Citat:
Ursprungligen postat av
Aigis
Hur kan du om nån tro det? Vi står snart inför diverse fullbordade faktum; rödgrön vinst i valet, folket vill inte ha massinvandring, fortsatt hög eller högre invandring och SD gör ett nytt rekordval, media och borgerligheten måste börja diversifiera sig eller gå under.
Dessa saker ser jag som mer eller mindre självklara. Nej, mediakriget har vi ännu framför oss och den som inte kan anpassa sig eller välja en niche kommer att lida tidnings- eller gammelmediadöden.
Låt oss likna den svenska journalisten och proffstyckaren vid en själlös fisk.
Liksom fisken rör den sig i ett stort stim av artfränder. Varje liten fisk ser sig som en stark individ och rättrådig moralväktare - men händelsevis simmar alla fiskar alltid åt samma håll. Utifrån sett så ter sig faktiskt hela stimmet som en levande, nervös organism som blixtsnabbt kan ändra kurs och form, såsom situationen dikterar.
För de enskilda fiskarna kanske en ändrad kollektiv riktning inte ens märks, eftersom det inbördes förhållandet till grannarna är detsamma. Allt verkar hela tiden betryggande normalt och stabilt och de trendkänsligt spattiga manövrerna går på instinkt.
Detta anpassliga myller av strömlinjeformade, tanklösa och kallblodiga individer delar förstås inte alla åsikter och hållningar - men det finns bara utrymme för en konsensus åt gången. Den gradvis radikaliserade migrationspolitiken är ett exempel på detta: Många tyckare kanske inte uttalat höll med och drev på - men de förstod att tiga och flyta med.
Det förekom alltså inget "krig" för att alla etablerade åsiktsarbetare i Sverige skulle acceptera en exempellöst kostsam invandringspolitik och ett extremistiskt nationsförgörande mångkulturparadigm. Det bara simmades i den riktningen, utan motstånd.
Det jag säger är att övergången till nästa paradigm kan komma att ske på samma sätt. Kanske t o m
bör ske genom ett bevarande av svensk konsensuskultur i den servila klassen av opportunister och karriärister som är vår "elit".
Det som krävs är obetydliga förändringar av den redan väl etablerade begreppsapparaten och aldrig så små perspektivförskjutningar i bilden av vad det är att vara god.
Mångfald betyder ju förstås att den svenska traditionen och kontinuiteten ska värderas och skyddas. Inte att världen ska bli fattigare genom likriktning och utsuddning av det unikt svenska - det fattar väl alla?
Antirasism är ju förstås att bejaka det svenska folkets lika existens och rättighet till företräde i sitt ursprungsområde - inte att diskriminera och driva det i ständig reträtt.
Respekt för allas lika värde är lika solklart att avkräva invandrare ansvar för sina handlingar, sin försörjning och framtid. Att ta för givet att den mänskliga anständighet vi kräver av oss själva också ska bestås oss av andra. Är de inte lika kapabla, lika vuxna, lika skyldiga som vi att känna tacksamhet, omsorg och plikt?
Ett program för samhällsnyttig återvandring av ointegrerade är likaledes inte bara möjlig utan högst berömvärd om den bara beskrivs som en
möjlighet. Nej, en
rättighet att stå på egna ben och vara en fullödig samhällsmedborgare i det land man har kapacitet att vara det.
Det är detta jag menar: Den dag som signalerna går att lägga om politik så kan det komma att gå mer friktionsfritt än många tror. Om de makthavare TheLucky beskriver faktiskt inte har Sveriges undergång som målsättning så kommer journalister och politiker varken kunna eller vilja stå i vägen. När stimmet får en impuls att byta åsikt så kommer det inte bjudas motstånd utan blixtra till i blanka fjäll.
Så
kan det gå, så
bör det gå om en kollektiv överlevnadsinstinkt finns i stimmet, om den svenska samhällsriktningen inte dikteras av ren, destruktiv illvilja. Vilket ju är ett rätt stort "om", känns det som.