Citat:
Glömde bort att länka hans inlägg om saken.
http://www.tino.us/2014/12/nervos-be...iam-infinitam/
Tino är Den Utvalde. Vår Golden Child. Speciellt det jag markerar på slutet kan visa sig väldigt avgörande. Vårat etablissemang har å ena sidan sin hysteriska sekterism och tankeblockad. Å andra sidan så verkar de lida av enormt dåligt självförtroende. Tror inte det behövs så många belysande artiklar i t ex The Economist för att de helt plötsligt ska känna ilningar av pinsamhet forsa efter ryggraden. Låter löjligt men jag är ganska övertygad om att sådant är avgörande och uppfattas som betydligt värre än när svenska småfolket skriver kompletta verk om vansinnet. Oavsett rang (Arnstberg och Tullberg är ju professor och docent för satan) så ignoreras det ändå och sätts i White Trash-rasistfascistfacket. Inte så när nån halvkass akademiker i USA skriver om mindre behagliga sanningar om Sverige i New York Times.
http://www.tino.us/2014/12/nervos-be...iam-infinitam/
Tino är Den Utvalde. Vår Golden Child. Speciellt det jag markerar på slutet kan visa sig väldigt avgörande. Vårat etablissemang har å ena sidan sin hysteriska sekterism och tankeblockad. Å andra sidan så verkar de lida av enormt dåligt självförtroende. Tror inte det behövs så många belysande artiklar i t ex The Economist för att de helt plötsligt ska känna ilningar av pinsamhet forsa efter ryggraden. Låter löjligt men jag är ganska övertygad om att sådant är avgörande och uppfattas som betydligt värre än när svenska småfolket skriver kompletta verk om vansinnet. Oavsett rang (Arnstberg och Tullberg är ju professor och docent för satan) så ignoreras det ändå och sätts i White Trash-rasistfascistfacket. Inte så när nån halvkass akademiker i USA skriver om mindre behagliga sanningar om Sverige i New York Times.
Jag läste också Tinos hemsida nyss. Det här är stort, riktigt stort. Det som Tullberg, Sandelin och Arnstberg m fl misslyckats med kan Tino mycket väl lyckas med. Han har allt, kontaktnäten inom akademin och näringsliv, är utbildad inom det område han skriver om (Ekonomi och public policy tror jag), ett etniskt alibi, står inte Sverigedemokraterna nära, är redan etablerad "rumsren" debattör i de här frågorna i Sverige.
När tillräckligt många bekymrade krönikor och ledare i Norge, Danmark men framförallt USA och England, i stora, väletablerade tidskrifter som The Economist, NY Times och, kanske en ledare i WSJ med mera, börjar dyka upp, kan det mycket väl lossna. Jag tror också vårt etablissemang är känsligt för sådant, faktiskt. När ministrar från andra länder börjar titta lite konstigt på sina kollegor från Sverige, för att överdriva och hårdra det lite, kan det hända saker.
Som någon i tråden skrev, snart kan allt det där som vi i tråden vetat länge vara allmängods.
Kvar står Ullenhag med sina "myter". Jag skulle inte vilja vara Ullenhag just nu, med tanke på Sanandajis illa dolda förakt för honom. "Myten" Ullenhags karriär är i princip slut i och med detta, gissar jag.