Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Nej WaltzingMatilda det är verkligen ingen lätt fråga men å andra sidan är hela "Dahlsjö-fallet" inget lättlöst fall. En av de mest underliga och udda gåtor i svensk kriminalhistoria.

Om nu Johansson skulle vara i livet än idag, så kan jag tänka mig att en av orsakerna till att han aldrig varit i kontakt med med sin familj är att han skäms samt vill skona sin familj från det liv har isf har fått leva?

Om vi nu spekulerar i att han skulle vara i livet, så behöver det kanske inte vara på det sättet, att han under alla dessa 44 år har bott långt från sin familj och från de platser han växte upp på?

Det hela verkar dock så otroligt med tanke på det liv han måste ha isf ha levat under alla dessa år?

Nu behöver inte den personen till 100% ha varit Johansson som öppnade dörren när Karlssons syster knackade på denna? Det kan ha varit någon annan men det måste isf ha varit en person som var mycket lik honom. Samt inte pratade med en utpräglad göteborgsdialekt. Han skulle ha pratat på ungefär samma sätt som systern gör.

Återigen om Kjell-Åke överlevde den 29 juli 1965 så kan det ev. ha berott på just hans låga ålder? En 16-årig Johansson, hade kanske inte ett lika långt "syndaregister" som t.ex. en 22-årig Karlsson. Åtminstone var det på detta sätt på denna tid.

Dessutom är jag ganska övertygad om att systern till Johansson och hans övriga familj kände bara brodern/sonen från ett visst håll. De kände honom enbart som broder och son. Jag kan mycket väl tänka mig att denne brådmogne yngling kunde ha "hårda nypor" när detta behövdes. Personligen tror jag att han mycket väl kunde ha en mindre trevlig sida s.a.s.

Då kan man ju fundera över varför skulle polisen misshandla Johansson ordentligt med en batong över ryggen? Han ville inte diskutera detta. Det kan lika gärna ha varit någon annan.

Jag vet att Johanssons syster är ganska ofta inne och läser på tråden. Det skulle vara mycket intressant, om hon själv kunde skriva ner sina egna kommentarer om sin försvunne broder. Om t.ex. sina känslor som är svåra för någon annan att förstå, som inte själv har varit utsatt för något liknande.

Jag tror inte någon av dem är i livet, baserat på vad jag har läst om dem, deras förhållanden till sina familjer och svårigheten att hålla sig undan i Sverige.

Om någon av dem skulle leva i Sverige skulle han/de behövt en ny identitet. Även på 60-talet lämnade människor en "paper trail" i och med personnummer (infördes 1947, niosiffriga till 1967 och tiosiffriga efter det) så ett nytt personnummer hade behövts i kontakt med myndigheter mm. Men, i och för sig, en ny identitet är inte otänkbar om man har de kontakterna men ingenting jag har läst tyder på att någon av dem hade det.
Att leva under antagen identitet är också påfrestande, oavsett orsaken till det. Mitt intryck är att ingen av dem skulle klarat av det under så lång tid.

I livet utomlands? Jag tror inte det heller, att bygga upp ett nytt liv utomlands kräver pengar, kontakter och språkkunskaper. Även i Norge, Danmark och Finland kommer du bara så långt med svenska.
Jag kan inte påminna mig om Främlingslegionen kommit upp men den är ju ett alternativ, dock ett långsökt sådant.

Alternativet att dessa tre skulle fått fingerade identiteter av det svenska rättsväsendet har inte varit uppe varit uppe vad jag vet, men det kan nog avskrivas. Detta har inte använts förrän de senaste 10-15 åren och även då väldigt sparsamt (lagen kom 1991).

Tyvärr avled nog dessa tre unga män den dagen eller i anslutning till den.

Dessa tre personer försvann ju sommaren 1965. Den fjärde sista siffran i personnumret kom ju flera år senare. Denna fjärde sista siffra fick faktiskt både Dahlsjö, Johansson och Karlsson. Detta p.g.a. att de fortsatte att vara mantalsskrivna på sina respektive adresser i Annedal, Haga och Brämaregården t.o.m. den 31 december 1970. Detta skedde automatiskt och ingen av dem lär väl heller ha fått reda vad den fjärde siffran blev? I Dahlsjös fall en trea (3), i Johanssons fall en trea (3) och i Karlssons fall en fyra (4).

Fortfarande så står Dahlsjö och Johansson som obefintliga och skulle troligtvis än idag kunna använda sina personnummer. Dock skulle det naturligtvis bli en hel del frågor samt pappersarbete. Karlsson däremot är dödförklarad så hans personnummer är dött - i dubbel bemärkelse. Alltså utgallrat.

Jag vet iaf att Karlsson inte pratade engelska. Johansson och Dahlsjös språkkunskaper lär inte heller ha varit något vidare. Troligtvis kunde de iofs första något när de hörde engelska. Åtminstone Johansson som hade fått läsa detta språk i fyra (4) år i skolan. När Johansson gick i skolan började man i femte klassen och han gick åtta år i skolan.

Kjell-Åke Johansson hade en önskan och det var att få bli sjöman. Hans far hade varit det i sin ungdom. I Sverige hade han aldrig kunnat mönstra på en båt men väl i Antwerpen utan svensk sjömansbok. Däremot hade han naturligtvis behövt ett pass vilket han inte hade.

Jag tror inte heller att någon av dessa tre var gjorda för att tjänstgöra i vare sig den spanska eller franska främlingslegionen.

Jag tror inte heller på att de skulle ha fått nya identiteter.

Troligtvis har du rätt i att de dog alla tre den 29 juli eller dagarna efteråt? Ändå ställer jag mig tveksam till just Johansson men även i viss grad även Dahlsjö? Kanske kommer vi att få svar på detta? Vi kan iaf hoppas!

Har varit uppe, men är som du säger långsökt. KÅJ var vid den aktuella tiden halt och led av platt-/trattbröst. Åtminstone det första borde ha diskvalificerat honom. GRK, med sin misslyckade vända som malaj, skulle knappast ens i nödfall ha låtit sig värvas i en arme. JOD var den ende i trion som fullgjort sin värnplikt. Tvivlar på att han var av "rätt" virke ändå.

Hymme var väl till det yttre hyggligt soldatmaterial. Men med bräckligt psyke. Och vad skulle han där att göra?

Skulle någon i sällskapet, mot förmodan, ha skaffat sig en ny identitet hade han antagligen också fått byta kontinent. Sydamerika kanske.

Ja det har du helt rätt Sven-Gustaf. Ingen av denna fyrklöver var av det "rätta" virket för att tjänstgöra i främlingslegionen.

GRK vantrivdes något otroligt när han skulle göra lumpen. Han blev både malaj och hemförlovad.

Jag tror inte heller att någon av dem kom till t.ex. Syamerika. "Hymmes" mor trodde dock att sonen hade varit där - förutom Australien och en del andra ställen.

Det skulle väl vara årets sensation om KÅJ lyckats överleva dessa 44 år utan blivit upptäckt eller hört av sig.
Nej jag kan inte tänka mig att KÅJ skulle kunna vara i livet idag, han klarade sig nog levande ur den 29 juli med Dahlsjö. Detta är baserat på vad GRK:s syster såg i dörren. Om inte hon hade sätt vad hon såg hade jag naturligtvis trott att de strök med. Visst kan hon sätt fel men kära KÅJ såg rätt så speciell.

De kan sen lämnat landet eller strukit med i en "andra våg" några veckor/månader senare, personligen lutar jag åt det andra alternativet.
Det är en något sånär logisk fortsättning på "langar teorin", men som någon skrev tidigare så är alla teorier mer eller mindre osannolika, men trots allt måste ju något osannolikt ha inträffat och jag tror att vi är på rätt väg.

Angående misshandeln så kan det mycket väl ha varit någon annan som pucklat på honom, jag skulle tro att det var "gänget" som hade detta som någon slags uppvärmning.
Jag tycker det hänger ihop rätt bra för KÅJ.

1) Han blev nedslagen av gänget pga slarv/stöld mm
2) Han är nervös dagarna innan han försvinner
3) Han behöver pengar till något skuld/vapen eller något annat
4) Han försvinner!

Vad som händer sedan har jag min gissning på ovan.

Att ingen följt spåret på Grks mördade son. Det kan inte vara så att dessa herrar skulle åka och besöka GRKs fd flickvän?

Vad hände med styvpappan, fd flickvännen och deras gemensamma barn ? Tror det är på den vägen man ska gå.

Nej jag tror väl inte heller att den gode Johansson kan leva än idag. Det vore isf en otrolig senstation om så skulle vara fallet.

Däremot tror jag att han ev. tillsammans med Dahlsjö överlevde datumet 29 juli. Ja just det - Kjell-Åke hade ett sådant utseende som man lägger märke till. De som hade sett honom glömde säkert inte detta.

Kjell-Åkes syster var väldigt lik honom när de var barn och tonåringar. Vid ett samtal med henne, så lovade hon att skicka mig ett foto på sig själv. På så sätt går det att få en uppfattning om hur han skulle ha sett ut idag.

När det gäller KÅJ, och även Dahlsjö, så tror jag också på en "andra våg". Jag tror dock att denna "lånade tid" kunde ha sträkt sig över åratal. Kanske ända in på 1970-talet?

När det gäller misshandeln av honom så tror jag att det inte var polisen som gjorde denna. Jag kan också mycket väl tänka mig att det var "gänget" som gav honom en påminnelse om att "saker och ting borde rättas till". Alltså en varning. Det passar så perfekt in på dessa fyra punkter. Utan att kunna bevisa detta på något sätt, så tror jag också att vi är på rätt väg.

Alla teorier är mer eller mindre osannolika har flera skrivit förut i tråden. Det stämmer men så har vi också med ett osannolikt fall att göra. Jag är övertygad om att någonstans i denna långa tråd så ligger sanningen, utan att vi vet detta. Därför måste något att dessa osannolika scenarios vara på det sätt det gick till. Eller åtminstone näst intill. Problemet är att vi vet inte vilket scenario som är det riktiga?

Kan erkänna att jag inte alls har tänkt i de banorna, jag har själv svårt att se hur det skulle kunna sluta med tre alt. fyra människor försvinner/dör, men utveckla gärna.

Detta med den ev. sonen som blev ihjälsparkad inne i en graderob utspelade sig någon gång också under våren/försommaren 1965. Som alla läsare av tråden så har ni säkert sett, att det händer väldigt mycket under denna tid vad anbeträffar "Dahlsjö-gänget".

GRK var iofs ihop med en tjej som hette Rose-Marie. Denna tjej fick en son som GRK kallade för Peter, när han talade med sin syster. Systern träffade dock varken denne Peter eller mamman Rose-Marie.

I de register som fortfarande finns kvar över Gay Roger Karlsson så står inte han som far tilll något barn. När han försvann så var han både ogift samt barnlös. Troligtvis hade R-M detta barn ihop med någon annan.

Styvpappan åkte in. När Karlsson försvann så satt denne bakom bakom galler.

Dahlsjö och hans två yngre bröder bodde på Haga Östergata 5 D i Göteborg tillsammans med modern.

Hon var en hårt arbetande kvinna och hade två (2) arbeten. Bl.a. arbetade hon som städerska på byggarbetsplatser. Tyvärr blev hon bara 53 år.

Även Kjell-Åke Johanssons syster tror, att det kan ha finnas något samband mellan olika händelser i broderns liv, som inträffade den sista veckan innan han försvann. Först blir han misshandlad, sedan vill han låna pengar av henne, han är orolig och nervös och till sist försvinner han för alltid.

Nog tycker jag också, att dessa händelser hör ihop med hans försvinnande.

Samtalade idag med en person på G-P. Samtalet handlade om hur man skulle göra för att försöka underlätta letandet efter "Dahlsjö-gänget" i tidningen. Alltså när G-P skrev om fallet för första gången.

Denne person var mycket trevlig och försökte att hjälpa. Problemet är att försvinnandena sker redan 1965. Det enda är att man själv går igenom månad efter månad på microfilm. Hade det handlat om ett fall från 1990-talet så hade man kunna göra sökningar. T.ex. på namnet Dahlsjö, den duvblå PV:n, 29 juli 1965 m.m. Jag förstod att det var på detta sättet men tyckte ändå att jag skulle fråga.

Både journalisterna Ingmar Norlén och Håkansson var namn som denne person kände till väl.