Lumpen i Finland

Typexempel på hur jävla piss det går om man får en tarvlig utbildare.
Men jag inbillar mig också att det fungerar annorlunda från Förband till Förband. Nu var det mycket man hörde i just Dragsvik, om att det skulle vara bland de fittigaste platserna i Finland för olika orsaker, så det är ju svårt att avgöra. Men slappheten du pratar om känner jag igen från Björneborgarnas RDF... fyfan jag höll på att börja grina då jag fick bekanta mig med deras värnpliktiga för nåt år sedan..

Det första som hände när vi kom tillbaka till kompaniet efter skolan var att kompanichefen skrämde upp oss, vi fick inte göra det, vi fick inte göra det andra. Mina chefskollegor trodde tillslut att det var förbjudet(simputtaa) att göra om saker som gick dåligt.

Det där känns igen. Från och med 207 började det bli ett jävla daltande hos oss också. Förvisso tänjde vi ganska ordentligt på de reglerna då saker och ting skitit ner sig rejält och katten gått hem för att tyda på det gamla ordspråket.

Och vad jag hör nu så är det inte mycket kvar av gamla KJK, så att säga.

Hur fan e käket?


Mycket potatis och brosk kött eller ?


Någon som kan berätta om käket, dvs om det är regelbundet?


Maten på brigaden samt om fältmaten, skulle uppskattas.


Förresten får man köpa med sig egen mat ut i fält o slita upp en gulasch soppa och slänga på elden?

Vad ska man säga, nog går det mesta ner när man är hungrig.. förutom den där leverröran dom bjöd på kanske..

Fast Dragsviks ärtsoppa saknar man nog tafan.. eller va säger ni?

Det verkar som att lumpen i Finland förändrats väldigt mycket dem senaste 5 åren. I mångt och mycket är det medias fel, tyvärr.

Neeeheeej leverröra vaa?


Berätta mer om lite äckliga saker du ätit i försvaret, kan vara lite petig med maten men ska göra mitt bästa för o tugga ner skiten, mat är som sagt inte gott utan nyttigt

Hur fan e käket?


Mycket potatis och brosk kött eller ?


Någon som kan berätta om käket, dvs om det är regelbundet?


Maten på brigaden samt om fältmaten, skulle uppskattas.

Förresten får man köpa med sig egen mat ut i fält o slita upp en gulasch soppa och slänga på elden?

Tre gånger fick vi pasta.

Nu är det snart 4 månader sen hemförlovningen för min del, så jag tänkte att jag delger er mina erfarenheter av dem 362 dagarna jag tillbringade inom finska armén.

12 januari åkte jag till Sodankylä med stora förhoppningar och som enligt min önskan kom jag in på SissiK(Jägar.komp). Till en början kändes det psykiskt tungt, inte känna en jävla kotte, nya grejer hela tiden osv.. Men redan efter några dagar började jag tycka att det var för dålig disciplin och mycket onödigt spring, istället för fysiskt krävande aktiviteter som jag väntat mig.

Efter 8 veckor blev jag uttagen till AUK-kursen på jägarlinjen, det var först då jag kände att jag var i lumpen på riktigt, det var fördjävla tungt på alla sätt. Men redan efter ett par veckor så började det bli slappare, om vi fortsatt i samma takt som i början så hade vi kunnat bli riktigt hårda och kunniga soldater, men icke.

Övningarna vi hade under våren var av varierande kvalité och en del var mer krävande än andra, men riktiga jägar-dygn hade vi ganska få. Vi tränade aldrig marsch i flera dagar i sträck, det var mest diverse stridsövningar och aldrig några riktiga strapatser(stor besvikelse).

När nya kullen kom i juli så kom det helt nya utmaningar, det krävdes mycket tid för att vänja sig vid att fatta beslut och leda människor. Dock slogs jag ofta under första tiden av hur mycket otacksamma svin det finns i Finland, majoriteten har inget som helst intresse av att förvalta veteranernas arv och försvara landet. Vilket givetvis avspeglas i utbildningen, både genom engagemang och planeringen av officerarna.

Jag blev uttagen som kompaniets prickskytte-underofficer, så jag gick en 3 veckors kurs inom ämnet. Kursen sög verkligen, man hade kunnat komprimera allt till halva tiden utan problem. Jag tänkte att man får väl försöka inhämta så mycket kunskap som möjligt på stridsskjutningarna istället.. Men det kom inga, under en skjutövning fick jag skjuta 5 skott efter kursens avslutande.

Slutövningen var någorlunda bra, dock kom det där fram att våran plutons instruktör inte skött sin uppgift, jag hade inte fått någon utbildning i vad min uppgift var inom plutonen. Eftersom jag gått jägarlinjen bara innefattar jägarplutonens verksamhet, medan jag låg i Jägar.komp's stabspluton. Tragiskt, skämmigt, u name it.

För att sammanfatta det hela:
I sin helhet var lumpen i Finland en stor besvikelse, dem flesta instruktörerna var inte intresserade av att göra ett bra arbete för landet, utan gled bara runt för lönen. Träffade bara ett par stycken som riktigt brann för verksamheten och höll bra utbildningar, engagerade officerare var en stor bristvara. Som märktes genom att ex "Gör om, Gör rätt" inte ofta tillämpades, man såg igenom fingrarna med för mycket fel.

Det positiva var att jag fick komma i kontakt med finska befolkningen på ett sätt som jag troligen inte fått chansen till om jag inte gjort lumpen.

Under min värnplikt sjönk förtroendet för den finska försvarsmakten något otroligt, och på något sätt så kände jag mig mer svensk när jag kom hem, än när jag åkte till Finland. Men jag ångrar inte att jag genomförde värnplikten.