Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Det här är ju lite märkligt. Jag är halvvägs in i utredningen och först nu börjar en massa tvivel hopa sig. Trots att min syster; som jobbar med ADHD-människor; och diverse annat folk har sagt att jag troligtvis har ADHD, så börjar jag nu tvivla. Ur ingenstans.
Trots att jag suttit och granskat varje mm av mitt beteende och suttit med en bergfast övertygelse så kommer det nu helt plötsligt, från ingenstans, bra dagar. Idag har jag skött allting perfekt. Maten är lagad, sorterad och infryst för kommande dagar, disken diskad, lägenheten städad, och jag har energi över och känner mig lugn och fin. Jag har bakat en sats snus, gjort alla rundor med hunden, handlat, konverserat, socialiserat, sett över min ekonomi och i god tid tankat en film lagom till kvällen med kvinnligt besök. Massa.
"Just det ja, den där ADHD-utredningen ja.. Ehm.."
Man har ju svackor i sin tillvaro där man emellanåt stämplar sig själv som allt från schizofren och psykopat till ADHD-offer och kronisk manodepressiv. När jag tänkt; "ADHD är väl i så fall det minsta problemet...".
Nu är det tvärtom. Nu börjar jag fasa för att jag i själva verket är helt normal och att det inte är fel på mig alls. Hälvätä.
Trots att jag suttit och granskat varje mm av mitt beteende och suttit med en bergfast övertygelse så kommer det nu helt plötsligt, från ingenstans, bra dagar. Idag har jag skött allting perfekt. Maten är lagad, sorterad och infryst för kommande dagar, disken diskad, lägenheten städad, och jag har energi över och känner mig lugn och fin. Jag har bakat en sats snus, gjort alla rundor med hunden, handlat, konverserat, socialiserat, sett över min ekonomi och i god tid tankat en film lagom till kvällen med kvinnligt besök. Massa.
"Just det ja, den där ADHD-utredningen ja.. Ehm.."
Man har ju svackor i sin tillvaro där man emellanåt stämplar sig själv som allt från schizofren och psykopat till ADHD-offer och kronisk manodepressiv. När jag tänkt; "ADHD är väl i så fall det minsta problemet...".
Nu är det tvärtom. Nu börjar jag fasa för att jag i själva verket är helt normal och att det inte är fel på mig alls. Hälvätä.
Tänkte på exakt samma sätt.
Och tänker fortfarande lite på samma sätt.
Under vissa perioder så är jag rätt säker på att jag har nog ADD, under andra perioder tvekar jag starkt.
Men jag vet själv att jag är ambivalent över nästan allt.
Så jag har valt att skita i att fundera på det då det bara tar kraft och låta det vara.
Antingen har jag det eller inte, kan inte veta säkert.
När har jag nämnt att jag tror på scientologi? Nej just det. Men det är ju just det mogna svar man kan vänta sig av sådana som du. Vet inte vad scientologerna är ens, förutom att det är en sorts sekt som grundar sig på någon slags ideologi. Precis som dina kära bokstavsdiagnoser. Scientologerna och "Flummpsykiatrin" är bara två olika sidor av samma mynt, precis som kommunismen och Nazismen.