Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Skitsnyggt. Träffade exet idag (vilket jag är tvungen att göra varje dag, tyvärr) och mådde såklart skit över det. Fick höra att hon inte har känslor kvar för mig, och att hon tydligen tycker att de väl över två åren vi spenderat tillsammans dagligen inte varit bra för någon av oss. Det skär i mitt hjärta att bara se henne, och jag har fortfarande känslor kvar, men att höra allt det här är för mycket för mig. Sket i allt och drog direkt till bolaget, har nu dragit i mig tre liter vin, och jag mår fan inte bättre av det, men jag kan inte hantera den här ångesten längre, jag pallar det inte längre, det är för mycket, mitt jävla psyke är helt jävla trasigt, jag pallar inte det här längre, vaknar med ångest varje dag, drömmer fortfarande om henne och önskar att allt vore som förut, trots att det inte var bra, men jag kan fan inte släppa det.

Livslusten är noll nu, vad fan ska jag se fram emot? Det här tar så jävla hårt på mig, vet inte vart jag ska ta vägen, önskar bara att jag kunde somna och inte vakna igen, det gör så jävla ont. Precis när jag känt att det kanske finns något hopp om livet så raserar allt igen, vad fan ska jag göra nu, det enda jag sett fram emot är alkoholen och drogerna för att slippa må såhär, men jag har insett att det inte håller att fortsätta såhär, jag försöker se ljuset, hoppet om framtiden, men det går inte. Vill bara supa och knarka ihjäl mig tills jag dör men jag har en jävla familj och vänner och jag skulle aldrig kunna lämna dem på det sättet. Allt är åt helvetet just nu, ska kliva på antabus så fort jag kan för det här håller inte. Men vad fan ska jag göra? Ångesten och smärtan tar fan död på mig, men jag vill bara bli fri från skiten så att jag kan leva ett normalt liv, men jag klarar inte av det, jag kan inte hantera den här jävla smärtan, vet inte vart fan jag ska ta vägen, allt känns bara skit just nu, vill bli fri från drogerna och alkoholen men vad fan har jag då att se fram mot? Inget. Vill bara hitta livsglöden igen men det är så jävla svårt. Åt helvete med allt. Jag orkar inte må dåligt längre, vill bara släppa taget.

Jag dricker inte, och knarkar inte längre för att det är kul, utan bara för att försöka bedöva känslorna, men jag vet att det inte kommer hålla i längden, jag sätter mig bara djupare i skiten. Jag vill bara fortsätta att dricka och knarka men innerst inne vet jag att jag bara förstör mig mer och mer.

Det här kanske bara är en bagatell för er andra, men tro mig, inget blir bättre av att hålla på så här. Det blir bara värre. Jag vet inte ens varför jag håller på såhär, jag vill inte sluta, men jag försöker verklgen att tänka långsiktigt, men det är så jävla svårt. Skulle aldrig önska att någon skulle behöva gå genom den här skiten, det är en ond jävla cirkel som är så jävla svår att ta sig ur.

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Ja så sitter man här igen och dricker nån öl. Varit nykter 6 månader med hjälp av antabus men slutade med den för ca 1 månad sen. har druckit till och från under den tiden.

Anledningen att jag slutade var att jag vill prova att klara mig utan antabus, men uppenbarligen verkar det fruktansvärt svårt.

Någon som har några bra tips som kan hjälpa en på traven eller är det kört, bara att börja med antabus igen kanske.

nån som har någon erfarenhet av Campral ?

hittar fan inte nummer till BAS , någon som vet??????
jag vet att det börjar på 0812345..... (jag vet man tror de skämtar)

0812345900

Hur länge brukar man få gå på antabus?

Då var antabuskuren startad, möte 3 ggr i veckan + pissprov. Tog första antabusen idag.

Känner mig typ likgiltig, förvirrad, men ett steg åt rätt håll. Nu blir det att kriga på gymmet istället, byta ut ett (eller flera) beroenden mot ett annat. Känner mig sjukt skum.