ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Så du använder ord hipp som happ helt utan hänsyn till deras betydelse? Det förklarar en del.

Vilka regioner? Källa?

Källa?

Hur skulle ett "bevis av motsatsen" gå till hade du tänkt, rent teoretiskt?

Trollande är aldrig topic.

De utgör normen för språkets användning.

Ta dina mediciner och gå till sängs.

Missade detta innan, men jag håller med och lägger till if need be och albeit (all be it).

Därför kan man också behöva vidga sina vyer.
Vilka argument har du presenterat, då, å andra sidan?

Som en sak kan man säga att vissa tyska dialekter klarar sig med bara två tempus: perfekt och presens. Däremot har de personböjningar, vilket inte svenskan har. Så hur ska man säga vad som är viktigast egentligen?

Jo, så måste man nog säga att det är.

1) Du ska vara medveten om att AldenG:s modersmål är engelska.

2) Negationer kan rent allmänt krångla till modusanalysen på ganska många språk.

Anser du att äga i Obehöriga äga ej tillträde också är en infinitivform?

... medan det traditionellt i svenska religiösa sammanhang har uttryckts med presens konjunktiv: Ära vare Gud!

(Dagens svenska bibelöversättning och liturgiska språk är däremot så vettskrämt för presens konjunktiv att det hellre åstadkommer logiskt- filosofiska missfoster som Ljus, bli till! (Kan ens en allsmäktig Gud apostrofera något som ännu inte finns?) eller läromässiga tvivelaktigheter som Herren välsignar er och bevarar er. (Hur kan prästen mer än önska detta? Är h*n själv allvetande, eller har h*n befälsrätt över Gud Fader?)

Man kan exempelvis läsa om det på Wikipedia Jag har själv inga mer enastående kunskaper om detta, men även om jag hade haft det så hade jag absolut inte låtit dig examinera mig.
Men snälla nån, är det inte du som har bevisbördan? Jag tänker inte försöka konstruera några sådana hypoteser.
Förvisso, men knappast hela normen. Dessutom betvivlar jag på i vilken omfattning britterna fäster vikt vid skillnaden. Min åsikt är att eftersom distinktionen mellan konjunktiv och indikativ stelnat och inte framgår i vare sig text eller tal så tyder detta på att den även minskar i betydelse.
Sluta tramsa, har jag sagt.
Självfallet. Men även den som gör det har ett modersmål, inte sant.
Inga alls.
Vem/vad som utför något eller när detta sker är väl generellt sett ungefär lika viktigt, antar jag. Uttrycks det inte med hjälp av verb så kompletteras det väl med någon annan språklig beståndsdel.
Där håller jag inte nödvändigtvis med dig, ty hade du haft rätt så hade det inneburit att språk varit oföränderligt.

Ja, åtminstone i någon mån. Definitivt i högre utsträckning än vad äger är i Obehöriga äger ej tillträde. Men formen är alltför främmande för att jag ska kunna uttala mig säkert, jag har aldrig upplevt uttrycket i sin samtid.

Vad menar du med det?
Det kan väl vara bra om du vill bli trodd.
Alltså ligger det viktiga inte nödvändigtvis i verben.
Varför då? Även modersmålstalare förändrar ju sitt sätt att tala så att språk med tiden förändras.

Upplever du sluta i Sluta väsnas! som en infinitivform?

Nej, att flera imperativ- och infinitivformer är identiska skapar inga problem för mig eftersom detta regleras genom ordföljd. Dock har jag hört en romansktalare ropa "Springa!" när han egentligen menade "Spring!".

Fast om man lär sig ett språk med andra grammatiska koncept som inte har någon motsvarighet måste man ju med nödvändighet lära sig något helt främmande.
Fast då är det ju rätt meningslöst att komma med påståenden om vad som är objektivt riktigt.
Partiklar. Eller med olika typer av adverbial, vad vet jag. Det är ju inte svårt att tänka sig Jag ät nu, Jag ät igår, Jag ät sedan.
Hur var det med vyerna!
Du har fel. Det finns både interna och externa orsaker till förändringar. Visserligen samverkar de ofta, men språk kan också förändras alldeles av sig själva.