Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tolkade först som att hennes bekantskapskrets höll på att bli sinnesjuka av valresultatet men efter att ha läst din tolkning inser jag att vi tolkat henne fel och att du troligen tolkat henne helt rätt. De som är illa ute enligt Sveland är de som vacklar i sin tro och överväger Kätteriet före den Goda Renläriga Ideologin.

En illa dold hotelse om att rätta in sig i ledet. Hon skriver troligen för sin egen krets och inte för oss.

Hon är mer sjuk än vad jag och andra här först insåg.

Bra spaning. Genom att använda begreppet "majoritetssamhälle" reducerar man effektivt de etniska svenskarna till en grupp bland alla andra i det multikulturella lyckoriket Nya Sverige. På ett liknande sätt degraderar Tobias Hübinette de etniska svenskarna till "majoritetssvenskar".

http://mkc.botkyrka.se/majoritetssvenskar

Idag är det f.ö. Kamohelo som har namnsdag enligt den reviderade kalendern, såg jag på MKC:s hemsida. "Majoritetssvenskarnas" namnsdagsbarn Gerhard och Gert omnämns över huvud taget inte.

Jag håller med både oyto och dig om att utlandet och dess medier kan spela en viktig roll. Med vissa reservationer. Sverige är ett mycket isolerat land i en kulturell kontext. Litet av en ekokammare.

Det är bara vissa internationella medier som kan spela en viktig roll i Sverige. Det som skrivs i de skandinaviska grannländerna har nära på ingen effekt- kanske svagt negativ. Opinions- och kulturjournalisterna har redan pestmärkt de norska och danska medierna. Ett ideologiskt skyttegravssystem löper genom en biologisk, språklig, kulturell och historisk gemenskap. Finland, den svenska minoriteten och finnarna är som vanligt en vit fläck på den svenska kultur- och mediekartan trots 800 år av gemensam historia.

Vad gäller impulser från debatten i Europas stora kulturnationer finns varken intresse, bildning eller språklig kapacitet att följa och förmedla debatten där. Inte hos massmedierna och inte hos merparten av deras läsare. Kan ni ens föreställa er något sådant som en ny Richard Swartz stiga fram ur den svenska journalistkåren? Vår förmultnade och grundligt twitterskadade Bildungsbürgertum struntar i vad man pysslar med i Europa. Det rör deras hjärtan och sinnen lika litet som Polens affärer.

De enda externa intryck via massmedierna som är relevanta och förmedlingsbara för våra twitterati är anglosaxiska eller snarare amerikanska. Svensken är ju så bra på engelska och den kulturella kompetensen upplevs som god. Men det är den inte. Skämt om Gud, flaggan, presidenten eller ett spontant utropat f*ck! är inte en bra början i Ardmore, Oklaholma. Knappast någonstans i USA för den delen. Kusternas USA och och New York är däremot projektionsduk för den svenska medieelitens självbild. Inget beröm är sötare än det som kommer från det hållet. Hur trivialt det än är. David Letterman utbrast "Jag flyttar till Stockholm!" när poporkestern First Aid Kit spelade i hans pratprogram i TV. Det blir kulturnyheter i Sveriges traditionsrikaste borgerliga morgontidning...

Därför gör det säkert extra ont att få sitt inkvisitoriska debattklimat och sin egenartade invandringspolitik omskriven i en vänsterliberal elittidning från östkusten. Svensk myndighetsstatistik, kommunalt asylkaos, en statsminister som berättar att statens ekonomiska reformutrymme har konsumerats av skenande invandring och ett SD med 13 procent i riksdagsvalet? Strunt.

Dåliga recensioner i amerikansk prestigemedia tycks däremot göra konsensuseliten nästan svarslös- se även (gubbe).

Applåder för dessa båda inlägg:


Den svenska tyckarklassen är genomsyrad av klassförakt och folkförakt (förakt för vanliga svenskar).



Jag läste en kommentar (förmodligen på GoV) av en amerikan, att denna förändring av Sverige/Norge/Danmark enl. honom var ett vida större brott (av det självutnämnda kosmopolitiska etablissemanget) och en större tragik jämfört med hur andra europeiska länder också förändrats negativt av invandring från Asien, Afrika och t.ex. romer från Centraleuropa - just pga vad som hade uppnåtts i Sverige/Norge/Danmark... och nu utplånats. (Jag minns inte om skribenten insåg att Sverige var mest illa ute).

Åter denna frågeställning om det ytligt sett förfelade syftet med den här tråden.

För visst är det så att KRIGET inte förs inom de Stockholmsmediala tullarna? Det är inte där frontlinjen går, det är inte där bräscher slås upp och paradigm störtas i damm.

Nej, paradoxalt nog är denna tråd om mediakriget mer en del av kriget än media är. Det är Flashback, Facebook, Twitter och Fria Tider som är arenorna för systemkritikens blanka vapen - inte det lilla kurrandet i magen på etablissemangets mediala vakthund som vi lyssnar med stetoskop för att höra.

Tidigare än så var också tidningarnas kommentarsfält levande upprorsfickor där idéer och formuleringar med framgång prövades mot dumheterna ovanför strecket. Då kunde ett skarpt argument eller ett talande bildspråk som punkterade det påbjudna, stämma till eftertanke, ge mod och sedan organiskt reproduceras vidare.

Den rollen har den här tråden i all sitt navelskådande och skenbart fruktlösa kremlologi: Det är ytterligare en liten plattform för spridande av sytemkritik och vässande av argument.

För en sak är väl uppenbar: "Vi" är bättre på det här med samhällsanalys och debatt än vad "de" är. Paradigmets företrädare vägs här och befinns undantagslöst för lätta. Just denna kontrast mellan systemets tillskyndare och dess belackare är viktig - både för vän, fiende och neutral.

Vännen stärks i anden och den neutrale åskådaren kan inte undgå att se skillnad på svaghet och styrka när de ställs bredvid varandra. Men dessutom - etablissemangsbroilern studerar oss också. Vare sig det sker av principiell sanningskärlek eller cynisk självbevarelsedrift och opportunism så funderas det. Vår motkultur dissekeras och analyseras av de tänkande maktmänniskorna av imorgon.

Vad detta "oss" avser, vilka "vi" är går det förstås inte att definiera så noga - det är ett amorft och månghövdat kollektiv som söker uttryck vid köks- och fikaborden, sociala- och alternativa medier, virtuellt och IRL, med enstaka eller tusentals mottagare.

Men jag undrar om det finns något bättre ställe än just denna tråd för den som vill närma sig ett nedkokat destillat av det som rör sig i folkdjupen? Av den process där den förut givna verklighetsbeskrivningen faktiskt förändras genom att studeras kritiskt.

Man kan hoppas det, och helt omöjligt är det inte. Blir det negativa skriverier i The Guardian och NYT, så kan det få intressanta effekter hos Södermalmshipsterna. Vi får väl se, vad det lider.

Många svenskar blir nog väldigt provocerade av sådana här saker. Även om nordbor har det bra ställt är vi enkla, naturnära människor utan några större krav på materiell komfort. Vi uppskattar fjällvandring och segling och bor gärna i tält eller på vandrarhem. Vi tycker om gamla oisolerade torp och herrgårdar även om det kan bli problem med fukt i badrummet (särskilt när det är många gäster). Det föreligger nog en monumental kulturkrock här. Jag kommer osökt att tänka på en vän till familjen som gifte sig med en iofs mycket trevlig kvinna från Mellanöstern. Han blev av sina föräldrar erbjuden en hel del arvegods i form av antika möbler av hög kvalitet, men frun vägrade att ta in dem i sitt hem. De var ju "begagnade". Så istället för med gustavianska möbler inreddes lägenheten med stresslessfåtöljer och ett gigantiskt TV-altare.

Men visst, Bert Karlsson-typerna på Frånö verkar helt klart ha klämt in fler boende än vad hotellet (och framför allt bad- och tvättutrymmena) klarar av. Jag tycker ändå inte att det är läge att klaga när man kommer som asylsökande och får sitt uppehälle betalt av "majoritetsbefolkningen". De kverulantiska asylanterna borde bums bege sig på studiebesök till närmaste äldreboende.

Dagens Arena verkar leva kvar i 2006, när SD-väljarna var arbetslös WT:

"Ekonom: Sambandet mellan hög arbetslöshet i en kommun och många röster på SD är starkt, visar en ny statistisk analys av valresultatet. Andelen invandrare har däremot inget samband."

http://www.dagensarena.se/innehall/e...h-sd-rostande/

Tja, det stämmer ju in på SD-väljarna på Strandvägen. De är arbetslösa (pensionärer) och har liten andel invandrare.

Eftersom tråden till stor del handlar om att analysera mediala aktörers utspel så tycker jag (hur tråkigt det än verkar) att det är viktigt med teminologi när ställningstaganden bottnar i olika ideologiska ståndpunkter.

Även om slutresultatet är samma så är bevekelsegrunden (och därmed ettiketteringen) radikalt olika beroende på om man propagerar för att hela världen har rätt att komma till Sverige och leva enligt svensk nivå på existensminimum bottnande i kosmopolitisk socialism, eller om man argumenterar för att alla har rätt att komma till Sverige och försöka försörja sig om de kan, swim or sink. Kosmopolitisk rovkapitalism.

Den första ståndpunkten brukar förfäktas av människor i den vänstra ringhörnan och till deras försvar så kan man ju anföra att de faktiskt inte förstår bättre. Om man tror att vårt välstånd är oändligt så är det ju inte annat än ondska att tjuvhålla på det själva i vårt glest befolkade land.

Den andra ståndpunkten är på ytan mer intellektuellt hederlig, och det är den också som självstående tanke. Satt i sitt svenska kontext blir den däremot djupt ohederlig; ty tokliberaler som Segerfeldt eller Flashbacks egen VSIF anser sig inte ha något som helst ansvar för att ange en rimlig färdplan hur samhället i grunden skall transformeras för att kunna härbärgera mängder av migranter. De vet att den vägen är stängd eftersom stödet för välfärden är magnituder större än stödet för migrationen. Så alltså propagerar dem för något som de vet leder till kollaps på grund av att förutsättningarna för att lyckas saknas, men anser sig stå över allt ansvar. Vidrigt.

Den andra ståndpunktens utopi skulle jag vilja kalla nyliberalism, men inte dess praktik, eftersom slutresultatet inte kommer bli ett lågskattesamhälle med en tillbakarullning av det offentligas åtaganden. Tvärtom kommer skatterna skruvas upp och det offentliga omfatta allt mer i ett desperat försök att upprätthålla någon slags civilicerat samhälle. Varken nyliberalt eller borgerligt med andra ord.

Känns onödigt att använda ordet majoritetssvensk, jag säger helt enkelt svensk istället, och använder väl svenskkurd, svenskiranier eller liknande för de som inte härstammar från landet. Eller "svensk medborgare" om det handlar om en jihadist i Syrien.

Hübinette har nog ändå oavsiktligen smitt ett svärd med två eggar. Om ordet skulle etableras lär nog motsatsen "minoritetssvensk" få fäste också, lika hopklumpande som "invandrare". Jag tror att många minoritetssvenskar skulle bli rätt förbannade för det, till exempel de invandrade ungdomar som använder "svenne" som invektiv. Och minns kristdemokraten Arvan Khoshnood i Malmö och hans svar till Niklas Orrenius:

http://unvis.it/www.dn.se/valet-2014...rade-vi-valet/

Det ser mörkt ut för oss som hoppas på en tillnyktring inom moderaterna. Ingen glasnost här inte.

Samtidigt som skampålestämplade åsiktsyttringar bryter ny mark på Östermalm, så är det bara en tidsfråga innan gamla folkhjältar gör detsamma :



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sk...sd_3949506.svd