Citat:
Ursprungligen postat av
AldenG
Om en skådespelare (men knappast om annat) kan man säga t.ex.
He really inhabits the role.
I admire how you inhabit that role.
She brings that role/character to life.
I admire how you bring that character to life.
Kommer nära inlevelse i skådespelerimässiga sammanhang, men täcker inte alls t ex ett barns spontana inlevelse när det berättar en historia. Men inlevelse förutsätter alltid någon typ av intensitet i utspelet. Det är möjligt att det är den man får trycka på på engelska.
Citat:
Man talar också om 'presence'
He had great presence.
He brought such presence to the performance.
I admire your presence on stage.
Ja, men
presence - som också i den betydelsen alltid översätts med
närvaro på svenska - är något annat igen. Det är, i vart fall i betydande grad, en inneboende egenskap som en skådespelare har (eller, gud hjälpe, saknar) och som h*n tar med sig från roll till roll. Larry Olivier kunde ju stå tyst och stilla längst bak på scenen och ändå vara den som publiken uppmärksammade. Det är en jäkla närvaro, men inte nödvändigtvis i det läget någon - i vart fall motsvarande - inlevelse, som är nånting vi stänger av och på, även om somliga har mycket lättare för att sätta på den än andra.
Citat:
Presence kan också gälla en talare eller musiker eller själva föreställningen.
Jag kan prata om att människor har
närvaro också utanför framträdande konst. Människor som gör sin personalitet påmind socialt, och/eller är den som man först märker i ett rum, har
närvaro. Människor som uppfattas som charmiga har alltid stark närvaro, även om stark närvaro kan vara också av annan art än den vi uppfattar som charm.
Citat:
Om en musikföreställning kommer man inte mycket längre än passion eller heart eller i vissa kretsar soul. Taxonomin är fattig.
Jag kan bara beklaga att de få exemplen jag hittade med 'inlevelse' antydde en något bredare tolkning - som ändå inte låter sig rakt översättas. Jag kom inte närmare än en viss äkthet i känslomässiga uttryck. Medkänsla känns svag och passiv i sammanhanget.
Ja, medkänsla, med dess biton av
Oj, vad jag tycker synd om dig är jättefel. Som jag skrev innan kräver inlevelse, i vart fall för att vi ska lägga märke till den, en påtaglig intensitet, som inte alls behöver föreligga i en medkänsla, som kan vara väldigt emotionellt slapp.