och då blir det svenskar med svenskar, afrikaner med afrikaner, etc.

Enligt SCB föder svenska kvinnor ca 1,8 barn, utländska kvinnor 1,9 barn och inrikes födda kvinnor med utländsk bakgrund 1,6 barn. Det här har varit stabilt över tid. Vad som skiljer är väl att svenska kvinnor ofta har barn med olika män, i regel då svenska sådana.

Nu finns det ingen studie över vilka utländska män kvinnor skaffar barn med. Men enligt min egen amatörmässiga reflektion bör det i fallande ordning vara med män från Norden, Nordvästeuropa, Sydvästeuropa, Latinamerika, Östeuropa, män från områden där man jobbat eller semestrat såsom USA, Australien, Kanada, och därefter Iran, Västafrika (kristna män) och därefter med män från mena-området, fast då mycket europeiserade och sekulariserade sådana.

Såsom du påpekar blir det i längden löjligt att upprätthålla en livsfilosofi som man dels själv och dels att alla andra som delar denna livsfilosofi bryter mot. Mångkulturen landade inte och kommer aldrig att göra det heller.

Istället för socialt kapital finns även ett kulturellt kapital. Hanif Bali har återkommande sagt att den enda framgången för att lyckas i Sverige är att anamma det svenska sättet. Det vill säga att kunna tala och tänka som en svensk i viktiga situationer. Jag har träffat kvinnor med slöja på apotek eller myndigheter, men nog tusan så talar de perfekt svenska och ger jättebra service. Men som sagt, några Zlatan legitimerar inte hundratusentals bidragstagare från kaosländer.

Jag är inte alls säker att de flesta gambier, nigerianer och liknande skaffar barn med afrikaner. En stor del av dem har i alla fall barn med svenska kvinnor.

Och en stor majoritet av kvinnor födda i öst eller Sydostasien, över 100 000 personer, har barn med svenska män.

Jag vet ingenting säkert, Nergus. Vi har ingen statistik på detta.

Är din avsikt att varna för det som skulle kunna hända eller tycker du att din beskrivning av verkligheten är en naturlig utveckling? Kul att höra.

Jag har redan sagt att det enda som på något sätt kan vända Sveriges demografiska framtid är väpnat våld och etnisk rensning, något som jag själv inte skulle ställa upp på och som svenska folket inte ställer upp på.

Annars följer demografin sitt naturliga spår, 100,000 invandrare per år, att fler svenskar dör än som föds årligen, blandade relationer, innebär att bara på runt 10 år har vi 1 miljon fler invandrare, färre svenskar, fler blandade personer, fler barn födda med utländsk bakgrund.

Du får gärna berätta hur du menar att något av detta kan undvikas. Etniska svenskar är väl runt 65 % av de som är 20 år eller yngre redan idag.

Jag tror dessvärre att Sverige gjorde sitt vägval för decennier sedan och att detta vägval bara kommer få större och större effekt ju längre tiden går, inte mindre. Även om vi någon gång lyckas minska invandringen så verkar det som att det bara fördröjer denna demografiska utveckling, den reverserar den inte.

Frivillig återvandring har ju länge talats som den magiska lösningen på Sveriges demografiska kris, men jag vågar påstå att vi inte kommer få bort fler än en bråkdel av de med utländsk bakgrund genom frivillig återvandring.

Jahapp. Dåså, mina vänner — vad ska vi med den här tråden till? Vad spelar det för roll när loppet är kört för länge sedan? Är det tidsfördriv vi är ute efter?

Nej. Det är segregering och en stark svensk ingruppsmentalitet svenska folket behöver i första steget. Vi är redan halvbra på båda sakerna, fast detta är tabu att erkänna. Människors handlingar och val talar dock sitt tydliga språk.

Det här är frågor media kan driva — även i negativ mening, vilket får motsatt effekt. Tilltag i stil med petsonligt hållna krönikor och små bekännelser som vittnesmål om att, jodå — det är nog helt okej att vara svensk ändå, att tänka svenskt, att vilja umgås med andra svenskar, att välja en svensk partner. Allt detta väldigt light, men också steg i rätt riktning.

Acceptans. Försoning. Revansch.

Jag tror tvärtom inte att det är rätt väg att förlika sig med vanföreställningar och fantasier om att svensk kultur lever vidare fast folket försvinner, att Sverige förblir Sverige med en annan befolkning, att detta är det enda som kan räddas, osv. Om svenska folket försvinner är det klippt. Då är det Game Over. Därför är det helt avgörande att hålla ihop.

Att saker och ting ställs på spets mer frekvent tvingar fram förändring. En sak ger en annan. Panta rei, och allt det där. Stå aldrig still.

Så du förnekar inte att svenskar kommer bli en minoritet, bara att ditt hopp är att bilda svenska enklaver inom Sverige där etniska svenskar bor? Låter väl inte särskilt hoppfullt scenario det heller. Vi har även då förlorat vårt land och befinner oss då i en liknande situation som de vita i Sydafrika, som får finna sig att lyda under majoriteten i olika etniska enklaver.

Det är min poäng: Det finns naturligtvis massvis med scenarion där etniska svenskar överlever som folkgrupp, men denna svenska folkgrupp kommer vara en minoritet i sitt historiska hemland. Inget av detta är någon slags hoppfull framtid. Vare sig svenskarna kreoliserar sig helt eller bevaras som en liten etnisk grupp i enklaver är en hoppfull framtid för svenska folket. Men det är klart att det andra alternativet kan vara det bästa alternativet vi står inför som folk.