Nu börjar Moderaterna återigen få lite kalla fötter och börjar bli nervösa över konsekvenserna av sin egen politik. Vi har sett det här tidigare, och vi vet alla på vilken sida Kejsar Nero står i de här frågorna, men jag tror faktiskt att situationen är såpass allvarlig att det inte går att ignorera problemen längre. Billström har tagit upp frågan tidigare men han kan inte öppna munnen offentligt längre om han vill behålla jobbet.
Citat:
Undantagen i anhöriginvandringens försörjningskrav är så omfattande att en försvinnande del av ärendena berörs. Därmed uteblir också försörjningskravets positiva incitament för jobb och integration, skriver Gunnar Axén (M) och Mikael Cederbratt (M).
Citat:
Saknas goda förutsättningar till integration redan vid ankomsten riskerar dock anhöriginvandrare att hamna i utanförskap. Därför infördes det så kallade försörjningskravet för anknytningspersoner i anhöriginvandringen 2010.
Lagen innebär i praktiken att den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av skyddsskäl måste kunna försörja sig själv och ha en bostad innan han eller hon kan återförenas med sin partner i Sverige. Anknytningspersoner ska helt enkelt ha en ordnad situation för att ge sin partner goda förutsättningar att skapa sig ett gott liv i Sverige. Försörjningskravet ska härigenom stärka drivkrafter för arbete och integration och att öka incitamenten att flytta till arbete var i landet det än erbjuds.
Försörjningskravet infördes emellertid med omfattande undantag. Barn och deras föräldrar, flyktingar och alternativt skyddsbehövande, EES-medborgare och den som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år undantas samtliga. Statistik från Migrationsverket visar att undantagen är så omfattande att försörjningskravet berör endast en försvinnande del av anhöriginvandringen.
När en så liten del anhöriginvandringen omfattas av försörjningskravet kan dess positiva incitament för jobb och integration aldrig ge effekt. Vi drar därför slutsatsen att försörjningskravet borde omfatta fler anknytningspersoner än i dag och att undantagen därmed är för omfattande i sin nuvarande utformning.
Eftersom anhöriginvandrare inte beviljas uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, utan familjeåterförening, är det också rimligt att förvänta sig en mer ordnad flytt till Sverige. Där ingår också en ordnad situation till vilken han eller hon ska komma. För oss är det också naturligt att det är anknytningspersonen i Sverige, snarare än skattebetalarna, som borde ta det primära ansvaret att ordna till exempel ett gemensamt boende.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ag_8396232.svd
Vad ska man säga egentligen? Uppgörelsen med miljöpartiet gick ut på att i så stor utsträckning som möjligt undanta anhöriginvandrare från försörjningsplikt när de kommer till Sverige. Det verkar ganska konstigt att ändra sig såhär sent i frågan. Uppgörelsen med MP var ju så "viktig" för förtroendet för invandringspolitiken.
Skippar man flosklerna i artikeln så inser man ganska tydligt vilken prekär situation anhöriginvandringen har skapat i många kommuner. Efter snart två mandatperioder har passerat med en regering som säger sig ha "arbetslinjen" som högsta prioritet framstår det som ganska märkligt att folk fritt kan ta hit sina anhöriga och försörja dem på skattebetalarnas bekostnad utan i princip några motprestationer. Man kan ju fråga sig varför dessa personer ska undantas från den så kallade arbetslinjen. Jag förstår inte varför inte fler moderater underkänner sin egen politik i de här frågorna.
Många inser nog att klockan är sent slagen och att det inte kommer att gå att göra några åtstramningar under denna mandatperiod. Samtidigt fortsätter miljardrullningen inom invandringspolitiken som aldrig förr samtidigt som andra delar av samhället håller på att falla samman.