Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Efter ett år nu har jag träffat en vettig kontakt hos soc, suttit och snackat i timmar, och har nu kommit på, ungefär iaf, varför jag super.

Min bottnade självkänsla. Alltid haft ett starkt självhat, kommer aldrig glömma första droppen, fy helvete, all jävla självkritik, ångest och paranoia bara försvann. Lever med samma skit idag, sa till min kontakt under ett samtal att "Lättnad är den bästa känslan som finns", varpå hon svarade; Hör du själv inte hur sjukt det där låter? Har inga problem med självförtroendet, men jag lever med ett jävla självförakt, och har gjort så länge jag kan minnas. Antar att det finns fler som kan relatera till känslan av att endast duga till när man är full?

Fan, sitter här själv och full såklart, och funderar, njuter vi alkoholister mycket mer av ruset än vanligt folk, eller saknar vi bara disciplinen? Vad är det som inte tilltalar "vanliga" männiksor med alkoholen?

Menar du att du sitter och njuter eller kan det vara så att du helt enkelt är alkoholberoende och kan inte hantera livet utan att fly bort i berusning? Trist. Jag trodde efter att ha läst ditt förra inlägg att det hade börjat lösa sig för dig. Där hade jag fel.

Vad menar du förresten med att alkohol inte tilltalar "de andra"? Har du sett hur det ser ut på helgerna i vilken håla som helst i Sverige. Skillnaden är att vi alkoholister fastnar i skiten. Det har ingenting med disciplin att göra.

Grattis till fyra år!

Reviann, vill du sluta supa? Eller vill du supa ihjäl dig? Om du vill sluta supa, så sök hjälp, lägg in dig, förslagsvis på en tolvstegsklinik. Gå på AA-möter. Skaffa dig en sponsor, som är nykter, lycklig, har gjort stegen och själv har en sponsor, och gör som han säger.

Du är fri att supa ihjäl dig om du vill, och ha en vedervärdig tillvaro på resan dit.

Valet är ditt. Ingen annans.

Jag har klarat 18 dagar nu.

Det kommer upp så mycket skit till ytan om vilka snedsteg jag gjort och hur missnöjd jag är med min livssituation just nu. Nu har jag ändå kommit så pass långt att jag skulle säga att jag slutat dricka men det är INTE enkelt att fortsätta hålla upp p.g.a. ångesten.

Det känns ju absolut som att jag behöver fixa att bättre liv istället för att börja dricka igen för att få bort ångesten men det kan ibland kännas lite hopplöst eftersom det kommer ta så lång tid...

Du har knappt lämnat den akuta abstinensen och den postakuta kan sitta i ett bra tag.
Det jag vill säga är att det du upplever nu inte är så det är att vara nykter. Hoppas du fattar vad jag menar. Det blir bättre !

Precis kommit hem från en resa med sena nätter och massor med öl. Man glömmer varje varenda gång hur trasig man blir. Nu måste jag lägga ner. Skall om några veckor på solsemester har en illusion om att vara helt nykter hela veckan. Känns enkelt idag antagligen omöjligt när man väl är. Vara bakis är bland det sjukaste man kan vara - väljer influensa alla dar i veckan före.

Jag var bakis på allvar igår för första gången i mitt liv. En fruktansvärd ångest skulle jag vilja säga att jag hade. Ångesten var så stark att jag knappt kunde gå. Är det några i den här tråden som känner igen fenomenet?

[quote=Pu|51934966]Jag var bakis på allvar igår för första gången i mitt liv. En fruktansvärd ångest skulle jag vilja säga att jag hade. Ångesten var så stark att jag knappt kunde gå. Är det några i den här tråden som känner igen fenomenet?[/QUOTE]
Typ alla skulle jag tro...

Ja,det känner jag igen alltförväl

Det är den stora anledningen till att jag väljer att vara nykter nu
Ångesten som drabbar en dagen efter blev bara värre och värre som botades med ny fylla

Det är helt inte värt det.NU Vaknar jag nykter o njuter av en kopp kaffe istället

Ja verkligen det var den ångesten som ledde till att jag la alkoholen på hyllan. Fyfan för alla gånger jag vaknat upp med stora minnesluckor och bara stirrat upp i taket och undrat bad man eventuellt har gjort.