Citat:
Ska vi ta det hela från början, eftersom du tydligen är svårt dement? Jag påstår att du, givet att du saknar förkunskaper, inte kan konversera med inbyggare i England för 1000 år sedan. Man kan exempelvis läsa om det på Wikipedia Jag har själv inga mer enastående kunskaper om detta, men även om jag hade haft det så hade jag absolut inte låtit dig examinera mig.
Du påstår något som inte har med saken att göra. Då förlöjligar jag dig, vilket följs - av dig - med en länk till Wikipedia. Förstod du vad som just hände eller ska jag ta dig i handen?
Citat:
Nej, det är inte jag som har bevisbördan till dina påståenden.
Men snälla nån, är det inte du som har bevisbördan? 
Jag tänker inte försöka konstruera några sådana hypoteser.
Jag tänker inte försöka konstruera några sådana hypoteser.
Citat:
Jo, i praktiken äger de hela normen och dina missuppfattningar äger inget värde är jag rädd. Nej, den har inte stelnat men kanske förstärks den av vissa specifika stelnade uttryck.
Förvisso, men knappast hela normen. Dessutom betvivlar jag på i vilken omfattning britterna fäster vikt vid skillnaden. Min åsikt är att eftersom distinktionen mellan konjunktiv och indikativ stelnat och inte framgår i vare sig text eller tal så tyder detta på att den även minskar i betydelse.
Jo, den framgår i både text och tal som du hade vetat om du hade konverserat med modersmålstalare någon gång i ditt liv.
Citat:
Du lider uppenbarligen av långt framskriden malaria.
Sluta tramsa, har jag sagt. 
Citat:
Några sådana språk existerar inte. 
Citat:
Au contraire, snarare vore det väl meningslöst att komma med påståenden överhuvudtaget om man ansåg att de saknar varje tillstymmelse till objeektiv bäring. Jag påstår att mina åsikter är objektivt riktiga när jag finner detta motiverat, punkt slut. Vad du anser får ju stå för dig, inte sant?
Fast då är det ju rätt meningslöst att komma med påståenden om vad som är objektivt riktigt.
Men självklart händer emellanåt det ofattbara att man har fel. 
Citat:
Ja, men det innebär dock att möjligheten att uttrycka tid enbart genom subjekt och verb går förlorad.
Partiklar. Eller med olika typer av adverbial, vad vet jag. Det är ju inte svårt att tänka sig Jag ät nu, Jag ät igår, Jag ät sedan.
Citat:
Jag förstår inte vad du menar. Det börjar bli tjatigt.
Hur var det med vyerna!
Citat:
Den interna är bara en spegling av den externa.
Du har fel. Det finns både interna och externa orsaker till förändringar. Visserligen samverkar de ofta, men språk kan också förändras alldeles av sig själva.
Ja, men jag hävdar att det även är infinitiv.
Vad i helsefyr menar du med det? En svensk behöver ju bara lära sig ett så oexotiskt språk som franska för att ställas inför helt andra grammatiska koncept (såsom verbaspekt).
Du förstod inte sarkasmen.
Jag nöjer mig med den här diskussionen nu. Du har en konstig uppfattning om bevisbördan och argumentationen och du har inte tillräckliga baskunskaper i språkvetenskap för att det ska vara meningsfullt att diskutera detta mer nu.
Citat:
Det har hänt flera gånger de senaste timmarna.
Au contraire, snarare vore det väl meningslöst att komma med påståenden överhuvudtaget om man ansåg att de saknar varje tillstymmelse till objeektiv bäring. Jag påstår att mina åsikter är objektivt riktiga när jag finner detta motiverat, punkt slut. Vad du anser får ju stå för dig, inte sant? Men självklart händer emellanåt det ofattbara att man har fel.
Men självklart händer emellanåt det ofattbara att man har fel.
Citat:
Och?
Ja, men det innebär dock att möjligheten att uttrycka tid enbart genom subjekt och verb går förlorad.
Citat:
Du kanske borde titta lite på utomeuropeiska språk.
Jag förstår inte vad du menar. Det börjar bli tjatigt.
Citat:
Nej, det är inte så. Hur förklarar du t.ex. assimilationer? Och har t.ex. en förändring som uppkomsten av prepositionen på (upp å > uppå > på) något som helst med andra språk att göra?
Den interna är bara en spegling av den externa.
Du förstod inte sarkasmen.
Jag nöjer mig med den här diskussionen nu. Du har en konstig uppfattning om bevisbördan och argumentationen och du har inte tillräckliga baskunskaper i språkvetenskap för att det ska vara meningsfullt att diskutera detta mer nu.
Citat:
Men utan "förkunskaper" skulle jag ju inte kunna prata (jag nöjer mig nämligen med att prata, bögar och kärringar "konverserar") med svenskar år 2014 heller, din dumma fan.
Citat:
Uttryck dig korrekt på svenska, till att börja med.
Du påstår något som inte har med saken att göra. Då förlöjligar jag dig, vilket följs - av dig - med en länk till Wikipedia. Förstod du vad som just hände eller ska jag ta dig i handen?
Citat:
Det var ju du som frågade hur ett sådant bevis skulle se ut:
Nej, det är inte jag som har bevisbördan till dina påståenden.
Citat:
Hur skulle ett "bevis av motsatsen" gå till hade du tänkt, rent teoretiskt?
Citat:
Den här "konversationen" finner jag tämligen meningslös, är jag rädd.
Jo, i praktiken äger de hela normen och dina missuppfattningar äger inget värde är jag rädd.
Citat:
Dumjävel, vi har ju redan konstaterat att båda formerna stavas WERE.
Jo, den framgår i både text och tal som du hade vetat om du hade konverserat med modersmålstalare någon gång i ditt liv.
Citat:
Det är inget helt väsensskilt grammatiskt koncept.
Citat:
När då?
Det har hänt flera gånger de senaste timmarna.
Citat:
Det har en poäng att kunna böja verb, annars hade ju den möjligheten aldrig uppstått.
Och?
Citat:
Hade jag bara haft tid, så.
Du kanske borde titta lite på utomeuropeiska språk.
Citat:
Det går kanske inte att förklara fullt ut. Men att det härrör från påverkan utifrån är jag helt övertygad om.
Nej, det är inte så. Hur förklarar du t.ex. assimilationer? Och har t.ex. en förändring som uppkomsten av prepositionen på (upp å > uppå > på) något som helst med andra språk att göra?
Citat:
Då var den kanske inte så meningsfull. Eller så var jag bara sarkastisk tillbaka?
Du förstod inte sarkasmen.
Citat:
Tja, jag är också ganska nöjd. Jag vet inte direkt om jag heller uppfattat dina kunskaper som så himlastormande. Vad som är "konstigt" preciserar du ju inte heller. Inte heller tvingar jag någon att diskutera med mig.
Jag nöjer mig med den här diskussionen nu. Du har en konstig uppfattning om bevisbördan och argumentationen och du har inte tillräckliga baskunskaper i språkvetenskap för att det ska vara meningsfullt att diskutera detta mer nu.
__________________
Senast redigerad av Condottieri 2014-09-27 kl. 23:25.
Senast redigerad av Condottieri 2014-09-27 kl. 23:25.
Citat:
Nu svamlar du men vad kan man förvänta sig? Läs: "förkunskaper [i äldre former av engelska]."
Citat:
Nu har du fått mig att tvivla på att du behärskar svenska också.
Uttryck dig korrekt på svenska, till att börja med.
Citat:
Jag citerar dig från ett tidigare inlägg: "jag påstår att tidsdimensionen objektivt sett är verbets viktigaste variabel."
Det var ju du som frågade hur ett sådant bevis skulle se ut:
Dvs. det är du som påstår - inte jag. Har jag uttryckt mig pedagogiskt nog eller ska jag programmera ett makro som upprepar det en miljon gånger tills du fattar?
Citat:
Inte jag. Jag ämnar nämligen överlämna hela vår konversation till en psykiater jag känner. Den är säkert värd minst en doktorsavhandling och ett par gästföreläsningar.
Den här "konversationen" finner jag tämligen meningslös, är jag rädd.
Citat:
Febern tilltar ser jag. Jag kommer att tänka på ett ord som beskriver dig, på yoruba. Ordet skrivs, passande nog, WERE. Det betyder dåre.
Dumjävel, vi har ju redan konstaterat att båda formerna stavas WERE.
Citat:
Detta var mitt påstående ja. Jag hade framförallt svenskan och engelskan i åtanke.
Citat:
Jag syftade alltså inte på det påståendet.
Dvs. det är du som påstår - inte jag.
Dina övriga delirier avstår jag från att kommentera.
Varför överlåter jag åt dig själv att spekulera i.
__________________
Senast redigerad av Condottieri 2014-09-28 kl. 00:05.
Senast redigerad av Condottieri 2014-09-28 kl. 00:05.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
