Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är märkligt att en tidning med ambitionen att framstå som seriös publicerar en dådan här artikel.
Det är inte svårt för vem som helst att konstatera att i princip allt som står i den är lögn. Och det vet både redaktionen och Hökmark.
Frågan är: Varför publicerar man den? Kanske för att det finns många som fortfarande går på lögnerna, men dom blir färre och färre.
"På köpet" så slänker tidningen sitt redan låga anseende. Undrar om man har räknat med det?

Han låter som att han haft Ullenhagpistol mot tinningen. Om han tänker sig att han i egenskap av gammelmoderat ska kunna omvända andra gammelmoderater till den nya läran misstar han sig.

Sen är jag mäkta trött på att moderater försöker utnyttja Storbritannien som ett exempel med tanke på invandringsopinionen där (ca 70% starkt negativ). Storbritannien är ett varnande exempel på vad som kommer att hända med opinionen här om sjuklövern inte gör något åt invandringen väldigt snabbt.

Varnande exempel, hur menar du då?

Jag tycker opiononen i UK ser ganska bra ut, även om Labour är obehagligt starka i vissa områden.
I en del lokalval så ligger ju UKIP på typ 25-28% och det är ju utmärkt. Men för hela UK så ligger ju UKIP bara på ca 15% om jag läst rätt vid min snabbkoll. Jag kan hålla med om att det är lite, men trenden verkar positiv.

Fetstilt:
7-klövern har inga avsikter att ändra invandringspolitiken, särskilt inte snabbt. Dom skiter i hur det går. Det enda som hotar dom just nu är SD och dom blir nog inte större än ca 20%.
Svp kommer nog inte in i riksdagen förrän 2022, även om dom kan skrälla 2018. Det beror lite på hur det går. Sverige är ju på väg mot samma situation som Grekland, båda vad gäller ekonomi och invandring som håller på att flippa totalt.

Ulf Nilson har retat upp tyckonomin igen:
http://unvis.it/www.expressen.se/kro...blivit-battre/

En liten betraktelse från Sundets andra strand, med intressanta förslag angående det könsneutrala samhällets genomförande ...

Sverige – en fejlslagen stat
http://www.b.dk/kommentarer/sverige-en-fejlslagen-stat

Förfallet startade i verkligheten med Bohmans företrädare Yngve Holmberg. Han saknade gedigen konservatism och hade egentligen rätt litet innehåll, men mycket yta. Under Holmberg bytte partiet namn från Högerpartiet och i vänstervågen så orkade varken Holmberg eller partiet stå emot angreppen från socialisterna. Där dog den svenska konservatismen, kan man säga. Bohman lyckas partimässigt räta upp vraket, och fick det på rätt köl opinionsmässigt, men någon riktig konservatism återkom aldrig.

Jag ser framför mig att kolonialismen kommer att få upprättelse i många, inte i alla, avseenden av historien. Men det kommer att dröja rätt länge än. I nuläget ägs kolonialfrågan av den yttersta vänstern, som har allt att vinna på att behålla de narrativ som för tillfället är rådande om ondskan hos kolonialmakterna (som inte är i alla avseende fel (=Belgien) men inte heller komplett).

Den positiva effekten av kolonialisering blev permanent bara i de områden där vita européer flyttade in, bosatte sig permanent och tog kontroll över kultur, handel och ekonomi även efter frigörelse från moderlandet.
T ex USA, Kanada, Sydafrika och delar av Sydamerika.
I fallet Kongo så körde belgiska kungen Leopold landet i botten som sin privata egendom, en utveckling som vände och tog landet till den högsta BNP i Afrika vid tiden för självständigheten. Först därefter gick det riktigt åt skogen, med inbördeskrig och massmord, ett krig som fortfarande fortsätter.

Även Indien har ju dragit stor nytta av kolonialiseringen, vilket många indier idag erkänner.

Här en artikel av Nirpal Dhaliwal: Britain has no need to make an apology to India for Empire

Alla som hävdar att det inte finns en åsiktskorridor torde notera att varje gång Ulf Nilson skriver så blir det ramaskri och tyckare från vänster till höger kräver hans huvud på ett fat och kräver en motivering från Mattsson om varför han inte fått sparken än.

Vad är problemet? Han är en sur gubbe från en annan tid och han uttrycker sina personliga åsikter och skiter i om folk ogillar dem. Han har inte uppmanat till folkmord eller rasbiologisk renässans. Om man vill debattera det är det bara att skriva repliker. Ändå är första impulsen att han måste tystas på något sätt. Sura gubbar från en annan tid måste låsas in. Den driften är mer obehaglig än hans gubbtyckerier.

Våldsaspekten är viktigt för att markera revir och generera mer resurser. Men som du vet byggs det för lite och vi ser en ökad gentrism. I våra förorter äger inte de boende sina lägenheter, och de boende betalar inte ens sin hyra själv eftersom man inte har arbete. På detta är man beroende av allsköns bidrag för att överhuvudtaget kunna överleva och som om inte det räcker är man hjälplös med allt annat. Med andra ord: man saknar varje tillstymmelse till maktanspråk.

I Notting Hill klagade flera invandrare för några år sedan över att de blev utdrivna genom högre hyror och att man gjorde om till bostadsrätter. Man menade att det var fråga om främlingsfientlighet att invandrare fick flytta från sina områden. Då försvarade de nyinflyttade sig med att att Notting Hill faktiskt inte var ett invandrarområde från början, utan tämligen ett näst intill hundraprocentigt vitt område. Brittisk press var inte sena att ta upp saken. Nu är det ingen som protesterar längre.

Exemplet med Notting Hill handlar ytterst om den privata äganderätten som är grunden i liberal ideologi. Man kan liksom inte bara ge bort saker hur som helst. Allra helst inte andras. Tino Sanandaji återkommer ofta till detta, vilket kan sägas vara hans signum i invandringskritiken. Tar vi del av skandinavisk eller västeuropeisk media så kan också deras invandringskritik kokas ned till den privata äganderätten, som även menas hela nationen. Det är vidare poängen med att Assar Lindbäcks citerar just Gunnar Myrdals som sa att svensk välfärd endast är ett nationellt projekt. Mångkulturprojektet har sitt existensberättigande inom ramen för det nationella projektet och kan således inte stå sig självt. Hotas det senare är det ajöss med mångkulturprojektet. Det är där vi hamnat nu.

Jag brukar uppskatta danska skriverier om Sverige och tycker att det var en fin gest att de stora dagstidningarna dagarna före valet hade ledare som alldeles uppenbart riktade sig till en svensk publik, men denna drapa av Day Poulsen har något sadistiskt och okonstruktivt över sig som jag inte gillar. När man läser och lyssnar på Jalving t.ex. är det väldigt tydligt att han tycker om Sverige och svenskarna och försöker stödja en folklig opinion mot ett urflippat etablissemang. Även andra danska, norska och finländska skribenter brukar uttrycka sig på ett sätt som gör att det framgår att de är bekymrade och sorgset förundrade över hur extremister inom politiken, media och kulturlivet har lyckats ta ett helt folk som gisslan. Day Poulsen gör däremot inte skillnad på vanligt folk och etablissemang. Nog för att delar av befolkningen är hjärntvättade, men det finns också många som skakar på huvudet åt vansinnigheterna.

Day Poulsen är ju psykiater med inriktning mot personlighetsstörningar. Istället för att raljera skulle han kunna använda sin kompetens för att göra ett slags psykopatologisk analys av situationen i Sverige. Han skulle kunna diskutera psykologiska fenomen som grupptryck, stockholmssyndrom, management by fear, idealistisk narcissism, känslomässig utpressning, sektmentalitet, funktionell dumhet o.s.v. Han skulle utifrån ett psykiatriskt/psykologiskt perspektiv kunna belysa det omöjliga i att försöka skapa en ny människa. På så sätt skulle han faktiskt kunna hjälpa. Nu gottar han sig bara åt eländet.