Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det har vi alla gjort för länge sedan. LO's finansiella stöd till S är ju kraftigt ifrågasatt. Frågan nu var hur LO och S formellt förhåller sig till varandra. Hur det i praktiken sker vet vi redan.

Här en bättre länk där memkriget fortsätter med denna typiska 'Curb your enthusiasm'-meme.
Curb your yttrandefrihet:
https://youtu.be/JjsGos9Hg58

Allas lika rättighet - allas lika värde - slopas av Vänsterpartiet.

Varför får man inte diskutera mångkulturens varande? Vill V seriöst ha ett totalitärt samhälle ala Nazityskland?

Såg den debatten tillsammans med några vänner som varken är SD-sympatisörer eller vänster, flertalet i stort sett socialliberaler, och vi tyckte allihop att Malmrot var mycket irriterande och arrogant - och allt annat än övertygande i sina argument (han förutsätter t ex att alla de förtryckta blattarna har utsett just honom och Ung Vänster till sina talesmän och beskyddare i den här frågan...). SD-mannen var det ingen som hade några invändningar mot.

Tror inte att Malmrot vann många anhängare där utanför aktivistvänstern.

Kan bara upprepa att det var fter det att den sista svenskkontrollerade stora dagtidningen blev uppköpt av globalistmedia som vaninnet verkligen bröt ut. Det tog ett tag att rensa ut och anställa unga kvinnliga ideologiskt skolade journalister, men sen blev det klart.

Ett klassiskt fall av övertag av gammalt väl inabetat varumärke som sedan gradvis fylldes med nytt ideologiskt innehåll.

Som du konstaterar så är det en helt annan agenda som styr nu.

Är det ägarna som inte bryr sig, utan blaskan fylls på med kretiopleti journalister (som säkert till 90% är vänster och aktivister och som därefter får sätta sin prägel på innehållet), eller är det medvetet från ägarna?

Vet inte hur det ska vara möjligt att föra över kunskap i dessa frågor till tråden. För mig som har lång erfarenhet av att arbeta med ägarfrågor, styrning av organisationer och företag så är det en självklarhet att det är ägarna som bestämmer företagets inriktning. Finns det någon som på allvar tror att Wolodarski inte stämmer av viktiga frågor med ägarfamiljen?

Varför är en myndighet som Finansinspektionen så noga med att kontrollera att inte en olämplig ägare köper ett finansföretag? Det är för att ägarna till syvende och sist bestämmer företagets inriktning.

Det är ägarnas bolag och de bestämmer. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?

Jag är själv ägare, och vet precis hur det fungerar. Men alla ägare är inte lika. Och det finns ju ointresserade ägare som endast tittar på siffrorna (men de är väl knappast så lysande för SvD iofs). I DN fallet är det solklart. Men så har vi ju expressen med samma ägare som DN, där SD sedan någon vecka eller så, förefaller normaliserade, ett parti som andra (men det är säkert ett rent kommersiellt ställningstagande, SD, med sympatisörer, genererar klick som man inte vill/kan vara utan). Å andra sidan lever vi mitt i en brytningstid, godhetsknarkarmongoaktivist-eran är över (för alltid), det ligger i tiden med "realism", kanske DN efter valet är en helt annat best?

Jag har följt denna tråd till och från i något år, men varken bidragit i diskussionerna eller till beskrivningarna om mediakriget om mångkulturen. Eftersom detta är mitt allra första Flashbackinlägg anstår rimligen ett visst mått av (högtidligt) uppvisande av tacksamhet gentemot dem vars texter jag fått ta del utav under ett par års tid: Tack till er alla för era bidrag till Sveriges (väl)bevarande!

Jag är tämligen säker på att jag är en bland antagligen tusentals svenskar (norrmän, danskar, och finländare?) som fascinerats av oytos många inlägg om inte minst svenskheten. Därför vill jag rikta ett särskilt tack till just dig, oyto, för dina – för antagligen väldigt många av oss – många ovärderliga insikter! Tack!

Inspirerad utav inte minst oyto:ismen känner jag mig nu manad till att kommentera en av vänsterns fallna stjärnors senaste texter (jag är medveten om att jag är andre hen på bollen, men det får gå ändå ) https://ledarsidorna.se/2018/08/kons...eologisk-kris/

Kyeyune skriver idag (17/8) på Ledarsidorna om en "ideologisk kris" i Sverige: "Är vi mitt uppe i en förutsättningslös och ärlig jakt på Sanningen med stort S, eller ser vi snarare scener från ett allt mer desperat försök att rädda den döende tron på det harmoniska och humanistiska föregångslandet Sverige?"

"Den rådande ideologin i Sverige har länge utgått från en syn på människan som påminner om Rosseaus: när folk bestämmer sig för att göra dumma saker så är det på grund av yttre påverkan och det omgivande samhället, därför att människan i sitt naturliga tillstånd är helt och hållet god.

Civilisationen är problemet, normerna är problemet, gamla nationaliteter och grupptillhörigheter är problemet. Det är därför den offentliga debatten i Sverige de senaste åren blivit ett sorts moraliskt och kulturellt dagbrott: en accelererande jakt på att hitta den senaste rasistiska normen, nästa problematiska barnbok, nästa exkluderande sed som kan kritiseras och lyftas upp för alla att förskräckas över. Det finns en ideologisk nödvändighet i denna ständiga jakt på bevis för tesen att Sverige genomsyras av rasism, av elaka fobier, av ren och skär omänsklighet: så länge vi fortsätter att gräva upp dessa nya exempel kommer det ständigt ökande våldet att gå att förklara. Sverige är fortfarande rasistiskt, därför har vi bilbränder. Sverige är fortfarande kolonialt och exkluderande, därför har vi shariapoliser.
Men vad gör man om verkligheten inte vill spela med?"

Kyeyune förkunnar också (ny-politiskt) korrekt att för vänstern så betyder detta ungfär "Det är inte ideologin det är fel på; om verkligheten ser annorlunda ut så är det för att verkligheten fuskar" ... Det riktigt intressanta i Kyeyunes text är emellertid snarare följande:

Kyeyunes problematiserande av (observation av det problematiska med) samhället och dess normer som förklaringsdugliga faktorer till varför hundratalet bilar sätts i brand på bara en kväll tycks resultera i ett slags implicit fokuserande på individen som "ytterst ansvarig för sitt handlande". Dvs., socialisten Kyeyune tycks fjärma sig från kollektivistiska förklaringar eftersom sådana förklaringsmodeller inte mäktar med verkligheten ...

Men, givet vad vi lärt oss av oyto, så krävs endast en smärre förskjutning av perspektiv för att läsa ett mer svenskt konsensus-förenligt kollektivistiskt svar på Kyeyunes fråga i Kyeyunes egen text:

"Det finns en ideologisk nödvändighet i denna ständiga jakt på bevis för tesen att Sverige genomsyras av rasism, av elaka fobier, av ren och skär omänsklighet: så länge vi fortsätter att gräva upp dessa nya exempel kommer det ständigt ökande våldet att gå att förklara. Sverige är fortfarande rasistiskt, därför har vi bilbränder. Sverige är fortfarande kolonialt och exkluderande, därför har vi shariapoliser"

Läs de två sista meningarna som om de vore uppriktiga konstateranden, istället för raljerande kritik. Läs också hela stycket som om vore Kyeyune förmögen till att avkläda sig sin egen stroppighet: "jakt på Sanningen med stort S" och "försök att rädda den döende tron på det harmoniska och humanistiska föregångslandet Sverige" är inget motsatspar, det senare är inte ens en ärlig beskrivning av sakernas tillstånd i Sverige för någon annan än pösmunkiga socialister.

Utifrån Kyeyunes text skulle jag även vilja passa på att slå ett slag för livsdugligheten hos den, inte minst av allas vår oyto, så nedrackade öppna svenskheten:

Den öppna svenskheten behöver knappast lyckas i sitt företag, den behöver endast visa att den organiska (etniska) nationalismen är likt eld: fundamental för överlevnad, men ack så destruktiv när den släpps lös.

Då sanningen med stort S förändrats så till den grad att tron på det harmoniska och humanistiska föregångslandet Sverige inte längre känns hopplöst förlorad; när det patriotiskt ("öppensvenska") liberala Sverige och dess idéer och värden – i motsats till bilden av det desintegrer-ade och -ande (tidigare mångkulturella) Sverige – skänkts sitt existensberättigande (eller t.om. outtalat svenska humanitära förträfflighet) genom (framförallt) islams tillblivelse som hotet i gemene mans tankevärld (i egenskap av sin inneboende rasistiska, misogyna, homofoba och totalitära natur, dvs. slöjtvång, böneutrop, hedersvåld, bilbränder, terrorism, osv.), så kommer den öppna, liberalt patriotiska svenskheten bland allmogen ses som vida överlägsen all form av organisk (läs radikal; extremistisk) nationalistisk ideologi.

Det må tyckas paradoxalt, men genom att i liberaldemokratisk anda tillskriva just organiska muslimska befolkningsgrupper inhemsk minoritetsstatus blir organisk islam, tillsammans med sina organiska kusiner, hotet inifrån som den liberala ordningen behöver för att hålla stången sin egen, inbyggda självförgörelse-mekanism.

Den organiska nationalismen är ingen (inte nödvändigtvis någon) historisk hållplats, utan den är snarare sanningen med stort S som ger det humanistiska föregångslandet Sverige åter dess harmoni i form av samhällelig spänning. Den är på samma gång både trollet under bron och sagan som får oss att sussa sött.

På det svarar jag att det är omöjligt att driva en famlijeägd koncern under 200 år utan att den ägande familjen i stort sett konstant har en hård kontroll över vad som händer i de olika verksamheterna.

Expressen är en mindre seriös kvällstidning. Vem bryr sig om Expressen? De viktigaste publikationerna är DN och DI. Den inom kort avvecklade kanalen TV4 har varit väsentlig på grund av dess genomslag.

DNs syn på liberalism har varit normerande för medelklassen så länge som jag har levat. Den kommer inte att släppa den globalistiska liberala agendan efter valet.

Tack så mycket för berömmet! Din frågeställning är också tankeväckande även om vi möjligen är oense - åtminstone i ett medellångt perspektiv.

Om jag förstår dig rätt så innebär själva bejakandet av existerande motsatsförhållanden mellan organiskt existerande kollektiv utanför det etniskt svenska att en berättelse om sund-medborgarpatriotisk-öppensvenskhet verkligen kan hållas samman?

Om islam är en tillräckligt synliggjord "andre", en inhemsk, organiskt livskraftig nation rentav - så skapas en reaktion som förenar under en mer syntetisk öppensvenskhet?

Tänk hur olika man kan se på diskriminering och jämställdhet. Det puritanska hälsningstrots som i Sverige belönas med en fet dusör möter kalla handen i Schweiz. Jag tycker Schweiz har en rimligare hållning än Sverige, och då styrs ändå inte alplandet av en feministisk regering som menar sig driva jämställdhet som en prioriterad fråga såväl nationellt som internationellt.
https://omni.se/vagrade-skaka-hand-n...rskap/a/On7AOw

Samma ägare, men olika kundgrupper. ExpRGessen riktar sig med till medelsvensson och arbetarklass. DN är en lokaltidning för södemalm och vasastan, i viss mån Bromma. Man riktar sig till folk med pengar och/eller makt. Ungefär så.
Bonnier har 2 inriktnignar; en ideologisk och en ekonomisk. Den ideologiska sköter DN. ExpRGessen tar handlar främst om att tjäna pengar. Man var mer mångkulturalistisk förr, men det blev allt svårare att sälja skittidningarna. Och om ingen köper tidningen så hjälper det inte för Propagnadan hur anti-svensk, pro-multikulti den är; budskapet blir inte spritt. Så genom att tona ned stilen så håller man kvar en del läsare i alla fall. Och man kan försöka påverka om än i mindre grad. Men både Expressen och AFAbladet släjer jäkligt få tidningar. Stora delar av den tryckta upplagan går dessutom i retur, osåld. Man trycker medvetet mycket fler exemplar än man kan sälja, för att kunna ta mer betalt för annonserna.