Allt om ADHD!

Jag började kolla klippet. Det funkade i typ 20 minuter och 20 bra minuter. Men sen förstördes allt. VAD I HELVETTE BETYDER EXEKUTIV!?!?!??..

Vet att jag hört det förr. så gick igenom mitt papper.

"**MittNamn** exekutiva svårigheter är så markanta så att behovet av struktur och tydlighet från omgivnigen är stor. Osv osv."

Exekutiv funktion betyder ungefär "förmågan att få nånting gjort", innefattande också förmågan att planera.

Dålig exekutiv funktion är det att man nog _kan_ göra saker, och _kan_ planera, men ändå aldrig riktigt lyckas få saker gjorda ordentligt.
I stort kan det betyda problem med att fullfölja ett studieprojekt t.ex. I något skede hoppar man bara av, tappar intresse för det, börjar pyssla med annat, eller glömmer helt enkelt bort saken.
I smått kan det vara sånt som att få räkningar betalda, eller gå ut och köpa mjölk, eller t.o.m. ta en dusch. Man vet nog HUR man skall göra, och ATT man skall göra det, men att få det gjort vill liksom inte funka.

Det är så jag blir rädd. Hur kan en människa veta så mycket om hur jag lever på att träffa mig typ 7-8 timmar?

Hur kan du ordagrant verkligen naila det?

oCH TACK. dET GER KLARHET I MYCKET

Som det beskrivs i föreläsningen, vi människor med ADHD har en tendens att separera hjärnan i två delar -- en informationsdel och en handlingsdel. Hos normala människor är dessa typiskt sett sammankopplade. Denna separation innebär att vi i allt väsentligt vet lika mycket om vår omgivning som andra människor, men att vi har svårt att översätta vår kunskap i handling. Detta visar sig praktiskt hos en person som mig med att jag exempelvis kan vara fullt medveten om en försenad räkning på mitt skrivbord som jag trots min förståelse inte förmår ta itu med, även om jag vet att det innebär ytterligare ekonomiska förluster i form av förseningsavgifter. Det är som en spärr som är svår att forcera.

Så du menar att tex du lider av samma sjukhet som jag? Har du erfarenhet ifall det försvinner med medicin?

Jag är inte diagnostiserad med ADHD, men likväl går jag hos en psykiater som skriver ut Concerta åt mig, så man kan väl säga att jag har en 'arbetsdiagnos'. Det jag beskriver har jag hämtat ur föreläsningen jag länkade till och torde vara allmängiltigt för i princip alla med ADHD. Är inte insatt i detalj hur starka bevisen är för just denna hypotes men det är rätt rimligt att anta att Dr. Barkley vet vad han pratar om.

Det är mycket individuellt, men jag tycker mig ha hjälpts av medicin på det sätt att den har ökat min motivation och livslust vilket gjort mig mer benägen att faktiskt ta tag i saker.

Ja, vad är det för jävla spärr egentligen? Vet inte hur många exempel jag skulle kunna räkna upp, men jag har faktiskt blivit hemlös på grund av att jag inte köpte frimärken. Jag har också fått kronofogden efter mig för att jag inte hade kuvert. Sådana saker.

Jag skulle gått ner till Arbetsförmedlingen idag, men gjorde det inte. Jag vet fortfarande inte varför.

Konsekvensen av att du inte gick dit är ingen direkt sådan. Den ligger förflyttad i framtiden, varför det inte har någon större relevans för dig med ADHD. Effekten av ett handlande måste konstant vara direkt och på det sättet ge omedelbar feedback. Först när de kausala sambanden, d.v.s. orsak och verkan, har en tät relation till varandra blir det tydligt för en person med ADHD, som konstant lever i nuet och har svårt att agera på ett sätt som ger produktiva resultat i framtiden.

I just den stunden eller kanske sekunden gjorde du en bedömning av situationen. Problemet är att du bedömde den isolerad i ett vakuum, utan att ta hänsyn till konsekvenser som inte var omedelbara. Från detta perspektiv var det rent logiskt att du valde att ignorera mötet, eftersom det gav det bästa resultatet inom ditt begränsade tidsperspektiv -- det krävde ingen prestation alls.

Detta är bara vad jag tror.

"Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF, även kallat neuropsykiatriska diagnoser) är i Sverige en vanlig samlingsbenämning på ett antal psykiatriska diagnoser som vanligen ställs under barndomsåren.
Till de neuropsykiatriska diagnoserna brukar räknas ADHD, ADD, DAMP, Aspergers syndrom, autism och Tourettes syndrom. Vissa räknar även tvångssyndrom som en neuropsykiatrisk diagnos."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Neuropsykiatriska_funktionshinder

Då tror du ganska mitt i prick. Jag kan inte, hur mycket jag än förmår mig, se vad som skulle vara viktigare imorgon än det som sker just nu. "Sen står man där..." brukar jag säga. Jag kan se den förbannade hyresavin, och fullt ut logiskt veta vad som står på spel ifall den inte betalas.

Men känner jag inte i bröstet att jag behöver betala den så är all rimlig logik till ingen nytta alls.

Men men.. Snart anhörigintervju, sen blir det väl ett läkarbesök. Sen är jag klar med min utredning.

Hej, jag har fått erbjudandet att jobba som en sorts "barnvakt" åt en 10årig kille med ADHD. Värt att nämnas är att jag inte har någon som helst tidigare erfarenhet. Jobbet går ut på att jag ska vara med honom nån dag i varje vecka och göra saker han tycker e kul. Då jag inte har någon direkt kunskap om sjukdomen/funktionshindret (vet inte riktigt hur det klassas) så undrar jag hur han kommer vara att handskas med, vad jag kan förvänta mig och allmänna tips osv. Väldigt tacksam för svar!

Nä, nu behöver jag fan lite ljus i den totalt bäcksvarta tunneln jag just nu befinner mig i. Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag överhuvudtaget ska pyssla med konst eller inte. Alltså måleri och bildkonst. Jag ska göra en historia så kort som möjligt: jag har sedan många år siktat in mig på detta gebit. Ja, vi talar nog om över tio år. Det har alltid gått fruktansvärt bra, jag har sålt av allt jag gjort. Jag har fått väldigt mycket lovord och erbjudanden. Det ligger säkert bortåt 10 beställningar och väntar som kan rädda både sommaren och den kommande vintern. Så fort jag gör något ser allt lovande ut.

Ingenting händer. Absolut ingenting. Jag kan inte längre förmå mig att greppa en jävla pensel. Jag har en tavla här intill jag skulle kunna färdigställa på två kvällar kanske. Bara den skulle kunna rädda min sommar ekonomiskt. Men det går inte. Det går fan inte. Det.. går.. inte.

Jag har totalt tappat tron om min egen förmåga att bli produktiv. Jag litar inte längre på hoppet, eller mig själv. Jag har testat alla de tankegångar som finns tillgängliga, men ju mer jag förstorat situationen och problematiken, ju mindre får jag gjort. Jag har testat allt, men det blir högst ett par dagars maniskt måleri eller tecknande, sen avstannar skiten och stiltje råder. Story of my life.

Det dammar i ateljén, inte bara bildligt talat.

Jag sitter just nu och skriver i dagboken "om det visar sig att Ritalin eller Concerta inte har nån inverkan på produktionen, då finns det ingen anledning att fortsätta."

Jag vet att jag greppar efter halmstrån, men jag vill verkligen måla. Alltså, finns det tillstymmelse till hopp för mig? Kan det vara så idiotiskt simpelt att en jävla medicin kan rädda min framtid som konstnär?