Dag 3 med Concerta.
Dagen i går funkade fint! Jag var precis som vanligt enligt andra. Möjligen lite gladare och mera positiv. Det antar jag helt enkelt beror på att jag känner lite hopp för framtiden igen. Verkan av medicinen är lite mera subtil idag. Jag känner ju att den finns i kroppen, men på ett lite annorlunda sätt! Jag har kvar känslan av att vara fokuserad, och det är lättare att komma igång med saker! På nåt sätt så blir reaktionen annorlunda när jag ska göra nåt. Där jag förut tänkte, "Varför ska jag, shit vad jobbigt" och började analysera allt så in i helvete så är reaktionen nu mer som; "Ok, varför inte!". Det känns som om mer saker sker på automatik. Har markant mindre generell ångest.
Men samtidigt har jag ju varit ledig i helgen och i princip gjort sånt som är kul. Det ska bli mera intressant att se hur nästa vecka ter sig när arbeten och måsten kommer in i bilden. En annan positiv effekt jag märkt är att jag känner mig betydligt piggare när jag vaknar på morgonen. Detta fast medicinen enligt läkaren borde gått ur kroppen.
Jag tänkte lista lite biverkningar som har uppkommit. Ingen av dem är av någon allvarlig art, utan det är helt hanterbart.
- Svettas mer generellt.
- Muntorrhet. Dock käkar jag Cipralex också som bidrar till detta.
- Huvudvärk, lätt. Lindrat med Alvedon. Kan bero på vätskebrist då jag glömmer att dricka.
- Förlorad aptit som på all CS. Glömmer bort att äta och dricka. Maten "växer" i munnen.
- Magen lite trögare. Kan bero på vätskebrist.
- Svårare att somna. I alla fall dessa två första nätter
När ni börjar med CS använd larm eller påminnelser via mobil eller annat sätt så ni får i er vätska och mat. Det är verkligen lätt att glömma bort det. Jag känner igen detta från den tiden jag drog amfetamin, och jag vet att denna biverkning minskar betydligt med tiden. Speciellt att mat inte smakar speciellt gott.
Min generella tidsuppfattning har ändrats också. Även det en effekt jag känner igen från amfetaminet. Tiden går snabbare. Jag spekulerar i att detta beror på att hjärnan jobbar mindre, och med en sak i taget. När jag kan hålla fokus på en sak åt gången så kontemplerar jag inte över att klockan går. Nåt som jag alltid gjort innan. Det går ungefär 10 ADHD-sekunder för varje vanlig sekund för mig. Detta resulterar i att det alltid känns som om klockan släpar sig fram. Detta är speciellt påtagligt när jag gör nåt tråkigt eller ångestladdat.
Kan känna lite obehag av medicinen precis när den slår och när den är på väg ut ur kroppen. Men det är verkligen inget mot hur det känns när amfetamin går ut. Antagligen kommer ni som inte använt CS innan ens känna denna effekt. Jag känner den nog tydligt pga mitt tidigare missbruk. När den känslan började komma var det dags att fylla på. Det kommer nog ta tid att få bort den känslan för mig. Tabletterna håller inte heller riktigt i de utlovade 12 timmarna kan jag säga. Snarare 8-9 timmar innan effekten avtar. Det är även då jag känner biverkningarna bäst. Antagligen naturligt, då flipperspelet i skallen sakta ökar tempo då igen.
På ett sätt är jag glad att jag har självmedicinerat innan. Det har varit mycket lättare att förstå hur medicinen funkar och vad som är biverkningar kontra hur det ska vara. All centralstimulatia har ju en speciell effekt. Man blir liksom inte hög i den taditionella bemärkelsen, utan man blir mera skärpt. För mig är det ett rus i sig att kunna vara närvarande i nuet. Men det som slår mig mest är nog det lugn som jag känner. Eller kanske snarare frånvaro från ångest. Om nu det är vad lugn betyder!
Jag fortsätter skriva under den kommande veckan. Då ska vi se om jag känner nån förändring på jobbet.
Ta hand om er!