Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Jag tror inte att man ska ta tatueringen som annat än ett attribut som också tonåringar idag skaffar sig.
Kommer själv ihåg när jag skaffade en ful liten rackare (vilket mina kompisar också gjorde) som man gjorde sitt bästa för att tjejerna och och andra skulle se - dock inte morsan jag sov med T-shirt på i flera år efter att jag skaffat kluddet.

Man ville visa vilken "tuffing" man var helt enkelt.

Men han bodde väl ändå hos sina egna föräldrar? Det var så han anmäldes försvunnen, att han var borta en hel natt utan att ha sagt något. Hade han normalt sovit hos flickvännen hade väl inte modern reagerat så snabbt?

Kjell-Åke var mantalskriven på sina föräldrars adress i Brämaregården. Han bodde också där men vistades av naturliga skäl mycket tillsammans med flickvännen i hennes hem i Haga.

Det har framkommit flera olika versioner om hur det förhöll sig dessa sista dagar. Ingen vet med säkerhet i dag hur det exakt var? Den enda som i dag vet detta är hans mor men p.g.a. av ålder samt dålig hälsa går det inte att prata med henne.

I en tidningsversion så vägrade Kjell-Åke att gå till sitt arbete på torsdagsmorgonen den 29 juli till sina föräldrars förvåning. Kan ha varit så att modern såg honom för sista gången denna morgon? Hon har också kunnat ge de exakta uppgifterna på hans klädsel vid försvinnandet samt att han hade 100 kr i kontanter.

I vilket fall som helst så visste modern att det var den 29 juli som sonen försvann. Dessbättre är hon snabb i vändningarna med att anmäla honom som försvunnen. Utan hennes agerande hade vi annars i dag inte vetat att det var just den 29 juli.

Har till sist lyckats få tag i en artikel från en veckotidning om massförsvinnandet i Göteborg.

Det måste det finnas ytterligare minst tre artiklar i veckotidningspressen: en ca 1974, en någon gång före 1981 samt Norlén-artikeln från sent 1980-tal.

Denna artikel är hämtad från Hemmets Journal, # 42, den 4 oktober 1981. Finns på sidorna 6, 7 och 87. Artikeln är skriven av Olov Svedelid men ingick inte i serien Svenska brott.

På sidan sex ser man man en stor bild på en leende Olle Broström som då är 55 år. Intill denna bild på vänster sida, så finns de tre "standardfotona" på Johansson, Dahlsjö och Lundquist som redan finns här på Flashback. Under dessa tre foton finns följande text: "Tre av de tre försvunna göteborgsynglingarna. Uppifrån: Kjell-Åke Johansson, Jan Olof Dahlsjö och Hybner Lundquist." Mycket i denna artikel är som i Norléns bok felaktigt. Dock kopplar man här ihop "Dahlsjö-gänget" med "Hymme".

"Fyra ynglingar försvann spårlöst samma dag."

"Kriminalinspektör Olle Broström vill gärna lösa ett av de mest mystiska problem han ställts inför hos spaningspolisen i Göteborg. Han har kämpat förgäves i i 16 år!"

På sidan sju finns nedanstående text:

"En regnig torsdag den 29 juli 1965. Tre ynglingar och en bil försvinner i Göteborg. På 16 år har polisen inte fått upp ett enda spår efter dem. Exakt samma dag försvann en 18-årig professorsson - i samma stad. Finns det ett samband? Kanske............

Professorssonen har heller aldrig återfunnits. Dessa fyra försvinnanden är de mest gåtfulla i den svenska kriminalhistorien. (Fetstilstexten gjord av mig). Erfarna kriminalare vet att det - under normala förhållanden - är omöjligt att så många människor och en bil uppslukas av jorden."

" - Hela första året sa jag alltid: tre lik försvinner inte så där spårlöst. Men vad skall man tro? Det har ju gått så lång tid nu utan att jag fått någon förklaring.

Fru Jiohansson (förnamnet borttaget) är idag 51 år. För sexton år sedan försvann hennes sextonårige son Kjell-Åke. Hon fattade det inte då och hon fattar det inte nu. Skulle han ha gett sig iväg från Göteborg? I så fall varför?

- Det var ett väldigt finnt förhållande mellan oss. Jag kan inte tänka mig att han ville sticka från Göteborg utan att åtminstone säga adjö till oss.

Kjell-Åke var inte den enda som försvann den regniga torsdagen den 29 juli 1965. Som sällskap hade han kamraterna Jan Olof Dahljö, 21, och Gay Roger Karlsson, 22, och de tres försvinnande är ett av de största mysterier som polisen i Göteborg har ställts inför."

"Inga spår."

Ett litet hopp här som handlar om Broströms karriär.

"Men några kommer aldrig tillrätta och och när det gäller de tre pojkarna, eller rättare sagt unga männen, erkänner han utan omsvep att han inte har det minsta spår efter dem. Han och hans mannar har lagt ner ett enormt arbete för att följa upp alla tips, men vägarna har visat sig vara återvändsgränder.

I slutet av juli var semestern på upphällningen och fru Johansson sa till sin son att han skulle komma hem från kusten så att han var i fin form tills jobbet skulle börja på måndagen.

- Det var tydligen tal om att de skulle åka till Åsa och campa, men jag tyckte att att han skulle komma hem istället. När han ändå inte kom hem så tog jag det inte så allvarligt första veckan. Jag tänkte att han åkte och campade i alla fall, men när han inte kom hem eller hörde av sig efter en vecka gick jag till polisen. Det var inte likt honom att inte låta mig veta var han fanns."

Texten under "Inga spår" är delvis felaktig. Dessutom tyckte inte Kjell-Åke speciellt mycket om att vare sig campa eller att åka och bada.

"Normala förhållanden" nämns i artikeln. Det som skedde denna dag, så var det minst av allt "normala förhållanden"!

Det kanske mest intressanta i artikeln är det som skrivs om Gay Karlsson, vilket kommer längre fram i artikeln.

Artikeln är mycket lång och får därför delas upp i flera delar.

Gratulerar till träff i arkiven Skaraborg2! Ser fram emot resten av artikeln.

Forts. på sidan sju i artikeln. Del: 2.

Hamnade i sjön?"

"Trion förfogade över en gammal Volvo med registreringsnummer O18920. Den 29 juli vet man att de var i stan med bilen. Efter det datumet vet man ingenting. Vart körde de? Tänkte de campa? Men det var kallt, regnigt och blåsigt. Knappast något tilltalande campimgväder. Hade de andra planer? I så fall - vilka då?

Den förklarimg som ligger närmast till hands så här efteråt är att bilen körde ner i vattnet någonstans och att alla tre har drunknat. Ändå finns det en del som talar emot den teorin. Någon borde ha observerat olyckan och rapporterat den. Om det i så fall skedde i en hamn borde bilen ha hittats vid de ständiga muddringar och andra ändringar som sker vid kajerna.''

Det var inte kallt i vattnet utan mitt i sommaren. Borde inte någon av dem kunnat ta sig ur fordonet, även om den tippat över ända? Tre unga män, vältränade, simkunniga, spänstiga, som sitter kvar i en bil i vattnet utan att försöka få upp någon av dörrarna eller vevat ner ett fönster?"

Forts. på sidan 87.

"Vad var det för sorts människor? Hade de motiv att smita från Göteborg utan att tala om det? Vad som slår en när man ser rapporterna är ålderskillnaden mellan Kjell-Åke och hans kamrater. I den åldern är avståndet annars stort mellan en tonåring och två unga män som gjort värnplikten.

- Vi bodde i gamla Haga, förklarar fru Johansson. Den som vet hur det var där förstår mig. Där kände alla alla. Ungdomarna gick ut och in till varandra. Hela Haga var som en stor familj."

"Vem var Gay?"

Hopp i artikeln som handlar om Kjell-Åke och hans arbete som klassningsarbetare.

"Gay Roger Karlsson är en undanglidande figur i rapporterna. Vem var han egentligen? Det finns några vittnesmål som stöder uppfattningen om att han hade kanske skäl att lämna landet, men han blir egendomligt ogripbar. En ensam person utan relation till vänner eller släkt, en ung man som bodde för sig själv i en etta i utkanten av Haga och typisk är fru Johanssons reaktion när hon fick höra att han hade varit med i bilen.
- Jag visste inte att Kjell-Åke kände honom. På något sätt är det som om Gay aldrig har existerat.

Först efter tre år anmäldes Gay Roger Karlsson som försvunnen av en syster. Någon hade hört honom tala om Främlingslegionen som ett lockande alternativ, en spännande kontrast till vardagslivet."

Inte var Främlinglegionen något för Gay Karlsson. Han vantrivdes ju något enormt när han skulle göra sin värnplikt. Av någon orsak blev han hemskickad efter halva sin värnplikt.

Ja på något sätt så delar jag till 100% författarens syn på att denn 22-åring på något sätt aldrig hade existerat. En ung man som redan var försvunnen när han väl försvann. Ingen som jag har pratat med kommer ihåg Gay (förutom systern förstås samt den äldre brodern till Dahlsjö). Folk har åkt i den duvblå utan att komma ihåg honom. Ingen minns honom heller från Mården. Däremot minns alla Dahlsjö.

Den enda som som verkar ha kommit ihåg Karlsson är "överklassdamen" men denna information har gått via mellanhänder.

Nu vet vi också (om det stämmer) att det skall ha varit under 1968 som lillasystern anmälde brodern som försvunnen.

Forts. följer.

En fundering kring Johanssons tatuering: Har ni försökt att fråga om motivet i tråden om olika tatueringars betydelse i tatueringsforumet här på FB? Anledningen till att jag inte gjort det själv är att jag tror det vore bättre om Skara, eller någon annan som har fått en förstahandsbeskrivning, postar inlägget.

Ett annat uppslag kan vara att hitta någon äldre tauerare som kanske känner igen motivet.

Jag lutar nog också åt att tauteringen inte hade något med försvinnandet att göra, men man vet ju aldrig. Dessutom, om det finns någon vedertagen symbolisk betydelse kan det kanske ge ytterligare en hint om KÅJ som person.

Forts. av artikeln på sidan 87. Del: 3.

"Sedda" i Sverige och Danmark."

"Och Kjell-Åke och Jan-Olof syntes i Jokkmokk och i danmark och i Värmland och Skåne, men tipsen blev aldrig mer än obevisade uppgifter. På Kjell-Åke och Jan Olof fanns bilder i tidningarna och ordentliga signalement." (min fetstilsmarkering). På Gay gick gick det inte att få fram ett foto, man lyckades inte ens få upplysningar om hans utseende så att det räckte till ett polissignalement. "Det var som om han aldrig existerat..."

Men det här mysteriet har fåttb ytterligare dimension. Samma dag, den 29 juli 1965, försvann en ung man till i Göteborg och har inte varit sedd sedan dess.

Hybner "Hymme" Lundquist bodde hos föräldrarna i Stockholm, men under sommaren flyttade familjen till badorten Torekov. Han var arton år och man vet att han inom sig bar på oförlösta konstnärsdrömmar och på torsdagsmorgonen talade han om för föräldrarna att han tänkte lifta till Lysekil, där det fanns en konstnärskoloni i Gerlesborg.

Han tog sin bruna bag, sin gröna sovsäck, sin gula transistorradio och satte upp tummen och man vet att han samma eftermiddag hamnade i Göteborg. Föräldrarna fick ett kort därifrån där han talade om att allt var bra. Det var hans sista livstecken.

Och vem var Hybner. Pappan var professor och berättade om sonen på ett nästan vetenskapligt sätt för polisen. "Nervös...stundom manisk... tillbakadragen och försynt.. inte intresserad av flickor... inget större umgänge... har nog svårt att klara sig i svåra situationer... troligen lättledd..."

En känslig ung man med andra ord, som kanske ville bryta sig en mer fri yrkesbana som kommer och som sökte sig till människor med samma viljeinriktning.

I Göteborg köpte han kortet, skrev hälsningen och la det på lådan. Och sedan? Han ville till Lysekil och satte väl upp tummen igen. Med vem fick han lift? Fanns det plats för honom i Volvon? Där satt visserligen redan tre personer, men bilen var fyrsitsig.

Det är tänkbart att det var så, men om de tre hade planer på att bara campa i Åsa så var det ju ingen större idé för Hybner att lifta den lilla biten utan han skulle vinna mera på att chansa på en bil med längre resmål.

Å andra sidan tycker man att det är en alltför otrolig tillfällighet att fyra unga män skulle försvinna samma dag i Göteborg."

En del fel här också. T.ex. vilka foton hade folk sett på Dahlsjö? Det fanns inte ett enda publicerat på honom f.o.m. sommaren 1965 t.o.m. sommaren 1966. En enda gång nämns han och då med ett felaktigt efternamn - Palmsjö. Inte ens i PU fanns det ett foto på Dahlsjö. Kjell-Åke förekom vid ett antal tillfällen i media med foto under hösten/senhösten 1965. Enda gången, hitills iaf, som Dahlsjö har haft sitt foto med i dagspressen var i artikeln i GP från den 29 juli 1984.

När Karlssons lillasyster anmälde honom som försvunnen, så lämnade hon in ett foto på honom. Detta fick hon aldrig tillbaka av polisen.

Dessutom ligger ju Åsa söderut. "Hymme" skulle norröver.

Nu är de tre delarna utlagda som jag delade upp artikeln i.

I slutet av artikeln på sidan 87 hoppade jag över en del som handlade om var "Hymme" skulle ha setts. Detta finns redan med i tråden. Ett flertal vittnen menade att de hade sett honom ända uppe i Abisko.

Styvt S2. Jag fäster mig vid kommentaren kring Gay "egendomligt ogripbar". Han verkar ha varit helt transparent på ngt sätt.

Jag undrar över en sak som man kan se på fotot av Dahlsjö.

Kan någon säga vad det är som man ser på den högra sidan på fotot (Dahlsjös vänstra sida) som går mot nederdelen av hans hals. Vad är detta för objekt? Har diskuterat det med ett flertal personer men ingen har kunnat säga vad föremålet är för något?

Ser ut som en utfälld rakkniv eller att sprätta upp brev med vilket det förstås inte är.

Detta låter ju för sorgligt! Jag har svårt att få ihop den snygge ynglingen på fotona med pappans beskrivning!

Om lillasysterns förlorade fotografi; om det inte kastades/förkom omgående så kanske det hamnade i den försvunna akten?