Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Nej som föregående skribent skrev så gjorde hon tyvärr aldrig detta.

Hennes brors försvinnande måste ha blivit anmält först åratal efter att han försvann. När hon såg denne person i dörröppningen så var det fortfarande sommar. Troligtvis första halvan av augusti men var vädret vackert i slutet av augusti 1965, så kan det lika gärna ha varit då.

Personen ifråga hade dessutom på sig hennes brors tröja, som hon själv hade stickat åt honom. Tröjan var säkert hans favorittröja med tanke på att han stod systern nära.

När han öppnar dörren så frågar hon: "Var är min bror"? Personen i dörröppningen som liknar Johansson säger: "Ja jag har inte sett honom. Du får väl söka bland pubarna i Haga". Därefter går hon därifrån och han stänger dörren.

Detta skall ha varit den sista gången hon besökte Risåsgatan 9C, tills dess hon och jag gjorde det tillsammans den 10 september i år.

Ovanstående har till större delen förut blivit postat i tråden.

Karlsson anmäldes alltså troligtvis flera år efter sitt försvinnande.

Man kan också fundera över om Jan-Olof Dahlsjö någonsin blev anmäld sm försvunnen? När man pratar med hans äldre bror Bengt så tar han för givet att han blev det. Han vet iaf inte vem som isf gjorde detta?

Bengt Dahlsjö och modern till bröderna Dahlsjö blev båda förhörda av polisen. Bengt på sin arbetsplats. Om 18920 fortfarande var registrerad på Bengt vid försvinnadet så fick de ju fram hans namn genom bilen. Bengt mindes iaf inte att han skulle ha skrivit under några handlingar för överförandet av bilen från honom till Jan-Olof. Väntar fortfarande på mer innformation ang. "den duvblå".

Det är via Kjell-Åke Johanssons försvinnande, som upplysningar ang. de övriga två har kommit fram. KÅJ var nämligen den ende i denna treklöver, som hade en familj som brydde sig.

Först vill jag bara ge en stor eloge till Skaraborg2, CrapStack m fl för ert eminenta grävjobb. Jag hittade den här tråden igår kväll och har andlöst plöjt igenom den nu.

Jag har inga nya uppgifter att bidra med, men väl några funderingar. Som jag förstår är det nästintill säkert att Johansson, Karlsson och Dahlsjö åkte iväg någonstans den 29 juli. Däremot undrar jag om det möjligen finns ett större tidsspann mellan detta och att något hände dem? Johansson hade sagt att de skulle ut och campa. Även om det var osant skulle det kunna tyda på att de planerade vara hemifrån en längre tid. Man nöjer sig sällan med att "campa" över dagen. Visserligen sade Johanssons föräldrar att han aldrig varit borta över natten utan att höra av sig, men betänk att det rörde sig om en 16-åring som nyligen(?) hamnat på glid. Uppgiften har inte samma tyngd som om det rört sig om en några år äldre person.

Hybbes försvinnande skulle då kunna vara helt frikopplat från de tre övrigas. De behöver inte ha råkat ut för något samma dag. Eller så stötte de faktiskt ihop och Hybbe lockades att följa med de övriga. Stod det inte någonstans att han var rastlös och kände sig hämmad? En minisemester med de nyfunna vännerna från en helt annan värld än hans egen kan ha tett sig som ett nog så gott tillfälle att bli kvitt hämningarna som någon tråkig konstskola.

Ett tidsspann på några dygn öppnar för fler scenarier. De kan ha råkat ut för en olycka i ett område ingen räknat med att de skulle befinna sig och där de faktiskt kunnat försvinna spårlöst. Detta förutsätter i och för sig att Karlssons syster och flera andra misstagit sig när de tror sig ha sett Johansson. Cancermannens teori framstår också som troligare om de hann med att umgås och eventuellt supa/ta droger tillsammans än om de bara plockade upp en liftare i ett par timmar.

Jag funderar också på det här scenariot: De behövde pengar. Inbrott eller rån framstår som frestande alternativ. I synnerhet om man har bil och kan åka ut till ensliga gårdar på landet. Något går väldigt galet då de blir påkomna eller ger sig på fel personer. Typiskt nog är det Hybbe, som är helt ovan brottsling, och Karlsson som beskrivs som naiv och "dumsnäll" som råkar värst ut. Dahlsjö och Johansson kanske lyckas undkomma. Luckan i det här resonemanget är förstås om det är skäl nog för de övriga två att hålla sig undan sedan.

Ja, det är många frågetecken och jag vill betona att mina funderingar bara är rena spekulationer utifrån vad jag läst i tråden.

Tack för din uppskattning samt berömmet till oss "grävare" sickpuppy.

Bara en liten rättelse först. Hûbner Lundquist kallades "Hymme" och inte "Hybbe". I G-P den 1 april 1966 så kallas han dock för "Hybbe" men det är en felskrivning.

Tidspannet från det de troligtvis lämande tillsammans i O18920, tills något hände har vi ingen som helst aning om? Det kan ha varit en (1) timme likaväl som 24 timmar?

Alla de funderingar och scenarier som du lagt fram kan vara möjliga. Vi vet inget säkert vad som hände den 29 juli 1965. Vi kan bara anta och spekulera.

När det gäller det som systern till Karlsson säger sig ha sett efter den 29 juli, så tror jag henne. Det har liksom etsat sig fast i minnet, bl.a. p.g.a. av att personen, som troligtvis var Johansson, hade hennes brors tröja på sig. Har faktiskt pratat mycket med henne ang. detta och hon har hela tiden hållit fast vid vad hon såg i dörröppningen på Risåsgatan 9C.

Vem vet det kanske fanns kopplingar mellan "Dahlsjö-gänget" och "Hymme"? Låter inte troligt men vi vet inte hur det egentligen förhöll sig?

Om Dahlsjö och Johansson fortfarande var i livet under fredagen den 30 juli så fanns det troligtvis starka skäl för dessa två att hålla sig undan för alltid. Detta för att få behålla livhanken. Dessa skäl vet vi ingenting och kan bara spekulera i.

My bad, jag upptäckte det också senare.


Men kan det ha varit längre än 24 timmar? Ni har förstås mer inblick i fallet när ni t ex pratat personligen med anhöriga. Men frågan är om man inte ska vara ganska öppen med tidsrymden här.

Precis som du skriver är det väl inte troligt att det fanns några kopplingar mellan Hymme och de andra sedan tidigare, men jag tycker ändå att Hymmes resa är lite underlig. Att han valde att lifta till exempel (även om det visserligen var vanligare på den tiden). Om hans resmål var den aktuella skolan borde väl en bokad tågbiljett ha varit betydligt bekvämare. Det bör inte heller ha varit en kostnadsfråga för honom. Det får mig att tro att han hade andra planer, eller åtminstone var öppen för möjligheten till avstickare. Konstskolan var kanske mer av en täckmantel för att lugna föräldrarna?

Naturligtvis kan tidspannet ha varit ännu längre? Kanske ända upp emot en tre (3) dygn? Detta vet vi ingenting om.

Ja jag håller med dig sickpuppy jag tycker också att hans resa kan verka något underlig. Nu är det inte säkert att han verkligen liftade till Göteborg. Han kan ha åkt tåg dit från Båstad. Dessutom hade "Hymme" med sig en sovsäck när han begav ut på denna resa. Om han hade tänkt sig att lifta upp till denna konstskola samma dag, skulle han aldrig ha behövt att släpa på denna sovsäck. Sovsäcken blev ju för honom någonting extra att släpa på.

Han kan ha haft andra planer? Inte heller detta vet vi tyvärr någonting om. Vad vi dock vet är att han aldrig återvände till sina föräldrar efter den 29 juli 1965.

Jag ser nu att "Dahlsjö-tråden" har blivit hela 100 sidor. Detta trodde jag aldrig, när den skapades den 22 april här på FB. Ett stort tack till alla duktiga och intresserade skribenter.

Under min tvådagarsvistelse i Göteborg så togs det en hel del foton i Annedal, Haga och Brämaregården.

Från dessa så många gånger förut nämnda adresserna, som har fått spela så stor roll i "Dahlsjö-gängets" anhörigas liv i över 44 år.

När du dessa foton har framkallats så har jag skickat dessa till Karlssons syster bl.a. för tack för hjälpen samt för ett vänligt bemötande. Utan hennes hjälp så hade det tagit mig betydligt längre tid att ta mig fram till dessa ställen.

Har också skickat en del av dessa foton, de som är tagna på Haga Östergata 5 D, Lantmätaregatan 12 C samt Ölstiúgan Japan, till Johanssons syster. Dessa är ju för henne väl kända ställen från hennes barn och ungdom.

Kan det va så att Norlen snubblade över denna spännande historia och ville skriva om det men inte hade så mycket info att gå på. Så han hittade helt enkelt på lite saker för att fylla ut boken och få den mer intressant och levande?

Så allt som enbart står i Norlens bok men inte kan styrkas på annat håll kanske vi ska bortse ifrån? Vilka bitar faller då bort?

Det kan naturligtvis ha varit på detta sättet ElakeKjell.

Det kan också ha varit i den motsatta riktningen? Han kan ev. ha kommit över alltför mycket intressant information? Har ingen aning om hur det förhöll sig?

Väldigt många bitar faller bort. T.ex. att Kjell-Åke Johanssons flickvän var med barn när han försvann. Detta är en helt felaktig uppgift. Sonen var redan född när han försvann. Kjell-Åke hade t.o.m. hunnit vara med på dopet.

Det finns även andra bitar som inte heller kan stämma. Som detta med denna bad och tältresa till Åsa. Även dessa "vittnesuppgifter" från t.ex. Bräcke och Jokkmokk. Inte lär dessa infödda göteborgare ha begivit sig ända dit upp.

Ju mer dessa anhöriga till de försvunna får tänka över det hela, på vad som hade hänt denna vår/försommar/sommar 1965, så minns de allt mer och mer.

Hon berättade bl.a. att i "den duvblå" fanns det en skivspelare. Denna kunde ta single-skivor samt EP-skivor. Dessa bilskivspelare var inte så vanliga. Dessa förekom ganska ofta bland raggarna. Skivspelare av detta slag drevs oftast inte på batterier utan på själva bilelen.

Johanssons syster hade vid minst ett tillfälle åkt med i "den duvblå". Hon hade med sig en EP-skiva med Alma Cogan, "The Birds and the Bees", som spelades på denna skivspelare. När hon klev ur bilen så fick hon aldrig tillbaka denna skiva av någon anledning? Troligtvis var det så att "grabbarna" tyckte om skivan och behöll den därför. "The Birds and the Bees" var populär våren och sommaren 1965. Året innan hade Alma Cogan en hit med "Tennesse Walz" (även kallad "Tennis-valsen p.g.a. alla tennismatcherna som spelades i Båstad).

Systern till honom berättade ytterligare mera om sin bror.

Detta har omnämnts delvis förut av en annan skribent. Ca en (1) vecka innan har försvann hade han fått ordentligt med stryk på sin rygg. Johansson hade blivit misshandlad av polisen - hade han sagt? Man kan ju undra över om det verkligen hade varit polisen som hade misshandlat Kjell-Åke vid detta tillfälle? Han hade inte velat prata om misshandeln med systern.

Hon berättade också att Kjell-Åke inte ägde en egen moped men han brukade låna en knallert. En knallert var en svart dansk moped som inte fanns i Sverige. Denna körde han ibland och även systern fick öva sig att köra på denna knallert.

Systern hade heller aldrig sett honom berusad vid något tillfälle. Uppenbarligen måste Kjell-Åke inte ha visat denna sida för sin familj. Om han umgicks med Dahlsjö och Karlsson, får man väl anta att även han "tog en duktig tår på tand".

Jag frågade henne också om hon hoppades brodern skulle leva än idag? Hon hoppades naturligtvis att han skulle vara i livet. "För det är ju min bror och jag bryr mig inte om vad han har gjort". Ja jag förstår henne så väl. Jag skulle ha känt på samma sätt.

Om nu Kjell-Åke Johansson var i livet fredag morgon den 30 juli 1965 och om han fortfarande skulle vara livet så, har han verkligen fått betala ett högt pris! Han har aldrig kunnat ha någon mera kontakt med sina föräldrar, bröder och syster. Han har inte heller fått se sin son växa upp. Man kan faktiskt säga att han har isf, fått betala ett mycket högt pris med ockerränta!

Levde då Kjell-Åke den 30 juli? Lever han än idag? Ja det hela låter ju ganska otroligt ifall han idag skulle vara en 60-års man? Personligen är jag mycket osäker på hur det förhåller sig? Tills någon bevisar motsatsen så tror jag att han var i livet den 30 juli? Dessutom att han kan ev. vara i livet än idag? Även om det låter ganska otroligt?

Eller vad tror ni läsare och skribenter i denna tråd?

Skaraborg2 du ställer inga lätta frågor. Om den yngste i Dahlsjögänget skulle vara i livet än idag kan man ju undra vad de/han gjort som gör att han ännu till dags dato inte gett sig till känna för sina anhöriga? Även om det skulle innefatta mord så är det sedan länge preskriberat. Å andra sidan, om det skulle handla om något allvarligt brott kanske han skäms och vill skona sin familj från detta.

För mig känns det märkligt att just den yngste av de tre är den som systern anser sig ha sett. Som yngst borde han ha haft sämst förutsättningar att överleva - dessutom var han också i någon mån handikappad av sitt skadade ben. Å andra sidan har vi kanske rätt, vi som tycker oss se en brådmogen yngling med utstrålning som indikerar vuxenhet långt över hans ålder i bilden av honom? Däremot undrar jag om denna brådmognad räckte tillräckligt långt för att Kjell-Åke Johansson skulle kunna skapa sig en tillvaro långt från familj och den miljö han vuxit upp i, jag tror inte han levde så länge efter Gay Karlssons systers besök. Han var trots allt bara 16 år gammal!

Så gör du en intressant koppling angående den misshandlade ryggen, visst retar det fantasin att sätta in detta i ett annant sammanhang än det påstådda. Tvivlar på att en arbetargrabb skulle dragit sig för att prata med sin syster om det verkligen varit polisen som gett honom stryk.