ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

To steal and subsequently share private photos is illegal.

Ordet "to" är ett annat sätt att binda ihop det hela till en enda sak och därmed förvandla det till singularis.

Jag är nästan säker på att om jag tar tiden att reflektera på motsvarande formuleringar på svenska så blir utkomsten liknande. Men det märks sällan (eller aldrig?) eftersom verbformerna numera ser likadant ut på svenska. Det finns gott om andra här som är oändligt bättre kvalificerade att fundera på svenska motsvarigheter till konundrumet.

Det ska vara was, och inte were. Detta har jag även fått bekräftat för mig av en språklärare från England.

Tänk såhär: "It's not as if the (act of) stealing and spreading was remotely legal."

Strukturparenteser duger även här: {{Stealing and sharing} of photos} is prohibited.

På svenska har vi ett alternativ som visar på semantiskt singularis för en sådan grupp:

Att stjäla och dela ut foton, det är förbjudet. — inte … de är förbjudna

Jag tror att du gör klokt att inse att du inte kan just nånting utom att låta som amerikansk talk radio.

Du har alltså ingen som helst aning om vad konjunktiv betyder. Detta were är alltså, som Tor-Ulf sa i klartext, singularformen av (preteritum) konjunktiv, (past) subjunctive singular. Sen finns det många register av engelska som inte använder subjunctive, utan konsekvent använder indikativ, och då blir det was av den anledningen.

It's not as if that was legal är inte korrekt utan bara vanligt, desto vanligare ju längre meningen blir eller ju mindre vårdat sammanhang eller talare blir.

Utan ordet "as" uppstår en tvetydighet som gör både "was" och "were" grammatiskt försvarligt.

If sharing those photos was legal, the police will not get involved.
(Fråga om faktiska omständigheter...)

If sharing those photos were ethical, we wouldn't be having this conversation.
(Spekulering om en icke-faktisk hypotes...)

Det är lätt att glömma - tydligen t o m för "engelska språklärare" - att "as if" tvingar meningen in i sfären av det hypotetiska. Därför kan man inte rimligtvis utesluta "were." Samtidigt är det mer eller mindre tillåtet (socialt om inte grammatiskt) att välja "was."

Det heter ju "If I were you," inte (med undantag för vissa obildade circlar) "If I was you."

Och "As if you could" istället för "As if you can."

Försvinner inte poängen med konjunktiv i engelska om den är identisk med preteritumformen were? Är inte det en mystifikation?

Obildade stämmer inte om det är dialekt. "If I was" är det vanliga på Irland.

Vad är poängen med olika verbformer egentligen?

Fast nej, inte minst av den anledningen att konjunktiv är en slags modus medan preteritum är ett slags tempus.

"If it be" är presens (nutid) konjunktiv.
"If it were" är preteritum (dåtid) konjunktiv.

Att uttrycka tidsaspekt.
Visst, men de de används i kombination.
Snarare infinitiv. Jag har aldrig mött det tidigare.
Fast det vore tydligare med en separat konjunktivform. I svenskan finns ju minst tre alternativ, om det vore/var/varit. Engelskan är ganska degenererad i dessa avseenden...men funkar det så funkar det.

Leonard Cohen – If it be your will

As if tvingar inte meningen in i det hypotetiska i detta fall. Om det hade stått "If sharing and spreading were illegal..." så fine. Men "It's not as if sharing and spreading was illegal." vore då korrekt här eftersom att det faktiskt inte är hypotetiskt."Det är ju inte som att..."/"Om...". Get it?

Att det inte är lagligt är konkret, och således inte någon hypotes. Was är korrekt.

För att förtydliga så kan man även använda "as though" istället för "as if".

Ja, allt beror naturligtvis på den geografiska och sociala omgivningen. Om jag föreställer mig "If I was..." så hör jag bland annat en irländsk version och ett par diffusa brittiska varianter som är kanske lite mer socialt begränsade och medvetet okonformiska än den irländska varianten. Men de fastnar i minnesörat delvis just därför att de bryter mot min vardag.

Jag har inget moraliskt syn på språk. Allt är ett rikedom. Mmm, nästan allt i alla fall. Men jag gillar sannerligen bättre sådana språkliga variationer som avspeglar en grupptillhörighet än dem som uppstår av ren förvirring eller entropi. Det är ju levande varelsers uppgift att värja mot entropiet.

Detta om Irland påminner mig om att det finns en irländsk skådespelarska som tycks vara specialiserad på att spela amerikaner i brittiska tv-serier. Jag kommer inte ihåg hennes namn. Men i motsats till några av hennes UK kollegor som också uppträder ofta i sådana roller är hon väldigt skicklig på det - förutom att hon konsekvent uttalar tydliga irländska t-ljud i nästan alla sammanhang, inklusive dem där de flesta amerikaner knappast uttalar t-ljudet alls, t ex "right" i slutet av en mening. (Det är saknaden av ljud som får lov att utgöra t-ljudet.) I pokerterminologi är t-ljudet hennes tell och utan den tror jag inte man någonsin skulle kunna vara säker på hennes ursprung. Eftersom hon uppträder ibland i spionserier är det synnerligen underhållande att hon har en sådan tell där rollfiguren borde inte ha en. Det blir ibland förvirrande när det är tänkbar att själva rollfiguren bara spelar amerikan fast så är inte fallet.


Det finns säkert de som medvetet eller omedvetet tycker att poängen är precis det att inte alla förstår sig på det och att de otvättade därmed avslöjar sin icketillhörighet. Det är väl halva poängen med varje språklig finess i vare sig meningsbyggnad eller uttal, oavsett vilket språk?

Men man kan ställa din fråga om vissa homofoniska ackord eller ackordföljder i musikaliska sammanhang. Svaret, som jag inte vet, är förmodligen liknande i både fall.

Det är nästan säkert att själva konjunktiven försvinner inom några generationer till, först i USA och sedan kanske i Canada och UK.

Precis!
QED och god natt.