2010-07-06, 16:04
  #1381
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Nä, nu behöver jag fan lite ljus i den totalt bäcksvarta tunneln jag just nu befinner mig i. Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag överhuvudtaget ska pyssla med konst eller inte. Alltså måleri och bildkonst. Jag ska göra en historia så kort som möjligt: jag har sedan många år siktat in mig på detta gebit. Ja, vi talar nog om över tio år. Det har alltid gått fruktansvärt bra, jag har sålt av allt jag gjort. Jag har fått väldigt mycket lovord och erbjudanden. Det ligger säkert bortåt 10 beställningar och väntar som kan rädda både sommaren och den kommande vintern. Så fort jag gör något ser allt lovande ut.

Ingenting händer. Absolut ingenting. Jag kan inte längre förmå mig att greppa en jävla pensel. Jag har en tavla här intill jag skulle kunna färdigställa på två kvällar kanske. Bara den skulle kunna rädda min sommar ekonomiskt. Men det går inte. Det går fan inte. Det.. går.. inte.

Jag har totalt tappat tron om min egen förmåga att bli produktiv. Jag litar inte längre på hoppet, eller mig själv. Jag har testat alla de tankegångar som finns tillgängliga, men ju mer jag förstorat situationen och problematiken, ju mindre får jag gjort. Jag har testat allt, men det blir högst ett par dagars maniskt måleri eller tecknande, sen avstannar skiten och stiltje råder. Story of my life.

Det dammar i ateljén, inte bara bildligt talat.

Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."

Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?
Ja! För mig har det gjort det. Jag är också konstnärligt lagd, och med hjälp av medicinen kan jag äntligen slutföra det jag påbörjar, eller sätta igång med något öht och sitta med det ett tag.
Citera
2010-07-06, 21:16
  #1382
Medlem
LagomLagoms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."

Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?

Enligt min egen erfarenhet tror jag absolut att din förmåga att styra din produktivitet med hjärnan, istället för impulsivt skapande, kommer öka mångfalt. Så stay positive!

Mvh,

LL
Citera
2010-07-07, 17:25
  #1383
Medlem
Odhags avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Roxic
Ja! För mig har det gjort det. Jag är också konstnärligt lagd, och med hjälp av medicinen kan jag äntligen slutföra det jag påbörjar, eller sätta igång med något öht och sitta med det ett tag.

Citat:
Ursprungligen postat av LagomLagom
Enligt min egen erfarenhet tror jag absolut att din förmåga att styra din produktivitet med hjärnan, istället för impulsivt skapande, kommer öka mångfalt. Så stay positive!

Mvh,

LL

Skönt att höra! Det verkar vara en av de absolut goda effekterna av metylfenidatmedicinering vad jag vet. Jag kan dock tycka det är för bra för att vara sant ibland, men det kanske har lite med min skepsis gentemot mediciner att göra. Det rimmar så illa i mina öron att en substans kan ändra människors liv till det bättre. Jag är mer, hur ska man säga, "själsorienterad"..
Citera
2010-07-07, 17:50
  #1384
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Skönt att höra! Det verkar vara en av de absolut goda effekterna av metylfenidatmedicinering vad jag vet. Jag kan dock tycka det är för bra för att vara sant ibland, men det kanske har lite med min skepsis gentemot mediciner att göra. Det rimmar så illa i mina öron att en substans kan ändra människors liv till det bättre. Jag är mer, hur ska man säga, "själsorienterad"..
När jag fick Concerta utskrivet för första gången så hade jag inga som helst förväntningar eller förhoppningar. Och det var väl bäst så, att bara ta den och känna efter själv. Det kanske inte är så bra att sitta och läsa hur andra upplever Concerta/Ritalin, och inte göra så stor grej av det. Om du förstår hur jag menar.
Citera
2010-07-08, 20:05
  #1385
Medlem
Kapillärs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Skönt att höra! Det verkar vara en av de absolut goda effekterna av metylfenidatmedicinering vad jag vet. Jag kan dock tycka det är för bra för att vara sant ibland, men det kanske har lite med min skepsis gentemot mediciner att göra. Det rimmar så illa i mina öron att en substans kan ändra människors liv till det bättre. Jag är mer, hur ska man säga, "själsorienterad"..

Concerta för en person med ADHD är mer som insulin för en diabetiker. Vi har riktiga, fysiska abnormaliteter (i hjärnan), men som i viss utsträckning kan behandlas. För att ta liknelsen ännu längre är det som en rullstol för den rörelsehindrade. Finns ingen anledning att inte använda alla hjälpmedel tillgängliga för att öka sin livskvalitet, eller hur?
Citera
2010-07-14, 01:04
  #1386
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Nä, nu behöver jag fan lite ljus i den totalt bäcksvarta tunneln jag just nu befinner mig i. Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag överhuvudtaget ska pyssla med konst eller inte. Alltså måleri och bildkonst. Jag ska göra en historia så kort som möjligt: jag har sedan många år siktat in mig på detta gebit. Ja, vi talar nog om över tio år. Det har alltid gått fruktansvärt bra, jag har sålt av allt jag gjort. Jag har fått väldigt mycket lovord och erbjudanden. Det ligger säkert bortåt 10 beställningar och väntar som kan rädda både sommaren och den kommande vintern. Så fort jag gör något ser allt lovande ut.

Ingenting händer. Absolut ingenting. Jag kan inte längre förmå mig att greppa en jävla pensel. Jag har en tavla här intill jag skulle kunna färdigställa på två kvällar kanske. Bara den skulle kunna rädda min sommar ekonomiskt. Men det går inte. Det går fan inte. Det.. går.. inte.

Jag har totalt tappat tron om min egen förmåga att bli produktiv. Jag litar inte längre på hoppet, eller mig själv. Jag har testat alla de tankegångar som finns tillgängliga, men ju mer jag förstorat situationen och problematiken, ju mindre får jag gjort. Jag har testat allt, men det blir högst ett par dagars maniskt måleri eller tecknande, sen avstannar skiten och stiltje råder. Story of my life.

Det dammar i ateljén, inte bara bildligt talat.

Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."

Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?

Jag har ätit concerta+ritalin i 8 veckor nu. Jag har ökat dosen lite varje vecka och tycker att jag kommit rätt. I stort har allt gått klockrent, dricker vatten som en kamel numera och tappar lite vikt. Jag är så tacksam för hjälpen medicinen ger (är hantverkare med eget ftg), vilken jädra mirakelmedicin!

Känslan av att kunna förbereda något som jag har nytta av flera dagar senare är så skön. Förut hade jag ångest, nu småtrallar jag och känner mig duktig i samma situation.

Känslan av att komma i tid, ibland till och med för tidigt, otroligt!

Känslan att följa ett planerat schema och lyckas..

Jag skulle kunna fortsätta länge.

Har haft en otrolig tur antar jag, NPU är för mig det bästa folket som finns, en ny familj liksom..

Över 40 och ADHD diagnos.

Mitt första besök på NPU, en halvtimme in i samtalet får jag höra: "Du har ADHD och vi vill medicinera med Concerta alt Ritalin, vill du det?"

Jag har inga gamla utredningar eller historik, dom behövde inte heller träffa anhöriga om jag inte själv ville.

Jag har gjort Weiss test innan medicinering och ska göra ett nytt snart, jag vet att det kommer visa stor förbättring.

Känns som jag fick gräddfilen till medicinering. Jag hade enorma förväntningar på medicinen, kanske inte sunda, för mig var det ännu bättre.

Kämpa på, hoppas att flera får dela mina erfarenheter.

ETT MYCKET STORT TACK TILL ER SOM LÄGGER SÅ MYCKET TID PÅ ATT HJÄLPA ANDRA HÄR I FORUMET! Förmodligen har ni räddat mitt liv..

Lycka till ni andra!

D
Citera
2010-07-14, 07:44
  #1387
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av daemonbart
Jag har ätit concerta+ritalin i 8 veckor nu. Jag har ökat dosen lite varje vecka och tycker att jag kommit rätt. I stort har allt gått klockrent, dricker vatten som en kamel numera och tappar lite vikt. Jag är så tacksam för hjälpen medicinen ger (är hantverkare med eget ftg), vilken jädra mirakelmedicin!

Känslan av att kunna förbereda något som jag har nytta av flera dagar senare är så skön. Förut hade jag ångest, nu småtrallar jag och känner mig duktig i samma situation.

Känslan av att komma i tid, ibland till och med för tidigt, otroligt!

Känslan att följa ett planerat schema och lyckas..

Jag skulle kunna fortsätta länge.

Har haft en otrolig tur antar jag, NPU är för mig det bästa folket som finns, en ny familj liksom..

Över 40 och ADHD diagnos.

Mitt första besök på NPU, en halvtimme in i samtalet får jag höra: "Du har ADHD och vi vill medicinera med Concerta alt Ritalin, vill du det?"

Jag har inga gamla utredningar eller historik, dom behövde inte heller träffa anhöriga om jag inte själv ville.

Jag har gjort Weiss test innan medicinering och ska göra ett nytt snart, jag vet att det kommer visa stor förbättring.

Känns som jag fick gräddfilen till medicinering. Jag hade enorma förväntningar på medicinen, kanske inte sunda, för mig var det ännu bättre.

Kämpa på, hoppas att flera får dela mina erfarenheter.

ETT MYCKET STORT TACK TILL ER SOM LÄGGER SÅ MYCKET TID PÅ ATT HJÄLPA ANDRA HÄR I FORUMET! Förmodligen har ni räddat mitt liv..

Lycka till ni andra!

D

Kul att det gått bra, jag ser dock din beskrivning av hur processen (utredningen) sett ut som rent ut sagt skrämmande, anledningen att utredningarna för NPF är så pass omfattande är för att det är väldigt komplicerad diagnostik och flera av hindren liknar varandra.

Det krävs särskild licens för att skriva ut dessa läkemedel, du beskriver läkare i din kommun som slänger ifrån sig dom som om det vore lösgodis....

Och sen över 40, aldrig blivit utredd tidigare, ingen historik?, sett till statistik så skall du ha en uppsjö av ickefungerande inlärda beteenden , och alla dessa skall ha magiskt försvunnit med medicinering?, antingen saknas väldigt stora delar som du medvetet utelämnar eller så är det någonting som inte stämmer här.

Du har aldrig kunnat planera tidigare, lärt dig hur man strukturerar, rutiner, men nu magiskt helt plötsligt så funkar det bara?, nä du får ursäkta men jag köper inte alls detta och läser du utsagor genomgående i tråden bakåt så kommer du snart se varför, du är dessutom 40år när du får din diagnos dvs du har sedan länge vuxit färdigt och hjärnan har även den mognat klart.

Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Skönt att höra! Det verkar vara en av de absolut goda effekterna av metylfenidatmedicinering vad jag vet. Jag kan dock tycka det är för bra för att vara sant ibland, men det kanske har lite med min skepsis gentemot mediciner att göra. Det rimmar så illa i mina öron att en substans kan ändra människors liv till det bättre. Jag är mer, hur ska man säga, "själsorienterad"..

Medicineringen funkar så tillvida att det möjliggör och skapar en brygga som gör TANKE före HANDLING möjlig, gå dock inte i fällan och tro att det skall magiskt fixa allt som ej fungerar, det kommer krävas vilja ,beslutsamhet och framförallt hårt arbete att avlära icke-fungerande beteenden du lagt dig till med och istället lära in nya, det du däremot kommer märka när du börjar ta tag i det är att nu till skillnad från tidigare är det MÖJLIGT att göra det.

Jag rekomenderar att du sätter ner foten omedelbart och i samband med att utredningen står klar kräver konstant uppföljning samt att man tillsätter terapi av någon form med medicineringen, antingen AT eller KBT
__________________
Senast redigerad av dip 2010-07-14 kl. 07:49.
Citera
2010-07-14, 12:14
  #1388
Medlem
Herr Bökbergs avatar
Jag lite smått föraktar ADHD människor
ADD är en mycket skonsammare & drygare underdiagnos för ens omgivning,
som räcker längre http://minainredningstips.blogg.se/images/2009/yes_49670521.jpg
hur kunde ni välja så jävla galet på barnavårdscentralen när man fick kryssa i val utav barnsjukdom

Fråga, finns det ADHD människor som inte upprörs så att impulsen måste sägea "våld!!" så fort man känner sig lite personligt kränkt utav någon okänd människa?
__________________
Senast redigerad av Herr Bökberg 2010-07-14 kl. 12:19.
Citera
2010-07-14, 12:53
  #1389
Medlem
Odhags avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dip
Medicineringen funkar så tillvida att det möjliggör och skapar en brygga som gör TANKE före HANDLING möjlig, gå dock inte i fällan och tro att det skall magiskt fixa allt som ej fungerar, det kommer krävas vilja ,beslutsamhet och framförallt hårt arbete att avlära icke-fungerande beteenden du lagt dig till med och istället lära in nya, det du däremot kommer märka när du börjar ta tag i det är att nu till skillnad från tidigare är det MÖJLIGT att göra det.

Jag rekomenderar att du sätter ner foten omedelbart och i samband med att utredningen står klar kräver konstant uppföljning samt att man tillsätter terapi av någon form med medicineringen, antingen AT eller KBT

Jag vet vad medicinen gör, men inte vad den kommer göra med mig. Så nej, jag har ingen aning. Det finns solskenshistorier jag har tagit del av, bland annat i den här tråden, men icke får man hoppas på något.

Sen nej, jag hoppas inte på ett mirakel, jag skulle gott och väl nöja mig med en märkbar skillnad i mitt beteende. Jag vill bara få en möjlighet att använda mig av de förutsättningar jag tror mig ha.
Citera
2010-07-14, 13:36
  #1390
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Jag vet vad medicinen gör, men inte vad den kommer göra med mig. Så nej, jag har ingen aning. Det finns solskenshistorier jag har tagit del av, bland annat i den här tråden, men icke får man hoppas på något.

Sen nej, jag hoppas inte på ett mirakel, jag skulle gott och väl nöja mig med en märkbar skillnad i mitt beteende. Jag vill bara få en möjlighet att använda mig av de förutsättningar jag tror mig ha.

Sålänge du är beredd att lägga ner tiden som kommer behövas och viljan finns där så kommer du definitivt märka skillnad med någon av dom olika medicinerings alternativ som finns.
Citera
2010-07-15, 01:41
  #1391
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av dip
Kul att det gått bra, jag ser dock din beskrivning av hur processen (utredningen) sett ut som rent ut sagt skrämmande, anledningen att utredningarna för NPF är så pass omfattande är för att det är väldigt komplicerad diagnostik och flera av hindren liknar varandra.

Det krävs särskild licens för att skriva ut dessa läkemedel, du beskriver läkare i din kommun som slänger ifrån sig dom som om det vore lösgodis....

Och sen över 40, aldrig blivit utredd tidigare, ingen historik?, sett till statistik så skall du ha en uppsjö av ickefungerande inlärda beteenden , och alla dessa skall ha magiskt försvunnit med medicinering?, antingen saknas väldigt stora delar som du medvetet utelämnar eller så är det någonting som inte stämmer här.

Du har aldrig kunnat planera tidigare, lärt dig hur man strukturerar, rutiner, men nu magiskt helt plötsligt så funkar det bara?, nä du får ursäkta men jag köper inte alls detta och läser du utsagor genomgående i tråden bakåt så kommer du snart se varför, du är dessutom 40år när du får din diagnos dvs du har sedan länge vuxit färdigt och hjärnan har även den mognat klart.



Medicineringen funkar så tillvida att det möjliggör och skapar en brygga som gör TANKE före HANDLING möjlig, gå dock inte i fällan och tro att det skall magiskt fixa allt som ej fungerar, det kommer krävas vilja ,beslutsamhet och framförallt hårt arbete att avlära icke-fungerande beteenden du lagt dig till med och istället lära in nya, det du däremot kommer märka när du börjar ta tag i det är att nu till skillnad från tidigare är det MÖJLIGT att göra det.

Jag rekomenderar att du sätter ner foten omedelbart och i samband med att utredningen står klar kräver konstant uppföljning samt att man tillsätter terapi av någon form med medicineringen, antingen AT eller KBT
Sant, sant!
Men nu var ju inte mitt inlägg menat som en fullständig redovisning av mitt liv och det jag gått igenom innan jag hamnade på NPU. Mitt syfte var att belysa effekterna av medicinering för just bara mig.
Jag har läst alla inlägg i denna tråden mer än en gång och är väl medveten om vad som krävs, kämpat mot detta har jag gjort ett helt liv.
De exempel jag gav var sådant som jag aldrig klarat oavsett KBT och allt annat vad du kan tänka dig. Ritalinet fick mig över krönet, äntligen!

På NPU kunde dom sortera bort många alternativa diagnoser genom just KBT, detta gjordes innan via vårdcentralen. Innan mitt första besök såg teamet på NPU till att skaffa information och läsa på ordentligt om mig. Jag fick lämna uppgifter om betyg osv.

Sedan medicineringen startade så har jag minst ett långt besök i veckan med uppföljning och samtal. Och nej, dom behandlar inte medicinen som "lösgodis".
Över 40 år, utan brottslighet, droger eller alkoholproblem i livet samt aldrig använt nikotin, får snällt hämta exakt antal tabletter till nästa besök i små vita påsar.

Dom har järnkoll på mig, dom bryr sig verkligen om hur det går, detta har jag inte riktigt upplevt tidigare i vårdapparaten.

Hoppas verkligen ingen behöver uppleva nonchalans liknande den du trodde jag var utsatt för.

Mvh D
Citera
2010-07-15, 22:25
  #1392
Medlem
LagomLagoms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av daemonbart
Jag har läst alla inlägg i denna tråden mer än en gång och är väl medveten om vad som krävs, kämpat mot detta har jag gjort ett helt liv.
De exempel jag gav var sådant som jag aldrig klarat oavsett KBT och allt annat vad du kan tänka dig. Ritalinet fick mig över krönet, äntligen!
Mvh D

Hej.

Känner igen det där, en typ av: "är det så här lätt känsla" som uppenbarar sig. Rid på den och njut, kämpandet kommer bli lättare härifrån och med den hårdare tiden färskt i minnet kommer du säkert som jag uppskatta det lilla mer än brukligt

Lycka till,

LL
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in