Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mycket viktigt påpekande, borgarna tror ju fortfarande att de ska få gratishjälp av SD:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/re...or_4216267.svd

"De kan åka på stryk i varenda proposition som de lägger fram om Alliansen och SD står bakom en annan linje. Då finns en majoritet emot regeringens förslag."

Hoho, up yours, ska SD säga internt. Men utåt pedagogiskt visa att det finns ett ännu bättre och skarpare SD förslag som de borgerliga kan rösta på, om de så önskar.

Reaktionerna på gårdagens uppgörelse är minst sagt delade. Jag tror det är svårt att redan nu förutsäga konsekvenserna, men vad som är klart är att en tydlig spricka börjar uppenbara sig mellan å ena sidan partierna och deras trogna funktionärer, och de mer fristående debattörerna.

Exempelvis skriver den motbjudande Lena Mellin såhär:


https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...cle20081194.ab

Alla har ständigt varit överens att SD inte har eller ska något inflytande över svensk politik. Hur kan då de enligt detta resonemang vara förlorare på uppgörelsen? De tycks nu ha bevisat sin tes att alla partier i riksdagen utom de själva tycker likadant. Jag kan bara se att desillusionerade Alliansväljare kommer flockas till SD de närmaste åren. Jag tror inte vi kommer få se fler konkreta utspel om integration de närmaste åren från politiskt håll. Det kommer bara bli snack och lite förslag på utredningar hit och dit, men ingenting som lindrar problemen.

DI har en annan syn på saken.


http://www.di.se/artiklar/2014/12/27...ker-med-elden/

Jag tycker Alice Teodoescu sammanfattar det hela bra.

Ja definitivt en bra idé för att tydliggöra det som Adelsohn med rätta kallade "villkorslös kapitulation".

Well, sd är måhända det enda oppositionspartiet, men koalitionen mellan regeringen och alliansen följer en redan väl etablerad trend i samhället. Ett tydligt exempel är privatiseringen av välfärdssektorn. Det är inte längre enskilda aktörer utan stora internationella riskkapitalbolag som äger sjukhus, skolor och omsorgsverksamheter. Tillsynsmyndigheterna har hjälpt till genom att kringskära möjligheter att variera sig. Allt ska kvalitetssäkras, d.v.s. regleras. Man kan tala om industriell välfärd. Kommunerna å sin sida slår ihop flera stora verksamhetsområden som leder till att handlingsfriheten i enskilda verksamheter minskar rejält. Köpcentra och därtill kringliggande bostadsområde är ett annat sätt att likrikta handeln och de boendes boendemiljö. Den förre generaldirektören för invandrarverket, Christina Rogestam, vill att Migrationsverket, SKL, Arbetsförmedlingen och Länsstyrelsen ska närma sig varandra. Det kommer säkert att bli verklighet. Allt för att massinvandringen ska kunna fortgå. Kontentan är att det inte ska kunna gå att ifrågasätta systemet. Gårdagens decemberbeslut är ett kvitto på denna utveckling.

Ja, eller snarare, Reinfeldt lyckades grundlura dem. Det är han och Schlingmann som hjärntvättat M till att tycka att det är viktigare att attrahera S- och MP-väljare än att driva självständig politik. Allt ska handla om att ligga och nöta i mittfältet och vifta på svansen för vänsterfolk, locka med beten som generös asylinvandring och HBTQ-smörande. De är så absorberade av jakten på nya väljare att de helt slutat tänka på vad som fått de gamla att stanna.

För några år sedan hittade jag en vitrysk nyhetssida som hade en ledare skriven av landets president själv. Det som slog mig efter att ha ögnat igenom ett flertalet av ledarna var att landet hela tiden skulle göra saker; bygga ut, skapa, förbättra, stärka verksamheter. När man läser artiklarna första gången låter det väldigt handlingskraftigt och målinriktat att använda alla resurser men desto fler artiklar man läser och desto fler delegeringar man tar del av så frågar man sig två saker: Vem ska göra allt det här? Finns det resurser? Det är där skon klämmer, någon ska verkställa allt det här, frivilligt med sin tid, förmåga och resurser. Men någonstans har det gått helt fel på vägen i landets utveckling och det är där länder som Vitryssland och Sverige möts, de hade en idé och byggde samhället kring den och sedan står de där med skägget i brevlådan när det inte bär.

Men det är ju bara att fortsätta att hävda att man ska bygga ut, skapa, förbättra och stärka verksamheter år ut och år in. Så löser det sig.

Självklart. Om det nu stämmer som Lena Mellin säger att SD nekas inflytande i riksdagen, så betyder det ju att en stor grupp svenska väljare i praktiken inte är parlamentariskt representerade. Det skulle kunna leda till att de röstar på maktblocket för att på så vis återvinna sin (alltmer nominella) representation, men eftersom invandringen är en dealbreaker är det mer troligt att sympatin för SD fortsätter växa.

Invandringen är mästarfrågan som styr allt annat. Den är mer fundamental än sjukvård, skola, försvar, rättsväsende, pensioner, äldreomsorg, ekonomi och energi - eftersom alla dessa kommer avvecklas om inte invandringen gör det. Man har klagat på att SD är ett enfrågeparti. Men gör man en fråga fullkomligt central för landets överlevnad, får man vara beredd på att folk blir något upptagna med att hantera just den frågan. Det är inte ett mysterium.

SD bör trumma in något konkret erbjudande för att elda på missnöjet inom M.

Lämpligen något i stil med att "Det enda vi kräver för att backa upp en borgerlig regering redan under denna mandatperiod är ordentligt skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring."

Alltså något som moderata väljare gärna skulle svälja, men partiledningen aldrig kan acceptera.

Trots allt måste det påpekas att SD-ledningen sans Åkesson har skött tingen mycket väl. Ett extraval med 18-20% var tydligen för bra för att vara sant, men vinsten är ändå att de facto-koalitionen för invandring som främsta samhällsmål är blottad: Allt annat är underordnat, varje annat medborgarbehov är sekundärt.

SD:s "vågmästarroll" var fiktiv eftersom det bara finns två alternativ. Den mediala och opinionsmässiga vinsten att vara den enda oppositionen mot en oerhört skadlig samhällsutveckling är ovärderlig.

Missnöjesenergin hos varje neddragning eller skattehöjning i kommunerna, varje våldsdåd, varje larmrapport ägs nu av SD. Alliansen har självsnöpt och har hamnat under akut tryck. Detta var inte självklart: Förut var det logiska antagandet att S skulle få bära hundhuvudet och att M oförtjänt skulle framstå som ett lockande alternativ.

Nu kommer först Alliansen blöda ytterligare väljare till SD, sedan kommer desillusionerade S-sympatisörer följa.

Lärdomen är att om man har att göra med självskadande vettvillingar så är det enbart negativt att närma sig dem.

Det förfarandet stavas korporativism. Vilka var det nu som var fascisterna?

Skulle nog hellre säga att det handlar om kommunitarism där man ju hela tiden letar efter gemensamma värderingar och därtill skapar den stora enda berättelsen som alla måste förhålla sig till.

Kombon av kommunernas "alla resurser" och uppmaningen att även civilsamhället bjuder till, i landet med världens högsta skattetryck, förenar den inslagna vägens obegränsade anspråk på skattemedlen och Fredrik Reinfeldts budskap i Det sovande folket, att istället för det vanemässiga förlitandet på det ofantliga trygghetssystemet som den ständige räddaren i nöden engagera civilsamhället. Så när inte ens drakoniska skatteuttag och pålagor räcker till så ska även fritiden tas i anspråk för att mångkulturens skorrande evangelium ska hållas igång ytterligare ett tag.

Nej, varför skulle han vilja glömma det? GH var den första i alliansen som rödgröna tog kontakt med, för 2 veckor sedan, för att inleda diskussioner om decemberöverenskommelsen. Det var den 15 december. Den 17:e december ringde Magdalena Andersson till GH och berättade att S vill undvika extravalet. Den 18:e började gruppledarna och partisekreterarna förhandla. Det är samma dag som GH gjorde sitt utspel. Då visste han redan att extravalet mest sannolikt inte blir av.

Om han hade velat ha det som räddningsplanka inför extravalet skulle han naturligtvis ha väntat 11 dagar för att veta säkert att valet blev av. Det fanns ju ingen särskild anledning till varför just den 18:e december skulle vara en extra lämplig dag för invandringspolitiska utspel.

KD:s försiktiga svängning i invandringsfrågan är ingenting de kommit på plötsligt och rafsat ihop på ett par dagar. Det började lukta testballong om KDU redan för ett år sedan när de började prata om att utvisa rumänska ficktjuvar, och trenden mot mer invandringskritiska tongångar har fortsatt genom valrörelsen. Jag tror de har insett att man inte kan vara ett konservativt parti som samtidigt driver vänsterpolitik på områden som invandring och lag och ordning. Det finns en plan, garanterat. Problemet är att ett konservativt parti inte kan vara kappvändare, så förändringen måste ske i små steg.