Citat:
Ja! För mig har det gjort det. Jag är också konstnärligt lagd, och med hjälp av medicinen kan jag äntligen slutföra det jag påbörjar, eller sätta igång med något öht och sitta med det ett tag.
Ursprungligen postat av Odhag
Nä, nu behöver jag fan lite ljus i den totalt bäcksvarta tunneln jag just nu befinner mig i. Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag överhuvudtaget ska pyssla med konst eller inte. Alltså måleri och bildkonst. Jag ska göra en historia så kort som möjligt: jag har sedan många år siktat in mig på detta gebit. Ja, vi talar nog om över tio år. Det har alltid gått fruktansvärt bra, jag har sålt av allt jag gjort. Jag har fått väldigt mycket lovord och erbjudanden. Det ligger säkert bortåt 10 beställningar och väntar som kan rädda både sommaren och den kommande vintern. Så fort jag gör något ser allt lovande ut.
Ingenting händer. Absolut ingenting. Jag kan inte längre förmå mig att greppa en jävla pensel. Jag har en tavla här intill jag skulle kunna färdigställa på två kvällar kanske. Bara den skulle kunna rädda min sommar ekonomiskt. Men det går inte. Det går fan inte. Det.. går.. inte.
Jag har totalt tappat tron om min egen förmåga att bli produktiv. Jag litar inte längre på hoppet, eller mig själv. Jag har testat alla de tankegångar som finns tillgängliga, men ju mer jag förstorat situationen och problematiken, ju mindre får jag gjort. Jag har testat allt, men det blir högst ett par dagars maniskt måleri eller tecknande, sen avstannar skiten och stiltje råder. Story of my life.
Det dammar i ateljén, inte bara bildligt talat.
Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."
Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?
Ingenting händer. Absolut ingenting. Jag kan inte längre förmå mig att greppa en jävla pensel. Jag har en tavla här intill jag skulle kunna färdigställa på två kvällar kanske. Bara den skulle kunna rädda min sommar ekonomiskt. Men det går inte. Det går fan inte. Det.. går.. inte.
Jag har totalt tappat tron om min egen förmåga att bli produktiv. Jag litar inte längre på hoppet, eller mig själv. Jag har testat alla de tankegångar som finns tillgängliga, men ju mer jag förstorat situationen och problematiken, ju mindre får jag gjort. Jag har testat allt, men det blir högst ett par dagars maniskt måleri eller tecknande, sen avstannar skiten och stiltje råder. Story of my life.
Det dammar i ateljén, inte bara bildligt talat.
Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."
Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?

