Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Fast du tror väl inte att Hazony har den åsikten av princip, den heller? Om han "händelsevis" råkar vara motståndare till FN och internationella domstolar idag så lär det mer ha att göra med att dessa har "erkänt Palestina" än någon principiell grundsyn. Hade det varit Israel som hade varit på gränsen till utplåning i en "darwinistisk" kamp mot Palestina hade han tagit rakt motsatt position och sagt nåt om att "världssamfundet aldrig får svika bla bla bla".

I så fall är det väl rätt osmart att låta ett folkslag som är överrepresenterade när det gäller ärftlig schizofreni föra alla andras talan?

Ja, men frågan är ju OM det är ashkenaziska judar som för ”alla andras talan”. Så länge detta inte går att bevisa är det bara spekulationer som leder till onödigt tjafs. Jag tycker mest att det verkar som avledningsmanövrar i ”mediakriget”. Det tar fokus från de faktiska samhällsproblemen.

Precis. Han är, som israelisk nationalist, partisk. Göran Rosenberg är partisk, när han beskriver Europas mångkulturalisering som något positivt för den judiska gruppen. Adam Cwejman är partisk när han fördömer (andras) identitetspolitik.

Hazony ställer i sin bok upp ett motsatsförhållande mellan partikulär nationalism och universalistisk imperialism - men det intressanta är att han faktiskt påpekar att det i kärnan för varje historiskt imperium fanns en eller flera nationer som agerade i sitt egenintresse.

Det han fullständigt utelämnar är dock att den judiska nationen kan verka inom det amerikanska imperiet. Att det kan finnas en sorts imperialistisk judisk nationalism och en annan partikulär.

Istället vill han måla upp en bild av ett hatat Israel som nu drabbas av en antinationalistisk tidsanda präglad av kantianska tyskar som vill uttrycka sin nationalism genom ett nytt tyskt kejsardöme över Europa, ett imperium i Hitlers universalistiska följd. En hårddragning, men ändå i linje med vad Hazony skriver.

Både direkt genom vad han skriver och indirekt genom vad han förtiger, stärker Hazony alltså det jag försöker få fram.

Nyss nämnda Naomi Abramowicz har som sagt ensam skrivit mer om judisk utsatthet i det mångkulturella Sverige än hela media belyst svensketnisk erfarenhet av samma fenomen. Nu skriver hon i G-P om medias ansvar att kritiskt värdera partsinlagor från intresseorganisationer:


Med anledning av att den mäktiga funktionsrättsrörelsen tillåts kontrollera det mediala narrativet om LSS. Jag kanske var något större på spåren när jag talade om rullstolsbasket, än jag i mina febriga konspirationsdrömmar, anade.

I sin strävan att ständigt bygga på den grandiosa identitetspoliska alliansen så är inga uppoffringar för stora. Snart kommer den liksom Napolens La Grand Armée tåga ut och mosa allt motstånd. Hon fullföljer det som påbörjades redan på 1940-talet i USA.

Den lilla intressegruppens sätt att få inflytande är naturligtvis att ständigt bygga mäktigare och mäktigare allianser.

Att jag från början citerade dig idag berodde på följande stycke från ditt tidigare inlägg:
Det fetade där - det du försökte få fram - är helt enkelt felaktiga antaganden från din sida. Motsatsen till Hazonys verkliga åsikter.

Jag försvagade det du försökte få fram genom mina exempel.

Och det gör hon samma dag som hon skriver denna krönika i en annan tidning:
http://www.barometern.se/article/glom-inte-judiskt-liv/

Det är inte ens roligt, utan bara farligt. De här människorna är verkligen bindgalna fanatiker.

Du hade inte kunnat publicera hennes första artikel i någon svensk tidning, om den riktade sig mot hennes andra.

Aftonbladet har, förvånande nog, skrivit ett reportage om miljöhyckleriet (hos svenska influencers) med anledning av att någon skapat instagramkontot ”Aningslösa influencers” med avsikt att ”avslöja klimathyckleriet hos svenska kändisar.”

De upplåsta ”kändisarna” är uppenbarligen mycket missnöjda med detta påhitt.



https://www.aftonbladet.se/nojesblad...nstagram-konto

Rekommenderas i sin helhet

Här ska ni inte var så principiella. Ni bör se det som en enkel praktisk fråga och ett skickligt spel om påtryckningar och ekonomiska resurser.

Det här är opinionsbildning och lobbyarbete grundkurs 1.0 för mellanstadiet. Samma artikel i olika tidningar för att ge intryck av att det finns ett tryck i debatten. Det har säkert lyfts fram motsvarande krav på andra sätt. Kravet är att judar ska kunna leva säkert i Sverige. Det är ju naturligtvis ett självklart krav som är svårt att bestrida legalt och det är rimligt. Särskilt som det kan komma någon ambassadör som frågar vad Sverige gör för den judiska minoriteten mm. Kanske Trump bli tvungen att skicka ett sändebud liksom Obama gjorde. Kanske kan AIPAC eller någon annan organisation lyfta frågan hos State Department om svenskarna trilskas.

Det eleganta är att det redan i artikel framläggs en prislapp. Det kostar 6 Mkr för judarna i Sverige att skydda sig. Om man kan få Regeringen att överta dessa kostnader för att skydda judar i Sverige så får den organiserade judendomen i Sverige 6 Mkr som de kan köpa osyrat bröd eller ljusstakar för eller så kan man fondera medel för utbildning etc. På 10 år blir det 60 Mkr med ränta och kan man skjuta över den typen av kostnader på majoritetssamhället för evig tid så kan man kanske bekosta en helt ny synagoga.

När majoritetssamhället accepterat att ta den initiala kostnaden så väntar man ett tag. Därefter ny påtryckning pga. ökade behov/kostnader. Nya förhandlingar. Nya beslut och så tar vi det om igen. Perfekt exempel på etnisk minoritetspolitik.

Uppskattar din vakenhet i frågan. Men efterom jag lever nära minneshålet så kan jag inte komma ihåg när förändringen riktigt ägde rum. Vissa rester finns ju kvar. Men om man tar Sverige på 1980-talet så har jag vaga minnen av att man i princip blev utesluten från debatten om det kunde visas att man hycklat privat. Man levde inte som man lärde. Och medierna var en av vakthundarna för denna offentliga moral. Makthavare var inte immuna för det här.

Det fina med att Gud dog var ju att fundamentet för den moral som ändå präntades in genom Bibeln helt försvann. Bara ångorna i tanken finns nu kvar. Det var en del av kontraktet mellan makthavare och undersåtar att de styrande skulle leva upp till en standard och den som ville vara en ledare skulle även vara ett föredöme. Undrar hur det kommer att se ut när de sista ångorna försvinner ur tanken. Olika standarder för över- och undersåtar?

"Ägarna" av SVT är naturligtvis den svenska staten och jag tror inte ens att du kommer att försöka blanda in amerikanska banker i det sammanhanget.


Du är medveten om att när man anklagar alla som inte håller med en själv för att vara betalda av storkapitalet så är det ett personangrepp? Alternativt ett skämt man skrattar åt. I övrigt, se nedan.



Du har nog rätt här. Jag passar på att be om ursäkt. Efter lite eftertanke så har jag kommit på vad det faktiskt handlar om.

Att Löfven inte kommer att få sådana här jobb vet alla. Att Bonnier inte är enigt vet alla. DN och Sydsvenskan är på en sida, DI och Expressen på en annan. Jag menar, vad ska en teoribyggare säga om detta? Det finns inget att säga. Teorierna är så skadeskjutna att de inte går att rädda. Det kan ju i detta läge te sig konstigt att inte ens förösöka täcka upp de uppenbara hålen i teoribyggena... inte sant?

Men är så är det inte. Och då kommer vi till anledningen. Det har inget med feghet att göra. Det har inget med debatten som sådan att göra alls. Skälet till detta är att teoribyggandet är förströelse. Det är ett tidsfördriv man kan roa sig med. Detta i stället för att titta på Anime (exemplet jag tog upp) eller spela TV-spel (verklighetsflykt), eller att lösa korsord också för all del.

Teorierna betyder ingenting. Jag tog upp hur löjligt det skulle bli om de här teorierna faktiskt togs upp i debatten, hur det inte skulle fungera att ducka för invändningar mot teorierna då. Men det spelar ingen roll, för ingen teoribyggare har någonsin tänkt sig att bygget ska tas på allvar. Det är som sagt bara förströelse.