Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Arpi har ju i den här situationen såväl moralisk som logisk 'high ground' och är, i strikt logisk mening, tämligen oantastlig.

Det torde ju, för de flesta, vara uppenbart att de dåd han beskriver i ledaren har etniska förtecken - och det blir ju då lätt att lyfta abstraktionen så att etniciten försvinner. Genom att anföra 'likhet inför lagen' och 'människors lika värde' - är dessa västerländska demokratiska fundamenta villkorerade? Om så, varför?

Och hur kommer det sig att några grishuvuden på en tomt i Ume(å) som en gång var tänkt att härbergera en moské (men inte längre skall göra det) räknas som ett hatbrott men inte dessa brott, som ur de flesta synvinklar dessutom är signifikant mycket värre och har mänskliga offer, låt vara av svensk etnicitet?

Givet observationerna av SvDs, uppenbart, medvetna manövererande till offensiva positioner mot identitetsvänstern är jag inte främmande för att spekulera i att detta var en ytterst medvetet gillrad fälla.

Det är ju ganska uppenbart att den här typen av reaktioner skulle komma, så frågan blir nu om man kommer att våga låta den (retoriska fällan) slå igen på ledarplats i SvD?


Uppenbart är ju att gärningshennen i de bägge fallen inte uppfattat sig själva som 'svenskar' (på goda grunder kan tyckas, oaktat deras erfarenhet av Stockholms tunnelbanesystem), samt vidare har uppfattat offren just som representanter för en annan etnicitet, 'svenskar' - och av den enskilda (explicita) anledningen förgripit sig på dem (dessutom på tämligen bestialiska manér).

Skall detta bedömas olika beroende på gärningshennets hudfärg och/eller etnicitet? Om så, varför?

Är inte den här typen av beteende, de facto, definitionen av ett 'hatbrott'? Om inte, varför?

Hur var det nu med 'likhet inför lagen' och 'männsikors lika värde'? Omfattar inte det 'svenskar'? Om så, varför?

SvD sitter nu väl förskansade i en moralisk och logisk högborg. Om man har modet att släppa loss en välorkestrerad moralisk/logisk ToT/MRSI (https://en.wikipedia.org/wiki/Artillery#Time_on_Target) mot identitesvänstern skall bli intressant att se - jag vågar inte spekulera i sannolikheten att så blir fallet. Granaterna är dock framburna och tändrören är iskruvade.

Det skall, i sanning, bli intressant att observera de kommande veckorna.

--
Har utsatt ögonen för expressenpekoralet en gång till och Lindström gör ju ett uppenbart logiskt felslut när han påstår att Arpi jämställer 'svensk' med 'vit'.

Arpi belyser att även 'vita' kan drabbas av dåd med rasistiska/etniska förtecken, och som av en slump är majoriteten av alla svenskar, oaktat hur man väljer att definiera 'svenskar', 'vita'.

Nej, Lindström kommer sannolikt ha logisk (och moralisk) uppförsbacke i den här striden.

Det pågår ett mer eller mindre öppet uppror mot Wolodarski nu. Och mot den mediala hanteringen av invandringspolitiken i allmänhet. Jag tycker mig se formeringen av en obunden konservativ opposition. Arpi, Gur, Hakelius. Och flera. Man kan nästan känna hur de flyttar fram positionerna dag för dag. Speciellt om man följer Gur och Arpi på facebook. Skaffa er ett parti för bövelen! Ni behöver inte smyga med era böjelser.
Naturligtvis var det tvunget att till slut skulle någon av dem få ett verkligt vapen i händerna - herr Hakelius har givits makt. Vi får se om det består.

Det här är alltså senhösten/vintern då rakvattenanvändande skrivbordsriddare med frökenhänder, i konungariket Sverige, dristade sig till att försvara svenskens rätt till vapeninnehav.

Även om det är en ankdamm eller vattenglas vi betraktar, diskuterar och kritiserar, så är det en föränderlig miljö just nu. Med tanke på utvecklingen inom vänsterlägret, med allt mer befängd retorik och en del av myndigheterna som erövrats av dess lojala tyckare, liksom public service, så undrar jag om vi nu inte ser grunden läggas för en framtid med betydligt allvarligare konflikter än de som avgörs med semikolon och utropstecken.

Arpis case är, som du påpekar, både logiskt och moraliskt oantastligt. Han vet det själv, och därför står han på sig. Han vill nog bra gärna sätta dit de låtsasgoda hycklarna också. Hur som helst knackar han på hos Lars Lindström och ber om kommentarer på sin svarsartikel. Lindström försöker desperat blanda bort korten och kommer även med det utslitna svansargumentet, men går bet.

https://twitter.com/Ivarpi/status/678941881590530048

https://twitter.com/Ivarpi/status/678937279960891392

Så ska dom tas. Det duger inte att försöka spela dum längre. Självklart är det rasism att välja ut sitt offer utifrån (vad förövaren antar vara) vederbörandes etnicitet. Det förstår även en idiot som Lindström. Lite gulligt också att "påhejaren" rycker ut till Arpis försvar och påpekar att han faktiskt är blockad av honom.

Det får en komisk, retorisk styrka att behöva åberopa media på andra sidan Atlanten för att rapportera om vårt grannland. Här borde den svenska statsfeminismens aktörer vara snabba; eller faller de i Norges skugga därmed? Kanske jag feltolkar, kanske det norska exemplet redan tagits upp i svenska medier? Vi har tidigare på tråden refererat till utlandsmedier för att ge en kontrasterande/kompletterande bild av Sverige. Gå utåt för att skåda inåt, så att säga.

---

Marie Demker efterlyser en strävan efter det akademiska samtalet i det offentliga (politiska) samtalet. Should've thought of that before... Kunskapsföraktet har inte premierat sakligheten före tron. Statsmakten har inte gjort sitt jobb förtjänstfullt. Demker refererar bl a till sin husbibel Epistemic virtue and doxastic responsibility av James A Montmarquet.



http://www.gp.se/nyheter/ledare/gast...der-och-tankar

Välutbildad men kunskapsföraktande? Hemfallenhet åt konsensus även om det är lämmeltågets irrfärd över stupet? 'Kommer det på tentan?'

Nej, jag tror inte att det har tagits upp i svenska gammelmedier. Däremot finns det en tråd om det på Flashback.

(FB) NY Times - Norge erbjuder kurser till migranter hur man behandlar kvinnor

Ivar kunde gärna ha tagit upp att det finns liknande kurser i Finland också.

https://meritwager.wordpress.com/201...uppmarksamhet/

Generaliserande? Kanske det, men det är så att säga på förekommen anledning. Det finns inget utrymme för finkänslighet här. Tar man emot en massa människor från jordens mest kvinnoförtryckande länder så krävs det exceptionella åtgärder - så är det bara.

Det är ju ganska festligt att man, precis som du implicerar, landar i slutsatsen att objektivitet kunde vara välkommet i det offentliga samtalet.

Inte minst då det är avsaknaden av DETTA som varit drivkraften och den huvudsakliga källan till irritation hos mången dödsknarkarnazist, mig själv inkluderad.

Det har aldrig handlat om xenofobi - det har handlat om avsaknaden av objektiv samhällsdiskurs kring den förda migrationens konsekvenser, på gott och på ont.

Vi har kommit så långt att vi fått se våra rants i den här tråden dissekeras och feltolkas i en postmodernitisk 'verkligheten är subjektiv'-magisteruppsats; men handen på hjärtat - hur svårt skall det vara att inse att det handlar om en motreaktion mot förljugen propaganda och systematisk hjärntvätt, en efterlysning av demokratiska sekulära upplysningsideal bland akademiker, makthavare och journalister samt då efterlysande en vettig samtida diskurs som öppet redovisar samtliga aspekter och konsekvenser av den förda migrationspolitiken.

Det är det det handlar om. Inte hudfärg. Inte xenofobi. Det handlar om demokrati. Reell demokrati.



Q.E.D.

--
För en revisit 11 månader + växel tillbaka i tråden, i svallvågorna av DÖ, Grytan och Harrison.
Demker vaknar och vädrar nykokt kaffe?

På tiden kan tyckas.

Öppenhetsivrarna i medier slår dig sönder och samman när du skriver som du gör. En objektiv diskurs kan inte styras och är således alltför riskabel för saken. Därmed blir du ansedd som xenofob. Lättast så, anfall är bästa försvar. Och du, politik är att vilja och ibland utanför det rationella. Visserligen hade vi fel, men vi brann i vår tro och ville ju så väl.

Det Goda Samhället, som varit på tapeten i tråden upprepade gånger, har den gångna månaden haft många öppenhjärtiga och relevanta texter, med öppna, och intressanta, kommentarsfält.

Mohamad Omar drar blankt till Arpis försvar, med avstamp i något som gärna bortses från i media; nämligen vardagskränkningar av svensk ungdom utförd av barn med 'nysvensk' etnicitet.

Med avstamp i denna, påstått*, självupplevda historien http://www.expressen.se/debatt/andra...m-svider-mest/ förklarar Omar att det är tämligen vanligt med den här typen av kränkningar idag, oavsett etnicitet. Men, att det anses vara mer eller mindre relevant beroende på offrets härkomst.


Han landar en kort stund senare i den tämligen uppenbara slutsatsen att:

Texten är ju naturligtvis väl läsvärd i sin helhet.
http://detgodasamhallet.com/2015/12/...age/#more-3160

DGS tycks även de ha tagit ställning mot identitetsvänstern (föga överraskande). Frågan är hur Dahlberg trivs på Expressen med kollegor som Lindström?

*

Rakt och pedagogiskt av Arpi idag. Metodiken är enkel och konflikten värdefull - särskilt för en ompositionerande, reformerande borgerlighet. Inte nog med att man har möjligheten att göra sig till ombud för utsatta etniska svenskar i ett mångetniskt Sverige, man kan göra det i opposition till SD.

För i DN:s artikel om hur SD i själva verket inte skiljer sig från det SDU man kallar extremt, citeras Mattias Karlsson:


SD har alltså surrat fast sig vid det Erdogan-nationalistiska rodret där turkiskheten/svenskheten är både öppen och ett föremål för politisk aktivism. En sammanhållen "nationalstat" ska skapas genom assimilation av vitt skilda grupper, inte vara ett uttryck för en befintlig nations sympati och naturliga politiska gravitation som något att förhålla sig till, alltså all klassisk europeisk nationalism.

En hållning som Turkiet självt visar omöjligheten att implementera, ens med lejonparten av ett sekel av mycket hårdhänt sekulärt nationalstatsbyggande.

Visst - precis som DN menar - detta är antagligen en hycklande fasad, ett försök till politisk smartness. Men faktum kvarstår att partiets starke man uttryckligen hävdar att "biologiskt arv", släktskap inte har med det svenska folkets identitet att göra. Och att det är omoraliskt och farligt att påstå motsatsen.

Samtidigt som man helhjärtat stöder den judiska staten Israel. Det folkrättsliga, icke kulturellt villkorade, exkluderande arvsanspråket på Israel som Bieler och Ekeroth äger, bejakas. Samtidigt som Kasselstrands och Hahnes (vad jag vet outtalade?) anspråk på Sverige fördöms och svensk etnicitets själva existens förnekats av Åkesson.

Här finns alltså möjligheten att rangera Aftonbladets ledarskribenter bredvid SD i en diskussion som ingen av dem är utrustad att föra. I båda fallen bygger ställningstagandet på att aldrig ifrågasättas. På en gemensam, tyst överenskommelse om att inte prata om vissa, känsliga saker.

"Finns etniska svenskar, Lars Lindström?", är en otäck fråga som inte har några bra svar från hans horisont. Men än värre skulle det vara för Mattias Karlsson att förklara vad som är "omoraliskt och farligt" med ett svenskt arvsanspråk likt det samiska eller judiska - samtidigt som man står bakom ett Israel som Göran Rosenberg beskrivit som en apartheidstat.

Vad är egentligen mest skadligt för ett parti som SD - att stå upp för det judiska folkets aldrig så kontroversiella och omstridda, men odelade och oprutade folkrätt? Eller att undeordna och villkora det svenska folkets, genom att uttryckligen och som tvingande partidoktrin dissekera sönder det som är, och måste vara, ett självklart helt? Att uttalat insistera på att svenska folket inte är ett folk som alla andra.

Jag tror det finns en lika fundamental brist på förståelse för SD:s svaga punkter som möjligheterna att exploatera dem. Förmedlar man bilden av ett SD som menar att etniska svenskar inte finns och än mindre har samma folkrätt som samer eller judar - ja, då kommer man allra minst tvinga fram någon sorts förtydligande. Som sedan knappast kommer att rimma med fördömandet av SDU.

Utmaningen för SD:s ovänner är att inse att det är de egna önskedrömmarna om en ny, inkluderande sorts svenskhet genom påbud, uppfostran och fromma förhoppningar som också är SD:s svaghet. Det bästa vi kan hoppas på är ett demokratiskt fungerande system där alla särintressen tillgodoses och omsorgen är ömsesidig. Det på egna villkor existerande svenska folket måste ses.


Så ser den äntligen ut, den reciproka omsorgen. Det ömsesidiga synliggörandet. Det goda kafferepets ceremoni. Är det tillräckligt för en god samhällsutveckling? Kanske inte - men det är nödvändigt.

Förresten, denne Omar - har han inte bakgrund som S-märkt, eller minns jag fel? Är det ett embryo till den där identitetsvänstern riktad mot svenskar?

Omar är avfallen islamist och som sådan starkt kritisk till "islamistiska troll i regeringen" som han beskrev Mehmet Kaplan. Vimur har nämnt honom i positiva ordalag.

Jag fann anslaget udda. Det var jag uppenbarligen inte ensam om.


Inte S-märkt, men han har uttalade vänstersympatier. Och ett, som förtjänstfullt påpekats, brokigt ideologiskt/teologiskt förflutet...
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mohamed_Omar

En embryonal svensk identitetsvänster? Jag vet inte. Idag nöjer jag mig med att konstatera att han belyser någonting synnerligen relevant.

Nämligen vikten av 'likhet inför lagen'. Sekulär demokratisk fundamenta.
Vackert så.

Det är Omar Mustafa som var S-märkt på Veronica Palms initiativ innan den nytillsatte Löfven kickade ut honom. Det var som bekant mycket kontroversiellt då och en rad debattörer rusade till MB-islamistens försvar, inklusive en rabiat Anna Ardin.

Det är en favoritskandal eftersom Löfven i en Expressen-intervju där han tillfrågades om han "tänkte be Sveriges muslimer om ursäkt" svarade att han inte tänkte be om ursäkt för att han står upp för socialdemokratiska värderingar. Plötsligt händer det trodde jag men sedan fick Löfven gå en intensivkurs i normkritik och så var det slut på det roliga.

Mohamed Omar tillhörde Omar Mustafas inre krets en gång i tiden och har sedan han hoppade av varit en av de mest hårdföra kritikerna av MB-maffian vid Medis. Han har onekligen en del intressanta erfarenheter som han använder väl.