Citat:
Människor vill kunna kontrollera sin tillvaro. Vi vill kunna förutse och ha makt över utfallen av våra handlingar eftersom det säkerställer överlevnad och existensen för våra barn.
"Marknaden gillar stabilitet", brukar man säga eftersom stabilitet ger kontinuitet i utfall vilket ger kontroll.
Low risk, high reward.
Denna mänskliga begäran bidrar till att bygga regler och principer. Ordning och reda. Kultur och normsystem.
I mångkulturen så råder per definition motstridiga principer eftersom olika normsystem lever sida vid sida.
Eftersom fler motstridiga principer leder till inkoherens och maktanspråk över utfallen som man vill kontrollera så blir allt en enda sörja och man får ökad sannolikhet för kaos och konflikt.
Det går inte kontrollera kaos så civilisationen kollapsar.
Vilket vi börjar se i avhumaniseringen av de andra. "Rasisterna". "NPC-erna". "De otrogna".
Och så vidare.
När man avhumaniserar så rättfärdigar man inskränkningar gentemot grupperingen ifråga och man får eskalerad konflikt.
Alla imperier kraschar eftersom samhället blir för tungt av sin egna inneboende logik. Samhället blir för stort och komplext. I rådande ordning så visas detta i mångkulturalismen. Liberaler säger mångkultur är bra, man verkar för mångkultur som ju bidrar till att krascha samhället. Ideologin dödar därför sig själv eftersom den dödar samhället. Hur kan mångkulturalismen då vara en teori som är rätt i någon samhällspolitisk bemärkelse?
Anledningen till att man från elitens och medelklassens sida vill ha mångkulturell underklass handlar om kontroll och makt över sin tillvaro. Finns ingen underklass så finns ingen medelklass eller elit. Därför kan inte ens tillvaro existera. Så man kräver underklass för sin existens. Det är den relativa men absoluta sanningen.
Så mångkulturprojektet är i sin essens ett egoistiskt projekt som kraschar samhället.
Vi människor tror vi kan kontrollera universum. Vi är blott små djur på rymdfarkosten Jorden placerad i oändligheten. Tillvaron är egentligen väldigt simpel. Det goda är kärleken, skratten, dansen, sången och musiken.
Men mänskligheten gör det för komplicerat. Vi skapar våra egna problem. Är det begäret som spökar, kanske.
"Marknaden gillar stabilitet", brukar man säga eftersom stabilitet ger kontinuitet i utfall vilket ger kontroll.
Low risk, high reward.
Denna mänskliga begäran bidrar till att bygga regler och principer. Ordning och reda. Kultur och normsystem.
I mångkulturen så råder per definition motstridiga principer eftersom olika normsystem lever sida vid sida.
Eftersom fler motstridiga principer leder till inkoherens och maktanspråk över utfallen som man vill kontrollera så blir allt en enda sörja och man får ökad sannolikhet för kaos och konflikt.
Det går inte kontrollera kaos så civilisationen kollapsar.
Vilket vi börjar se i avhumaniseringen av de andra. "Rasisterna". "NPC-erna". "De otrogna".
Och så vidare.
När man avhumaniserar så rättfärdigar man inskränkningar gentemot grupperingen ifråga och man får eskalerad konflikt.
Alla imperier kraschar eftersom samhället blir för tungt av sin egna inneboende logik. Samhället blir för stort och komplext. I rådande ordning så visas detta i mångkulturalismen. Liberaler säger mångkultur är bra, man verkar för mångkultur som ju bidrar till att krascha samhället. Ideologin dödar därför sig själv eftersom den dödar samhället. Hur kan mångkulturalismen då vara en teori som är rätt i någon samhällspolitisk bemärkelse?
Anledningen till att man från elitens och medelklassens sida vill ha mångkulturell underklass handlar om kontroll och makt över sin tillvaro. Finns ingen underklass så finns ingen medelklass eller elit. Därför kan inte ens tillvaro existera. Så man kräver underklass för sin existens. Det är den relativa men absoluta sanningen.
Så mångkulturprojektet är i sin essens ett egoistiskt projekt som kraschar samhället.
Vi människor tror vi kan kontrollera universum. Vi är blott små djur på rymdfarkosten Jorden placerad i oändligheten. Tillvaron är egentligen väldigt simpel. Det goda är kärleken, skratten, dansen, sången och musiken.
Men mänskligheten gör det för komplicerat. Vi skapar våra egna problem. Är det begäret som spökar, kanske.
Paradoxalt pratar liberalerna om förbättring av underklass men om alla MENA tjejer i Rinkeby ar kanon bra feminister, då Östermalms feminister blir trist och banal.
