Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Istället har en vulgäramerikaniserad situation medvetet skapats. En löjlig tyst överenskommelse om att frivilligt hitmigrerade somalier och araber - som båda själva har ofantligt mycket större kollektiv skuld till den afrikanska slavhandel än svenskarna - ska ikläda sig rollen av slavättlingar i amerikanska ghetton. Så att den vita befolkningen ska få spela moraliskt överlägsen genom att vältra sig i fabulerad arvssynd.

Den där "amerikaniseringen" ...

Just det amerikanska ursprunget märks allt tydligare i språkbruket hos det normkritiska avantgardet. Anglicismerna och direktöversättningarna tangerar faktiskt Google translate i sin språkliga tafflighet på bloggar som rummets.se

Vill man vara lite positiv så innebär det ju egentligen med att vi sitter med facit om vad som är morgondagens snackis i dessa kretsar, det är ju bara att läsa deras amerikanska förlagor.

Den där "amerikaniseringen" av den "stora vita arvsskulden" märks även i diskussioner om samer i msm, som frekvent ikläds rollen som proverbiala "native americans" som brutalt har berövats sitt spirituella hemland av de onda vita kolonisatörerna. Att samerna aldrig historiskt bebott södra eller mellersta delarna av landet är ingenting man nämner i sammanhanget. Det blir uppenbart att det handlar om att överföra en kulturell superstruktur som har sitt ursprung i usa till svenska förhållanden, där "vi" ska indoktrineras med samma slags fromma skuldkänslor gentemot "vårt" arv av slaveri och kolonisation så som amerikanarna. Denna form av "skuldöverföring" återfinns dock sedan en längre tid tilbaka även i usa då amerikaner sedan 70-talet uppmanats att känna skuld för judiskt lidande under andra världskriget fastän "de" egentligen inte bär något ansvar för detta.

Narrativet som kultiveras i msm verkar vara att alla europeiskättade människor oavsett nationalitet eller härkomst bär ett kollektivt ansvar för alla tänkbara illgärningar som begåtts av européer historiskt samtidigt som det är rasistiskt, fascistiskt och inte minst nazistiskt att antyda att någon icke-europeisk grupp bär ett liknande kollektivt ansvar för något överhuvudtaget. Intressant att man lyckas upprätthålla en sån nivå av dubbelmoral utan någon nämnvärd kritik.

Det är även värt att påpeka att hela detta vita arvssyndsnarrativ baseras i grunden på en senmodern korruption av Kristendomen. Det är bara möjligt att göra det här mot en post-kristen befolkning som har tappat sin gamla tro men fortfarande är mottaglig för liknande doktriner, varför jag tror att denna form av psykologisk krigföring inte har framtiden för sig. Just nu genomlever vi en period där de kristna dygderna har blivit galna i sin isolation, som Chesterton sa, men dessa perverterade former av kristna dygder kommer dö ut så småningom och när vårt kollektiva medvetande har blivit mer renodlat hedniskt kommer såna här utpressningsmetoder inte ha någon effekt, eller betänk hur framgångsrik en liknande kampanj för att installera en kollektiv arvsskuld på arabvärlden för slaveri och anti-semitism skulle vara...

Skånes kultur förintades. Där lyckades "Sverige". Samerna skonades och fick behålla sin kultur, trots allt.

Jag har kallat detta assasinism, efter den kristne gestalten Fransiskus av Assisi. Han pläderade för att om man klädd i mantel mötte en tiggare utan mantel, skulle man ge halva sin mantel till honom.

Den svenska varianten är dock extrem-assisinism eftersom det förväntas att man ger HELA manteln till tiggaren samt dessutom mantlar åt hela tiggarens familj, samt livstids försörjning åt dem.

--- Det självutplånande och skuldbeläggande draget i kristendomen ("jag fattig syndare") är bra till en viss gräns men därefter blir det katastrofalt.

Den har dock även funnits en stridande variant av kristendomen.

Jag har kallat detta assasinism, efter den kristne gestalten Fransiskus av Assisi. Han pläderade för att om man klädd i mantel mötte en tiggare utan mantel, skulle man ge halva sin mantel till honom.

Den svenska varianten är dock extrem-assisinism eftersom det förväntas att man ger HELA manteln till tiggaren samt dessutom mantlar åt hela tiggarens familj, samt livstids försörjning åt dem.

--- Det självutplånande och skuldbeläggande draget i kristendomen ("jag fattig syndare") är bra till en viss gräns men därefter blir det katastrofalt.

Den har dock även funnits en stridande variant av kristendomen.

Icke att förväxla med lönnmördarsekten assassinerna, dock.

För svenska förhållanden fungerar übermensch-Bamse in. Om man är av en överlägsen sort, om man tillhör en härskarras av nallar, så är man liksom moraliskt skyldig att vara snäll, eller hur? Och enda förklaringen att vi svenskar måste vara snällast i hela världen för alltid måste ju vara att vi är übermenschigast av alla folkslag. Vi är ju inte bara ett litet särpräglat och strävsamt folk vid polcirkeln som mycket väl kan göra andra utslocknade och överlagrade kulturer sällskap i historiens notsamling - vi är väl ett osårbart herrefolk?!

Eller varför inte Karl Bertil Jonsson, anno 2014? En förvirrad, självhatande stackare som kanaliserar sin idealism och besvärjer sitt skuldbelagda blod genom att stjäla löständer och mediciner från fattigpensionärer och sjuka med svenska efternamn och ge till första bästa ekonomisk migrant han ser han ser.

Maria Schottenius skriver om invandring och integration i DN. Hon önskar att man såge integration och invandring som en praktisk fråga. Hon ifrågasätter de moraliska övertoner som driver debatten.


Frågan är om äldre tiders kolonisering kan användas som en arvssynd som motiverar kompensatoriska insatser, som fri invandring för de koloniserade till de gamla kolonisatörernas länder.
Hon avvisar det till förmån för ”dagens situation, vad som är humant och anständigt och i enlighet med internationella överenskommelser”.

Hon tar upp nationen som ett problem. Å ena sidan erkänner hon att nationen är den enda garanten för demokrati. Alternativet EU innebär en toppstyrd byråkrati utan inflytande eller demokrati.


Hon inser problemet med att försöka ta ifrån människor deras tillhörigheter i det överstatliga projektet.


Enda vägen ut är att ta bort de moraliska övertonerna i debatten.


Det innebär långt ifrån att Schottenius blivit nån slags realist. Men hon har fått ta ett steg tillbaka i retoriken. Moraliserande skrämmer inte längre, har inte tillräcklig effekt utan skapar bara klyftor mellan politiker och folket.
Och i en situation när klyftorna hotar politikens auktoritet, som i folkomröstningen i Schweiz och den kommande folkomröstningen i England och kanske också Norge så inser Schottenius att man måste göra ett bonde offer och försöka göra invandring till en teknisk och byråkratisk fråga. Motivet för fortsatt invandring skulle då, om jag fortsätter på Schottenius inslagna väg, att motiveras med demografiska argument som ”det åldrande Sverige” eller ”vi tjänar på invandringen”. Inte för att de argumenten skulle vara särskilt giltiga eller sanna. Men alternativen, att vi är moraliskt skyldiga att ge bort vårt land och våra tillgångar till jordens misslyckade folk är sämre och riskerar att välta hela projektet.


http://www.dn.se/kultur-noje/maria-s...raktisk-fraga/

Uppenbarligen räcker inte Schottenius intellektuella kapacitet till att inse att frågor av denna dignitet, särskilt inte när man kommit in i det demokratiska spåret, inte kan reduceras till enbart praktik, utan de blir alltid på ett eller annat sätt principiella och idébaserade. Hennes reduktionism är inte intellektuellt möjlig. Det är däremot de slutsatser som skisseras ovan - men de skulle hon aldrig våga, eller ens kunna, dra.