Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej Transferiatet tänker sannolikt inte medvetet att de ska "byta ut Sveriges befolkning". Däremot känner de instinktivt att hela deras liv, karriärsval, livsstil, urbana vanor, samhällsställning ooch boende skulle slås sönder om nationalister som Sverigedemokraterna kom till makten. Vad gör en radikalfeministisk genusterapeut eller en SVT journalist om Jimmie får makten över samhällets styrspakar och bidragskranen? Börjar jobba på långvården?

Tror du att patricierklassen och den administrativa byråkratin i det gamla Rom funderade så mycket på om den romerska mångkulturella importen skadade plebejer, hantverkare och småbönder? Vinkrukor och statyer kan man importera från Grekland, slavar från Gallien och spannmål från Egypten.

Jag gillar enkla förklaringar och den här levererar definitivt pudelns nihilistiska kärna.

När allt kommer i kring så är det pengar, makt och status som driver den sociala ingenjörskonsten.

Expressen är så där typiskt mellanmjölkssverige när det kommer till mångkulturen. Å ena sidan tror jag faktiskt att Expressens ledarskribenter nnerst inne ser och förstår att mångkulturen håller på att dra ned landet i en katastrofal misär och att det är en tickande bomb vi talar om. Detta visas i nedan analys kring de krisande kommuner som uppvisar mångkulturella överskott och monetära underskott.


Visar inte detta på krisinsikt, och därtill korrekt kausalitetsrelaterad sådan icke att förglömma, vet jag inte vad. Så hur avslutas då ledaren efter denna pessimistiska skildring av det svarta hål som mångkulturen skapat? Vad ska vi göra?



Voila! Mer pengar in i det svarta hålet. Lite "tuffare tag" med krav på egen försörjning kryddat med att vi "fixar" nuvarande uppseglande katastrof genom att sänka framtida nvällningströsklar. Bra där Expressen!

Det som är så deprimerande är att , relativt sett, denna ledare är sansad och vettig i jämförelse med mycket annat i MSM (mestadels är det ju annars enbart den växande andelen pensionärer som förklarar den krisande kommunekonomin. De som i berått mod framför den förklaringsmodellen borde i rättvisans namn ha en väldigt elak karma som till slut hemsöker dem). Men vad göra? Det måste rödpillras i tillräckligt stor utsträckning för att det stora återvändarprogrammet ska få fäste. Expressen knaprar just nu på placebopiller.


https://www.expressen.se/ledare/lamna-inte-flen-och-filipstad-i-sticket/

Lite roligt att Arpi genomgående bemöter de frejdigt brunskvättande antisemitismanklagande vänsterliberalglobalisterna med en hänvisning till en artikel av Jonathan Haidt där denne gör en moralpsykologisk analys av den globalistiska respektive nationalistiska åsiktsinnehavaren. Artikeln är intressant och slutklämmen slår fast att om globalisterna vill vinna över nationalisterna måste globalisterna slakta den heliga multikulturella kossan. Ska främlingar på allvar och i längden tolereras måste de assimileras. T ex islam är för jävla apart för vardagsvästerlänningens smak och muslimers påträngande krav på specialbehandling triggar normalvästerlänningens känsla av att det egna moraliskpsykologiska universat är hotat och då reser den traditionsförankrade västerlänningen - naturligt nog - ragg, vilket i sin tur får vänsterliberala globalister att se rött och manar dem att bombardera de traditionsförankrade nationalistiskt sinnade med invektiv och social bannlysning. Typ.

Democracy requires letting ordinary citizens speak. The majority spoke in Britain on June 23, and majorities of similar mien may soon make themselves heard in other European countries, and possibly in the United States in November. The year 2016 will likely be remembered as a major turning point in the trajectory of Western democracies. Those who truly want to understand what is happening should carefully consider the complex interplay of globalization, immigration, and changing values.

If the story I have told here is correct, then the globalists could easily speak, act, and legislate in ways that drain passions and votes away from nationalist parties, but this would require some deep rethinking about the value of national identities and cohesive moral communities. It would require abandoning the multicultural approach to immigration and embracing assimilation.

The great question for Western nations after 2016 may be this: How do we reap the gains of global cooperation in trade, culture, education, human rights, and environmental protection while respecting—rather than diluting or crushing—the world’s many local, national, and other “parochial” identities, each with its own traditions and moral order? In what kind of world can globalists and nationalists live together in peace?

https://www.the-american-interest.com/2016/07/10/when-and-why-nationalism-beats-globalism/

En annan som funderat över livsvillkoren i den liberala demokratins sällsamt sterila globaliserade värld är Einar Askestad.

I sin nya bok ”Om falsk och äkta liberalism” (Liberal idédebatt, 2019) driver Lena Andersson tesen att en konsekvent rationalism ofelbart gör individens autonomi till vårt enda moraliska rättesnöre. Einar Askestad har läst och reflekterar över individens relation till gemenskapen. Blir inte friheten meningslös utan sammanhang och uppgift?

Det lilla barnet känner inte till begreppet frihet, det leker, det skrattar, spontant och utan självmedvetande. Jag dras med i dess glädje, glömmer för en stund bort den bok jag just läst, och som jag tänkt skriva några rader om. Glömmer bort att jag enligt boken definieras av min individualitet, en formell och principiell individualitet, där jag menas vara ”ägare till mig själv”, någon som är fri i kraft av att ingen annan rår över mig, i kraft av att jag är mig själv närmast.

Friheten som ett överordnat värde, där alla de sammanhang jag är en del av och står i tacksamhetsskuld till blir sekundära. Jag leker med min pojke, och boken känns avlägsen och främmande. Kanske kunde jag lagt den i bokhyllan, låtit den försvinna bland andra böcker, men den rör någonting som vi alla blivit en del av, någonting som måste klargöras, problematiseras, och rent av avvisas. Liberalismen som ideologi, som filosofi och livsinställning.
[...]
Rena abstraktioner har den fördelen att de är oantastliga – som abstraktioner. Men tankars stringens gör dem inte nödvändigtvis sanna eller relevanta. En annan fråga är om var och en av oss har denna förmåga till ett absolut förnuft. Eller räcker det med att ett fåtal har den? Hur inverkar det på idén om demokrati? Hur förverkligas ett gott samhälle, hur upprätthålls det absoluta förnuftet i praktiken? Andersson förklarar att kollektiv saknar rättigheter, ”för det vore att köra över individen”. Folkflertalet utgör med andra ord ett problem. En fara. Överhuvudtaget måste allt annat än individen, i denna formella, abstrakta mening, hållas tillbaka. ”Folket och blodsgemenskap är en ogiltig metafysik”, skriver Andersson, och nationalism är ”oförenlig med individualism”, för ”om inte individen äger sig själv äger någon annan henne och bestämmer över henne”. Tillhörighet, kultur, all traderad gemenskap, existerar enligt författarinnan enbart psykologiskt, som ”en känsla av tillhörighet med vissa grupper framför andra”. Individens frihet trumfar och måste trumfa varje gemenskapstanke. Andersson nämner filosofen Herder, som varnat för universalismens likriktande effekter, och som ansåg att en nation måste skydda sin kultur. Den äkta liberalismen står över sådana hänsyn, för ”liberalismen har inget frälse utom mänskligheten”, det vill säga den ansamlade totaliteten av levande och formaliserade individer. Liberalismen är en humanism, menar Andersson, för den sätter människan i centrum, men det är en abstrakt människa det handlar om. En människa befriad från den gemenskap och kultur ur vilken hon är sprungen.

Frågan inställer sig på vilka grunder relationer överhuvudtaget kan upprätthållas med sådana filosofiska övertygelser. Och släktet? Och släkten? Svärföräldrarna? Barnen? Även entiteter som dessa tillhör ju på ontologisk nivå abstraktionerna i liberalens värld. Känslomässiga bindningar, sålunda, av filosofisk-logisk underordnad art. ”Fri emigration och fri handel är inte en känslomässig åsikt”, förklarar Andersson, ty ”för en liberal är dessa värden inneboende oavsett vad man känner om dem och deras följder”. Allt som är verkligt är individen, hennes frihet, hennes vilja. Att hindra henne vore ett brott, vilka gemenskaper hon än avsvär sig, motarbetar eller förnekar. Även staten måste skyddas från folkviljan, för denna kan hota individens självägande och frihet. Med Platon menar Andersson att staten ”inte bör vara föremål för förändring utan låsas fast inför evigheten”, att staten bärs upp av naturrätten och rättsstaten, vilka utgör dess postulat. Den liberala staten är historiens slut.
[...]
Andersson skriver att existentiella villkor inte är förtryck, men varför inbegrips inte frågor om tillhörighet och kultur i en människas existentiella villkor? Varför slår Andersson fast med Aristoteles att individen finns till för sin egen skull och ingen annans? Begreppet kultur nämns inte. Lika frånvarande är begreppet historia. Det är som att Platon, Aristoteles och Lena Andersson inte har någon kulturell tillhörighet.
[...]
Liksom nästan samtliga politiska partier glömt det civila samhället och kulturen, ser Andersson endast individen och en gentemot individens frihet hotande (eller garanterande) stat. Men köper man en sådan dikotomi lär barnet åka ut med badvattnet. Är man blind för det gemensamt bärande hamnar tänkandet fel och falska dikotomier tar över. Själva kulturen och gemenskapen blir ett störande moment. Den kulturella och historiska kontexten bortrationaliseras för att förnuftsmässiga principer ostört skall kunna gälla. Som om inte principer är beroende av den kultur som bär upp dem. Andersson kritiserar avförtrollningen av världen, hon nämner Dostojevskijs ord om att ”När Gud är död är allt tillåtet”, och skriver att den store ryske författaren nog insåg att ”reduktionen aldrig skulle ta slut när den väl inletts”.

Men vad gör Lena Andersson själv om inte reducerar bort realiteter för att kunna hävda sin liberala filosofi och världsordning? Självklart finns det ett förnuft, men det existerar endast i sina inkarnationer. I övrigt är det tomt. Och inte nog med det. Förnuftet står och faller med sina inkarnationer. Kultur är förnuft i historisk klädedräkt. Tänkandet är möjligen dialektiskt till sin natur, men en dialektik som tror sig kunna nå sanningar utan att vara involverad i historien, i det världsliga, i det av tid och rum präglade, är ingen filosofi, utan en imploderad tankevärld.

https://detgodasamhallet.com/2019/05/12/gastskribent-einar-askestad-den-liberala-frihetens-begransningar/

Nog är liberalismen en kulturfientlig livsfarligt skadlig ideologi alltid. Som med fördel avvisas och bekämpas.

Som Janis Joplin sjöng.

https://www.youtube.com/watch?v=OTHRg_iSWzM

Ja, Askestad har faktiskt med den referensen, fast kopplad till Kris Kristofferson.

Såg någon annan som skrev att SD skulle eller hade lagt ner Samtiden men när jag går in på sidan så finns den fortfarande kvar.

Idag skriver Dick Erixon om den kollapsande rättsstaten.
Jag vet inte var detta om att Samtiden är nedlagd kommer ifrån. Jag har ett svagt minne av att Samnytt skrev om det men jag är osäker.

Jag har uppenbarligen spridit fejk news. Minns dock att jag läste att Samtiden skulle läggas ned någon gång efter årsskiftet.

Mats Dagerlind på Samnytt 9 februari i år.
Jag gillar inte det här att en del altmedia publicerar uppgifter med dåliga källor. Det visar på en bristande professionalism som de borde arbetat bort vid det här laget.

Allt handlar om perspektiv och vems intressen man företräder.

Det här med åsikter, fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är tydligen väldigt farliga grejer det, tur vi då begåvats med sådana paternalistiska omhuldande och beskyddande politiker som värnar den lilla utsatta människan, som trots allt eventuellt måhända kanske kan tänkas ha den stora fräckheten att ändå börja tänka självständiga icke värdegrundscertifierade tankar...

Moderaterna vill bannlysa mångkulturförespråkare* från EU.

Personer som förespråkar mångkultur* ska inte släppas in i Schengen över huvud taget. De ska placeras på en spärrlista, säger Moderaternas EU-valstoppkandidat Tomas Tobé till Aftonbladet.

Det är Moderaterna som nu vill upprätta en "spärrlista" i EU på så kallade hatiska mångkulturförespråkare*.

Det handlar bland annat om personer som företräder mångkultur* och radikal sionism*.

Listan ska tas fram av Europol, och de som hamnar där får inte komma in i Schengenområdet.

– Vi behöver öka tryggheten i Europa och Sverige. Då kan vi inte ha judiska krönikörer och mångkulturförespråkare* som underblåser extremism, säger Tomas Tobé till Aftonbladet
[...]

Tomas Tobé tror han har goda möjligheter att få igenom förslaget i EU.
http://www.friatider.se/moderaterna-vill-bannlysa-vit-makt-f-respr-kare-fr-n-eu

* "vit makt"-förespråkare
* "vit makt"
* hatpredikanter
* "vit makt"
* islam
* hatpredikanter

Han kallade väl aldrig sig själv antisemit. Han insåg liksom de flesta bildade människor (i synnerhet bland vetenskapsmän) gör att det finns ett oproportionellt stor antal judiska genier. Eftersom Lidforss var genidyrkare så uttryckte han en beundran för judarna för denna sak. Däremot tyckte han att de inte borde lägga näsorna i Sveriges affärer. I denna text klargörs hans ambivalens inför judarna:
http://runeberg.org/lblittkrit/0040.html
Här är en bra text om antisemitismen i arbetarrörelsens historia där Lidforss behandlas
http://www.skma.se/juni06/rasism.pdf
En viktig förmedlare av rasism och
antisemitism inom arbetarrörelsen var
lundaradikalen Bengt Lidforss. Han var
präglad av vetenskapens tro på vissa rasers
överlägsenhet, och litterärt kämpade han
mycket ivrigt mot Oscar Levertin. Han var
övertygad om att Levertin varken förstod
August Strindberg eller det specifikt skånska,
och eftersom Levertin var jude förstod han
heller inte det svenska. Man kan fundera över
hur mycket Lidforss’ enorma motvilja mot
Levertin bidrog till hans allmänna
antisemitism.