ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Det går som sagt inte att räkna.


Finska?!?! Helt tvärtom! Man kan inte räkna antalet ord, nej, men vad man kan räkna är hur många ord som används. För att förstå 95% av all engelsk text behöver du kunna ca 4.800 ord, dvs ca 4.800 utgör 95% av all engelsk text. För att klara samma sak på finska behöver du kunna ca 15.000 ord, dvs ca 15.000 ord utgör 95% av all finsk text.

Ingen kan säga hur ord som teoretiskt finns på engelska, svenska, finska eller andra språk, men vad vi kan säga är hur många ord som verkligen används, och där är som sagt finskan många gånger mer ordrik än engelskan.

He he... nej takterna är skitsamma.. det är en australiensare som mkt gärna vill ha en direktöversättning av denna underbara låt. Och i Australien säger man cray- och inte crawfish.

Det svåraste för mig är alla varianter på "nubbe", "sup" och inte minst "fjärd", vilket kan bli svårt.

Tack för svaren. Det där var intressant.

Men det låter för enkelt att påstå att det inte går att säga hur många ord som finns i något enda språk! - Ja, vi gissar på att det är över 5.000 ord men sen går det inte att räkna längre. Vi säger att alla har ungefär lika många.

Engelskan fick sitt miljonte ord under 2009. Ganska många. http://www.dn.se/kultur-noje/engelsk...e-ord-1.888654

Enligt någon på 118 100 ska engelskan, nygrekiskan eller franskan vara de ordrikaste. http://spa.118100.se/språk/149930

Men färst antal ord då, vilket språk kan man gissa på?

Det var den boken jag talade om. Fullständigt struntprat, författaren blev förlöjligad av språkvetare världen över. Däremot tog en del tidningar som saknar språkvetenskaplig kunskap glatt och rapporterade idiotin som om den varit fakta. Det är den alltså inte.


Lika dumt det också. Jag förstår att jag inte ger de svar du vill ha, men allt tal om att räkna ord är bara fånigt. Det enda vi kan räkna är som sagt hur många ord som används, inte hur många som teoretiskt sett finns. Och tar vi den synvinkeln är engelskan bland de mer ordfattiga språken, medan som sagt finskan är mångdubbelt rikare än engelska.

Ordet "fjärd" i fornnordisk form har utvecklats till åtminstone tre engelska varianter:

fiord, fjord, firth, (Scottish) frith

Om jag minns rätt så har grannen New Zealand fjordar som kan tjäna som förebild. Gullmarsfjärden i svenska Bohuslän brukar kallas Gullmarsfjorden långt efter att den blev svensk.

Norstedts översätter lilla nubben till engelska "snaps, schnapps". Så finns "dram" / "snifter". Dram är ett dansk-norskt lånord – som ytterst kommer från klassiska drakma = en lille en. En snyftare, ja en del blir sentimentala av snaps.

... från vår apparat ... from our distiller ... (obs stavningen)

Jag kan inte förstå hur man kan komma fram till denna siffra utan att hamna i precis samma definitionsträsk som om man ger sig på att räkna det totala antalet ord i ett språk. Är "wallpaper" ett separat ord eller räcker det att kunna "wall" och "paper" var för sig för att det ska anses att man även förstår "wallpaper"? Att det skulle vara en faktor tre till finskans favör låter fullkomligt osannolikt om det inte på något sätt handlar om att räkna in böjda former. Finns det en länk till hur metoden ser ut mer exakt?

Utmärkt fråga, jag ska förklara.


Vad man gör är att man har en corpus för ett visst språk, och med dagens teknik kan använder man sig vanligen av mycket stora och varierande korpus med ca 20-50 miljoner ord. Steg ett är att rent tekniskt se hur många gånger olika ord förekommer, och gör man bara det blir det förstås strunt. Då är "bok", "boken", "böcker" och "böckerna" fyra olika ord, vilket de förstås inte är. Det är orsaken till att de listor som vissa glada och välmenande amatörer slänger upp på Internet helt saknar vetenskapligt värde. Datorn förenklar jobbet avsevärt, men det är fortfarande en heltidsjobb på flera månader för språkvetare att gå igenom listorna för att analysera dem.

Vad vi sedan ser är, per ord, hur stor del av vår sammanlagda corpus som just det ordet motsvarar. Om vi tar finska som exempel (bara för att jag råkar ha den liggande på bordet bredvid mig, jag är lat ) så ser vi att de tio vanligaste orden är
1. olla (att vara) , utgör 5,83% av orden i finska.
2. ja (och), 3,67%
3. se (den/det) 1,68%
4. ei (nej/inte) 1,34%
5. joka (som) 1,23%
6. että (att) 1,1%
7. tämä (denna) 0,8%
8. hän (han/hon) 0,79%
9. voida (kunna) 0,56%
10. saada (få) 0,53%

De här tio orden, de vanligaste i finska, utgör tillsammans 17,5% av en genomsnittlig finsk text. Sedan kan vi kolla hur många ord det behövs för att komma upp till olika nivåer. Fortfarande på finska så är det så att de
100 vanligaste orden utgör 35,1%
200 vanligaste = 42,9%
300 = 48%
400 = 51,7%
500 = 54,9%
1000 = 64,8%
5000 = 83,5%
10000 = 89,4%

Så om vi ser på engelska och tittar t.ex. på de 5000 vanligaste orden så beror det helt på hur ofta "wall", "paper" och "wallpaper" dyker upp. Nu har jag inte den boken till hands, men från minnet vågar jag garantera att både "wall" och "paper" finns med bland de 5000 vanligaste, för wallpaper är jag mer osäker.


Nej, böjda former räknas inte in, då blir det förstås meningslöst. Metoden är rätt standard, det finns knappt något europeiskt språk som inte har ett standardfrekvensordboksverk. (Se där ett ord som är ett tecken på hur vi kan bilda ord på svenska!) Det jag använde mig av för finska är Suomen kielen tajuussanasto av Saukkonen, Haipus, Niemikorpi och Sulkala. För engelska baserar jag mig på Teaching and Learning Vocabulary av Nation, som för övrigt visar att engelskans 1000 vanligaste ord utgör strax under 85%. Så för att kunna förstå 85% av en text på engelska räcker det med att kunna 1000 ord, på finska behövs 5000 ord, som du kan se här ovanför.

Fast det är här jag inte riktigt ser hur man kommer runt problemet med hur man definierar "ord"? Antag att vi i en svensk text har meningen:

Han hoppade över frukosten.

Bokför vi då en träff på "hoppa" och en på "över"? Eller en träff på "hoppa över"? Är det möjligheten att gissa sig till vad "hoppa över" betyder med utgångspunkt från "hoppa" och "över" som avgör hur vi räknar? Hur hanterar man engelskans alla otaliga kombinationer av "två substantiv med mellanslag mellan"? Ger då ortografin engelskan en nackdel mot tex finska och svenska?

Ett annat problem är t.ex. foot - feet, child - children.

Hur skriver man följande på engelska: "Att lägga mer krut på"?

I det fallet skulle språkvetare i vanliga fall bokföra en träff på "hoppa" och en på "över". Sammansatta ord räknas som just ord med genast vi har ett mellanslag brukar man räkna det som två ord. Det är knappast perfekt, men jag vågar påstå att det är det minst dåliga alternativet. Angående ortografin har jag svårt att se den skulle vara en "nackdel" för engelskan.