Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Jag undrar om fotot är slarvigt beskuret/retuscherat? Är det som påminner om en rakkniv rester av den ursprungliga bilden, dvs en tilltufsad bit av JODs kavaj?

Tack för uppskattningen Lage Vrängare.

Som jag har skrivit förut så är det ingen som kan komma ihåg Karlsson! Personer har åkt med den duvblå i Haga. Dahlsjö minns folk sittande i passagerarsätet men aldrig vem som framförde bilen.

Inte ena lillasystern, hans äldre bror och styvmamman kände Gay faktiskt. Han är faktiskt som Svedelid skrev "egendomligt ogripbar"!

Kjell-Åkes anhöriga kände (eller åtminstone visste väl vem han var) Dahlsjö men inte Karlsson. Lillasystern kände Dahlsjö (eller åtminstone visste vem han var) men inte Kjell-Åke.

Av Dahlsjö, Johansson och Karlsson så är det definitivt den sistnämnde den mest tragiske. Det finns knappt ett foto kvar av honom, inga personliga ägodelar (allt försvann från Risåsgatan).

En sådan tragisk levnad där en ung man redan är försvunnen när han väl försvinner tror jag aldrig jag har stött på tidigare. Inte ens samhället brydde sig om honom. Inte skulle det ha behöva tagit 20 år för att få honom registrerad som obefintlig?

Man får bara hoppas att han fick ut någon glädje under sin korta och turbulenta levnad?

Stort tack för artikeln i Hemmets Journal Skaraborg! Jag reagerade för det där med att Karlsson skulle ha varit "ogripbar". Att känna en människa är ju ett relativt begrepp. Många människor känner man bara på ett ytligt plan fast man "känt" dom hela livet. En del är öppna som en bok och andra helt slutna i sitt inre.

Gay Karlsson var ju inte uppväxt i Haga som Kjell-Åke och delvis Jan-Olof. Karlsson besökte kanske aldrig t.ex café Mården. Att folk som åkte med den duvblå inte kommer ihåg den som körde är ju märkligt. Speciellt som han åkte omkring och "gapade och skrek" som du skrev Skara. Inte minst hans ovanliga förnamn Gay borde man kommit ihåg. Sånt brukar fastna i minnet. Att han blir ogripbar i artikelförfattarens ögon kan nog ha att göra med att inget foto fanns på honom. Ett foto kan säja mer än många ord.

Jag undrar var fotot på honom i militäruniform som tydligen fanns i någon veckotidning kom ifrån? Vem lämnade in detta?
Det stämmer ju heller inte som det står i artikeln att Karlsson var "en ensam person utan relation till vänner eller släkt" Han hade ju kontakt med sin familj även om det kanske inte var regelbundet. Han hade ju också flickvänner ock kanske ett barn. Plus kanske många andra bekannskaper i den övre och undre världen.

När jag tänkt på hela fallet så har jag ett svagt minne att jag just känner igen namnet Gay Karlsson. Att jag läst om det för länge sedan någonstans men nästan glömt bort det. Men kan vara en efterhandskonstruktion.

Kan inte tillföra så mycket annat än ryggdunkar och glada hejarop, men vill i alla fall tacka för en mycket intressant tråd.

Skaraborg2 hur löper arbetet i dagsläget? känner du att ni tagit fallet så långt det går, eller kan ni ev driva det en bit till?

För sent att lägga in en edit detta ber jag om ursäkt för.
Nu har du säkert redan hittat info kring Bo Björndahl. I annat fall har jag info om en Bo Björndahl född 1924 som varit verksam som kriminalkommisarie i Götet.
Bara att säga till så återkommer jag med info.

Ja det låter verkligen för sorgligt beskrivningen som fadern gjorde av "Hymme".

Detta foto av "den ogripbare" Gay kan mycket väl ha hamnat i den försvunna akten? Undrar om fotot och efterlysningen på honom överhuvudtaget hamnade i PU?

Tack för uppskattningen av artikeln Edmond. Det finns minst ytterligare tre till i veckopressen.

Jag delar Svedelids uppfattning att på något sätt så var faktiskt Karlsson "ogripbar". Ingen verkade känna honom, ingen kom ihåg honom ja rent ut sagt så visste t.o.m. hans familj mycket litet om honom under hans ca sista fem levnadsår.

Ja det är riktigt att Gay inte växte upp i Haga men han måste ha kommit dit (jag räknar nu Annedal till Haga) ca 1960 - alltså samma år som Dahlsjö. Kjell-Åke däremot var infödd hagabo. Ingen kan ju förstås idag säga med säkerhet att Karlsson besökte t.ex. Café Mården. Dock befann sig Dahlsjö där och den duvblå stod ofta parkerad våren och sommaren 1965 utanför detta fik. Vi vet att Dahlsjö inte kunde köra bil och de vittnesuppgifter som finns så var det alltid Karlsson som körde bilen med Dahlsjö i passagerarsätet. Den som kom ihåg honom att han åkte omkring och "gapade och skrek" var "överklassdamen".

Detta utklipp på Gay i militäruniform hittades i hans pappas lägenhet efter att han hade avlidit 1981. Tyvärr hade pappan bara klippt ur fotot på honom och inte skrivit varifrån han hade fått tag i det. Efter faderns död skickades fotot till Gays äldre broder. Av honom fick jag låna detta urklipp för att ta kopior. Ev. kan urklippet ha kommit från någon veckotidning innan 1968 då tydligen lillasystern anmäler honom som försvunnen.

Nej det som står om honom där stämmer inte alls. Den ev. sonen var då död och ev. hade han inte blivit anmäld som försvunnen när den artikeln skrevs. Att Gay hade en hel del kontakter i den undre världen har framkommit.

Tack för artikeln Skaraborg2!

Karlsson var säkert ogripbar för Svedelids medvetande vid den tidpunkt då HJ-artikeln skrevs.

För mig som läsare av tråden har han varit den som kommit mig närmast, i synnerhet i början. Dahlsjö var länge helt anonym, förutom till namnet. Sedan blev hans storebror en källa och vi fick veta lite om honom. Fler källor tillkom. Johansson väckte undran då han var så mycket yngre än de andra två, hans mäktiga närvaro på det första fotografiet och den eventualiteten att han var "mannen i tröjan" väckte misstankar. Vittnen tillkommer och nyanserar bilden, purung barrnafader, starkt fäst vid modern, ville sluta på sitt jobb, vilket det nu var. Tydligen en känslig själ också.

Om Karlsson har det ju funnits omdömen på ett tidigt stadium: uppskattad granne, flicktycke, vinnande leende, mån om sin lillasyster, lättledd, dryckesbenägen et.c.

Om man är tillfällig passagerare i en bil och knappt lägger märke till föraren men väl lägger märke till passageraren till höger om honom, beror det, kanske snarare än att föraren är speciellt flyktig till sitt väsen, på att man sitter rakt bakom honom och inte ser honom under resans gång, och att han måste ägna en betydande del av sin uppmärksamhet åt trafiken, medan mannen till höger om honom kan vända sig om och prata på obekymrat, och visa sitt ansikte under tiden.

Men för Svedelids artikel kanske det var bra att skapa en positiv mystifikation av okunskapen, att göra en grej av den för dramats skull. Skriver man en artikel så måste man säga något, annars blir det ju ingen text . Detta är på gott och ont.

Tack för din uppskattning och visat intresse Orlaice.

Om du har mera information ang. Björndahl, som åtminstone i inledningsskedet hade med deras försvinnande att göra, så lägg gärna ut den i tråden.

Denna tråd "lever" olika liv s.a.s. Ett här på Flashback och ett vid sidan om.

Ett försvinnande som sker av egen fri vilja är inget kriminellt. Att försvinna står var och en fritt att göra så. Detta massförsvinnande var definitivt kriminellt och var till en början inte frivilligt.

Arbetet löper hela tiden paralellt med tråden. Kontakter sker via e-mails och telefonsamtal. Fallet kan tas mycket längre för det finns en hel del information att hämta än i dag. På olika sätt. Var själv återigen i Göteborg för bl.a. samtal, rundvandringar som hade med "Dahlsjö-gänget" att göra samt fotografering.

Personligen vet jag delar av vad som hände efter den 29 juli 1965. Flera gånger har det varit på gång att lämna ut vissa utvalda delar av "Dahlsjö-gängets" undergång. Detta har dock alltid stupat på vissa orsaker. Inte bara att det är mycket känsligt än i dag utan också p.g.a. annat.

I Sverige har det faktiskt aldrig, i modern tid, funnits ett sådant häpnadsväckande och udda fall.

Mycket intressant uppdatering SB2!

Kul att höra att arbetet fortskrider och om jag har förstått det rätt går i rätt riktning.
Jag hoppas att du kommer så nära en lösning det bara går, det är de anhöriga värda efter alla dessa år (givetvis också du efter allt slit.)

Snart lämnar jag åter ordet till giganterna i denna tråd, men innan jag gör det vill jag redovisa att jag skickat PM till SB2 med Bo Björndahls personuppg. Tycker SB2 att det är relevant ger jag honom fria händer att lägga ut det i tråden.

Tack för mig.

Ja det finns redan nu en viss slags "lösning". Ytterligare mera går att få fram och det går i rätt riktning. En sak som detta massförsvinnande kan det faktiskt ta åratal att komma så nära händelseförloppet som möjligt. Det är ju inte utan anledning som det hela har förblivit olöst i snart 45 år.

De anhöriga är definitivt värda en sådan efter alla dessa år som de har gått och väntat!

Får också tacka dig för uppgifterna ang. Björndahl. En del av dessa var kända innan medans andra var okända.

Man kan tänka på att inte alla som kör bil har körkort. Bland halvkriminella element på 60-talet i en storstad var det nog många som körde bil oavsett körkort eller inte. Personligen tror jag inte man kan utesluta någon av de inblandade som chaufför vid endera tillfällen då bilen var i rörelse.