Citat:
Förlåt om jag mig lägger mig i, men anonymiteten är inte något skydd. Anonymiteten ger den ultimata maktbalanseringen i ett centraliserat samhälle. Mitt sista inlägg i frågan eftersom du dels är intellektuellt ohederlig och tillskriver mig åsikter som jag inte har och dels därför att jag misstänker att det är tröttande för övriga att läsa om något som delvis är en intern fejd.
Så för sista gången så förklarar jag för dig att jag tycker INTE att de tysta debattörerna var modiga. Jag tycker däremot inte att de förtjänar att hånas för sin tystnad av individer som själva använder anonymiteten som skydd. Förstår du skillnaden?
För övrigt är ju ditt inlägg oerhört roande när du talar om att det enda samhällsdebattörerna riskerat på sociala medier är lite kritik mot sina åsikter.
Vad hände med Stasijämförelserna? Berättelserna om folk som mist jobbet p.g.a sina åsikter? Var det illusioner? Hela tiden som vi diskuterat åsiktsförtrycket och åsiktskorridoren så är det enda samhällsdebattörerna i själva verket riskerat bara varit lite harmlös kritik.
RödaKorsetdamen är väl det bästa exemplet på hur patetiskt det är av dig att framföra ett sådant påstående.
Så för sista gången så förklarar jag för dig att jag tycker INTE att de tysta debattörerna var modiga. Jag tycker däremot inte att de förtjänar att hånas för sin tystnad av individer som själva använder anonymiteten som skydd. Förstår du skillnaden?
För övrigt är ju ditt inlägg oerhört roande när du talar om att det enda samhällsdebattörerna riskerat på sociala medier är lite kritik mot sina åsikter.
Vad hände med Stasijämförelserna? Berättelserna om folk som mist jobbet p.g.a sina åsikter? Var det illusioner? Hela tiden som vi diskuterat åsiktsförtrycket och åsiktskorridoren så är det enda samhällsdebattörerna i själva verket riskerat bara varit lite harmlös kritik.
RödaKorsetdamen är väl det bästa exemplet på hur patetiskt det är av dig att framföra ett sådant påstående.
Anonymiteten i offentliga rum som flashback suddar ut kön, ålder, statusposition och all annan social differentiering som vi människor sysslar med. Alla blir lika och alla har tillgång till det gemensamma samtalet. Det enda som spelar roll är vad du faktiskt skriver, dina tankar och dina argument. Anonymiteten suddar ut sociala kontexter, samma sociala kontexter som riskerar att hålla den kritiska rösten från att få komma till tals i gemenskapen. Flashback är höjden av yttrandefrihet, utan risk för social stigmatisering.
Med det sagt så förstår jag offentliga skribenter som vänder kappan efter vinden. Det finns visst socialt tvång för att få fortsätta sitt skriveri och sitt jobb. Det innebär att man inte gärna går utanför diskursen och utmanar narrativet. När sedan vinden vänder och man som offentlig skribent hänger med så sänder det dubbla budskap. Vart fan står du egentligen, lixom. Det visar faktiskt på ett inkonsekvent och fegt beteende. Svagsint flockbeteende utan sanningsideal.
Detta visar snarare på att centraliserad media är ett dåligt format snarare än att internets decentraliserade diskussionsklimat i skydd av anonymitet skulle vara något negativt. Här på internet förs den riktiga samhällsdebatten med direkttillgång till våra gemensamma tankar utan att riskeras att parfymeras och piffas upp med lull lull. Sånt är till för PK-linjens sociala homogenitet för att man ska få vara med i den mediala gemenskap som drar på Stureplan och snortar ladd samt våldtar kvinnor för att sedan på ledarsidor skriva om feminism. Svensk massmedia är ett skitnödigt kollektiv utan verklighetsuppfattning om sin omgivning eller insikt om sig själva.
Här förs den riktiga samhällsdebatten, man säger som det är. Flashback är en maktspelare i dagens media-Sverige. Här skapas opinion, här förändras diskursen, här skapar vi dom fega ledarskribenternas ledare.