Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Förvisso, men jag menar att vi inte ska förvänta oss att etablissemanget ändrar sig eftersom det ligger i sakens natur. Ingen maktelit orsaker förändringar, utan man vill ha makten för dess egen skull. Det är det primära.

Jag skulle inte försöka lufta mina åsikter på jobbet eftersom det är döfött. Istället ska man stötta en alternativ uppbyggnad. Vi har idag ett väldigt stort utbud av nya informationskanaler och påverkansgrupper som belyser och för fram folkviljan. Det fanns inte tidigare. Vi talar om andravågens folkrörelser. Liksom förra gången tar det tid att bygga upp större samlade organisationer och samverkansgrupper som drar åt samma håll.

Arbetarrörelsen samlade inte heller mer än ca 50 procent men deras agerande gynnade en stabil samhällsutveckling. 88 procent av M och över 90 procent av KD vill idag ha något slags samarbete med SD. De tre partierna utgör tillsammans en vinnande gravitation. Den kraften blir allt starkare.

Har du någonsin sett en invandrad våldsverkare backa undan för att en vit person kallar honom rasist? Eller någon mainstreamjournalist, akademiker, politiker eller annan makthavare ta svenskens parti, till följd av att någon anklagar invandrare för antisvensk rasism?

Om det var effektiv retorik att kalla invandrarnas etniska våld för rasism så skulle det vara en bra idé att göra det. Men jag ser inga tecken på att det skulle vara så. Rasism är ett ord som används om uppfattade oförrätter begångna av vita. Det går inte att bara låtsas att ordet har en annan betydelse, oavsett hur mycket syntax error man själv än får när någonting visar sig vara icke-universellt applicerbart. Tala då hellre om "etnisk konflikt" eller liknande när du behöver en mer neutral term.

Man måste vara pragmatisk här och använda de begrepp och språkliga redskap som faktiskt har önskvärd effekt. Inte fastna i en fix idé om att begrepp alltid borde vara lika för alla - för det kommer aldrig hända. Jämlikhet existerar inte och människor kommer alltid diskriminera mellan varandra, i begreppsvärlden precis som på andra plan.

Ska du citera mig får du väl för fan göra det ordagrant och inte fritt klippa och klistra i ordalydelsen efter eget tycke ditt jävla mähä.

Har du någonsin sett mig föreslå en sådan tillämpning? Nej. Vad skulle du själv råda en person som ställs inför ett sådant hot?

Varför skulle dessa judars legohjon göra det?

Varför ska jag, i likhet med dig, acceptera och internalisera en sådan värdering av vad rasism är? Finns ingen anledning för mig att göra det.

Intressant diskussion om begreppet "rasism". Jag förstår båda sidor, och har tidigare själv varit kluven till hur man ska bemöta det. Med tiden har det dock blivit allt mer uppenbart att ett begrepp som rasism inte går att använda till vår fördel som nån sorts verkligt ord med bestämda betydelser. Det handlar om slagord riktade mot oss och inget annat.

Alltså är bättre sätt att hantera begreppet att vägra det (att alltid ifrågasätta det och att aldrig legitimera det genom att hävda den andra sidans rasism t.ex.) eller att äga det.

En väldigt talande anekdot från Andrew Anglin kanske tydligare än något annat kan förklara vad det här handlar om: https://dailystormer.name/in-so-far-...e-supremacist/

Den enda gången Andrew Anglin inte blivit kallad "neo-nazi white supremacist" i en artikel är samtidigt den enda gången han själv beskrev sig just så för journalisten...

Själv har jag börjat omfamna begreppet antisemit, enligt samma logik. Man kan även gå steget längre och använda motsatsen som ett slagord mot motståndaren, vilket jag anser att jag med viss framgång gjort med begreppet "ickeantisemit".

Målet med sån verksamhet är alltså inte att internalisera motståndarens syn på en själv, utan tvärt om att förstöra begreppens enda verkliga användningsområde som effektiva attackord.

Ord och språk lever.
Ordens värde och innehåll ändrar form och värderingar, växer och krymper och upplevs olika för olika personer över tid och rum.

Ordets makt är till slut det som styr och bekräftar makten. Därför finns en fruktan att förlora privilegiet över ordens innebörd och användning.

Att ge upp striden om vad begreppet rasism ger för associationer i den mänskliga hjärnan är att ge upp kriget om ordets makt och därmed också alla mediekrig.

Testa själva och se att rasism och "rasism" ger helt olika associationer.

Använd begreppet rasistapologet istället för" rasist" och det kommer garanterat leda till en ganska inflammerad men fruktbar diskussion om begreppet rasist och vad det är och inte är.

Men det viktiga är att debatten i sig flyttar målstolpen. Rejält.

Jo, som sabotage går det såklart att använda de här orden. Men även det måste man vara försiktig med, pga hel- och halvautistiska och humorlösa människor på jakt efter en radikal pose åt sig själva.

Skräckexemplet är American Nazi Party, som använde väldigt mycket ironi och trollningar, och hade viss framgång med det. Men som snabbt fick puckade efterföljare som inte förstod finessen, utan tog allt excentriskt som Rockwell gjorde på fullaste allvar. Rockwells egna kvaliteter till trots fick han inget eftermäle av substans, eftermälet bestod bara av pinsamheter.

Det blir lätt så eftersom taktiken bygger på att blanda parodier på motståndarens svartmålning med allvarligt hållna ståndpunkter som också är på tvären med en politiskt korrekt föreställningsvärld. Det blir svårt att skilja på vad som är vad för enkelspåriga motståndare, som därmed kan trollas på olika sätt. Men det blir också svårt för mer simpelt lagda anhängare, som behöver ett tydligt ledarskap och raka besked.

Utfrysningarna blir allt fler och kommer att fortsätta tills så många är utfrysta att det börjar bli ensamt i bunkern. En miljardär som åkt tunnelbana några gånger är skaparen av spelet Minecraft, Marcus "notch" Persson. Han har nu blivit bannlyst från spelets 10-årsjubileum eftersom han skrivit "Det är okej att vara vit" på sociala medier.


The first rule of White Club is: You do not talk about White Club. The second rule of White Club is: You do not talk about White Club. Third rule of White Club: Someone yells "Racist!", goes limp, taps out, the fight is over. Fourth rule: Only two races to a fight.

Sant, men det är inte alls uteslutet att den nuvarande makteliten kan komma att konkurreras ut av en ny med andra politiska förtecken, backad av andra vindar, och att hela sabla spelplanen byts ut. Enskilda spelpjäser (och varumärken) med stort kapital i ryggen lär man inte bli av med i första taget, men man kan ändå tänka sig att även de mest högljudda pro mångkultur skruvar ned tonläget ett par snäpp, eller tom. tystnar helt, när deras åsikter blivit alltför antikverade. Det kan komma en dag när vi skrattar åt dessa reliker på samma sätt som vi drar på munnen åt något harmlöst provokativt som gubben Myrdal hasplat ur sig.
Och vad mer är: arbetarrörelsen var en maktfaktor med förgreningar i stora delar av dåtidens samhälle, och utövade stort inflytande på samhällsutvecklingen utanför partipolitiken. Jag tror också att det är en ny folkrörelse i vardande vi ser med framväxten av alternativa kommunikationskanaler på nätet. Lite av en revolution, ändå; vem behöver gatukamp i dag, like it's 1919? Sverige förändras sakta på ett för Sverige gynnsamt sätt, men det kan mycket riktigt ta lång, lång tid innan vi skördar frukten av det som växer nu.

Nu tycker jag att vi sliter upp liket:
Och det hörs nästan på ordet: att vara insnöad på ras; en -ism; en världsbild; ett filter. Jag har sett ordet i denna bemärkelse i senare texter som kritiserar den totala ras-fixeringen i "det nya Tyskland". Ras kontra ande, och allt det där. Natur/kultur.
Vilket inte är konstigt med tanke på kommunismens internationalism.

I sammanhanget kan ett öknamn som "kosmopolit" te sig lite märkligt, betrakta självaste Lenin (kosmopolit), men det har egentligen bara med kosmopolitens förmodade ointresse för världsrevolutionen att göra. Senare kodord för jude, osv. Hur som helst: inför kommunismens altare är alla lika. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Och den grundläggande konflikten som driver historien framåt är givetvis den mellan klasser, och inte mellan folk och raser. Fy på dig, rasse, vad du luktar skit.
Instämmer helt.

Vem på högerkanten använder för övrigt begrepp som "rasifierad" utan ironi? Går det att vända på det begreppet, som också förutsätter en viss maktordning och ett "vitt" perspektiv, och tillämpa det på vita, som ju också lögnaktigt och svepande tillskrivs en rad fördomsfulla egenskaper? Knappast. Varför i sådana fall ta ett annat vänsterstinkande slagord i sin mun? Eller, okej: att använda det i vedertagen betydelse går nog an om det underlättar förståelsen, som all kommunikation bygger på, men viktigast är att inte acceptera ordets faktiska innebörd.
Ja, stryk ordet ur ordlistan.
Men då är man ändå inne och nosar på det här med förvrängningar som bara skapar oreda, även om ett uttryck som "icke-antisemitit" är rätt fyndigt och säger en del om din politiska hemvist. Jag vidhåller dock att det inte är konstruktivt att kalla sig "rasist", om det inte handlar om ett försök att plocka billiga provokationspoäng. Att kalla sig antisemit är kanske mer okej eftersom det finns horder av "rasister" som diggar judar och inte ser något problem i judisk makt. Där har vi en tydlig vattendelare. "Rasist" är däremot alltid något som din motståndare kallar dig, och det får man minsann leva med.
Jag upplever att detta är ett problem som gäller hela "rasism"-spektrat och gör att alla som inte fogar sig i ledet, bekänner färg etc. får finna sig i att betraktas med viss misstänksamhet. Det ska framgå tydligt var du hör hemma: är du SD, alt-höger, kulturnationalist, socialkonservativ, etnonationalist, nationalsocialist, fascist.. Nationalbolsjevik? Eller varför inte strasserist, som ju är ett klassiskt påhopp som fallit lite i glömska på senare år? Det blir bara för mycket om man börjar röra sig i olika gränsland, punch to the right, skämta om allvarliga saker eller ifrågasätta det meningsfulla i vissa dumma strategier.

Min fetning.
Hoppades också på detta ”under” du skisserar men med sista valet gick sista tåget.
Det var ett önsketänkande att nya kvastar genom folks uppvaknande måste komma och sopa bort bråten för man underskattade hur djupt skadliga strukturer grävt ned sig i samhällskroppen. De hade även nått borgerlig ledning och förlett Lööf och Björklund att välja ödesdiger väg för Sveriges framtid. Dessa båda olyckor för Sverige är helt övertygande bortkollrade av MSM som skall ha ett rike statt i söndring för att därmed kunna behärskas, om så till undergång men då på vårt vis.
Det handlade inte om att några få mandat gick fel utan om ledare i två borgerliga partier utöver andra traditionella icke-socialistiska organisationer och institutioner (Advokatsamfund, Lärarförbund, Läkarförbund, samtliga hjälporganisationer för att nämna några utöver hela nöjesindustrin) letts in i villfarelsetillstånd, låt vara att det för var och en i denna mäktiga samling i grunden handlar om ekonomisk vinning för egen del.

Samlade media i Sverige är smittokällan. Media har oändlig makt i Sverige. De värsta landsförrädarna är folkbetalda public service med allvarsbörjan med nya årtusendet med start så smått redan på 70-talet. Privata media kan bara anklagas genom politikerna som låter sig ledas av dem.
Men den snabbskiss du ger av ett samhälle som fortfarande kan räddas med ny konservativ regering som talar med SD och gör paradigmskifte med komplett nytt ledande folk på viktigaste myndigheter och på public service, på universiteten och med etableringar genom skattemedel av tanketankar och öht genom nätverk i politik, ekonomi och debatt, var möjligen realistisk med annat resultat i senaste valet. Nu hinner kulturmarxismen hjälpta av den dummaste varianten av liberalismen ställa till så mycket mer skada på Sverige fram till -22 att oavsett vinnande block sitter man då med Svarte Petter.
Så länge bidragsSverige ser ut som det gör, blir värre t o m med nya skattefinansierade familjeveckan samtidigt som krav på bevisade jobbansökningar och annan aktivitet för rätt till försörjningsstöd visat sig vara en papperstiger enligt aktuell undersökning (två exempel bara), kommer konservatismen, Sveriges enda dåtida räddning, aldrig släppas ut i ljuset.

Kulturmarxismen hjälpta av den värsta varianten av liberalismen skapar inom 15 -20 år Europas Venezuela i Sverige, den saken är klar och den som lever får uppleva detta.
Då är bidragsSverige reducerat till soppkök och det utsläppta konservativa blocket har tappat all geist och motivation, då gäller i den besuttna klassen endast rädde sig bäst den som kan eftersom betinget att rädda Sverige är omöjligt.
Då kan vi börja tala om familjeomsorg inom familjen i Sverige, den som alltid funnits men som fram till uppenbara förfallet alltid dolts genom gruppegoism och brist på civilkurage, men nu kommer den träda fram med aggressivitetens tryne.

Jag håller med Lantarbetaren om att du gör dig skyldig till magiskt tänkande här, Blot-Sven. Lantarbetarens domedagsprofetior kan vi lämna därhän. Ingrid, Conrad, Red-Ice och Dulny kommer att leverera lyckoriket? Det är bara att ta en snabb titt på dessa personer för att inse att detta absolut inte kommer att hända. Den internet-rörelse du nämnt är ett moras. Under all kritik. För att över huvud taget få några få människor att faktiskt vilja visa sitt missnöje krävs Katerina Janousch.


Det vore ju tråkigt om allt denna diskussion mynnade ut i är detta, tycker du inte?

Gör du en sökning på google-news sökning på "rasism" så kommer du att finna att i samtliga fall så handlar det om att icke-rasifierade kroppar är de skyldiga och rasifierade kroppar är de drabbade, detta är en motsägelse om "rasism" betyder att ingen grupp ska behandlas olika. "Det får man minsann leva med..." -- ja, om man låter bli att påpeka detta faktum så ja, då får man minsann leva med det. Vad vi har en situation där de som är på de anklagades bänk helt sonika vägrar att ens försöka få anklagelsen definierad! Den enda sättet på vilket denna sida vinner är genom magi.