Bögtråd. Bögar svarar på frågor.

Det beror på vilken mening du lägger i begreppet "sexualitet". Jag har aldrig sett sexualitet som en fråga om funktion, dvs vem man kan knulla med, utan mer som en fråga om preferenser, dvs vem man vill knulla med. I vår kultur så har vi möjligheten att identifiera oss själva och andra som har sexuella preferenser till andra personer av ens eget kön som just homosexuella, i fallet män som bögar, och det är inte mer än så.

Heterosexuella (män) brukar ha en rätt, om du frågar mig, naiv syn på sex öht då de inbillar sig att sex måste vara njutningsfullt och att man måste vara attraherad av den man knullar med. Så i min värld är det fullt möjligt för en heterosexuell att ha homosex utan att vara bi eller homosexuell för den delen. Bisexuella brukar ha begär efter båda könen, om än att de i perioder drar sig mer till ett av dem.

Jag kanske är naiv, men vad finns det för skäl att ha sex om man varken är attraherad eller njuter av det...? Det kanske funkar om man är prostituerad, men annars? Knulla för skojs skull, som en kul grej eller?

Knulla gör skoj skull är väl en anledning. Maktkänsla en annan. Känna makt över sin egna kropp en annan eller varför inte bara för att få närhet. Även om man inte är attraherad av personen så är det en form av närhet.

Ja, pengar är ett skäl till varför man kan ha sex utan att för den delen få ut särskilt mycket sexuell njutning av det. När jag var ung så hade jag en lite småtrasslig period då jag stack iväg och bodde hos en 13 år äldre man i några månader och i det förhållandet upplevde jag rätt många otrevliga knull där jag inte var särskilt sugen men kände mig manad att ställa upp för honom (trots att det inte gav mig någon direkt njutning); heterosexuella män, om jag får vara fördomsfull, har privilegiet att i princip aldrig behöva känna sig påtvingad till att ha sex.

Sen händer det, precis som du nämnt, att folk gör saker "för skojs skull". Själv har jag slickat fittan på en av mina tjejkompisar en gång -- mest, sådär, på skoj -- och det var varken trevligt under eller efter, mest bara konstigt och lite smått obehagligt.

Jag tror jag håller på att avhomosexualiseras just nu. Tänkte dela med mig lite av det och fråga något i förhållande till det.

Här är grejen.

Jag gillar homosexualitet för att det är bekvämt. Man slipper behöva lära sig om kvinnor och ta itu med allting som det har att göra med det kvinnliga. Det är välditg enkelt och bekvämt med killar. "Hej, är du bög? okej bra,. nu ligger vi.". Är man kille och vill ha sex är det lika enkelt som det är för en tjej att ha sex med en kille.

MEN. Jag har insett en grej.

En grej som alltid skrämt mig med att vara homo/bi är att man (det här är inte mitt argument, utan bara början på det. Så läs vidare.) inte kan få sina gener vidare. Det här har man hört 1000000 gånger. (Och nu börjar vi närma oss argumentet här.). Jag brukade alltid tänka att "äh, man kan ju bara donera sperma till någon surrogat mamma som kan fixa det.".

Men nu har jag insett något.

För att det ska funka att surrogatmammor föder barn åt mig som homosexuell, så måste jag på samma gång ta för givet att det finns ensamma kvinnor som pallar det. Eller ännu värre. Jag måste ta för givet att det finns minst 1 kille där ute som inte kan få barn (testikelcancer eller whatever) och som därav är OK med att jag använder hans flickväns livmoder.

Detsamma gäller adoption. Om jag som bög vill adoptera ett barn, så måste jag på samma gång stödja att där finns stökiga dysfunktionella föräldrar som inte klarar av att ta hand om sitt barn. Eller oansvariga föräldrar som skaffade barn och sen bara "ger bort" det.

MAO så om jag är bög, så måste jag på samma gång stödja testikelcancer och trasiga familjer.

Detta borde vara självklart att man inte ska stödja. Men nu tog det lite tid för mig att fatta det.

Det jag undrar då är vad andra bögar tänker om detta. Om någon har tänkt i samma banor som jag? Och om ni tog er igenom det på något sätt?

Hur tänker du när du skriver att du genom adoption av ett barn som är föräldralös, stödjer anledningen till att barnet är föräldralöst? Kan du inte adoptera eller hitta en lesbisk kvinna som också vill ha barn, tillsammans med dig? Du blir inte mindre bög för att du vill ha barn...

För att jag ger alternativ till föräldrar som inte tar ansvar, vilket inte är sunt. Det borde vara tvärtom. Det borde vara så att föräldrar förebygger eventuella uppbrott och att man förebygger så att man kan ta hand om ett barn.

Ungefär som med rökning.

Vill du sluta röka så är inte lösningen att snusa, dvs ersätta 1 problem med ett annat problem. Utan vill du sluta röka så måste du förebygga varför du röker från första början. Du röker antagligen för att du har ångest och nikotinet dämpar ångesten. Du röker antagligen av samma anledning som många dricker kaffe.. Man orkar inte socialisera med folk och istället fumlar man med en kopp på lunchrasten och stirrar ner i den.

Istället för att hitta en massa alternativ som kan ersätta nikotinet, så vore den mer lämpliga idéen vara att ta itu med varför man har ångest till att börja med.

Samma sak med detta. Istället för att ge föräldrar alternativet att ge upp på sitt barn och sitt förhållande, så vore det mer lämpligt att gå på roten till varför folk har så pass kassa relationer till att börja med.

Edit:

På tal om lesbiska par. Ja, givetvis kan jag hitta en lesbisk kvinna som adopterar mitt barn. Men ska jag göra det så måste jag ju på samma gång ta för givet att där finns en kvinna som kan stå ut med min gravida surrogatmamma i 9 månader. Alternativt att jag måste ta för givet att där finns en pojkvän som orkar med det.

Det är hela grejen med att ta folk för givet som fastnat lite i mitt huvud. Jag gillar det inte.

Jag tror inte att du tänker på varför barn adopteras bort? Barnen finns, och behöver fortfarande hem. Sedan tänkte jag att den lesbiska kvinnan bär på ditt och hennes barn. Ni har delad vårdnad om barnet. Du kan ju inte leva med en kvinna när det är män du vill ha? Vilken kvinna vill spendera sitt liv med en man som vill ha män, bara för att mannen ska kunna skaffa barn på "enklast" sätt?

Barn adopteras bort av miljontals anledningar. T.ex vill många män göra slut med sin fru för att hon inte släpper till. Eller så gör en kvinna kanske slut med sin man för att han inte säger "jag älskar dig" tillräckligt ofta. Lösningen är inte att ge såna par en ursäkt till att ge bort sitt barn. Lösningen blir ju då att demonstrera hur man upprätthåller ett förhållande. Att ge dom alternativet att adoptera bort vore som att ge en rökare snus.

Hur kan någon vilja ha män (vara homo då) när man samtidigt vet att man stödjet ansvarslösa föräldrar?och hur kan man stödja delad vårdnad? Vet du hur dåligt barn med skiljda föräldrar mår?

Det är enklaare att stödja delad vårdnad och att vara homo än att vara hetero och överleva ett apokalyptiskt föräldrarskap. Så att där har du fel.

Alltså de flesta adopterar ju inte bort sina barn för att paret går skilda vägar. När det sedan kommer till adoption så är jag inte så positiv till att samkönad par skall få adoptera. Men det är en personlig åsikt som jag inte kan redogöra för fullt ut. Jag bara känner det så.

Jag är själv ett "skilsmässobarn" och minns hur jobbigt det var när mina föräldrar levde ihop. Det var gapigt skrikigt och trist. Efter skilsmässan var det bättre. Visst det var jobbigt ibland men livet är sådant.

Jag tvivlar på att ett barn som vuxit upp med skilda föräldrar skulle må dåligt av det. Du får ju tänka rationellt... Och tror du på fullaste allvar att barnet du skulle kunna adoptera från Kina/Ryssland osv är bortadopterad för att morsan inte släppte till? Vilken värld lever du i?

Eller inte.
Det finns exempel på kvinnor, heterosexuella kvinnor i ett förhållande med en kille, som blir tillfrågade av en bekant om kvinnan vill bära deras barn. Det betyder alltså att det inte behöver handla om ensamma kvinnor, eller om par där mannen av en eller annan anledning inte kan ge upphov till ett barn. Det känns som om du inte har någon direkt koll på hur det där egentligen går till.

Lyssnade häromdagen på ett avsnitt av en podcast där de pratade om hur en homosexuell man och hans kvinnliga vän skaffade barn ihop då de var goda vänner och båda visste att de skulle fortsätta vara goda vänner och att vänskapen troligen skulle vara lättare att upprätthålla än att klara av någon form av förhållande.
Båda träffade "riktiga" partners under graviditeten och båda dessa partners var redan från början införstådda i hur allt skulle fungera med det kommande barnet och allt det där. Resultatet blev inget konstigare än om ett par skaffar barn, skiljer sig med gemensam vårdnad, och båda föräldrar skaffar en ny partner.