Början på ett mediakrig om mångkulturen?

NB: mina fetningar ovan.

Motförkunnelse i all ära, men vad svarar man på den svenska godhetsautomatismen "kostnad inledningsvis, men lönsamt på sikt"? Det är ju t o m så att det hålls för nödvändigt med massinvandring, för att rädda pensionerna; fråga AF:s GD och random "hornalist". Ska vi kalla på Tino Sanandaji varje gång?

Det är inte dumt med "förlöpare", som tar de resoluta kliven ur det stillastående vattentrampandet; sen kommer borgerliga lager och somliga sossar på bredare front. Wuppdich! Åsiktskorridoren har breddats för förnuft och smalnats för vänsteristisk extremism.

---

I Almedalen hördes för en stund sen en kvinna jiddra om "konstruktiv journalistik"; det tycktes handla om uppföljande reportage, t ex glada berättelser om stoppandet av ebolaepidemin, minskad fattigdom sen millennieskiftet osv. Inte bara misärreportage, utan svar på vad som hände sen. Det är vad jag kallar (vanlig) journalistik, som inte är så vanlig numera; det elementära har blivit märkvärdigt. Så kan det gå i ett land som abdikerat från sin yrkesroll och gjort sig till agendamakare och uppfostrare. Ett flimmer, brus och körsång av kalejdoskopiskt snitt. Det longitudinella, med observation, uppföljning och konklusion, sånt man kan lära sig av. Få se om det kommer något "konstruktiv journalistik", eller om den tas som verktyg för revisionism. Som det är nu är det misär eller "misär" och direkta solskenshistorier som hedrar den svenska myllan de gånger den inte rådbråkats av svenska, "stukturer".

Denna artikel tycker jag summerar läget bra.
http://samtiden.nu/17694/sd-ar-hotet-mot-medias-makt/

Det här är ett trendbrott på GPs ledarsida. Jag kan inte påminna mig, att någon svensk ledarsida någonsin tidigare fronderat mot svenska gammelpartiers mantra: Europas-länder-måste-ta-ett-större-ansvar.

"Släpp tron på EU som räddare"

Stefan Löfven hade satt allt sitt hopp till EU. I torsdags var han fortfarande optimistisk och tyckte att det faktum att EU-länderna faktiskt diskuterar en eventuell kvotfördelning av flyktingar var skäl nog att glädjas. En stund senare avfärdades förslaget och i stället började regeringscheferna diskutera hur man avvisar utlänningar snabbast möjligt.

Inte ens statsministern kan vara optimistisk längre. Om något, så minskar ländernas beredskap att ta emot flyktingar. Det finns ingen verklighetsförankring i tron att trycket på Sverige ska lätta genom att Polen, Storbritannien eller Tjeckien tar ett större ansvar.

Desto viktigare med rätt prioriteringar i den egna migrationspolitiken

[---]

Så hur vill S och MP prioritera?"

Denna artikel tycker jag summerar läget bra.
Är det en korrekt analys av Reinfeldts regeringstid?



http://samtiden.nu/17694/sd-ar-hotet-mot-medias-makt/

Frän rubriksättning, men tom tunna skramlar mest? Susanna Birgersson, tidigare på DN, är väl för mer eller mindre öppna gränser och en vidlyftig immigration, om jag har tolkat tidigare artiklar rätt, även om hon i GP-artikeln tycks föreslå en harmonisering inom EU - eller Sverige till EU - att Sverige närmar sig övriga medlemsländers praxis:

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.27...u-som-raddare-

Antingen är det jag som läser tråden slarvigt, eller så har tråden slutat läsa Expressen.

I en osignerad ledare idag så både beröms och kritiseras M:s migrationspolitiska omtag - intressant nog utifrån trigger-ordet naiv.

M:s förslag med TUT och försörjningsansvar beröms, medan kopplingen mellan TUT och arbete kritiseras på ett chockerande förnuftigt sätt:



Incitamentet till arbete räcker inte för att kvalificera till arbete. Och kopplingen TUT och arbete kommer skapa drivkrafter till fusk och kriminalitet - någon som die dummen Schweden i M i sin blåögdhet inte förmår tro:



Mycket mer uppfordrande kan en ledartext nog inte gärna vara i dagens läge - ett liggande bud från M kritiseras såsom otillräckligt. Skulle positionen flyttas med ytterligare ett litet steg i rätt riktning så kommer nästa fjät att kunna tas med än mindre motstånd. Läggs litet steg till litet steg till litet steg så har vi - en riktning.

Ytterligare en gott exempel på hur det väl uttryckta är det politiskt okontroveriella är passusen som gillande beskriver TUT som princip utifrån europeisk normalitet:



Alla vill ju att flyktingmottagandet ska fördelas jämnare i Europa, eller hur? Då är det väl bara naturligt att harmonisera reglerna! Jämn fördelning och harmoniska regler - vilken vettvilling motsätter sig det?

Vilket leder till nästa läsvärda och av tråden ignorerade Expressen-ledare - om stollemärkta MP.

Ja, rubriken till Patrik Kronqvists text lyder faktiskt "Storhetsvansinnet i MP bör stollemärkas" och berättar med kuslig likhet det narrativ vi förutspått/formulerat i tråden: MP:s degradering till SD:s extremistiska pendang.

Metoden är att distansera sig från en egen ohållbar, världsfrånvänd position genom att kritisera det krympande marginalpartiet MP för dess ohållbara världsfrånvändhet. Genom en ritualiserad skuldöverföring från det nyligen eniga kollektivet till dess frispråkigaste flockmedlem skapar man en syndabock att skicka ut i vildmarken.

Detta effektiva - i all sin falskhet - manövrerande, exemplifieras utmärkt med hur MP:s ambitioner att införa rättvisemärkning för stater och försöka styra både privat och offentlig upphandling, bemöts av Kronkvist i dennes signerade ledare.

Utan att gå in på sakfrågan i sig är språkbruk och infallsvinklar intressanta - och bekanta för dissidentariatet i tråden: Det "fosterländskt" förhävande, "svensk exceptionalism", aktivisternas snöda ekonomiska egenintresse - alla här invanda grepp fattas bryskt och befriande skamlöst:





Intressant ur ett trådperspektiv är också hur skribenten faktiskt anlägger ett globalt ekonomiskt nyttoperspektiv som överordnat den självbespeglande symbolhandlingen - ett retoriskt överlägset sätt att inte möta känsla med fakta, utan känsla med trumfande känsla, utifrån rationell ståndpunkt. Visserligen "bara" gällande ineffektiv kaffeodling i Costa Rica - men nu ligger tankemallen färdig att appliceras på, säg - nyttomaximerande godhetskapitalism med syfte att hjälpa så många som möjligt till ett bättre liv.

Inte inom Sveriges gränser för att känna sig god, utan globalt, gränslöst, rationellt - för att vara det.

Den som inte maximerar nyttan i en värld som lider är inte bara "naiv" eller "idealist" - den är OND. Och den som erövrar rätten att twittra banbullor om ondska gör sig till profet och påve i ett religiöst godhetsparadigm.

Vill de mestadels menlösa borgerliga realisterna till äventyrs övergå från opinionsfilosoferande om att en diskussion behöver föras, till ett opinionsbildande där debatt både förs och vinns - då är det bara att beväpna sig med de argument och tankefigurer som sedan länge ligger färdiga här.